Vad är piratpartiet för nått då?

Hittade precis en ganska bra, halvlång text om vad piratpartiet är och står för. Kommer att se lite långt ut på bloggen, men är egentligen inte sååå långt. Dock längre än en foldertext. Synd jag inte sett det tidigare. Borde ha pumpats ut för flera veckor sedan, i pappersform. Men nu är det val på söndag och här är det. I en av mig något förkortad version. Som dock får ses som en utvidgning av det jag publicerade häromdagen.
------
Vad 17 vill Piratpartiet?
Ta vara på alla möjligheter internet-revolutionen erbjuder, men stoppa övervakning, registrering och avlyssning!
Vi värnar din integritet! Samma princip på internet som utanför – ingen övervakning utan brottsmisstanke! Nej till FRA-lag, IPRED och datalagringsdirektiv.
Kunskap är till för att delas! Myndigheters information och kunskap nåbar för alla. Forskning publiceras med open access. Avskaffa patenten.
Låt kulturen spridas! Moderniserad upphovsrätt: Tillåt kopiering för eget bruk. Förkorta tiden med ensamrätt. Hjälp kulturskapare hitta nya affärsmodeller.
Demokrati kräver rättssäkerhet! Oskyldig tills motsatsen bevisats. Ingen övervakning utan misstanke. Proportion mellan misstänkt brott och ingrepp. Även på internet.
Piratpartiet står för integritet, kultur och kunskap. Din röst behövs!

Finns Piratpartiet bara till för att ungdomar ska kunna ladda ned gratis?
Piratpartiet är mest känt för sin inställning till fildelning och upphovsrätt, vilket gör att det kan kännas lätt att avvisa partiet som oseriöst. Det stämmer att Piratpartiet vill att fildelning för privat bruk ska avkriminaliseras. Det är dock inte särskilt kontroversiellt, egentligen. Det handlar bara om att legalisera vad miljoner människor redan gör. Piratpartiet är inte heller ensamt om åsikten, utan delar den med alla riksdagspartiers ungdomsförbund.
- Men Piratpartiets politik går mycket djupare än så. Först och främst vill Piratpartiet värna de grundläggande demokratiska värden som har med informationshantering att göra. Informationspolitik. Det handlar både om din brevhemlighet och din yttrandefrihet. Din rätt att inte godtyckligt övervakas, kontrolleras och registreras, och din rätt att sprida din egen information till din omgivning.
Under de senaste åren har dessa frågor ställts på sin spets, och misskötts å det grövsta av de etablerade partierna. I stället för att säkra brevhemligheten, yttrandefriheten och skyddet för den privata sfären, håller vi på att införa en kontrollapparat utan historiskt motstycke. FRA-lagen ger statliga myndigheter rätt att kontrollera din kommunikation. IPRED låter privata företag begära ut din IP-adress. Datalagringsdirektivet kommer låta staten skapa detaljerade kartor av ditt kontaktnät. Och många fler lagar och inskränkningar i privatlivet kommer.
För dagens ungdomar och vuxna innebär detta samma sak som om det för trettio år sedan hade suttit mikrofoner under alla kafébord, alla brev registrerats och kunnat ångas upp, telefonerna varit avlyssnade och agenter från musik- och bokförlagen när som helst hade kunnat komma och begära att få rota i folks väskor.
Piratpartiet är en koalition av politiska aktivister och tänkare med bakgrund från både höger och vänster som gått samman för att försöka stoppa detta. Det här är så viktigt så att Piratpartiet är villigt att samarbeta med endera blocket för att få igenom sina frågor. Piratpartiet är det enda alternativet som på allvar motsätter sig den framväxande övervakningsstaten.

