Kan utländska sjuksköterskor rädda svensk sjukvård inom äldreomsorgen? Uppdat.)

Måste bara delge en artikeln i Vårdförbundets tidskrift Vårdfokus rörande filippinska sjuksköterskor som ska anställas i Sverige.
Det är en mycket intressant artikel, läs den gärna in extenso, som visar hur Attendo söker lösa behovet av sköterskor genom att importera utländska, högt utbildade, då det inte går att få tag på svenska.

"Svenska Attendo, som har stor verksamhet inom äldreomsorgen, följer efter den finska delen av företaget, som tidigare rekryterat sjuksköterskor från Filippinerna.

– Det har varit mycket framgångsrikt och fungerar bra. Orsaken till att vi gör det är bristen på sjuksköterskor generellt i Sverige. Vi ser inte att bristen kommer att lösas under de närmaste åren, säger Carina Andersson, HR-chef på svenska Attendo."  Som vill ha en långsiktig lösning. Sköterskorna har rekryterats i Filippinerna.
Bristen verkar inte kunna lösas på många år "inom Sverige".  Det har ju inte heller gått betr behovet av läkare, så man försöker få bra sköterskor också från utlandet.Men det är skrämmande hur magsurt de flesta (svenska sjuksköterskor?) kommenterat artikeln......

Jag vet ju att filippinska sjuksköterskor (liksom lärare) har högt anseende runt om i världen. Och som utbildade på högskolenivå, med utbildning som ofta är längre än motsv svenska har de studievana - och torde tämligen snabbt lära sig svenska också. 

Det som akademiskt utbildade i utlandet (och t o m utanför EU) brukar få problem med är de svenska myndigheter som ska validera deras utbilningar, med myndigheter som lever i föreställningen att utbildningar gjorda utanför Sverige per automatik inte är lika bra som svenska....


Nu verkar inte Attendo tro att de kan ta emot sköterskorna och sätta dem i arbete genast. För säkerhets skull räknar de med att det tar 1-1,5 år till, utöver det extraår de redan gjort i Phils (svenska, svensk vårdterminologi, arbetslivskunskap, kultur o historia etc. ) 
Citat  "Sjuksköterskorna får söka svensk legitimation hos Socialstyrelsen och genomgå den process med prov i svenska, samhällskunskap och lagstiftning samt praktik som alla gör som kommer från ett land utanför Europa. Attendo räknar med att det tar ytterligare 12-18 månader innan de har fått svensk legitimation.Det gör att de sjuksköterskor som Attendo tänker använda inom äldreomsorgen, de kommer att ha en 
utbildning på 6-6,5 år innan de börjar sin tjänst i Sverige. (Utöver sin primärautbildning - "grundskola" och "gymnasium" givetvis.)
Jag noterar att enl uppgift i artikeln kräver facket i Filippinerna (Phils) att en sköterska ska ha  motsvarande 4000 SEK i månadslön.  Det låter inte mycket, men det motsvarar cirka 20 000 pesos. Och i köpkraft motsvarar en peso lika mycket som en krona. En köpkraft motsv ca 20 000 är inte illa. Dit har dock inte lönerna nått riktigt i Phils. Och det finns inte jobb i Phils för alla de välutbildade sköterskorna. . 
Inte så konstigt då att de gärna söker sig till att jobba i Sverige, trots att det innebär några år extra i utbildning och byråkratihantering.  Anställningen sker enl svenska avtal och är mbl-förhandlad.

Fler huvudmän som sköter sjukvården i Sverige borde nog pröva samma väg som Attendo. Sjuksköterskebristen är ju numera permanent på många håll. Inte bara sommartid.

Uppdat. Ser nu ,någon timme senare, att något landsting (Region Halland, ev ngt till) har anlitat ett bemanningsföretag Orange, vilket enl Dagens Arena har rena slavlönerna. Illa, illa. Samtidigt så bekräftas av DA att den rekrytering som Attendo gjort är helt OK betr löner och andra villkor.
http://www.dagensarena.se/innehall/attendo-anlitar-60-sjukskoterskor-fran-filippinerna/
samt
http://www.dagensarena.se/innehall/vardforbundet-rasar-mot-hyrforetag-slavkontrakt/

Lite klargöranden och förklaringar betr flyktingar och kostnader

Jag har på FB fått en del blandade invändningar (?) och kommentarer betr flyktingarna, statistik, kostnader, klagomål på media som anses skriva vinklat och på politiker  etc.
Därför vill jag säga och klargöra detta.

Media skriver som dom skriver. Ofta bra och upplysande, men ibland slarvigt och mindre bra.
Och politiker har sina avsikter med hur de pratar - och avsikterna  kan vara varierande.
Men jag utgår från,  när jag nämner siffror, vad jag kan finna ligga till underlag för statistiken,  medvetande att statistik ju inte alltid är helt lätt att läsa rätt. En lärdom sedan mina statistikstudier för sådär 45 år sedan. 
Och ja, de finska krigsbarnen var närmast småbarn el barn i lägre skolåren när de kom.
Men dagens krigsbarn är oftast ungdomar, men inte vuxna enl dagens sätt att definiera barndom contra vuxenhet. Sen må man tycka vad man vill om det.
 Men jag uppfattar inte att media, som jag sett, söker dölja dessa skillnader.
De, och en del politiker, visar bara att Sverige då - på det tidiga 40-talet, trots mycket mindre resurser, kunde ta emot en stor mängd krigsbarn utan att gå på knäna. 
En anledning var förstås att då kände svenskarna en naturlig medkänsla och de mottagande familjerna fick inte och tog inte emot några ersättningar för sin hjälpsamhet. Och kommunerna tycktes klara skolgången (som i o f sig var statligt reglerad) också. 
Nu lever vi i andra tider och "vi" förväntar oss att det allmänna ska stå för kostnaderna. 
Men OBS alla ser det inte så, många visar även idag en naturlig solidaritet.
Andra (som John Emanuel Johansson m fl ) ser en chans att tjäna grova pengar på att "hjälpa" eller förmedla adresser till folk som kan ställa upp. 
Att det då, när profitörer "hjälper", det blir oerhört dyrt, det förnekar jag inte, däremot är INTE alla profitörer - och i stället för att skylla kostnaderna på flyktingarna (el flyktingbarnen) så borde vi och våra myndigheter hantera frågan så att kostnaderna blev mera rimliga.
Genom att möjliggöra hel- eller halvideellt arbete (som familjerna med de finska krigsbarnen gjorde) - och att få fram boenden som inte kostar skattebetalarna de fantasisummor som idag florerar.
Det familjer som tar hand om flyktingbarn verkar få (om de ens begär ngt) mellan 5 och 20 000 kr per månad. Den högre siffran verkar väl hög, som jag ser det, och bör rimligen omfatta även kostnader för extra behov.
Men värre är att vissa bolag debiterar kommunerna ända upp till 60 000 kr, ja Jan-Emanuels bolag t o m runt 100 000 kr/mån. Det är rent ut sagt svinaktigt. 
Och givetvis borde kostnaderna finansieras på och redovisas på vanligt sätt. Och inte tas från biståndsbudgeten. Ej heller från äldreomsorg etc. 
Och de som inte har asylskäl ska givetvis inte servas och kostas på. Tyvärr så tar det tid att behandla alla asylansökningar när de är så många.

Mera av personval och klara ideologier skulle minska politikerföraktet

Nedanstående reflektion får mig givetvis att grunna över varför SD gått fram så starkt i senaste valet. (Dessutom kan man läsa och begrunda detta i DI om varför fp gick så dåligt i valet. En inkryssad fp-are som inte är "svensk" enl SD:s definition.)

Uppdrag granskning igår kväll visade hur valkampanjen i ÖverKalix gick till, samt resultatet. Kommunen ligger högt upp i Norrbotten mot finska gränsen, avfolkningsbygd och styrd av sossarna så länge någon minns och mer, det talades om minst 80 år. En tredjedel är pensionärer, hög arbetslöshet etc. Den vanliga inställningen hos många, inte minst äldre, är att man röstar som man alltid gjort, man sviker inte föräldrarnas partival.

Men hos en del människor finns en trötthet över detta initiativlösa harvande, denna rätt håglösa konservatism som sossarna symboliserar. Framför allt yngre företrädare för oppositionen vill vara med, få in nya perspektiv och tankar i kommunalhuset. Bryta den maktfullkomlighet som s visat (och som är så vanlig i de kommuner där de regerat i decennier om än numera ofta med stöd av vänsterpartiet).

Före valet samlade oppositionen sig för ett samarbete. Från höger till vänster, dvs inklusive även vänsterpartiet, en koalition. En koalition med något diffust program, men som andades framtidstro och initiativförmåga. Och där den unga centerkvinnan och den unga vänsterpartisten visade sig ha de personliga egenskaper som drog väljare. Och som samarbetade, trots olika grundideologi, men med målet förändring. S-företrädarna andades konservatism, samtidigt som kommunalrådet (s) också rabblade lite s-fraser, men hade svårt att förklara vad det skulle innebära för positivt för ÖverKalix, då det hittills bara burit utför. Hon kunde inte förklara vad ideologin innebär i praktiken.

