22 januari 2010

Bankdirektörer är anställda med större makt än ägarna.

"Förr eller senare smäller det igen", så säger Carl Rosén i en DN-artikel nyligen med anledning av finans- och bankkrisen. Rosén är chef för en lobbyorganisation som företräder pensionsförvaltare och med ett förflutet inom AP-fonderna.

Och varför skulle det smälla igen då? Jo, aktieägarnas makt är för liten, menar Rosén. Jag är benägen att hålla med, har funderat i de banorna en tid. Rätt länge föresten.

I den allmänna debatten buntas lite förenklat ägare ihop med direktörer. Och direktörer älskar för övrigt att själva beteckna sig som företagare. Vilket sannerligen inte är en allmän sanning. Tvärtom. I vart fall inte vad gäller storföretagen.

Jag menar att regeringen/alliansen i stort hanterat finanskrisen rätt bra - mera tveksamt är hur de hanterat lågkonjunkturen i sig. Jag håller också med Anders Borg om att bonussystemen i bank- och finansvärlden har en stor skuld till den finanskris som startade i USA. Och liksom Anders Borg vill jag ha kraftigare och effektivare åtgärder emot bonusar och andra belöningssystem, som bygger på kortsiktighet och blåser under onödigt risktagande.

Det är ju så att för att kapitalismen ska fungera riktigt som en välståndsskapande kraft, då måste det finnas spelregler så att inte konkurrensen sätts ur kraft. Likaså måste det finnas regler (lagar eller frivilliga regler) som gynnar långsiktighet och missgynnar kortsiktighet.

Jag är övertygad om att de flesta "vanliga" aktieägare (förutom daytraders då) prioriterar långsiktighet och en rimlig avkastning före kortsiktiga risktaganden och bonusar till direktörerna. Det kan därför synas märkligt att framför allt de större bolagen ofta drivs av andra krafter. Vilka är dessa andra krafter? Jo, jag vill, i likhet med Carl Rosén mena att det är företagsledningarna, dvs VD-arna och deras närmaste, uppbackade av styrelserna, som är de skyldiga.

Direktörerna är anställda, men inte vilka anställda som helst. De är toppchefer, som leker med andras kapital. Inte det egna, annat än i ytterst begränsad mån. Och har de egna aktier är det oftast som belöning, som grädde på moset, de fått sig beviljat av välvilliga styrelser.

Hur ser styrelserna då ut? Jo, de utgörs av direktörer och fd direktörer i det egna eller i närstående företag. Inte främst av ägarna.
OK, en del företrädare för ägare finns då och då, sådana som själva satt sig som direktörer. Men i denna egenskap så är de inte representativa för den stora mängden aktieägare, som satsat sina sparpengar, ex-vis för att trygga sin ålderdom.
De som sitter i styrelser och som VD-ar är inte i första hand intresserade av utdelningar och långsiktig tillväxt. De har ju i hög grad utformat ersättningar, bonusar och annat, som går till dem själva - inte till de övriga aktieägarna. Och dessa bonusar har en märklig tendens att gynna kortsiktighet och risktagande.

Och det har lett till att en liten grupp direktörer lever ett liv helt vid sidan av det som gäller för samhället i övrigt.

Vilket har lett till ett högt, alltför högt, pris för både aktiesparare, banksparare och samhällsekonomierna.

Aktieägarna måste ta tillbaka makten från direktörerna och byta ut folket i styrelserna så att de blir mer representativa för de som vill se långsiktighet och ansvarstagande.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Du har väl inte glömt Uppdrag Granskning om Borgs bonusar? Annars har du länk här
http://svt.se/2.106670/1.1464435/bonuskalasen_ska_bli_festligare_i_statens_egna_bolag?lid=puff_1463527&lpos=extra_0
Ha det!

Lars-Erick Forsgren sa...

Såg tyvärr inte det programmet.

Anonym sa...

