Lite nyårsprat

Gott Nytt År på er.
Redan 3 jan och har inget skrivet. OK, det finns massor att kommentera, eller i vart fall notera. Men somt vill man helst glömma. Och somt är så trist eller svårt att det känns för svårt.

Rick Falkvinge avgått som PP-ordförande. Vad säger man? Oväntat att det kom nu, men ändå ingen överraskning. Han ville väl och jobbade hårt, men trampade i klaveret ett par ggr för mycket i senaste valrörelsen. Kanske blev piratpartiet också alltför mycket enmansshow, trots flera andra kunniga och skickliga medarbetare. Nu får vi hoppas på att Anna Troberg klarar av att lotsa skutan i de svåra vatten som är politiken.

Trots allt är det väl dessutom så att flera, snart sagt alla, av riksdagspartierna skulle vara i behov av ledarbyten och/eller en klarare ideologi. Både valresultat och blickar framöver visar det.

En tragisk personnyhet av annat slag är förstås Per Oscarssons. En stor skådespelare med en mycket personlig framtoning. Och - jag har svårt att föreställa mig något värre sätt att dö än att brinna inne.

Andra, ja cirka en halv miljon svenskar, har hamnat i andra bekymmer för sin överlevnad. Skuldfällan. Lånar och lånar för mycket. Lurade av konsumtionssamhällets faror. Påhejade av banker och andra. Kring detta kan mycket filosoferas. Avstår just nu och nämner bara en sak. Att inte folk kan betala lån de tagit beror ju ofta i vart fall delvis på att man råkar ut för händelser som numera inte samhället ger ett skyddsnät för: sjukdom, arbetslöshet etc.

Och så lär EU-beslut innebära att svenska åklagare och poliser blir tvungna att utreda brott som inte är brott i Sverige. Alltså av EU-medborgare som tagit sin tillflykt till Sverige. Det verkar mycket märkligt. Trots att Sverige anser att svenska lagar ska gälla även utomlands...

F.ö. har SVT knappast varit någon pålitlig kompis denna jul- och nyårshelg. Förhandsjinglarna var bättre än programmen. Enstaka program har varit OK. Men mest har det varit rent nonsens och ett evigt kokande av soppa på Viktoria och Daniels vigsel i somras. Hur trevlig än Vickan kan vara som person så står mig detta upp i halsen, speciellt som alternativen inte funnits. När folk är lediga och vill koppla av, då borde det sändas lagom underhållande och kvalitativa program. Program som inte är för tunga och inte för infantila. Åtminstone något per kväll...

Bevis på mänsklig dumhet, okunnighet och olyckor, de får vi nog av i de nyhetssändningar som vi ser och vill se. Dessutom börjar den grå vardagen nu... Då vi får ta oss samman för att gå vidare.

Varför är "barnporrdebatten" så märklig?

Egentligen är det väl inte om barnporr som debatten handlar. Eller?

Till en del handlar den om hur ett ungt parti med en oslipad partiledare tillät utfrågare att gå ifrån sakfrågan om integritet. Och hur politiska motståndare tacksamt hugger vilt mot nykomlingen - med mer eller mindre (oftast mindre) renhåriga argument. Självfallet har det uppmuntrat den växande gruppen moralhysteriker att vräka ur sig sin osmälta och förvirrade tankar, som en del av dem inte inser hotar vårt demokratiska samhälle. Men med ord som barnets bästa och barnporr anser man sig kunna driva igenom vilka konstigheter som helst. Och lyckas också, tyvärr. Se bara på Beatrice Asks (m) och Johan Batong Pehrsons (fp) framfart.

Ingen normal och vettig människa kan finna något nöje eller mening med barnporr. Och givetvis vill inte piratpartiet, trots fällda krokodiltårar från politiska motståndare, legalisera barnporr.

