20 november 2008

Äldreomsorg är också en integritetsfråga.

De senaste dagarna har jag bloggat en del om empati, medkänsla. Detta bl a med utgångspunkt från hur åldringarna på ett äldreboende i Halmstad behandlats. Besöken på min blogg med anledning av dessa inlägg har varit osedvanligt få. Kommentarerna har varit ytterst få. Det bekymrar mig.

De vanligaste ämnena jag diskuterat under de senaste 5-6 månaderna har varit FRA-lagarna och IPRED. Det är viktiga frågor, som handlar om integriet och rättsäkerhet. Det som tycks ha undgått många är att äldreomsorg också handlar om integritet och rättssäkerhet.

Vilken integritet har den gamle om personalen stressar honom/henne vid toalettbesök eller om de lämnar äldre, värnlösa människor utan kläder bara för att personalen är fullt "sysselsatt" med att titta på teve? Hur är egentligen både integriet och rättssäkerhet när personal behandlar de äldre nedlåtande, slår dem, förolämpar dem, låter dem ligga hela dagar etc. Vi har ju fått flera exempel på detta under senare år. Och hur kan det komma sig att det är vikarier som ser att det inte är rätt det som sker på våra äldreboenden?

Hur är det med respekten för de äldre, hur är det med demokratin när anhöriga inte vågar kritisera missförhållanden av rädsla för att de äldre anförvanterna ska utsättas för repressalier av personalen?
Framför mig ligger senaste numret av BARN, Rädda Barnens tidskrift. Där skriver Lars Gustafsson fint och riktigt om barnens rätt till värdighet. Men, vilken värdighet får den gamle, som är dement och som hunsas som ett barn. Nej, sämre än ett barn.

I de flesta andra länder behandlas äldre med respekt och kärlek. I många "mindre utvecklade" länder är det en självklarhet att barnen ställer upp för sina gamla föräldrar. De skulle inte drömma om att lämna dem till någon institution ens om det funnits. Nyckelordet är RESPEKT. Ett ord som nästan aldrig används i svenskan. När jag tänker på det undrar jag vad utveckling egentligen är.

Vad vore Sverige utan de uppoffrande tanterna? Nej, jag tänker inte på kärringarna av båda könen utan just på tanterna. De som aldrig tänkte på sig själva. Varför ska vi inte tänka på dem? Och inte bara tänka. De ska inte utsättas för förnedrande behandling på våra äldreboenden.

Personlig integritet är inte något bisarrt. Men det måste gälla även de äldre.

2 kommentarer:

Josef sa...

Hemskt när det blir som ovan.Det är en viktig fråga som måste belysas ur flera punkter än vad det finns plats för här. Dels resursmässigt dvs det måste finnas både rätt förutsättningar pengamässigt med mera, för att kunna bedriva en sund verksamhet. Sedan har vi kompetensbiten, där rätt person på rätt plats är om något viktigt - Det går ju inte att jobba inom vården utan riktig empati. Därför är det mycket mycket synd att rekryteringen inte är mer anpassad mot sådant.. (mycket vanligt med outbildade timvik) Sedan måste man också ta till sig att det finns mycket svårbedömda integritetskränkande situationer. Ta tex en dement som inte kan sköta sin hygien, och där det börjar gå så långt att det blir en medicinsk fara både för patient samt vårdgivare. Vad ska vårdarna göra här. Det kommer säkerligen att upplevas som ett övergrepp att se till vården, men samtidigt är det en fara i att ignorera det..

Lars-Erick Forsgren sa...

Josef. Ja det är en fråga om pengar, om empati/lämplighet, integritet o en del annat.