Bilaga - vanliga frågor och svar
Varför talar Piratpartiet så mycket om internet?
- Internet är en av de största landvinningarna i mänsklighetens historia, och har förändrat hela världens infrastruktur. Internet är det bästa organ för demokrati och jämlikhet som någonsin uppfunnits. Det är ett världsomspännande blodomlopp för samtal, kultur, kommunikation, politik, kunskap, utveckling och frihet. En myllrande bazaar där alla människor i världen på sikt kommer kunna kommunicera med alla.
- Detta stärker demokratin, där all makt skall utgå från folket. En öppen idédebatt kan forma argument och idéer som hur samhället skall skötas och utvecklas. Internet ger större möjligheter för alla att vara med och påverka. För att detta skall fungera måste grundläggande rättigheter respekteras även på internet. En mångfald i värderingar och infallsvinklar måste accepteras och respekteras. Man måste kunna kommunicera, söka information och publicera texter fullt anonymt om man behöver det. Brevhemlighet och budbärarimmunitet måste värnas.
- Men starka krafter vill något annat. Stater och regeringar är styrda av rädsla och okunskap, och vill censurera, filtrera, övervaka, registrera och analysera allt som sker. Sverige är inte ensamt om detta. Liknande tendenser finns i andra EU-länder, men även i stater som t.ex Iran, Saudiarabien och Kina. För underhållningsindustrin och andra kommersiella krafter vore det bättre om man kunde göra om internet så att det blir någon sorts TV-liknande multimediakanal, eller ett maximalt kontrollerat och övervakat elektroniskt shopping-centrum.
- Det talas om förbud mot att människor skyddar sin privata kommunikation (genom att kryptera den), för om de gör det kan de ju inte avlyssnas. Det talas om identitetskontroll och registrering så att man måste "logga in" då man skall använda nätet, vare sig man är hemma, på internetkafé eller på annan plats. Det talas om att endast statligt godkända aktörer skall kunna publicera information eller sätta upp en web-plats, ungefär på samma sätt som TV fungerar idag.
Det här skulle få den myllrande bazaaren som är internet att tystna. Piratpartiet accepterar inte detta.
Piratpartiet vill att Sverige skall visa vägen och vara informationspolitisk spjutspets. En frihamn för yttrandefrihet. Pionjärer in i en ny tid.
Piratpartiet är internets politiska gren.

Sverige är en demokrati - då är väl övervakning ok?
Även om jämförelsen är relevant kan man självklart inte likställa Sverige med samhällen såsom Iran, Saudiarabien, Kina eller Östtyskland hur som helst. Östtyskland var en diktatur, medan Sverige är en demokrati. Den svenska staten är i jämförelse "god". Men demokrati kräver mer än bara majoritetsstyre och fria och allmänna val. Det krävs också respekt för vissa grundläggande rättigheter. Att en stat är "god" kan inte användas som ursäkt för att bedriva godtycklig övervakning och kartläggning av medborgarna. Tvärtom - en god stat förutsätter att så inte sker.
- Vi har haft brevhemlighet i Sverige i flera hundra år. Det är ett brott att öppna andras brev utan deras tillåtelse. Ett brev som kommer hem i brevlådan är oregistrerat, oöppnat och oläst av myndigheter och postverk. Telefoner avlyssnas inte om det inte föreligger misstanke om brott. Den enskilda människans rätt att få ha sina tankar, samtal och brevväxling i fred är en av de grundläggande demokratiska rättigheter vi har. Det finns inskrivet i Sveriges grundlag, Europakonventionen och FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Och de som vill nyttja denna rättighet, hålla sina hemligheter för sig själva, ska aldrig misstänkliggöras eller ställas till svars för detta.
- Men med FRA-lagen, datalagringsdirektivet och många andra lagar, rivs detta upp. Den övervakning som sker av internet i dag är som om man för trettio år sedan hade skickat alla brev genom en övervakningsmyndighet som fick öppna och läsa dem, registrerat vem du ringde, när du ringde och hur länge ni pratade, och installerat mikrofoner i alla bord på alla kaféer.
Den östtyska diktaturen under det kalla kriget var extremt säkerhetsmässigt och politiskt utsatt, och kan kanske sägas ha haft ett "rationellt" motiv till att övervaka alla medborgare. I Sverige motiverar vi övervakningen med t.ex. terrorismen, trots att inget terrordåd har riktats mot Sverige eller svenska intressen sedan Amalthea-dådet 1908. Det var över hundra år sedan.
Det är svårt att förstå hur det har kunnat gå så här långt. Massövervakningen överstiger allt tidigare skådat. Vi har i vissa avseenden redan vida överträffat Östtyskland. Och mer är på väg.
Piratpartiet vill vända denna utveckling. Vi vill värna om den framtid vi trodde på när Berlinmuren föll. Piratpartiet verkar för ett fritt, öppet och demokratiskt Sverige.
Piratpartiet verkar för en fri, öppen och demokratisk värld.