Nå, med personer som antingen kopplar bort sin hjärna eller använder frågan för andra syften, som partiegoistiska skäl och/eller för att nedmontera demokratin, går knappast att argumentera på ett vettigt sätt. Däremot så kan man försöka reda ut vad saken gäller, vilka problem som finns, vilka definitioner som måste göras och hur man måste problematisera dem för att kunna föra en diskussion med de som fortfarande tänker.

Jag har bara tid och plats att ge ett exempel, men se även länkar ovan! Det är Sagor från livbåten, som i vanlig ordning gör en grundlig analys. Efter en avspark i vad Rick kan ha sagt och menat så kommer de in på sakfrågan:

"Det är glasklart att sexuella övergrepp (och för den delen övergrepp överlag) mot verkliga barn skall vara olagligt. Det är lika glasklart att dokumentation av sådana övergrepp till exempel i form av fotografier, filmer och ljudupptagningar även de skall vara olagliga. Det är egentligen inte så mycket att diskutera. Så har det varit ända sedan början av åttiotalet, så det är knappast speciellt kontroversiellt.
Kvar står frågan av vem som i lagens mening skall räknas som barn, vad som är pornografi, vad som i lagens mening skall räknas som övergrepp och problematiken kring förbud mot alla former av innehav?Det är lätt att säga allt, allt, allt, men då missar man en rad problem och får en rad oväntade konsekvenser. Man kan till och med förstöra människors liv eller göra folk till brottslingar utan att de själva någonsin haft syftet att förgripa sig på barn vare sig direkt eller indirekt."

Därefter följer en presentation och genomgång av problem. 1) Vem är barn?
2) Vad är porr? 3) Vad är ett övergrepp? 3b) Offerlösa brott 4) Innehav och preskribtion
Läs den nödvändiga problematiseringen.
Sedan konstaterar livbåten att:
"Hur man än vänder sig har man ändan bak
Idealet är naturligtvis att skyddet för den som är hjälplös inte har några besvärande hål i sig, samtidigt som friheten för den som är förmögen att förvalta den inte är kringskuren. I realiteten är det en balans mellan att hindra några från att förvalta sin sexualitet för att skydda andra, eller att acceptera att man inte kan skydda mot allt om man inte samtidigt vill förtrycka ungdomars sexualitet.
När vi pratar om moralism i dessa sammanhang, så pekar vi på att de som stiftar lagarna helt tappat koncepterna ifråga om balansgången och endast tänker skydd på fullständig bekostnad av friheten. Vi kallar det moralism, eftersom vi tycker oss se att det bottnar i en fientlighet mot tonåringars sexualitet och sexuella frihet. Det framstår helt enkelt inte som viktigt för dessa beslutsfattare och lobbyister att tonåringar själva får förvalta sin sexualitet och fatta sina egna beslut. Handlingar som borde få vara en naturlig del av den sena uppväxten brännmärks direkt och indirekt av en vuxengeneration som blivit lomhörd inför ungdomarnas verklighet.
Det enda rimliga är att de som är barn i lagens mening verkligen är barn i realiteten. Ur sexuell synvinkel handlar det då om att sätta gränsen vid någon form av fysisk och mental miniminivå utvecklingsmässigt. Det rimligaste är den första delen av den nuvarande definitionen där man sätter puberteten som gräns.
Det enda rimliga är att det som är brottsligt är det på grund av att det finns ett offer. Det är absurt att vi har offerlösa brott som riktar sig mot människors fantasier och därför endast borde angå dessa människor och eventuellt deras närmaste."
Och:
"Faktum är att den trend vi ser i Sverige och för övrigt i hela Europa riskerar att vara kontraproduktiv. Vi döljer de lagar som verkligen behövs för att skydda våra barn mot övergrepp bakom en hel massa dravel som är mer eller mindre problematisk. Vad händer när folk börjar fatta att deras serier och ungdomsbilder omfattas av barnpornografilagen? Hur länge dröjer det innan man får en backlash? Vad händer när föräldrar inser att deras barns fullständigt normala beteende riskerar stämpla dem som sexbrottslingar någon dag? Det riskerar att bli som med hunden och köttbiten: den som gapar efter mycket…"

Jag stannar i citaten där, men uppmanar att läsa hela texten.

I övrigt vill ge ett tips om mer eller mindre lyckade parodier på valaffischer på valaffisch.se/wordpress. En del är bra, en del är kusliga, andra mindre lyckade.

Det märks att det är valtider (nu får Rick på nöten)

Det är valkampanj på gång. Tiden till den 19 sept rusar snabbt. Kampen blir allt hetsigare och vapnen hålls inte så rena precis. Även annars sansade personer grips av valfeber, och hetsar upp sig. T ex Rick Falkvinge gjorde i stridens hetta en oerhört dumt uttalande om barnporr, som jag inte tror att han menade när han sa det - han trodde intervjuaren insåg att han avsåg den specifika frågan om teckningar av nakna barn. På samma sätt som pp skrev något slarvigt i sitt valmanifest, som också kunde tolkas lite si och så. Förhastade och slarviga uttalanden gör anhängare ledsna och upprörda samtidigt som de gläder politiska motståndare som kan profitera på den oro som sprids.

Jag konstaterar att kommentardebatten till mitt förra inlägg speglar detta. Liksom debatterna hos t ex hos Calandrella och Kent Persson gör det. Vi ska också vara helt klara över att de flesta vanliga väljare ofta bara läser rubriker och slarvläser lite av texten eller de hör på radionyheterna med ett halvt öra. Då går inte finlir och nyanser fram. Jag behöver bara höra på folk i min omgivning för att inse att det är så.

En av de ofta självständiga liberalerna inom fp (ja, det finns några kvar där) är Jan Rejdnell, men nu har också han drabbats av valfebern och tar tillfället att sopa till piratpartiet pga Rick´s fadäs i SR-intervjun häromdagen.

Jag har svårt se vad Jan R vill utom att komma åt pp? Pp har lyft fram ett antal viktiga demokratiska, liberala principer som inte minst det tidigare liberala partiet fp har stått för. Men som fp under senare år springer ifrån i allt högre fart! Jag sörjer och känner smärta för folkpartiets dekadens i frågor som bl a rör integritet, rättssäkerhet etc.

Givetvis är det ett bekymmer att pp och dess ledare inte har den rutin som gör att han kan undvika de fällor som slipade journalister lägger ut. Och Rick Falkvinge är yvig och ivrig, och förivrar sig lätt. Jan R är ju ingen duvunge själv så han borde veta att det är lätt även för garvade politiker att uttrycka sig lite slarvigt generellt, eftersom man tror att utfrågaren-motdebattören inser att man diskuterar en speciell fråga. Det är ju möjligt att motdebattören gör också, men väljer av politiskt-taktiska skäl att negligera för att få en debattpoäng!

En kort chatt med Rick någon dag före radiouttalandet stöder också min uppfattning om detta.

Tyvärr är det så att piratpartiet behövs, inte minst för att väcka riksdagspartierna och alldeles speciellt folkpartiet.

Ricks groda har gjort det svårare. Det beklagar jag. Eftersom det är helt tydligt att de gamla partierna gör allt för att utnytta klavertrampet och leda uppmärksamheten bort från sakfrågorna och deras egna brister!

Pirater och rävar

Såg en underbar affisch hos Emma/opassande för piratpartiet. En räv på ett biltak och texten: "Jag röstar på piratpartiet för jag vill ha ordning på Sveriges demokrati".

Rätt fokus: demokrati! Inget fibblande med att utnyttja riksdagen för vad som många (inte minst media) anser som brottslighet.

Så ser jag att det nog inte var en räv, utan en hund. En rätt snäll hund verkar det dessutom vara. Vakthund? Tja, jag vet inte...

Är det symboliskt?

Piratpartiet behöver politiska rävar, som vet hur de ska gå till angrepp mot dem som urholkat demokratin. Inte mer eller mindre snälla hundar som på sin höjd kan gläfsa lite för att försvara den egna stugan.

Tyvärr är det inte enkelt att ta sig in i riksdagen. Eller kanske det är tur att det är inte är enkelt. Det betyder att det måste finnas en klar linje, en förmåga att kommunicera utan att bli missförstådd. Självmål får inte förekomma (som Ricks AB:artikel, som verkade producerad för internbruk, inte för att vinna väljare). Politiskt rävspel låter kanske fult, men nog behövs i vart fall taktisk förmåga, insikt i att det finns ett Sverige fullt av väljare, väljare som inte sitter hela dygnet vid datorerna och som inte sörjer Pirate Bays öde, men som vill ha personlig integritet och rättssäkerhet.

Ser att Rick på sin blogg klagar över bristande mediatäckning betr hans klavertramp. Det ska han vara glad för. Motståndarna jublar, nu behövs bara en diffus hänvisning till hans artikel för att "bevisa piraternas sanna ansikte". Tragiskt.

Men demokratiaffischen, den väcker nyfikenhet, kan skapa debatt. Om inte i media så bland vanligt folk. Den kan ge piratpartister chansen att utveckla vad partiet vill.

Dvs om (pp) tar till sig affischförslaget. Och ser till att det syns utanför internet...

Dessutom hoppas jag att (pp) ändå har såpass insiktsfulla "rävar" att det inte låter sig bländas av sin närvaro i Almedalen. Det är mest en mediahändelse. Utöver partifolk och media finns knappt några vanliga väljare där... Ta chans till mediakontakter, men glöm inte var väljarna finns.

Nu gräver piratpartiet sin egen grav.

Jag sympatiserar starkt med piratpartiets grundprinciper. Och jag har stort förtroende för flera av kandidaterna. Det torde vara fullt klart för de som läser denna blogg.

Men nu visar det sig hur orutinerad och rent ut sagt korkad partiledningen är. Rick Falkvinge och Christian Engström presenterar på sina bloggar ett utspel som Rick gjorde i AB idag. Det innebär att (pp) tänkt sig att använda riksdagens server för att "sköta" Pirate Bay" därifrån, användande av det man tror är riksdagsledamöternas immunitet. Han menar att därmed så hävdar (pp) medborgarrättsfrågor som yttrandefrihet och rätten till ett privatliv.

Jag förstår syftet, och det är gott. Men, men, detta utspel är så våldsamt otaktiskt, ja rent ut sagt korkat, politiskt sett! Jag undrar verkligen hur förankrat detta klavertramp är!

Visst kommer det att väcka uppmärksamhet, men av negativ art. Inte bara DN, utan alla (pp)s vedersakare anser sig nu ha fått bevis för hur vanvettig partiets politik är. Det kommer inte sägas ett ord om integritet eller yttrandefrihet. Men, desto mer om olaglig fildelning, om snoriga tonåringar som vill ha allt gratis etc. Och en och annan "pirat" anser säkert att det var ett riktigt utspel. Men sansade anhängare drar öronen åt sig.

Rick kan försöka förklara eller förneka eller slinga sig. Men det värsta är att nu kommer motståndarna att hänvisa till detta hela tiden. De får vatten på sin kvarn!

Dessutom är det ytterst tveksamt juridiskt sett.

Med detta har piratpartiet grävt sin egen grav, som seriöst alternativ i höstens val. Att en och annan jublar kan jag förstå.

Jag däremot anser att det är djupt tragiskt - för sakfrågans skull.

Liberala piratidéer

Piratpartiets Rick Falkvinge håller på att gå igenom sitt partis politik utifrån olika ideologiska perspektiv. Jag har inte hunnit kolla de två tidigare inläggen i serien, men "pirat ur liberalt perspektiv" gillar jag.

