Massregistrering och demokrati - vi får inte skrämmas till tystnad

Apropå detta med registreringsraseriet. Både betr romer (i flera register) och andra.

I grunden är detta massregistrerande tillkommet för att det finns en vi-dom-känsla hos dels myndigheter, dels hos politiska makthavare som har svårt med att inse vad demokrati innebär. Man vill ha koll på vad folk gör, vad folk tänker, alla misstänks, och man vill inte att folk ska våga säga, skriva och tycka fritt.

Därför vill och får FRA en lag (det som kallas FRA-lagen) som tillåter det mesta, med en fernissa av tillsyn som ska låta oss tro att de gör bara "behagliga" ting, lagligt. Men som gör det legitimt att konsekvent bryta till och med emot de alltför vida lagar som finns. 

Därför köper och säljer eller byter  "våra" myndigheter uppgifter om oss som myndigheterna behagar. Därför känner enskilda polismän och andra tjänstemän att det är OK att göra som de själva vill - och de upprättar register ("analysfiler") "som kan vara bra att ha, utifall att"...  utifrån alla möjliga  och omöjliga sorteringsprinciper där etnisk tillhörighet bara är en grupp. När det gäller FRA finns i praktiken ö h t ingen begränsning till grupp - allt om alla kan tas in.  

Minns begreppet sociogram. Skyldig genom bekantskap, med bekantas bekanta, genom att råkat ha befunnit sig på en plats där något hänt samtidigt, eller tidigare eller senare. 

Genom registren så säger sig  polis m fl bekämpa brott och terrorism. Men det klarar de ju inte! Massregistren blir för stora och ohanterbara. 

Självfallet måste polisen få föra anteckningar över misstänkta. Men inte över andra, inte över hela grupper. Och så fort någon inte är misstänkt längre ska den tas bort ur dessa tillfälliga "analysfiler". OCH man kan och får inte registrera hela grupper eller ett helt folk.  Det är emot alla demokratiska principer. 

Därför  får vi  inte låta oss skrämmas att hålla tyst. Då har dessa demokratins dödgrävare vunnit. 

"Vem tror du att du är? "

"Vem tror du att du  är?" 
Det är ju tveksamt.
Men polisen vet. Och SÄPO + FRA. Och därmed även våra översåtar. 
 Det vill säga.  De tror sig veta. Och de säljer eller byter bort och till sig det som de tror sig veta om dig, 

Den vettlösa registreringen av romer är bara det senaste i denna allt mer hysteriska jakt från myndigheternas sida på allt och alla. Att samla på sig, massregistrera allt mellan himmel och jord, bara för att det kan vara bra att ha.  Alltså, varje människa är misstänkt för något - förr eller senare. Utom förstås myndighetspersonerna själva. Med eller utan sanktioner uppifrån. I detta land utan civilkurage. 

När ska detta sluta?  
Började det med Watergate? Knappast, men det var ett steg i fel riktning. Men mera fart på eländet blev det i och med September Eleven 2001. Och i Sverige ytterligare några rejäla snäpp i och med FRA-lagen, som öppnade fördämningarna för alla övervakningsgalna byråkrater och politiker. 

Det har länge varit dags att sätta klackarna i backen och stoppa detta. Men det behövs rejäla besked från väljarna.  Att piratpartiet kommer in i riksdagen nästa år kunde vara ett sådant besked. 

Polisen vågar inte komma

Nej, detta handlar inte om den svenska polisen.


- Hur kan våldet stoppas?
- Det borde finnas fler poliser som vaktade i vårt område. Nu finns det inga alls, de vågar inte komma in.

En kommentar av en elvaåring i Tijuana i Mexico, apropå brottsligheten som drabbar också barnen.

Ur Barn nr 1/2012, Rädda Barnens tidskrift.

Att barnen blir rädda av våldet omkring dem, det är illa nog.
Men när också polisen är så rädd att den inte vågar sig in i vissa områden för att skydda barn och vuxna, då har det gått för långt. Polisen är ju inte till för sin egen skull. Och den är inte heller till för att trakassera folk. Nej, den är till för att skydda oss.

Dagens motto: dela inte med dig. Stäng in dig.

Dela inte med dig! Tänk inte, i vart fall inte högt! Skriv inget! Prata inte med andra, och om du inte kan låta bli, säg bara menlösa saker. Sköt dig själv och skit i andra! Lås in dig. Släng mobilen och kapa av alla kablar för fast telefon och internet! Mobilt internet? Glöm det! Social varelse? Glöm det också. Du inbillar dig bara.

Nej, stäng in dig, lås om dig, bygg murar, kommunicera inte med andra. Bli en glad eremit. Om du kan. Det verkar vara dagens motto för de som anser sig vara vår överhet, dvs riksdag och regering. Ett motto som blir alltmer påtagligt för varje dag.