Den som har rent mjöl i påsen har väl ingenting att dölja?
Varje människa har ett behov av en intim sfär, skyddad från både bekanta och främmande. Oavsett vad man har för mjöl i sin påse. Ingen vill att ens kuvert ska ha öppnats på vägen om de skickar ett brev. De allra flesta vill veta att ingen utomstående ser dem när de är hemma. Man ogillar när någon tjuvlyssnar på en. Övervakningskameror på toaletter väcker obehagskänslor. Många hemlighåller vad de röstar på, och berättar kanske inte om hela sitt privatliv för sin chef.
Att kunna hålla sig hemlig i olika sammanhang, och inte visa upp alla delar av sitt privatliv hela tiden, är helt enkelt en grundläggande mänsklig rättighet. Historien visar också att det finns mycket goda skäl att värna om denna privata sfär, och vara restriktiv med övervakning och kartläggning av medborgare. Otaliga obehagliga fall av läckor och informationsmissbruk har förekommit. Den paranoida staten påverkar vanliga människors beteende och upplevelse av livet.
- Länder som Östtyskland är extremfall, men fortfarande relevanta att nämna. De flesta som levde där hade rent mjöl i påsen och borde således inte ha haft något att dölja. Behövde de inte oroa sig? De flesta är överens om att de faktiskt hade anledning att göra det, och att den typen av godtycklig övervakning av hela befolkningen är förkastlig.
Piratpartiet värnar om skyddet för ditt privatliv.

Löser inte övervakning brott?
Många gånger är det fullt rimligt att polisen får övervaka människor. Då det föreligger misstanke om brott ska domstol kunna besluta om att polisen får övervaka den misstänkte. Detta är bra, och gör att fler brott kan lösas.
- Massövervakning av hela befolkningen är dock inte bara odemokratiskt, det är också dyrt och ineffektivt. Alla studier som gjorts i de delar av världen där det finns mycket övervakning av olika slag, visar att ökad övervakning inte leder till färre brott, och att ytterst få brott klaras upp tack vare den.
Är det värt det? Piratpartiet tycker inte det.
Piratpartiet vill ha effektiv brottsbekämpning med skydd för integriteten.

Vad har övervakning med fildelning att göra?
Piratpartiet driver informationspolitik. Det handlar om rätten till sin egen information. Både rätten att sprida den information man har, och rätten att inte övervakas och få sin privata sfär och privata information kränkt. Ett förbud mot fildelning bryter mot båda dessa principer.
- Fildelning är nämligen privat kommunikation. När man fildelar använder man precis samma kommunikationsvägar som när man använder internet för att skicka post, samtala, göra bankärenden, söka information eller publicera texter. Om man ska stoppa fildelningen måste man kontrollera vilka som fildelar vad, och om man ska kontrollera vilka som fildelar vad måste man kontrollera allt som skickas via internet. Det går inte att bekämpa fildelningen med mindre än att man skadar demokratiska fundament i grunden.
- Internet gör att de gamla underhållningsindustrierna fått problem med att upprätthålla sina monopol på kopiering och distribution av kulturella verk på digital form. Men de vägrar vara innovativa och lära sig utnyttja internets möjligheter. Istället kräver de att även fortsättningsvis kunna tjäna pengar på sina föråldrade affärsmodeller - att i långtradare frakta runt ettor och nollor ingraverade i plastskivor runt jordklotet.
- Med intensivt lobbyarbete har de lyckats driva igenom lagar såsom IPRED. Dessa privata aktörer har givits långtgående rättigheter att övervaka människors privata kommunikation. På detta sätt vill de hindra folk från att spela in musik, film och annat material av varandra.
Det här bryter mot principen om medborgarnas rätt till förtrolig kommunikation. Alldeles oavsett vad man tycker om fildelning är det uppenbart ett alltför högt pris att betala. De särintressen underhållningsindustrins lobbyister företräder är långt ifrån så betydelsefulla. Flera av de etablerade partierna har fortfarande inte förstått det här.
Noteras bör dock att alla riksdagspartiers ungdomsförbund har det, och intar samma position som Piratpartiet.
Piratpartiet sätter demokrati och integritet före underhållningsindustrins särintressen.

Är inte fildelning något dåligt?
Fildelning ses av vissa som något dåligt. Debatten gäller då upphovsrättsskyddat material som folk spelar in av varandra på internet. Piratpartiet håller med om att ensamrätten för skaparen att sälja sitt verk för pengar skall bevaras - det skall ingen annan få göra - även om skyddstiden för detta skall förkortas till en rimlig nivå. Men att människor delar med sig av kultur och kunskap till varandra - utan att ta betalt för det - är något vi vill uppmuntra.
- Piratpartiet anser att de möjligheter som internet erbjuder världen är enorma, och det inkluderar fildelning. Internet är inte bara ett verktyg för kommunikation, demokrati och utveckling utan också för obegränsad distribution av kultur och kunskap. Distribution av text, musik och film är numera så gott som gratis, och kan ske mycket snabbt.
- Att dela med sig av kultur, och dela med sig av kunskap, är en grundläggande mänsklig instinkt. Piratpartiet vill tillåta detta, och göra det möjligt för alla människor att ta del av all kultur och all kunskap i världen. Det kan låta storslaget och utopiskt, men det är faktiskt väldigt enkelt. Tekniken finns. Resurserna är oändliga. Det är bara otidsenliga lagar som står i vägen.
Biblioteket i Alexandria brändes ned. Det var den största samlingen kunskap på sin tid. Piratpartiet vill bygga ett nytt kunskapssamhälle. Vi vill se ett nytt Alexandria - fast denna gång med fri tillgång för alla människor i hela världen.
Piratpartiet vill att alla människor ska kunna ta del av all kunskap och all kultur – utan hinder.

Hur ska artister få betalt?
I framtiden ska artister få betalt precis som nu – genom att sälja sina varor och tjänster! Skivförsäljningen har minskat de senaste tio åren, men i samma takt har försäljning av konsertbiljetter skjutit i höjden. Artister tjänar sammanlagt mer pengar nu än tidigare, vilket siffror från många oberoende undersökningar visar. Dessutom är det de som laddar ned mest som köper mest – både musik, film och datorspel.
- Samma sak gäller för filmbranschen. Den går strålande! Världens mest nedladdade film någonsin är James Camerons Avatar, som också är den film som har tjänat in mest pengar någonsin. I Sverige har varje år de senaste åren inneburit rekord i antal sålda biobiljetter för SF.
Att säga att kulturen håller på att dö stämmer inte. Musiker får in mer pengar, filmskapare får in mer pengar, och datorspelsbranschen får in mer pengar. Samtidigt får allt fler människor tillgång till allt mer kultur.
Samhällets förutsättningar för kultur har aldrig varit bättre! Piratpartiet vill uppmuntra den utvecklingen.
Piratpartiet vill göra det ännu lättare att ta del av, ändra, skapa och sprida kultur.

Ska inte den som skapat ett verk få bestämma hur det sprids?
Självklart ska den som har skapat någonting bestämma vem han eller hon vill sprida det till. Om jag skriver en bok måste jag själv få bestämma vem som ska få ge ut den, och vem jag ska ge den till. Men jag kan inte hindra någon från att ge den vidare.
- Precis så fungerar det även på internet. Om jag har gjort en skiva måste jag själv få bestämma vem jag ska sprida den till, oavsett om jag ger bort den eller säljer den. Men jag ska inte få bestämma hur andra personer hanterar sin information. Om du innehar musiken som jag gett ut ska du ha rätt att sprida den vidare. Du ska också ha rätt att remixa den, bygga vidare på den, skapa nytt utifrån den.
- Den ideella upphovsrätten skall vara kvar. Skyddstiden inom den kommersiella upphovsrätten skall förkortas. Informationsspridning för icke-kommersiellt bruk ska inte kunna hindras av upphovsrätten.
- Piratpartiet menar att upphovsrätten som den ser ut i dag är en allt för stor inskränkning i människors rätt att använda och kopiera sin egen information. Vi vill låta alla människor bestämma över informationen de innehar. Det kommer leda till mer kulturspridning och bättre förutsättningar för kulturskapande.
- Piratpartiet vill att varje människa ska få dela med sig av kultur och kunskap till sin omgivning.

Piratpartiet är positivt till samhällsförbättringar och nytänkande - en motpol till antipiraterna.

Varför tar Piratpartiet inte ställning i de viktigaste frågorna?
Piratpartiet tar ställning i de viktigaste frågorna. Piratpartiet tar ställning för demokrati, för integritet, för yttrandefrihet, för kunskap och för kultur.
Det är sant att vi inte tar ställning i de flesta andra frågor. Det betyder förstås inte att de frågorna inte är viktiga. Alla är överens om att vi måste göra allt för att undvika krig och klimatkatastrofer, och att vård, skola och omsorg skall fungera väl. Massor behöver göras. Men detta är frågor som redan drivs, och som partierna redan känner till.
Och de verkar många gånger vara tämligen överens.
- Piratpartiet driver frågan om vi ska gå in i det nya informationssamhället med demokratins förutsättningar och grundläggande medborgerliga rättigheter intakta. Här brinner det i knutarna. Här kan din röst göra verklig skillnad.
- Informationspolitik är tyvärr är någonting de etablerade partierna inte förstår. Därför behövs Piratpartiet. Men vi är ett litet parti. Vi vet att vi inte kommer kunna driva ett heltäckande partiprogram, precis som t.ex Kristdemokraterna eller Vänsterpartiet inte heller kan det. Skillnaden är att vi är tydliga med detta.
Vi fokuserar all vår politiska kraft på våra frågor. Piratpartiet fokuserar all sin politiska kraft där den behövs allra mest just nu.
Och självfallet kan piratpartiets principer om personlig integritet, rättssäkerhet, kunskap och kultur tillämpas på fler än de frågor av mera utpräglad informationspolitisk karaktär vi hittills fördjupat oss i.

Opinion genom köpta röster - eller FRA i luften igen.

I mitt senaste inlägg ställde jag frågan om vilka som är opinionsskapare. Jag noterade där avslutningsvis att myndigheter i allt högre grad ägnar sig åt ett slags informationsutbud som är avsett att vara opinionsbildande. Detta mot bakgrund av att jag observerat att
myndigheter propagerar för en skärpt och utvidgad FRA-lag. Så har det multinationella företaget Mediaplanet i annonsbetalda artiklar skrivit att Säpo, Tullen och ISP beklagar sig över att de känner sig överkörda av politikerna! Kontentan är att de vill ha möjlighet att använda FRA även efter sina önskemål. "Öppna FRA-shoppen".

Mediaplanet är ett företag som uppenbarligen har som affärsidé att vara megafon för myndigheter, intresseorganisationer och andra lobbyliknande företeelser. De gör "tidningar" på olika teman, ex-vis säkerhet, och låter myndigheter etc köpa annonsplats i det som i sig är en enda stor annonspublikation. Annonserna är oftast tämligen menlösa och intetsägande i sig. Det intressanta är den text som kallas redaktionell, där myndighetsföreträdare etc uttalar sig och snällt refereras utan att något ifrågasätts. Som jag ser det är det textreklam, och den egentliga anledningen till att annonsörerna betalar genom att köpa tillräckligt med annonsutrymme för att finansiera distributionen av vad myndigheterna vill föra ut som sitt budskap.

Denna trycksak distribueras sedan som annonsbilaga till stora tidningar. Den är förvillande lik en av dessa bilagor som dagspressen idag delar upp sin text i. Visst, det står helt korrekt att "Hela denna tematidning är en annons från Mediaplanet". Dessutom finns något som liknar en redaktionsruta med några namn och e-mailadresser. Dock ingen webb-adress, den kan ni dock få här! Där kan man även i pdf-format läsa den artikel jag refererar till betr Säpos med fleras uttalanden om FRA. Den återfinns på sid 8 av annonsbilagans 20 sidor.
Någon ansvarig utgivare finns inte angiven i redaktionsrutan, men på min förfrågan uppger Mediaplanet att företaget är ansvarig utgivare. Jag som trodde att det kan bara en namngiven person vara... Mediaplanet säger att, ja, de tar hänsyn till annonsörernas intresse. Självfallet belyser de ämnen och frågor som ligger i deras annonsörers intresse, men inte på beställning av dessa.

Trots den något krystade förklaringen är det för mig uppenbart att detta innebär att det redaktionella materialet är textreklam. Det vill säga att Mediaplanet är en megafon för sina annonsörer. Någon normal journalistisk granskning och nyhetsvärdering förekommer inte. Tyvärr är inte detta någon helt ny företeelse, men blir allt vanligare. Tendenser i denna riktning har också funnits i dagspressen. Dvs att de skriver texter som anknyter till de annonser som de tar in och där texten kan befinna sig i ett gränsland till att vara textreklam.

Mediaplanet går ett steg längre. Mediaplanet är ett sätt för myndigheter och lobbyorganisationer att få ut sitt budskap i något som vill se ut som en tidning, men som är en förtäckt propagandakanal, som kan köpas för pengar. Därigenom behöver inte myndigheten skylta med att det är en reklambroschyr för dem själva, denna kanal är en mera raffinerad metod.

Jag menar att detta är ett sätt att, med skattemedel dessutom när det gäller myndigheter, smyga på oss åsikter. I sig är det inte fel att få ta del av åsikter. Dock menar jag att det inte är myndigheter som ska vara opinionsbildare och delta i den allmänna debatten. Det är vi vanliga medborgare, det är granskande media och det är politiker som ska väcka frågor och driva debatt - med öppna kort. Hur diskuterar man med en myndighet på ett meningsfullt sätt?

Att myndigheter känner sig överkörda av politikerna, som i "artikeln" om FRA, det är ett tecken på att myndigheterna anser att det är de som ska sitta i förarsätet, de ska bestämma, inte våra folkvalda politiker.

Det är en åsikt som jag är starkt emot.

Även SvD har lånat sig till att sprida FRA-åsikter, vilket bloggaren Calandrella uppmärksammat och kritiskt granskat. SvD är dock en i stort sett "normal" tidning, där frågor analyseras utifrån olika aspekter, om än politiskt tidningen står moderaterna nära. På nätet går det också ofta att kommentera och diskutera tidningens artiklar.

Dessutom har vi ju ännu möjligheten att i bloggar själva diskutera och nagelfara det som behöver granskas. Just betr reklam, spec då förtäckt sådan kräver det dock extra uppmärksamhet.
Skulle däremot internet förvandlas till en enda reklamkanal, vilket en del politiker och många näringsidkare vill, då är vi helt sålda.

... eller deltagardemokrati då?

Med koppling till föregående bloggpost så utspinner sig också en liten debatt som kommentarer till Olof Bjs text, som jag nämnde i den bloggtexten.

Jag noterar att den gode Olof Bj har en viss förkärlek till orden "information", ser kopplingar genom det till flera av piratpartiets ståndpunkter. Jag är dock rädd att den för gemene man inte är så tydlig som den kanske är för en datatekniker. Jag gissar att datorutbildade människor är lite miljöskadade genom att deras utbildningar ofta(st) har ordet "information" i sin beskrivning. (Egentligen borde väl "kommunikation" ha varit mera naturligt, i vart fall sedan datorer och internet blivit så hopkopplade begrepp!)

En kommentar lyfter fram ordet "deltagarpolitik" i stället för ordet "information". Det är en utmärkt notering! Grunden för en kommunicerande demokrati måste ju vara just det, deltagardemokrati i stället för att vara passiva åskådare! Att integriteten misshandlats så måste ju ha sin grund i att idag har vi en åskådardemokrati. Vi ser en mer eller mindre självutnämnd politisk elit göra upp om matchen. De definierar och bestämmer vad som är viktigt och mindre viktigt. Vi på åskådarläktaren kan bara välja mellan vad de stora elefanterna tycker vi ska välja emellan.

Debatten kring både FRA-lagen och IPRED etc handlar om att vi vill vara med. Vi är många som värdesätter den personliga integriteten mer än vad dagens etablerade politiker gör. Vi vill vara med i matchen.

Genom internet har vi chansen att lägga oss i. Vi vill vara deltagare. Men när vi ser att "de stora elefanterna" på olika sätt vill begränsa denna chans, begränsa vårt deltagande, att de vill hålla oss kvar som åskådare, då blir vi inte arga.
Nej, vi drabbas av en helig vrede! Vi känner att demokratin spårat ur. Vi vill vara med i en levande, deltagande demokrati.

Människan, marknaden och friheten

Ett par-tre blogginlägg får mig att knappa på tangentborget. Olof Bj lovordar Rick Falkvinges insats i en Expressen videointervju. Om den har jag föga att tillägga. Dock en sak. Olof betonar att informationspolitik är piratpartiets ord. Jag menar nog att integritetspolitik borde vara det också.
Och betr ordet informationspolitik känner jag mer och mer att det är för smalt, helt enkelt lite gammaldags.
Information går en riktning. Det vi vill se, bl a genom internet, är väl kommunikation! Dvs något som går i bägge riktningar! Eller till och med kors och tvärs – vilket är befruktande både för ekonomisk tillväxt OCH för människans utveckling och frihet, dvs "andlig" tillväxt.
Information känns mera som ett finare ord för det reklambyråer håller på med. Reklam för att sälja något, t ex politik.

En viktig invändning, från både piratpartiet och från andra, gentemot de gamla partiernas syn på internet är väl just att de ser på internet som ett slags kabel-teve, en reklamkanal för att sälja saker och åsikter. Inte som en kommunikationsarena. Något som inte minst FarmorGun också diskuterar då och då.
Så tangerar hon det till exempel i detta inlägg, där hon polemiserar emot den gammeldags syn på internet som en del debattörer och mediaindustrin har.

Även Mårtensson tangerar frågan om människan i förhållande till marknaden i ett inlägg den 5 sept. Detta med utgångspunkt från en text som Annie Johansson (c) skrivit om liberalismen. En liberalism som främjar verklig empati och solidaritet. Till detta skrev Thomas deMing en lång och intressant kommentar som betonar att frånvaro av regleringar också är en reglering. Marknadens (oreglerade) strävan efter monopol minskar människans frihet. Därvid uppstår t ex stora inkomstskillnader och spänningar mellan människor i olika bostadsområden.

Jag menar att Thomas deM:s komplettering är viktig! Indirekt definierar den i vart fall delar av social-liberalismen. Som Gunnar Helén uttryckte det: Frihet i gemenskap.
Marknaden tjänar oss bra, men bara så länge vi (genom våra styrande ombud) sätter upp regler som förhindrar monopol. Det har inte lyckats så bra i Sverige. Marknaden vill ha konkurrens, dvs kunderna vill det och i viss mån många producenter. I vart fall säger de det. Men det ligger i företagandets natur att det vill nå allt större vinster och då inte i första hand genom effektivitet utan genom att skapa monopol för det egna företaget. (Och fackförbund brukar gilla monopolföretag, då det ger dem chansen att ta ut höga löner. Till konsumenternas nackdel... )

Så, för att en marknadsekonomi, som skapar välstånd och frihet, ska överleva så måste den regleras för inte ta död på sig själv!
En fri och oreglerad marknad är inte ett självändamål. Marknaden ska tjäna människan. Och en fri marknad kräver alltså regleringar. Frihet och solidaritet är inte motsatser, i vart fall inte om man vill uppnå ett gott samhälle.

Ett sönderreglerat samhälle kväver oss, andligt och materiellt. Men en oreglerad marknad kväver oss också, både andligt och materiellt.

Världens sämsta flygplats?

Är mäkta irriterad efter mellanlandningen på Heathrow, London. Efter en lång och tröttande resa med utmärkta Singapore Airlines ankom vi mycket tidigt till Heathrow. Grått. Kalla, långa korriodorer.
Jobbigt att bära handbagage för tre personer plus en sovande son. Letar förgäves efter en bagagevagn (trolley).

Hittade till slut en incheckningsdisk för att få boardingpass till vår anslutning ca fem timmar senare. Ser att numret på gaten inte står på boardingpasset. Nej, säger kvinnan, det kommer upp senare.

Min fråga om bagagevagn verkade hon inte förstå. Nej, det finns inte, sa hon till slut.
Ett korrekt svar. Visserligen hittade vi två förskrämda bagagekärror flera timmar senare när vi precis skulle in i gaten. Där gjorde de ju ingen nytta.

Gaten ja. Efter ytterligare grå korridorer var det en säkerhetskontroll. Va, redan? Då tar de grabbens vatten. Då hände det enda postiva på detta ställe. Kontrollanten sa att han skulle hälla ut vattnet, men vi fick behålla grabbens specialflaska och tillåtelse att fylla på den efter kollen.

I Singapore fick min fru smaka på vattnet, så de skulle se att hon överlevde och att det inte var något farligt gift som terrorister använder. Men flygplatsen i Singapore är trevlig, vänlig, ren och välskött. Även där långa avstånd, men är ju en stor flygplats, även den.

Tillbaka till Heathrow. Gatenummer? Visade sig att de kom upp väldigt sent. Och till vår gate kom den alldelses för sent. Vad är det för vits med att ange tid för när gaten öppnas, om man inte vet vart man ska gå? Utrikesgaterna låg i olika riktningar med gångtider på 10-20 min.

Tio minuter efter att gaten skulle ha öppnats ändrades uppgiften till att den skulle öppnas 15 min senare, dvs bara några minuter före annonserad avång. Men fortfarande inget nummer på gaten...

Nå, till slut kom numret. Gissa om det sprangs och konkades tungt bagage? Puh. Men sedan blev det lång väntan efter att ha passerade gate-disken. Men ingen toa där inne inte.
Även i planet satt vi närmare en timme innan det avgick, totalt 1,5 timme för sen avgång.

Jag har för mig att jag såg en info-disk någonstans, men inte där de mest behövdes, dvs i närheten av sista info-tavlan (med ofullständig info) före utgång till gaterna.

Allt andades en total nonchalans av kunderna/resenärerna.

Jag har svårt att tro att det finns andra stora internationella flygplatser med lika dålig service, avsaknad av bagagevagnar, och som inte anger gate i rimlig tid för avgångarna.

Jag hoppas jag kan undvika Heathrow i fortsättningen.

Tid för demokrati? - Eller drunknar demokratin i informationen?

En liten replik av bloggaren Anders Widén ( http://djingis.blogspot.com/ ) fick igång mig till dessa rader.

Anders skrev: "Det var inte de dumma politiska besluten som dödade demokratin, utan den svällande informationsmängden."

Hur en blogg ser ut varierar oerhört mycket. En del är pinsamt nakna i sin layout. En del är överlastade, med rosor och krusiduller och mer eller mindre spännande bakgrunder. Röriga och svårlästa och med massor av annonser. Lyckligtvis är det oftast då inte så mycket att verkligen läsa heller där... Och så alla däremellan. Som även de varierar både i upplägg och innehåll. Strama eller utsmyckade inom rimliga ramar.