Varför då då? Jo, jag ska ge ett smakprov. Kolla gärna resten själv också.
"Anledningen till att man ska rösta pirat illustreras då enklast av en passage ur det sjökort — alltså lista med sakpolitiska krav — som jag sitter och sammanställer just nu. Den passagen ser ut så här:
Riksdagen ska deklarera följande principer som sin mening:
* Sverige ska vara ett land där människor inte behöver ha identitetshandlingar med sig i vardagen.
* Man är alltid oskyldig till dess motsatsen bevisats i domstol.
* Inget straff utmäts före kraftvunnen dom.
* Gråstraff och skamstraff får inte existera, bara de straff som uttryckligen står i lagen.
* Alla har rätt att få reda på och bemöta en misstanke.
* En människa som inte är misstänkt för brott ska aldrig stå under övervakning.
* Ingen ska någonsin behöva bevisa sin oskuld.
* En dömd människa som fullgjort sitt straff är ånyo en helt oskyldig människa."

OK, visst kan man diskutera exakta formuleringar och t ex patenträttens utformning och omfattning. Dock, sammantaget sett anser jag ändå att Rick ger en god grund för liberala människor att stödja piratpartiet. Integritet, medborgarrätt, rättssäkerhet etc. Även om jag vidhåller att partinamnet är korkat och att partiet borde vidareutveckla sina grundprinciper konkret för fler områden.

För - grundprinciperna finns.

Piratpartibekymmer

Nej, det verkar just nu inte gå bra för piratpartiet. Medlemssiffrorna sjunker, pga det förnyelsekrav som partier har, och som verkar strängare än i andra partier. Sjunker till en nivå som ändå andra partier kan avundad pp, som Birger Schlaug (fd språkrör för mp) konstaterar. Rick Falkvinge plockas (i vart fall temporärt) bort från AB debatt. Att opinionsundersökningarna inte anger piratpartiet som ett eget alternativ, det ger pp ett psykologiskt undertag jfrt med de andra partierna.

Birger Schlaug verkar inte helt negativ till pp, men är ändå lite sval och inte fullt insatt i vad pp står för. Dock noterar han, uppenbarligen med viss sympati, att ävenledes fd språkröret i miljöpartiet, Anders Nordin (från Piteå) ställer upp för piratpartiet i höstens val. Jag tror att Anders Nordin bärs av ett gediget engagemang för att försvara den enskilda människan mot staten, och för en levande demokrati där inte allt styrs uppifrån. Aningen skeptisk kan jag dock vara efter att ha sett hans aktiviteter i Piteå kommunfullmäktige en gång i tiden. Han hade där lite svårt att skilja på smått och stort, om man uttryker sig så. Ändå var han en frisk och annorlunda fläkt.

Schlaug anser att pp är ett enögt parti. Citat:
"Piratpartiet tycks annars mest engagera sig i hur staten övervakar och styr människor. Men tycks mig inte ha svar på sådant som är minst lika obehagligt: hur privata intressen, vinstsyftande bolagssfärer, övervakar och styr människor. Man tycks inte heller ägna sig åt frågan hur individer kan övervaka och kränka andra individers integritet."

Nu tycker nog att Schlaug är lite orättvis betr Piratpartiet. Visst är kampen mot Storebrors koll av oss små det viktigaste, men nog håller de på att försöka bredda sig med en tillämpning av integritetsbegreppet över ett vidare fält. Liksom av rättssäkerheten. Och att man inte vill bli trampad på av Storebror och hans lakejer i FRA mm, det utesluter inte att man även vill vara vaksam betr övriga integritetskränkningar vi utsätts för.
Det stora bekymret för pp är att de gamla partierna försöker tysta all debatt om rättssäkerhet och integritet. Detta konstaterar även livbåten i artikeln "Grus i maskineriet". Läs artikeln, den benar upp problemet riktigt bra. Där konstateras att pp en tid haft mycket gratis, men att nu är det kärvare tider. Då krävs mera av partiet, dess organisation och medlemmar.

Det är ganska självklart att riksdagspartierna inte vill ha in pp och dess frågor i debatten, de tillgriper alla medel för att undvika detta. Lika självklart är att pp måste lyckas att få upp frågorna på agendan igen. Piratpartiet kan inte vänta sig att få gratis skjuts av traditionella media. PP måste använda kraft, list och envetenhet för att komma in i gammelmedia.

Samtidigt tror jag faktiskt att piratpartiet, som får leva med sitt väljarbortstötande namn, måste inse att ska det komma in i debatten och andra media än hos vissa bloggare, så måste partiet se att det finns andra frågor! Möjligen inte lika stora som för pirater, men stora eller intressanta för många väljare. Väljare som knappast ser frågornas eventuella koppling till integritet och rättssäkerhet om inte pp deltar i debatten även om dem.

Jobbigt? Ja, visst! Men att ge sig in i matchen om väljarna är inget för den som inte kan eller vågar kämpa hårt. Hårt och med intelligens.
Fördomarna om pp är gigantiska hos både gemene man och hos traditionella media.
Fördomarna beror till stor del på partinamnet. Det gör att pp kopplas till fri fildelning, det s.k. Pirate Bay-syndromet. Det ses därmed som apart. Pp måste bort från den stämpeln för att nå fler väljare.
Både väljare och media ser det som en match mellan två block. Det är ett enkelt dramaturgisk schema.
Att det finns frågor som inte skiljer blocken, men som ändå är viktiga, oerhört viktiga, det måste piratpartiet lyckas nå ut med.

Jag vet inte om partiet är moget för detta, om både bredden och djupet finns hos tillräckligt många piratpartister. Men misslyckas partiet - då tror jag att den demokratiska krisen fördjupas i Sverige. Då är vi illa ute.

Människan, marknaden och friheten

Ett par-tre blogginlägg får mig att knappa på tangentborget. Olof Bj lovordar Rick Falkvinges insats i en Expressen videointervju. Om den har jag föga att tillägga. Dock en sak. Olof betonar att informationspolitik är piratpartiets ord. Jag menar nog att integritetspolitik borde vara det också.
Och betr ordet informationspolitik känner jag mer och mer att det är för smalt, helt enkelt lite gammaldags.
Information går en riktning. Det vi vill se, bl a genom internet, är väl kommunikation! Dvs något som går i bägge riktningar! Eller till och med kors och tvärs – vilket är befruktande både för ekonomisk tillväxt OCH för människans utveckling och frihet, dvs "andlig" tillväxt.
Information känns mera som ett finare ord för det reklambyråer håller på med. Reklam för att sälja något, t ex politik.

En viktig invändning, från både piratpartiet och från andra, gentemot de gamla partiernas syn på internet är väl just att de ser på internet som ett slags kabel-teve, en reklamkanal för att sälja saker och åsikter. Inte som en kommunikationsarena. Något som inte minst FarmorGun också diskuterar då och då.
Så tangerar hon det till exempel i detta inlägg, där hon polemiserar emot den gammeldags syn på internet som en del debattörer och mediaindustrin har.

Även Mårtensson tangerar frågan om människan i förhållande till marknaden i ett inlägg den 5 sept. Detta med utgångspunkt från en text som Annie Johansson (c) skrivit om liberalismen. En liberalism som främjar verklig empati och solidaritet. Till detta skrev Thomas deMing en lång och intressant kommentar som betonar att frånvaro av regleringar också är en reglering. Marknadens (oreglerade) strävan efter monopol minskar människans frihet. Därvid uppstår t ex stora inkomstskillnader och spänningar mellan människor i olika bostadsområden.

Jag menar att Thomas deM:s komplettering är viktig! Indirekt definierar den i vart fall delar av social-liberalismen. Som Gunnar Helén uttryckte det: Frihet i gemenskap.
Marknaden tjänar oss bra, men bara så länge vi (genom våra styrande ombud) sätter upp regler som förhindrar monopol. Det har inte lyckats så bra i Sverige. Marknaden vill ha konkurrens, dvs kunderna vill det och i viss mån många producenter. I vart fall säger de det. Men det ligger i företagandets natur att det vill nå allt större vinster och då inte i första hand genom effektivitet utan genom att skapa monopol för det egna företaget. (Och fackförbund brukar gilla monopolföretag, då det ger dem chansen att ta ut höga löner. Till konsumenternas nackdel... )

Så, för att en marknadsekonomi, som skapar välstånd och frihet, ska överleva så måste den regleras för inte ta död på sig själv!
En fri och oreglerad marknad är inte ett självändamål. Marknaden ska tjäna människan. Och en fri marknad kräver alltså regleringar. Frihet och solidaritet är inte motsatser, i vart fall inte om man vill uppnå ett gott samhälle.

