Alternativ och valfrihet - eller offentliga monopol, s-artikel avslöjande.

Så har vi i klartext än en gång fått veta hur många aktiva socialdemokrater, strax under toppen, men på ledande poster runt om i landet ser på hur deras partis politik skall vara. Nu senast kommunalrådet Peter Roslund i Piteå i en insändare i lokaltidningen PT.
Visserligen stämmer det inte alltid med den officiella partilinjen, som ibland ger motvilliga öppningar för alternativ och mångfald, men det är inte alternativ som präglar den lokala s-politiken. Det kan vara bra att veta. Redan rubriken är talande "Ska välfärden privatiseras?"  (Insändare i PT finns tyvärr inte på webben, bara debattartiklar).

Av artikeln framgår med all tydlighet att "välfärd" för Roslund och hans gelikar är detsamma som "offentlig/kommunalt i monopol bedriven omsorg och skola, under sossestyre givetvis".  Det är en uppfattning som tangerar den som vänsterpartiet har, och som till och från är än mera socialistisk än vänsterns.

Att kommuner öppnar för alternativ, det beskrivs som "tvång till privatisering". Valfrihet i st för kommunala monopol är inte att tänka på. Trots att alternativ för brukaren brukar leda till en konkurrens som ger bättre och effektivare verksamhet - och att personalen kan välja på olika arbetsgivare.

Att det förekommit en del avarter inom "privata" (aktiebolagsägda) alternativ är förvisso sant. Skandaler inom kommunal verksamhet brukar dock ej etiketteras som "kommunala skandaler",  märkligt nog.
För Roslund är "privat" detsamma som riskkapitalbolag. Han låtsas inte om att dessa bolag (oavsett vilket block som vinner valet - om det går att få till stånd en blocköverskridande uppgörelse) inte kommer få möjlighet att ta ut övervinster eller över huvud taget få verka inom dessa områden. För i Roslunds värld verkar all vinst vara något skamligt, trots att en viss vinst måste all verksamhet ha, för att betala investeringar och för att undvika konkurs.

Roslunds ideologi, som många fler sossar än han omfattar, den säger samtidigt att t ex skolor etc inte ska få gå i konkurs.
Självklart ska inte skolor behöva stängas på grund av pengabrist. Men då måste de gå med vinst - annars går de i konkurs.  Eller så måste de få mera pengar från kommunen. Vilket dock inte friskolor kan få...
Stramare regler för med skattemedel bedriven välfärdsverksamhet behövs. Kanske vore det bra med en annan bolagsform för dem än aktiebolagen. Men "släng inte ut barnet med badvattnet"!  Alternativen behövs för effektivitet och valfrihet, för både de äldre och för elever/föräldrar och personal!

Till yttermera visso behövs möjligheten till "privata alternativ" också när kommuner, som Piteå, drar in och vill sluta med verksamheter, t ex skolor.
Friskolor kan då bli räddningen, när välfärden riskeras genom kommunala neddragningar!  Det vill säga om inte röda politiker säger STOPP. Det försöker de ofta göra, och kommer de att kunna göra genom att inlägga veto, om socialdemokraterna styr både riksdag/regering och kommun efter valet.

Det är ju faktiskt så att offentligt bedrivna verksamheter inte alltid är så bra som sossar (och vänstern) vill påskina. Det var inte så länge sedan som t ex äldreomsorgen (kommunal) i Piteå fick schavottera i riksmedia. Och hur kommer det sig att sosseregerade Norrbottens läns landsting har så stor omfattning av och stora kostnader för systemet med läkarstafetter? Är det bra skötsel?

Ekonomikris, vinst och girighet.

I dessa finanskrisens dagar påminns jag om en värdfull visdom som jag fick av min sedan länge avlidne far. Bakgrunden kan vi hoppa över, men slutsatsen var denna:
"Köp aldrig något om du inte har pengar att betala med!"
Med andra ord, låna inte. Pengar är kontanter.

Hade alla följt detta råd, skulle vi nog inte haft någon finanskris. Och kanske inte heller några banker. Möjligen banker som endast lånat ut till företag, men inte till privatpersoner. De skulle bara ha sparat där för att kunna köpa kontant.

Jag har i möjligaste mån sökt följa det rådet. Tyvärr drabbas jag ju av finanskrisen ändå, eftersom jag inte ensam kan styra världens ekonomi (tyvärr)! Dock måste jag erkänna att även jag var tvungen att låna för vårt boende. Men det får väl anses som godkänt. Dvs om man inte lånar mer än vad kåken kan vara värd, helst lite mindre.
En sak vi ska komma ihåg är ju att vi inte äger "våra" hus, det gör banken.

När bankerna inleder oss i frestelse på ett eller annat sätt, då går det åt skogen.
---
För övrigt noterar jag att Anders Widén, författare tagit in min text igår som "gästblogg", vilket ju är OK. (Länk: http://djingis.blogspot.com/2008/10/gstbloggen-av-lars-erick.html )
Han gillade min text, men har en lite avvikande kommentar till stycket där jag beskriver vinsten som en drivkraft till utveckling och välfärd. Denna hans kommentar vill jag i min tur kommentera enligt följande.

"OK, Anders, alla drivs inte av vinstbegär. "Profit" är ju det ord som rödingar ofta använder. Och det är fult ju.
Men, alla måste vi ha så att vi överlever. Det måste jag, det måste du. Jag kan säga att mitt politiska engagemang under flera decennier förhindrat goda inkomster för mig. Som aktiv liberal (det gick länge att vara det inom fp) var det omöjligt att få rätt jobb (i förhållande till min kompetens) i de röda kommuner som jag levt och verkat i. Jag offrade alltså möjligheterna till bättre inkomst (och en hyfsad pension) för att kunna arbeta ideellt som fritidspolitiker för den ideologi som jag anser skulle göra världen bättre.
Nej, jag vet, ingen tackade mig för det Och det är inte det normala idag. De flesta prioriterar pengar högre.

Hur som helst så vill man ha så att man överlever. Dvs driva ett litet företag som går med en liten vinst, dvs ger levebröd. Eller ta ett jobb, vilket förutsätter att det sker i ett företag som går runt, helst med en viss marginal. Eller i offentlig verksamhet, som tar sina medel från att beskatta alla. Man kan säga att offentliganställdas löner är ianspråktagande av "vinsten" från de som beskattas!

Jag vill alltså mena att i din tankevärld Anders så leds du fel av att du ser ordet vinst som ett fult ord. Men alla måste vi leva av "vinst".
Måttlig vinst, som ger oss ett hyfsat liv, det är inte fult. Tvärtom tror jag, liksom vissa teoretiker, att det är en viktig drivkraft till mänsklighetens utveckling.
Däremot vänder jag mig mot den girighet som blivit alltför förhärskande idag i stora kretsar. Den finns i stora kretsar. Påhejad av vulgärmedia som kvällspress och i mängder av de teveprogram vi ser. Sprids som ett gift, från de som lyckats sno åt sig enorma inkomster, till oss vanliga inkomsttagare. Det finns sannerligen inte bara hos direktörer och finansförvaltare av våra pensionspengar.

Indirekt är vi alla delaktiga i detta snuskiga race genom att vi har pengar i pensionsfonder, vars enda syfte är att maximera avkastningen.
Vilket leder till kriser som denna. Jag hör t ex idag i radion att min pension kommer nu att reduceras betydligt. Från en redan mycket låg nivå. Det är ju så att nedgångar tenderar drabba de sämst ställda mera än de drabbar de som har mycket. Det är samma sak med inflationen.

Som Bertil Ohlin sa, hata inflationen!