Ytterst tveksamt inlägg,
För det första, om regeringen med Borg verkligen skulle ha velat göra något åt konjunkturen så skulle man ha omfördelat kapital från hög till låginkomsttagare genom skattesystemet för att stimulera efterfrågan i ekonomin.
För det andra, precis som hela regeringen ljuger ju Borg väljarna rakt i ansiktet genom att säga att han är emot generösa bonussystem samtidigt som han inför detsamma genom en hemlig agenda, det visade de ju i Uppdrag Granskning.
För det tredje, "förr eller senare smäller det", detta gäller kanske mest tack vare den låga räntan för att stimulera investeringar som gör att vi håller på att bygga upp en jättelik finansiell atombomb som är redo att brista så snart räntorna går upp igen.
För det fjärde, att direktörer och bolagsledningar har blivit lite av "en stat i staten" håller jag med om, däremot tycker jag att ditt resonemang är förenklat och generaliserat. Det finns en mängd bolag där majoritetsägarna är ett fåtal där allt detta sker med ägarnas goda vilja, se t.ex bara på SEB. Vi behöver alltså ett breddat ägande för att inte säga ett avvecklande av de stora kapitalisterna och omfördeling av kapital för att komma åt problemet.
För det femte, kapitalismen är ingen välståndsskapande kraft utom för de få som kan berika sig på systemet. Kapitalismen bygger ju på människors inneboende girighet i en tid när vi behöver solidaritet för att åtgärda världsproblemen. Jag såg t.ex på tv för ett tag sedan att vi har över en miljard svältande, ett problem till stor del skapat av liberal kapitalism. För att kapitalismen ska fungera till människors bästa måste det således till kraftiga regleringar annars fungerar det bara för att berika ett litet fåtal.

Mvh
Curre

Lars-Erick Forsgren sa...

Några comments. Curre/Anonym, man kan inte utreda allt i en bloggpost. Men, om du läste noga så satte jag olika betyg på alliansen betr finanskris och lågkonjunktur. Betr båda har jag oxå skrivit tidigare. Och t ex föreslagit riktade konsumtionisstimulanser i ett tidigt skede, som nog mera stämmer med din syn.
Betr "smällar" så beror ju finanskrisen just på det. Spekulationer pga bl a ränteläge, som drivs fram av bonussystemen.
Din fjärde partiella invändnig skulle kräva en längre utläggning. Men ett breddat ägande har vi ju idag genom pensionssparandet. Felet är att de som förvaltar detta ägande, olika pensionsfonder (AP-fonder eller bank/försäkrbolagsanknutna) är för lama och passiva. De tar inte tag i bonusproblemen, och är i vissa fall för hårt knutna till t ex banken med dess bonussystem också...
Fler men starka aktieägare, som samarbetar och tar makten från dirrarna är vad jag tror behövs.

Visst är kapitalismen en välståndsskapande kraft! Var har du exempel på att något annat system skulle vara bättre? De socialistika experimenten var ju en stor katastrof! Däremot så måste kapitalismen regleras så den inte tar död på sig själv, vilket jag skrivit åtskilliga inlägg om tidigare.

populisten sa...

Lars-Erick det har ju kallats "kapitalismens kris", men är det inte saknaden av de gammaldags kapitalisterna som riskerade sina egna pengar som lett oss in i krisen? Idag är det fondförvaltarna som styr och de riskerar andras pengar.

Men SEB säger någon, de ägs väl av Wallenbergarna. Jo då, genom systemet med A- och B-aktier kan de styra banken. Men skillnaden mellan fondförvaltare och A-aktieinnehavare är marginell. Ingen av dem riskerar i huvudsak sina egna pengar. B-aktiern kan kanske behövas för att få in kapital utan att tappa kontrollen i ett nystartat företag, men borde kanske vara förbjudet för börsföretag.

Lars-Erick Forsgren sa...

Pop. Vi verkar vara överens. Risk för kriser finns när folk (t ex bank- och andra direktörer el fondförvaltare) riskerar andras pengar.
Som regel är inte de som satsar egna pengar lika riskbenägna.

Men de som tjänar pengar på att ta risker med andras pengar, de är farliga! Riktigt farliga.