Hax har ett blogginlägg med frågan om vi kan lita på staten. Och svarar med nej genom att göra en mängd exemplifieringar.
Jösses. Det är bara att hålla med, självfallet kan vi inte lita på staten.
Vare sig i dag eller igår eller i morgon. Den som litar på staten är mer än lovligt blåögd.
Dock bör man kanske definiera vad man menar med "staten".
Staten är ju mer än "bara" politikerna, dessutom skiftar det vilken gruppering som sitter i maktställning.
Staten är hela maktapparaten med byråkrater, polis, domstolar etc, och frågan är om man bara ska se "staten" som riksnivån. Kommuner och landsting är i hög grad också organ för det vi kallar statsmakten.
Och politikerna borde vara våra ombud som ser till att vi kan "lita" på "staten", som kontrollerar den. Men idag är många (de flesta?, alla?) politiker (i vart fall deras partier) så involverade med "staten" i övrigt, att denna kontroll knappast existerar.
Ack, om vi hade en Adolf Hedin i Sveriges riksdag, en folktribun!
Läs gärna Hans Lindblads omnämnanden av Adolf Hedin i gästinlägg på min blogg för sådär dryga året sedan, och mina anslutande kommentarer.
Var är dagens Vilhelm Moberg i den svenska debatten?
Massmedia, i vart fall gammelmedia, kallas ofta den tredje statsmakten. Vågar vi lita på "den tredje statsmakten"?
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar