Det var väl sådär ett halvt eller ett år sedan som det aktualiserades med de höga lönerna och arvodena i några av de ideella hjälporganisationerna, ex-vis Röda korset, Rädda barnen m fl. Tyvärr blåste det förbi rätt så snabbt. Jag tyckte det var märkligt att både ordföranden och generalsekreterare, som chefstjänstemännen brukar kallas, har löner/arvoden som ligger snubblande nära de i storföretagen.
Jag tror att detta faktiskt beror på att just storföretagens lönesättning utgör en referensram för alltfler. Man sneglar dit och tycker sig vara värd lika mycket. Det avspeglar sig i politiken (för heltidarna där, inte för fotfolket), men också i det offentliga livet i övrigt. Liksom även i en del ideella organisationer.
Smittan kommer alltså från storföretagen och inte minst från bankerna. Man kan ju mena att bolag kan sätta de löner de själva vill. Men riktigt så enkelt är det inte. Pengarna kommer ju då från oss konsumenter/bankkunder pga för höga priser - och bristande konkurrens. Smittan driver upp löner som inte borde vara lika höga, och samtidigt driver det upp prisnivån. Och så håller det på. Därmed försämras konkurrenskraften gentemot utlandet. Samtidigt som löneklyftorna, och än mer inkomstklyftorna, ökar.
När nu Roger Akelius, finansmannen, skänker 100 milj på ett bräde till SOS barnbyar på Haiti så passar han på att säga att han valt en organisation som är effektiv med låga kostnader, och ger en känga till Röda korset. RK har ju dels råkat ut för en förskingrande topptjänsteman, dels har både dess ordförande och generalsekreterare väl tilltagna ersättningar. Så Akelius har slutat ge bidrag till Röda korset.
Nu har givetvis inte Bengt Westerberg själv satt nivån på sitt arvode. Men runt 800.000 per år är mycket pengar. Och chefstjänstemannen Christer Zettergren har ännu mera. Också för mycket. Rent känslomässigt borde både förtroendeuppdrag som ordförande och i vart fall vissa tjänster i ideella organisationer som denna antingen vara ideella eller mycket mera modest arvoderade.
De ska inte jämföras med näringslivet. Jag menar att även om man självfallet vill ha kvalificerat folk som ska sköta hjälporganisationer, så bör deras engagemang faktiskt visa sig också i att de inte har för höga löner.
Folks vilja att arbeta ideellt på basplanet, liksom givmildheten skadas allvarligt om man ser att en del får för bra betalt eller att inte pengarna helt går till det ändamål som de samlats in till.
Hjälporganisationernas styrelser måste inse detta. Givetvis kan det ibland vara befogat med smärre arvoden, liksom omkostnadsersättningar, när det rör sig om mycket stora arbetsinsatser.
Om inte annat så finns det mängder av f.d. direktörer med utomordentligt goda pensioner som borde kunna ställa upp ideellt, utan att kräva arvoden.
SOS barnbyar och några till klarar sig uppenbarligen bra med ideellt arbetande styrelser, det borde alla kunna göra. Och hitta bra topptjänstemän som inte kräver fantasilöner.
Det är faktiskt de helt ideella tanterna som bär upp de flesta hjälporganisationer. De har inga arvoden och skulle aldrig drömma om att ta emot något. De ger, för de har hjärta även om deras pensioner är ytterst blygsamma.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
7 kommentarer:
Jorå, å sedan så pumpar vi in skattepengar i bankerna som använder dessa till att betala bonusar till sina chefer åsså har vi minister Borg som klagar högljutt för att vinna röster samtidigt som han med andra handen gör bonusreglerna än mer generösa åsså gör vi så att alla tvingas jobba ännu mer så att de kan bidra ännu mera till deras höga löner och bonusar åsså ger vi lite jobbskattavdrag så att dumbommarna tror att de får vara med å dela när vi i själva verket ger allt till oss själva å våra kompisar ;)
Anders.
Jag gissar att det du skrev var ett försök till ironi!
Men jag har svårt att se att det har koppling till min bloggpost.
Kloka ord.
Girigheten hos våra beslutsfattare är bottenlös. Girighet torde vara mänsklighetens största sjukdom.
Därför skänker jag bara till Läkare Utan Gränser. Det lever som de lär.
De vågar säga ifrån varför misär och elände uppkommer.
Det är beslutsfattare som blivit berusade och korrumperade av makten och härligheten.
Näääää, jag kopplade det till deru skrev om bankerna å att stålarna kommer från kunderna å så. Det vet ju alla att löken kommer från skattebetalarna å att Borg har sanktionerat generösa bonussystem fast han som vanligt med denna regering säger nåt helt annat i media. Å eftersom nu alla ska jobba ihjäl sig så e det väl därför vi ska jobba; för att dom ska kunna ta ut högre bonusar menar jag. Annars tycker jag artikeln var schysst, nu vet man ju att man inte kan skicka stålar till RK när det bara går till feta löner. Frågan e om det e likadant med RK i andra länder? Det vete ju katten vart man ska skicka stålarna när det e på detta sättet! Jag droppar förbi nån fler gång längre fram, morsning
Heja Roger!
Bengt Westerberg är uppenbarligen mycket störd över den uppmärksamhet som nu riktas mot honom och hans "girighet". Eftersom han förvarar sig med att dessutom ha ett antal ideella uppdrag, motsvarar den ersättning han nu erhåller säkert inte en heltidstjänst, vilket gör situationen ännu mer tveksam.
Rogers kommentar betr SIDA och dess verksamhet är minst lika berättigad. Maken till schabbel och inkompetens får man leta efter.
Då det skrevs om detta i tidningarna tog jag ett beslut att aldrig mer skänka pengar till en "ideell" organisation som avlönar sin ledning. Syssla med välgörenhet ska den göra som vill GE, inte FÅ. Jag ger mina pengar, någon annan ger sin tid (om jag får tid över i framtiden kan jag även ge det).
Ersättning till fältarbetare i utlandet och liknande är naturligtvis något helt annat.
Dennis N. Pop och Anders E. Nu vill jag inte påstå att Bengt Westerberg är girig, tvärtom. Men han lever i en kultur av höjdare, som är vana vid höga ersättningar och andra har satt hans arvode i RK. Icke desto mindre är den för hög. Riktigt en heltid kan uppdraget inte ta, även om det kan vara rätt omfattande. Och visst kan man ha rätt att ta ideella och oavlönade uppdrag med, på sin fritid.
Jag har varit medlem i och bidragsgivare till Rädda Barnen i snart 50 år, men eftersom topplönerna där är också är för höga funderar jag på att avsluta det och ge åt annat håll.
Jag skulle vilja se en aktuell och heltäckande redovisning av hur höga arvodena är till styrelser och topptjänstemän i de olika hjälporganisationerna. Alla.
F.ö. anser jag att även fältarbetare i dessa organisationer ska ha rimliga ersättningar, vilket innebär att de inte ska ha motsvarande vad experterna i SIDA etc kan få. Är det ideellt så ska det vara det. Självfallet har de kostnader i Sverige som ska täckas, och lite till.
Skicka en kommentar