Framtidskoalitionen tog till slut sjutton mandat mot sossarnas fjorton. Så nu ska Överkalix få två kommunalråd till priset av ett. De två stora partierna i koalitionen är centern och vänsterpartiet, men den innefattar alla de andra partierna. Utom SD. SD hade inget mandat i förra perioden, och fick inget denna gång heller! Bara ett fåtal röster och ingen kandidat.
Framför allt i små kommuner, inte minst om de är på tillbakagång, kan det ofta vara lättare att samarbeta även över blockgränserna eller bilda koalitioner emot det/de partier som styrt "för länge". Dessutom beror det förstås på personkemin mellan de olika partiernas företrädare.

Jag ser också en lärdom av de "studiebesök" som SVT gjorde (genom Anders Jansson) i de kommuner där de olika partierna fått bäst resultat senaste. Visst kunde ofta, men inte alltid, de lokala företrädarna sina partiers program, med det var inte det som var det viktiga. Det var personerna som drog röster!  Ibland hade väljarna inte helt klart för sig vilket parti som de personer som de röstat på tillhör, men de hade förtroende för dem. Och de som valdes var/är nog inte alltid så helt fixerade vid det officiella partiprogrammen, de har egna åsikter.

Slutsatsen av detta är att redan idag kan personval ge väljarna bättre besked om vilka de kan välja, starka och ibland självständiga kandidater, inger mer förtroende än anonyma centralstyrda partigängare. Men flyttar de, minskar partiet igen, liksom om partiet på riksplanet eller den lokale företrädare misslyckas.

Samtidigt så finns oklarheter om vad de flesta partier, framför allt på riksplanet, står för ideologiskt. Där sticker på ett sätt sverigedemokraterna (SD) ut från de övriga. Visserligen försöker SD i viss mån mörka för sitt ursprung och för väsentliga delar av sin politik, men alla vet ändå att de är väldigt emot invandring, invandrare, flyktingar, integrationspolitiken liksom att det är en drastisk neddragning av flyktingpolitiken som ska betala de mera smakliga inslagen i partiets politik. Många väljare blundar för detta faktum, då de är rädda för höga pensionärsskatter, dålig sjuk- och äldrevård etc. Och de anser, utan att vara rasister, att immigrations- och integrationspolitiken kostar för mycket, och att arbetslösheten är för hög.

Bl a detta gör att SD är i vissa avseenden är tydligare än de andra partierna, som alla är mer eller mindre ansvariga för dagens situation. Man är bekymrad över mycket, och ju mer politikerna i de andra partierna visar att de inte förstår oron och de allt djupare klyftorna i samhället, ju mer ökar politikerföraktet. De förefaller dessutom som att det hos en del politiker finns ett förakt för väljarna, som visar sig i den integritetskränkande politik som förs, och som i uttryck som att "lantisar inte är så smarta" och att det är Stockholmarna som är de intelligenta. Mediakoncentrationen till storstäderna (sskt Sthlm) bidrar också till denna klyfta mellan stad och land.

Jag menar alltså att ett starkare personval skulle ge goda kandidater (i alla partier) större chanser att komma fram på bekostnad av partikanslitrogna politruker.
Samtidigt så vill det till att alla partier visar vad de står för, om de har någon sammanhängande ideologi. Inte bara med lapptäcken av olika sakförslag.
Hur ser de på samarbete och ansvar? Vill och vågar de visa sina åsikter, och ändå försöka få genomslag för dem även om de inte kom i majoritet och det måste innebära samarbete med andra?

Hur ofta hör jag inte att: De är ändå samma skit. De lyssnar ju inte på folk. Det gör detsamma hur jag röstar. De vill bara sitta kvar och lyfta sina höga löner. Jag struntar i att rösta.
 Fastän i senaste valet var det många som struntade i soffan och istället tog en valsedel där det stod Sverigedemokraterna - även om den inte innehöll några namn...

Det visar att personer som kan skapa förtroende för sina åsikter måste släppas fram -  och att partierna måste visa vad de står för ideologiskt.

Alltså: tydlighet både på personplanet och partiplanet.

Har piratpartiets politik någon relevans lokalt?