Ett sönderreglerat samhälle kväver oss, andligt och materiellt. Men en oreglerad marknad kväver oss också, både andligt och materiellt.

Piratpartiet breddar sig?

Piratpartiet ska ställa upp i såväl riksdags, som landstings- och kommunalvalen nästa år. Bra! Under vissa förutsättningar.
S-märkte (men i grunden rätt socialliberale) Johan Westerholm har en genomgång, som jag i långa stycken kan instämma i. Och tidigare språkröret Birger Schlaug (mp) välkomnar också (pp), med vissa förbehåll.

Och visst låter det bra, (pp) ska försöka få in sitt integritetsperspektiv även i lokal politik, medborgarrätten och informationssamhället. Utomordentligt. För det är bitar som de gamla partierna inte klarat av, eller rent ut sagt misskött.

Uttalanden från Rick Falkvinge tyder på att de gör en försiktig breddning av sitt program genom att just söka integritetsvinkeln i fler än de frågor som hittills dominerat i partiets framtoning. Lyckas de så kommer stämpeln som enfrågeparti att långsamt blekna.

Den stora frågan är om de kan finna och effektivt marknadsföra tillräckligt många sansade och mogna kandidater, som har detta bredare perspektiv. Liksom att de finner kandidater i alla åldersgrupper. Som inte bara sitter av fullmäktigsammanträden, utan är aktiva.

Och, inte minst, att de hittar "rätt" brytpunkt mellan integritet och offentlighet. Vilket jag skrivit om i tidigare blogginlägg. Samt sluta att tala om att "sjukvård med mera" som skitfrågor.
Det finns integritetsaspekter på sjukvården.
Också.

En intressant aspekt blir i vilken mån (pp) kan förebygga att (sd) får större inflytande i svensk politik. Deras politik är starkt skiljande, men båda kan i någon mån attrahera människor som är missnöjda med dagens partier. Om än utifrån väldigt skilda utgångspunkter.

Bidragspartierna

Redan i somras eller så skrev jag om partistödet som en orsak till partiväsendets förfall och byråkratisering, och har nog snuddat vid det även senare. Nu har bl a Farmorgun tagit upp tråden igen, aktualiserad av Karl Sigfrid (m) och Rick Falkvinge (pp).
Den senare behöver stöd för att överleva. Idealitet tär på den egna kassan. Det är en gammal och känd sanning för den som varit med en bra bit in i förra seklet. Möjligen är det mera av en nyhet för dagens politiker.

Från början levde partierna på egna medel och idealitet. Dessutom fick högern/moderaterna pengar från en del storbolag och sossarna från LO och fackförbunden.
Med tiden infördes smärre offentliga partistöd. De var blygsamma men orättvisa eftersom de byggde på vunna mandat. Stor fick mycket, liten litet. Därigenom konserverade de partiernas storlek. Sossarna angrep högerns beroende av bolagen. Att på samma sätt angripa sossarna för att de satt i LO:s knä var ju principiellt samma sak, men gick aldrig hem ändå. Till slut beslöt högern/moderaterna och de andra icke-socialistiska partierna att begränsa hur mycket de tog emot i stöd utifrån. Någon motsvarande begränsning hos sossarna har jag inte hört talas om. Tvärtom så strömmar fackmedlemmarnas pengar i stora summor till sossepartiet speciellt under valår. När kollektivanslutningen avskaffades så ökades fackens stöd till SAP kraftigt, för att kompensera de medlemsavgifter som försvann...

