Man får nog säga att i dessa dagar är det ganska populärt att kalla sig liberal. Och lika populärt är det att skälla på liberalismen. Det påminner mig om den amerikanske passkontrollören som stoppade en person som kallade sig anti-kommunist med orden: Jag bryr mig inte om vilken sorts kommunist du är, här slipper du inte in i alla fall.
För den som kallar sig liberal (och dessutom med prefixet social- icke att förväxla med socialistisk-) känns det som att en del som kallar sig liberaler faktiskt är anti-liberaler.
En av de personer som inte bloggar men som ändå kan läsas via internet, och dessutom ofta är utomordentligt intressant med genomtänkta åsikter, är Olle Wästberg, vars månadsbrev jag abonnerar på. Andra kan göra det genom att kontakta Olle via http://www.wastberg.se/ eller genom att maila till honom, olle@wastberg.se
I senaste månadsbrevet skriver Olle att "Liberalismen kan se ut på många sätt – men inte på alla". Precis så.
Jag lånar texten från brevet enl följande:
"En ledande politisk bloggare som själv kallar sig liberal, Fredrik Segerfeldt inbjöd nyligen till ett lunchseminarium med det norska Fremskrittspartiets ledare Siv Jensen.
En annan "liberal" bloggare Jonnhy Munkhammar, numera moderat men tidigare folkpartist, bloggar om lunchen och kallar Fremskrittspartiet för "ett klassiskt liberalt parti".
Fremskrittspartiet vill att invandringen ska "begrenses kraftigt" och vill i praktiken sluta Norge inne med stängda gränser. Skulle man behöva icke-nordisk arbetskraft ska européer ha företräde. En "liberal" kan tydligen se ut på många sätt.
Fremskrittspartiet ligger mil från allt vad liberalism är. Men under det ideologiska paraplyet ryms många riktningar, vilket visas i Svante Nycanders intressanta tegelsten ”Liberalismens idéhistoria - Frihet och modernitet.”<http://www.sns.se/zino.aspx?productID=877>
Om detta skriver jag i senaste numret av Frisinnad tidskrift. Den lilla Frisinnad tidskrift står för en viktig liberal tradition i Sverige. <http://www.frisinnadtidskrift.se/view.php?artid=227> "
Nämnas kan att Svante Nycander var chef för DNs ledarredakation under en tid då DN visserligen kallade sig oberoende liberal, men var tveklöst liberal. Numera är detta mycket tveksamt, det är ju, enligt mitt sätt att tolka liberalismen, inte liberalt att allt som oftast fungera som husbondens röst.
Att läsa om liberalismen och dess idéhistoria är alltid intressant och givande. Även för de som kallar sig anti-liberaler, eller bara är det...
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
2 kommentarer:
L-E
Tänkvärt, men som jag ser det finns det inget parti som renodlat kan kalla sig socialliberalt.
Liberalismen, om den som i min postning innebär att alla har efter eget gottfinnande konsumera allt utan eget ansvar. är rent ut sagt förkastlig.
Det är av den anledningen jag inte tycker (PP) resonemang kring rätten till varumärken och upphovsrätt inte håller. Liberalismen är per se egofixerad, dock ej socialliberalismen som även har ett socialt ansvarstagande.
mvh
Johan
Johan, precis, det finns inget parti som renodlat kan kalla sig socialliberalt. Därför försöker jag så gott det går att skilja på ideologi och partier, oavsett vad de för ögonblicket kallar sig.
Men partier har ju i olika grad en ballast av ngt slags ideologi. Och man kan diskurera dess eventuella inflytande inom partiet. Vilket jag gjort otaliga ggr.
Jag definierar inte liberalismen så "trångt" som du gör. Som ego-konsumtion. Inte ens Adam Smith, som lite lättvindigt ofta, inte minst av neo-liberaler, ses som en husgud endast förespråkande ekonomisk liberalism, var så enkelspårig. Minns jag rätt så påpekar Olle Wästberg, helt riktigt, att Smith var i mycket en moralfilosof. Och som sådan mera i din smak, och i min.
Betr pp så är deras tillämpning av sin "liberalism" mycket omogen och ofullgången. Rätt i vissa delar, men de har ju inte vågat tillämpa den inom vidare fält, bl a det sociala ansvarstagandet.
Skicka en kommentar