Några frågor som kan göras till påståenden betr huruvida de s.k. piratfrågorna har relevans på det kommunala planet.

1) Är inte integritet en fråga även lokalt? T ex hur medborgarna handskas med i socialtjänsten, i äldreomsorgen etc.

2) Pkt 12 i pp:s fjorton frågor, den som handlar om öppna filformat, är ju en fråga som är mycket tillämplig för även den kommunala förvaltningen och kommunala bolag! Men den måste troligen förklaras för mindre datakunniga journalister och kommunpolitiker och dito tjänstemän. Att det t ex är en fråga både om ökad tillgänglighet och sänkta kostnader.

3) Ser inte lokaltidningen och/eller de politikerna i kommunens partier kopplingen sysselsättning och kunskap-kultur? Upplys dem vad piratpertiet anser om detta. Är inte sysselsättningen en angelägen fråga även i deras kommun? Det brukar åtminstone många partier i andra kommuner anse.

Se detta som några vänliga tips.

Livets längd och kvalitet beror på barnen...

Just såg igår teve-rapport med ett inslag om hur viktigt det är att man inte är ensam när man blir äldre. Det är något för barn att tänka på... på mer än ett sätt. Barn som vill att en förälder ska leva, och då även utan för många krämpor, de ska hålla kontakt med föräldern/föräldrarna och även glädjas åt att de har vänner!

I andra (de flesta?) länder är det naturligt att barnen respekterar sina föräldrar. Ja, till och med om de inte gillar dem speciellt mycket, så visar de respekt. Det vanliga är också att barnen på olika sätt tryggar föräldrarnas ålderdom, både genom tillsyn, omtanke och ekonomiskt. Visst finns enstaka exempel på det även i Sverige, men generellt sett är det något som tunnats ut i hög grad. Det ansvar som vuxna barn hade tidigare har i hög grad lastats över på "samhället". I viss mån kan det vara naturligt och nödvändigt, på grund av flytt, arbete, egna barn etc, även om jag skulle tro att entusiasmen hos många äldre att tvingas in på ett ålderdomshem är begränsad... Allt fler äldre använder givetvis internet för att i någon mån hålla kontakt, och har också stor nytta av de "sociala media" som finns där (och som utsätts för många angrepp från dagens politikergeneration!)

Att människor, även äldre, mår bättre av social samvaro är något som vi väl känt på oss länge, men nu verkar det även medicinskt bevisat, enl rapportinslaget. Så, även om de flesta äldre klarar sig hyfsat på pensionen - även om Alliansregeringen gör sitt bästa för att urholka den - så behövs fysisk kontakt med andra människor. Med barnen, barnbarnen, vänner - och inte bara jämnåriga - etc. Dessutom så har många upplevt en skilsmässa, eller så har partnern avlidit. Då är det naturligt, och för livskvaliteten viktigt att finna (el åtminstone försöka finna) en ny partner.
Ofta är barnen skeptiska emot att föräldern funnit en ny livskamrat. I sådana situationer undrar jag om barnen önskar livet ur föräldern, eftersom de inte vill umgås med föräldern längre och missunnar denne en gnutta glädje sina sista år?

Vi vet ju nu att man lever längre och bättre om man inte känner sig ensam. Och att ensamhet är ett stort problem för äldre människor i Sverige.

Det politiska klimatet...

Det finns flera tecken i tiden som visar på ett märkligt politiskt klimat i Sverige. Som visar på brister. Littorins avhopp är ett, det visar ju att integriteten inte respekteras och att för pressen är det enklare att jaga politikers familjer än att granska politiken.

Det lilla "grälet" mellan fp och kd betr några äldrevårdsgarantier visar på småaktighet och nervositet. Det senare är i och för sig förklarligt, då alla allianspartier utom (m) riskerar snubbla på 4%-nivån. Betr sakfrågan så skrev jag senast för några dagar sedan om att kd:s utspel nu helt uppenbart har sina rötter i ett fp-förslag från 90-talet. Det är ju underbart att det plockas fram nu, och både fp och kd borde gemensamt jubla och konstatera att de är överens.

Centern med Maud Olofsson försöker få oss att tro att sänkt moms hos frisören skulle skapa fler jobb. Visst är det ett aningen apart försök att komma med i debatten. Att gå till frisören är ju svinaktigt dyrt, så en liten sänkning vore välkommen, men att tro att det ger fler jobb, det är överoptimistiskt! Nej, det man vet om centern nu det är att där är partipiskan och det interna klimatet så hårt att Solveig Ternström hoppar av. Jag håller inte med Solveig i sakfrågan (kärnkraften), men sympatiserar med hennes krav att få känna att hennes klara ideologiska linje respekteras inom c. Men det gick inte. F.ö. har ju centerledningen kört över de liberala integritetsförkämparna också. Undra på att centern blir allt mera slimmad.

Ett annat tecken i tiden är vacklan från myndigheterna - och skolan - om vilka som ska få delta i skolvalet. Ska ett skolval visa på hur ett demokratiskt val går till, så ska givetvis alla partier som är registrerade få ställa upp, och deras valsedlar vara tillgängliga även i skolvalet. I morse (torsd 8 juli) så var det en "stor" nyhet i radion att sverigedemokraterna skulle tillåts i skolvalet. Tycka vad man tycka vill, men i skolvalet ska ingen diskrimineras. Vare sig sverigedemokraterna, fi eller piratpartiet!

Politiska motståndare ska bekämpas i debatt, inte med administrativt krångel.

Den svenska demokratin är uppenbarligen inte så mogen som vi gärna vill tro.

Äldreomsorg är också en integritetsfråga.

De senaste dagarna har jag bloggat en del om empati, medkänsla. Detta bl a med utgångspunkt från hur åldringarna på ett äldreboende i Halmstad behandlats. Besöken på min blogg med anledning av dessa inlägg har varit osedvanligt få. Kommentarerna har varit ytterst få. Det bekymrar mig.

De vanligaste ämnena jag diskuterat under de senaste 5-6 månaderna har varit FRA-lagarna och IPRED. Det är viktiga frågor, som handlar om integriet och rättsäkerhet. Det som tycks ha undgått många är att äldreomsorg också handlar om integritet och rättssäkerhet.

Vilken integritet har den gamle om personalen stressar honom/henne vid toalettbesök eller om de lämnar äldre, värnlösa människor utan kläder bara för att personalen är fullt "sysselsatt" med att titta på teve? Hur är egentligen både integriet och rättssäkerhet när personal behandlar de äldre nedlåtande, slår dem, förolämpar dem, låter dem ligga hela dagar etc. Vi har ju fått flera exempel på detta under senare år. Och hur kan det komma sig att det är vikarier som ser att det inte är rätt det som sker på våra äldreboenden?

Hur är det med respekten för de äldre, hur är det med demokratin när anhöriga inte vågar kritisera missförhållanden av rädsla för att de äldre anförvanterna ska utsättas för repressalier av personalen?
Framför mig ligger senaste numret av BARN, Rädda Barnens tidskrift. Där skriver Lars Gustafsson fint och riktigt om barnens rätt till värdighet. Men, vilken värdighet får den gamle, som är dement och som hunsas som ett barn. Nej, sämre än ett barn.

I de flesta andra länder behandlas äldre med respekt och kärlek. I många "mindre utvecklade" länder är det en självklarhet att barnen ställer upp för sina gamla föräldrar. De skulle inte drömma om att lämna dem till någon institution ens om det funnits. Nyckelordet är RESPEKT. Ett ord som nästan aldrig används i svenskan. När jag tänker på det undrar jag vad utveckling egentligen är.

Vad vore Sverige utan de uppoffrande tanterna? Nej, jag tänker inte på kärringarna av båda könen utan just på tanterna. De som aldrig tänkte på sig själva. Varför ska vi inte tänka på dem? Och inte bara tänka. De ska inte utsättas för förnedrande behandling på våra äldreboenden.

Personlig integritet är inte något bisarrt. Men det måste gälla även de äldre.

Empatibrist eller vad?

Så har personalen på ett äldreboende blivit omplacerad, alla. De satt och såg på teve hela dagarna (enl SR) medan de äldre fick ligga kvar i sina sängar. Och personalen stressade de äldre vid toa-besöken, de hade väl brått tillbaka till tevetittandet.

Visst är det en skandal. Man undrar om de inte förstått varför de vara anställda där, varför de fick sin lön. Men än mer, har de ingen empati, ingen medkänsla med de som de är satta att vårda och ta hand om?

Tänk tanken, de äldre som ligger där, fjättrade vid sina sängar, för att du vill slötitta på teve(och halvsova), det de är de som arbetat för att göra samhället bättre. Många är gamla tanter, tanter som alltid ställt upp för andra. Och under alla förhållanden så är de värda den omsorg de kan få. Även om de kan vara lätt förvirrade eller dementa. De är människor.