"Medmänsklighet och värme är trots allt inte så dumt", skriver Christian Dahlgren som en kommentar till att hårdhet och batonger ersatt socialliberalismen som folkpartiets ledstjärna. Christian Dahlgren har varit aktiv inom liberala ungdomsförbundet, och varit ledarskribent mm med liberalt förtecken. Numera är han, som så många andra, före detta folkpartist. En vandring som även jag vandrat.
Jag vet inte hur många gånger som jag försökt förklara att liberal = vänster, med hänvisning till franska nationalförsamlingen. Liberalerna, dvs de radikala och progressiva, de satt till vänster och de konservativa satt till höger. Det har brukat gå bra - tidigare. Venstre har också många gånger varit partibeteckningen för liberala partier.
Numera är det kärvare. Speciellt svårt är det att förklara för (vissa) folkpartister!
Det är verkligen ett tecken i tiden att de som, trots allt, kallar sig för liberaler inom fp inte kan positionsbestämma sig som vänster utan till och med anser att liberal är = höger! Att de anser att vänster = socialdemokrat = socialist. Att den som inte är sosse, den är höger!
Det är en beklämmande enögdhet, något som i sig inte hör hemma hos liberaler...
Bertil Ohlin, Waldemar Svensson, Sven Wedén och Gunnar Helén torde vända sig i sina gravar.
Till råga på allt. Socialliberal var närmast ett hedersbegrepp både inom fp och i viss mån även utanför. Med ett undantag; nyliberaler (= neokonservativa) inom och utanför moderatera såg på socialliberaler som något som katten släpat in, som ett hatobjekt. Numera tycks den synen breda ut sig även inom fp.
Folkpartiet har uppenbarligen inte bara tappat väljare och medlemmar i katastrofal grad. Dessutom tycks partiet i hög grad bytt ut både medlemmar och väljare. Det kan givetvis partiet göra, men då får det sluta att kalla sig liberalt.
Folkpartiet högerpopulisterna, som idag är ett mera rättvisande namn, borde dessutom söka sig en annan partiblomma än den stiliserade blåklint som var rösträttsrörelsens symbol.
För, på vilket sätt skulle ett parti som förespråkar förbud, hårda tag, batonger och kränkningar av integritet och rättssäkerhet, vilket fp i dag i allt snabbare takt gör, kunna sägas ge röst år medborgarna? Fp-blåklinten är idag mycket frusen, och sloknar.
Kanske skulle en köttätande växt vara en bättre partisymbol?
Tillägg. Hittade just en blogg som diskuterar fp´s framtid. Har inte kunnat låta bli att kommentera även där. Trots (!) att det är en partiblogg, hittar jag viss oro över partiets ut/avveckling.
5 kommentarer:
Jag anar i denna text att du inte sörjer längre, sörjer förlusten av din hemvist, ditt parti.
Det parti du känt dig bestulen på.
Kan hända är vi i en större brytningstid än vi förstått. FP är helt omvandlat, likaså C.
sossarna är helt yra i mössan och vet varken ut eller in. Kärnvärden som folkbildning, demokrati och rättvisa har flugit all världens väg.
Moderaterna har också positionerat om sig, men faktiskt, de tycks vara de enda som vet vad de pysslar med.
Ser man på dem med gamla (S)-ögon förfasas man, tror att allt är bluff och att de har en dold och elak agenda bakom allt de gör.
Personligen vet jag inte riktigt vad jag ska tycka eller tro om M. Jag ser inte hela mönstret. Mer än att de inför FRA och datalagringsdirektiv osv. Lägre skatter som i mina ögon tär på det välfärdsbygge som ändå kanske utgör ett viktigt kitt i ett land.
Mig tycks det att blir skillnaderna alltför stora i ett land, alltså enorma inkomstklyftor, så skapas gate-societys och andra hemskheter.
Och som svar på att de fattiga själ och ställer till kravaller drar man på med ännu mer övervakning och poliser och batonger...
Tja.
Vi har att återuppväcka socialliberalismen, även den riktiga liberalismen.
En god socialdemokrati (inte nuvarande soppa) skulle heller inte skada, i mina ögon.
Ja, vännen Anders. Nog känner jag fortfarande sorg över fp`s avveckling av socialliberalismen.
Men också en allt starkare VREDE.
Jag minns ett fp vara typiska väljare var en 28-årig underbetald kvinnlig kontorist, som inte ville kvävas varken av kollektivet eller manligt patriarkat. Minns arbetarliberaler som Henning Gustafsson i Skellefteå, snickaren Martin Larsson, att fp hade fackliga företrädare (oftast TCO) i sin riksdagsgrupp.
Och jag blir förfärad när folkpartister tror att liberal kan vara höger! De har ju helt missförstått både klassisk liberalism och socialliberalism.
En liberal måste ju stå på de smås sida gentemot de stora, på medborgarens sida gentemot staten.
Intressant,, som alltid. Jag bekymrar mig inte så mycket om "etiketteringen" (även om jag tycker att mkt inspiration kan hämtas från liberala föregångare) utan mer om passionen för de mest utsattas situation, individens frihet och tron på kraften i varje enskild människa. Agneta
fin bild, men i min webläsare ballar den ur helt. Den tar upp typ hela skärmen som är en 22". Jag måste scrolla i sidled för att se hela bloggen...
********
jag gillar din klara definition att en liberal står till vänster och på den lilla människans sida mot staten.
Just där har jag ju haft det lite svårt att vara sosse. (S) har visserligen stått på den lilles sida, men inte riktigt fattat att de själva samtidigt i det närmaste blivit ett med staten... Och de har fått för sig att staten är en god apparat....
Där har jag varit, och är, djupt oense med S. Det märkliga är att människorna omkring mig i min S-förening osv är lika förfärade över statens inblandning i människors liv. Ändå har de inte agerat för att omdana verk och myndigheter. De har bara låtit saken bero.
Agneta. Visst, innehållet i politiken är det viktiga. Men därför är det katastrofalt när partiet som sådant kör med falsk varubeteckning.
Anders. Ja, måste göra ngt åt bilden, den svämmar över... men inte ikväll.Jag har faktiskt försökt få ner den i format 3 ggr tidigare idag.
Ja, det märkliga är att till för sådär ett tiotal år sedan var det inget tvivel om hur fp´s socialliberalism skulle tolkas. Och tolkades. Idag är det helt annorlunda.
Förstår att röran inom (s) har liknande orsaker. Glidning av begreppen pga maktens deformerande verkan.
Skicka en kommentar