Samtidigt omfattar partistödet numera alla nivåer, kommunal nivå, landstingsnivå och riksnivå. Volymen har oavbrutet vuxit i takt med att medlemssiffrorna rasat. Utöver mandatbidrag så utgår nu grundbidrag, lokalstöd och kanslistöd som är tänkta för att minska orättvisan mellan olika stora partier. I grunden skall ju alla söka nå stöd hos samma stora väljargrupp. Uppfinningsrikedomen att hitta på nya bidrag, och att motivera höjningar av gamla, har varit stor.

Det finns numera även avtrappningsbidrag, som gör att ett parti som förlorar ett val, får behålla vissa delar av det en tid efter förlusten för att kunna avveckla sin övertunga organisation.

Mycket av detta var bra och rätt tänkt från början. Det som är fel är ju de enorma nivåer som bidragen nu ligger på, att bidragen gör partierna oberoende av både sina krympande medlemssiffror och delvis av valresultat.

Partiledningarnas grepp av organisationen har stärkts gradvis. Alltfler av de aktiva inom alla partierna är funktionärer, antingen inom partiet på partistöd eller så har de arvoderade uppdrag på olika nivåer. Vanliga medlemmar, de som förr var partiernas ideologiska och ekonomiska ryggrad, de förekommer knappt längre.

Länge fanns (finns?) också ett system som kanaliserar partistöd i kommuner och landsting uppåt i partiapparaten. Detta för att finansiera centrala aktiviteter och funktionärer. Egentligen finns väl inte det behovet idag, pga alla centrala medel som redan finns.
Men systemet ger partiledningarna en makt, som de ogärna avstår ifrån...
(Hur tror ni att sverigedemokraterna finansierar sin centrala apparat?)

Lokala aktiviteter blir därmed svåra att driva. Vilket ökar likriktningen.

Jag minns den tid då medlemmarna fick betala en tia eller två för fikat vid partimöten. Då var det stora pengar. Och kaffet och brödet var det alltid någon som bidrog med, så inkomsten till partikassan var utan avbränningar. Likaså var smärre lotterier ett ständigt gissel. I den mån detta förekommer idag har det marginell betydelse. Då var det viktiga inkomster för partiet. Partiet var inte en födkrok utan en plats för ideologiska diskussioner och aktiviteter. Det fick kosta en del för den enskilde medlemmen.

Jag tror det blir svårt i vart fall för de gamla partierna att överleva helt utan partistöd, utan bidrag.
Men det borde gå finna en balanspunkt på betydligt lägre nivå än idag. Detta för att rädda demokratin.

Partier som existerar endast på bidrag lever på konstgjord andning. Partierna är inga självändamål. De är viktiga bara om de är fora för levande debatt, för demokratiska samtal, för kommunikation.
Och det räcker inte att dessa samtal stannar på lokalnivån.

Partiledningarna måste lyssna. Måste tvingas lyssna. Idag verkar de ha klippt av alla ledningar till verkligheten.

Inte minst allianspartierna, men till och från även sossarna och miljöpartiet, angriper ofta och hårt bidragspolitiken. Då definierad som det stöd som utsatta människor i svåra situationer ibland kan få.
Jag menar nog att yxan borde gå minst lika effektivt när det gäller partiernas beroende av offentliga bidrag.

Självfallet bör det finnas regler som begränsar framför allt stora bidrag från annat håll också. Rättvisa regler som sätter tak för hur mycket som bolag och organisationer får ge, samt att de ska redovisas öppet.

Däremot är nog behovet att reglera vanligt folks engagemang inte så viktigt. Demokrati skall ju vara för folkets skull. Inte för statens, inte för partiernas, inte för bolagens, inte för LO.

En gång till.
Demokrati är till för folket.
Inte för hur makten ska kontrollera folket.
Nej, folket ska kontrollera makten.
Jag tror att dagens repressiva demokrati gått fel.
Som Joshen skriver i Enligt min humla, demokratin skall vara representativ, inte repressiv.

Det är därför så lätt att, mot den bakgrunden, se varför sådant som FRA-frågan, Ipred med mera hamnat så kapitalt fel.