Jag har inte hunnit kolla i vilken mån söndagens debattartikel i DN om vår bild av muslimerna debatterats eller uppmärksammats i bloggarvärlden. Jag vill dock lyfta fram den eftersom den är viktig och intressant.
Den som skrev artikeln heter Dilsa Demirbag-Sten och rubriken lyder: Vår bild av muslimerna är präglad av skäggiga män. Hon menar bland annat att islamisterna - som är en minoritet bland Europas muslimer - har fått tolkningsföreträde i det politiska och offentliga rummet. Hon gör alltså en skillnad mellan islamister, som varande de mera aktivistiska och religiöst-politiserande, och de vanliga muslimerna, som är demokratiskt sinnade och mera moderata i sin religiösa utövning eller till och med lika sekulära som de flesta svenskar.
Jag tror att det är ett riktigt konstaterande.
Men varför skriver media om islam på det sätt de gör, och hur lyckas invandrarfientliga organisationers företrädare frammana bilden av de hemska och farliga muslimerna?
Jo, det beror på att medier (och politiker) inte går direkt till muslimerna utan till oftast självutsedda företrädare, skäggiga imamer etc. Därigenom kollektiviserar man bilden. Ser muslimer som ett kollektiv. Man definierar muslimerna genom religionen och hur hårdföra företrädare, islamisterna, uttrycker sig. Om islamisterna inte blivit mottagna av politiker och media som de blivit, skulle de inte varit lika framgångsrika. Hade individuella fri- och rättigheter varit självklarheter och försvarats som sådana, då hade den politiska islam inte haft några större framgångar.
På samma sätt har myndigheter ofta hjälpt till att finansiera islamistiskt identitetsbyggande och gett stöd inte till muslimerna utan till islamistiska organisationer och deras företrädare.
Hon skriver också: en välvillig kollektivisering av muslimer är inte särskilt mycket bättre än ett generellt skuldbeläggande. Och tar bl a upp SVTs stigmatiserande program Halal-tv, vilket mera visar redaktionens bild av den muslimska gruppen än verklighetens.
Jag menar att det är mycket intressanta tankar hon för fram. Dessutom visar hon på det "svenska" sättet att tänka i kollektiv i stället för i individer, och hur galet det kan gå.
Jag citerar hennes slutkläm.
"I tider med stor arbetslöshet och oro vädrar alla antidemokratiska krafter morgonluft. Förlorare på denna kollektiviserande retorik som verkar genomsyra det politiska, kulturella livet och medierna är alla som tror på demokratins grundprincip om individens suveränitet. Oavsett om vi är kristna, muslimska, judiska, kurdiska, eller ateistiska svenskar."
Jag vill mena att riksdagens beslut om FRA-lagen bygger på samma tänkande. Den ser oss svenskar som ett kollektiv, som skall bevakas i sin helhet. I stället för att gå på dem där det finns misstankar om att de gjort eller tänker göra något galet.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar