Jämställdhet eller feminism?

Den tidigare ledaren för vänsterpartiet Gudrun Schyman är en skicklig talare, demagog.  Det kan inte förnekas.
Förklaringen till F!s opinionsframgångar ligger just i detta.  
Men förmår man tränga igenom hennes (och därmed Feministiskt initiativs) snack blir man, eller  jag i alla fall , förskräckt över det faktiska budskapet. Det har inget med jämställdhet att göra. Det är  tvärtom ett närmast fascistiskt hat mot männen. Trots att de själva (feministerna) förnekar att de hatar män.
Jag har svårt för detta kollektivistiska (och i detta fall socialistiska, det finns ju också en konservativ kollektivism) synsätt att bunta ihop folk i grupper i st f att se individerna. För att "motivera"  detta  så åberopar feministerna det de kallar det patriarkala förtrycket.  Som de menar drabbar kvinnorna som grupp. Och utövas av männen som grupp.
Vilket snömos! 
Män liksom kvinnor är individer, och ska bedömas efter det.  Männen som grupp är inte per definition förtryckare. 
Det finns såväl goda som dåliga personer inom båda könen.  När dåliga individer förtrycker eller gör fel mot andra är det detta handlande som ska beivras och bekämpas.  Inte kollektivbestraffa ett kön.

Självfallet ska, som ett exempel, folk som gör samma jobb och är lika duktiga ha samma lön.  Inte bättre eller sämre lön på grund av könstillhörighet.   En lika behandling av individer oavsett kön är självklar. Eventuella skillnader ska ha andra orsaker än könet. 

Folkpartiet var, under sin socialliberala tid, det parti som först och mest intensivt kämpade för jämställdhet.  
På senare år har fp inte varit lika alert som tidigare i detta. Samarbetet med andra, mera konservativa partier i alliansregeringen kan vara en orsak.
Det har också gett ett större utrymme för Schymans feminister. Sista året eller så har fp lyft fram jämställdheten igen. Detta som ett led i att "visa" att fp är socialliberalt. Tyvärr är det i princip det enda steg som gjorts i den riktningen.  Och det räcker inte. En fluga gör ingen sommar, brukar det sägas.  Så min kritik emot fp betr dess borttappade socialliberala linje kvarstår. 
Till yttermera visso  så kallar sig dagens jämställdhetsförespråkare för feminister, möjligen med tillägget liberala feminister. 
Det innebär antingen att man inte kan eller vill se hur oliberal feminismen är, eller så har man kapitulerat för det alltmer utbredda språkbruket kring detta. Feminism är inte jämställdhet mellan individer. Feminism är en begrepp som ser kvinnor och män som kollektiv, som kollektiv som har gemensamma egenskaper utöver könet. Och som feministerna använder för att hävda att alla kvinnor är bättre och godare människor än alla män, att därför är det kvinnan/kvinnorna  som alltid ska sättas högst, som ska leda och bestämma allt. Mannen/männen är underlägsna varelser, och ska inte vara jämställda med kvinnorna. 
Jag ser feminismen som den de facto ses av de rabiata feministerna (i F! och annorstädes) som lika diskriminerande och extremt socialistisk som andra vänsterfascistiska åsikter och rörelser.  Den har inget med liberalism eller demokrati att göra. 

Nej, jämställdhet mellan individer, det är OK, eftersträvansvärt  och bra. Men inte feminism för att förtrycka  grupper till den egna gruppens fördel och dominans. 

Att feminister då och då använder begreppet jämställdhet, det är bara ett sätt att förvirra lyssnaren, att lägga ut dimridåer om den egentliga innebörden. 

https://www.youtube.com/watch?v=zUBZWF_ZYdU

Är tiggeri brottsligt? ... för romer?

Mitt inlägg om "snälla svenskar etc" (se nedan) handlade om tre saker. Om papperslösas rätt till vård, om utvisning av romer, som polisen anser tigger, och om rättssäkerheten - mera generellt.

Denna text har föranlett ovanligt många besökande och av kommentarerna att döma är det mina få rader om romer, som lockat till läsning. Tydligt är att även om de flesta (gissar jag) inte vill anse sig som rasister, så finns många fördomar om just romer. Flera av de som är tveksamma till romerna som grupp försöker sig dock på ganska sansade resonemang.

Jag vill påpeka att mina rader ville lyfta fram min åsikt att det är fel att generalisera och till varje pris dela in folk i grupper, att sätta etiketter som samtidigt blåser under fördomar. Jag menar att alla skulle må bättre av att vi ser den enskilda människan, ser individen. På gott och ont.

"Lustigt" är också att det senaste dygnets anstormning av besökare inte gett minsta utslag betr länkningar enl Politometern...

Intressant är också att en del kommentatorer anser att tiggeri är brottsligt. I vart fall om tiggaren är rom... Och om nu polisen anser detsamma, hur är det då med rättssäkerheten? Jag vet inte, men skulle anse det som troligt att tiggeri inte är brottsligt!

Att man ibland kan känna obehag att se folk tigga, är en annan sak. Än värre är ju att det faktiskt ofta finns orsaker till tiggeri. Orsaker, som vi borde arbeta bort. Att göra det är förstås en politiskt laddad fråga, vilket bloggaren Svensson skriver om. Att det inte är en rimlig försörjning, det kan man tycka. Men att förbjuda det - eller att utvisa folk för det - det är inte rimligt det heller! Trots vad Tobias Billström uttalar i DN.

Kollektivtänkandet präglar även vår bild av muslimer

Jag har inte hunnit kolla i vilken mån söndagens debattartikel i DN om vår bild av muslimerna debatterats eller uppmärksammats i bloggarvärlden. Jag vill dock lyfta fram den eftersom den är viktig och intressant.

Den som skrev artikeln heter Dilsa Demirbag-Sten och rubriken lyder: Vår bild av muslimerna är präglad av skäggiga män. Hon menar bland annat att islamisterna - som är en minoritet bland Europas muslimer - har fått tolkningsföreträde i det politiska och offentliga rummet. Hon gör alltså en skillnad mellan islamister, som varande de mera aktivistiska och religiöst-politiserande, och de vanliga muslimerna, som är demokratiskt sinnade och mera moderata i sin religiösa utövning eller till och med lika sekulära som de flesta svenskar.
Jag tror att det är ett riktigt konstaterande.

Men varför skriver media om islam på det sätt de gör, och hur lyckas invandrarfientliga organisationers företrädare frammana bilden av de hemska och farliga muslimerna?

Jo, det beror på att medier (och politiker) inte går direkt till muslimerna utan till oftast självutsedda företrädare, skäggiga imamer etc. Därigenom kollektiviserar man bilden. Ser muslimer som ett kollektiv. Man definierar muslimerna genom religionen och hur hårdföra företrädare, islamisterna, uttrycker sig. Om islamisterna inte blivit mottagna av politiker och media som de blivit, skulle de inte varit lika framgångsrika. Hade individuella fri- och rättigheter varit självklarheter och försvarats som sådana, då hade den politiska islam inte haft några större framgångar.
På samma sätt har myndigheter ofta hjälpt till att finansiera islamistiskt identitetsbyggande och gett stöd inte till muslimerna utan till islamistiska organisationer och deras företrädare.

Hon skriver också: en välvillig kollektivisering av muslimer är inte särskilt mycket bättre än ett generellt skuldbeläggande. Och tar bl a upp SVTs stigmatiserande program Halal-tv, vilket mera visar redaktionens bild av den muslimska gruppen än verklighetens.

Jag menar att det är mycket intressanta tankar hon för fram. Dessutom visar hon på det "svenska" sättet att tänka i kollektiv i stället för i individer, och hur galet det kan gå.

Jag citerar hennes slutkläm.
"I tider med stor arbetslöshet och oro vädrar alla antidemokratiska krafter morgonluft. Förlorare på denna kollektiviserande retorik som verkar genomsyra det politiska, kulturella livet och medierna är alla som tror på demokratins grundprincip om individens suveränitet. Oavsett om vi är kristna, muslimska, judiska, kurdiska, eller ateistiska svenskar."

Jag vill mena att riksdagens beslut om FRA-lagen bygger på samma tänkande. Den ser oss svenskar som ett kollektiv, som skall bevakas i sin helhet. I stället för att gå på dem där det finns misstankar om att de gjort eller tänker göra något galet.