Anders Widén är författare - och "datanörd", håller igång flera bloggar. Den jag oftast kollar bär hans namn och nås på länken ovan. Det är en snygg och personlig blogg, både i innehåll och layout. Levande utan att vara överlastad. Och Anders brinner för demokratins innehåll och blir "fantasur" över FRA. (Se hans bloggpost om fantasur.)

Informationen dödar demokratin. Oj, det är en tanke att tänka vidare på.
Media is the message, sa Marshall McLuhan (stavade han det så?) på sjuttiotalet.
Jag suckar.
Nu lever vi redan på 2000-talet. Internet är en massa information, och en massa desinformation. Så visst är där en uppenbar risk att vi drunknar. Och med oss demokratin, kanske?
Vi ser ju hur vi vanliga medborgare översköljs av information, till och med om vi inte skulle surfa på internet. Men vi som läser detta, vi befinner oss på nätet.

Piratpartiet bygger på, lever på internet. Detta internet, som är så farligt att riksdagsmännen känner sig drunkna i den mail-flod de råkar ut för. Jämför hur t ex Camilla Lindberg i ett inlägg på bloggen "Same Same but different" (länk: http://samesamebutdifferent.se/2008/11/06/fra-hjaltinnan-camilla-gastbloggar-pa-ssbd/ ) berättar hur många riksdagsledamöter anser sig översvämmade av mail och sätter in spam-filter. De flesta orkar nog inte kolla något annat än mailen. Om ens det. Stundtals kan jag förstå dem.

Jag har sagt upp min dagliga papperstidning. Den blev för dyr. Jag saknar den. Men min tid tas ju upp av internet. Ändå, jag läser och skriver om "viktiga saker", så det är väl legitimt? Men det anser ju även de skriver/läser uteslutande om barn och familj, eller om medicin, om sex, om bilar, om att gå ut och parta, om smink och mode... Våra preferenser är olika.

Ja, internet ger oändliga och fantastiska möjligheter. Men den ger inte per automatik oändligt genomslag i form av läsare eller sympatisörer. Ibland önskar jag att jag vore två personer, en som fixade vardagen och en som höll igång på internet med att förändra och förbättra världen. Inte minst för familjens skull. Både världsförbättrandet - och att det funnes två av mig.

Jag tror faktiskt att många, kanske de flesta riksdagsmän (jag ska kanske använda ordet riksdagsman i st f -ledamot, det senare ordet är så långt. Och vi säger ju ombudsman även om hon är en kvinna) är ärliga och vill det bästa, vill jobba för en bättre värld. Men de styrs av andra, och av tidsbrist. Styrs av specialiseringen i partierna, av att tvingas ha förtroende för vad andra i partiet kommer fram till. Sen kan oviljan att svara på "samurajernas" frågor om FRA-lagen bottna i att de i någon mån inser sin begränsning, men inte kan hantera den. De har tubbats till ett ställningstagande men vet inte hur de ska svara. Då blir de irriterade över dessa envetna medborgares frågor... De orkar inte delta i en dialog.

Handlar allt om att vi inte kan hantera tiden och informationsflödet och inte får tid till den dialog vi vill ha? Eller är det så illa att de flesta riksdagsmän föredrar monologen?

Anders Widén skriver om att ha en portal som ett forum för samlad diskussion om de för oss viktiga frågorna om demokrati, om integritet, om rättssäkerhet. Visst vore det bra?!

Men skulle den bli besökt som den förtjänar? Hittar folk den? Kan och vill vi avstå från våra egna bloggar för portalen? Hur mycket tid tar det att jobba med portalen - tid som tas från annat? Vad ger bäst effekt?

Jag vet inte svaren. Men jag vet att jag prioriterar att skriva på min blogg. Nya texter liksom att kommentera andras kommentarer. För dialogens skull. Därför är jag sparsam med "godis" i form av att lägga in bilder eller med extrafunktioner i sidospalten. Och har - hittills - inte länkat in något från Youtube eller liknande. Men jag läser mängder av andras bloggar, kommenterar.

Som vanligt kvarstår frågan: kan informationsflödet dränka demokratin, göra att tiden inte räcker?
Men vi måste ju ha information, även vi som vill ha dialog i stället för monolog. Makten må använda informationen för att dränka oss.
Vi som vill ha dialog mellan människor, vi får försöka vara smarta så vi inte dränks av maktens finurligheter.

(Och precis i samma ögonblick som då jag skulle pinga detta inlägg, så kom en varning från mitt antivirusprogram om att en trojan försökt komma in, men lagts i karantän. Vad är det som pågår?)

För övrigt anser jag... etc.