Ipred och pengarna - vem ska granskas?

Ipred än en gång. Jag hoppas att, i skuggan av Jan Guillous famösa inhopp i debatten, även uppmärksammats kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedts artikel i AB den 21 nov http://www.aftonbladet.se/debatt/article3818022.ab och hennes blogginlägg idag den 25 nov. http://madeleinesjostedt.wordpress.com/ . Hon har även tidigare bloggat om detta några gånger.

De visar att det finns politiker som förstått situationen. Hon gillar inte den rättslöshet som IPRED skulle medföra, hon anser att lagen måste anpassas till den mediesituation som råder idag, och hon vill inte beröva konstnärerna deras upphovsrättsinkomster. Alltså, modernisering, rättssäkerhet och skydd för upphovsmännen.

Det som förvirrat debatten är IPRED-kramarnas tjat om stöld. Att kopiera är inte stöld. Det kan möjligt betecknas som ett obehörigt nyttjande.

Jag har flera gånger påpekat att huvudinvändningen emot IPRED är den rättosäkerhet som lagen innebär. Privata aktörer ska inte ha (mera än) polisiära uppgifter, och ska inte kunna utöva utpressning med bristfälligt bevismatierial som grund.
Dock, gräver man lite djupare måste man nog revidera upphovsrätten en del. Inte ta bort den, men anpassa den till dagens verklighet.
Om en och annan även mera sansad bedömre är skeptisk så tror jag att det skulle stimulera film-, musik- och andra distributörer att finna smartare vägar för att kunna erbjuda något som folk är beredda att betala för.

Dessutom, man bör verkligen fundera över vart dagens upphovsrättspengar tar vägen, om nu artisterna klagar. Detta då stora belopp tas ut bl a för LAGLIG nedladdning och i s.k. privatkopieringsersättning, en avgift vi alla betalar när vi köper en CD/DVD eller en hårddisk.
I dagsläget sker, betr musik, den mesta distributionen direkt genom att folket går på konserter - och betalar. Skivor och nedladdning (av smakprov) funkar mera som reklam för konserterna.

Jag laddar inte ned, kopierar inte upphovsrättskyddat material, men betalar stora summor varje år för “lagringsmedia”. Och jag är inte ensam.
Är detta rimligt?

Vi betalar alltså - men konstnärerna anser sig inte få betalt. Vart tar pengarna vägen?
Kanske är det inte en piratjägarlag som behövs? Kanske är det andra aktörer som ska granskas, några som står artister och konstnärer mycket nära.