På vilket annat sätt kan man annars tolka den utveckling vi haft under senare tid? Det började så sakteliga dagen efter Sept 11, 2001. Men har ökat takten och omfattningen eftersom.
Vi kollas in på bara kroppen när vi ska flyga, får bara ta med några ynka gram tandkräm genom de otaliga säkerhetskontrollerna.
FRA-lagen registrerar oss och används för att lägga puzzel om våra liv. Nu får vi inte vara ensamma på toan heller, i vart fall inte i offentliga sammanhang. Kameror överallt. Finns säkert några säkerhetsdårar som anser det viktigt att installera kameror i våra sängkammare också. Vem vet, du sover kanske med någon som har "explosiv huvudvärk".
IPRED tog av oss rättssäkerheten för vad som kan hända om någon kapar vår dator. Att polisen inte är så bra på att få tag på verkliga brottslingar, det vet vi ju. Så nu ska de bli bättre.
För cirka två veckor sedan läckte det ut en del planer om hur "polisutredandet" skulle bli bättre.
Ja, de är verkligen inte bra. Men när de inte klarar de verktyg de har, då undrar man hur de ska kunna använda nya verktyg på ett rättssäkert sätt!!!

Såg häromdagen att FRA-lagen ska få sällskap av en FRÖ-lag. Det räcker inte med att vi inte får dela filer, vilket ju är grunden för internet, nu ska vi inte få dela fröer heller! Sverker Lenas på DN formulerar det ungefär såhär: att dela med sig av fröer blir brottsligt, något som förekommit allt sedan jordbrukscivilationens uppkomst. Men ur byråkratisk synvinkel är friheten i trädgårdslandet lika förtretlig som friheten på internet. Först när alla fröer kommer från Monsanto och alla filer från Microsoft är lagen färdig.

Det kan ju ses som en något humoristisk formulering, men har en besk bismak som påminner om hur vi ses som konsumenter, inte som fria tänkande individer. Och det på alltfler områden!

Nu har ju i allas vår omvalda fru Gredelin, Beatrice Ask också tagit fram den datalagringslag som hon tjuvhöll på över valet, för att inte oroa och komplicera frågan om hur vi skulle välja. Lagen kommer att kosta, och det får vi som konsumenter (igen!) betala, en övervakningsskatt. Med både initial och årlig kostnad. Vill vi det? Än värre dock, det är "inte bara" fråga om gammal "hederlig" buggning och telefonavlyssning, som kanske en och annan kan godta i extrema fall och om vi hade en hederlig polis. Nej, det handlar om allt som har med telefoni och internet att göra, mobiler, e-mail, SMS, vem vi kommunicerar med, på vilket sätt, varifrån, hur länge etc.

Men det är inte slut med detta. Det pågår ett EU-projekt som kallas Indect. Projektet går bland annat ut på att koppla ihop olika register och övervakningskameror i realtid. Så att staten kan hålla koll på allt den vet om oss medborgarna och samtidigt följa och övervaka oss när vi rör oss i samhället. På Indects hemsida kan man se hur det skissas på kopplingar till fysisk övervakning – till exempel med modern, datoriserad kameraövervakning som kan identifiera och följa enskilda individer och analysera deras beteende.

Från Wikipedia: En stat som saknar eller inte respekterar begreppet integritet gentemot sina medborgare kallas för totalitär.

Integritet, adjö.

Ytterligare ett par länkar:
Agneta Berliner: http://agnetaberliner.blogspot.com/2010/11/overvakning-ar-sakerhet-forlorad.html
Gun Svensson, FarmorGun: http://farmorgun.blogspot.com/2010/11/regeringen-skiter-i-vad-det-kostar.html

Lindblad om vår "eminenta" polis

Hans Lindblad skräder inte orden när han i detta inlägg "tar itu med" den svenska polisen. Detta med anledning av aktuella fall och några andra kända fall. Läs och njut. Eller förfäras.
------

Sveriges djupt undermåliga polis

Det spelar ingen roll vad poliser eller åklagare gör för fel. De frias alltid, eftersom det finns en grundläggande tanke i hela rättssystemet att rättsväsendet i sig ska stå över lagen. Osmo Vallo-fallet visade hur polismyndighet, åklagarmyndighet och rättsmedicinalverket kunde fördröja ärendet så länge att brottet preskriberades.

Engla i Stjärnsund skulle leva idag om polisen i Dalarna inte mycket gravt misskötte utredningen av gärningsmannens föregående mord i Falun. Trots att man hade DNA struntade polisen att jämföra detta med dömda sexualförbrytare i grannkommunerna, Eklund var dömd för flera brott och bodde omkring 3 mil från Falun. Rikspoliskommissionen gav Dalapolisen en lista på namn som borde kollas. Men när ett annat polisdistrikt senare fick uppgiften att gå igenom Dalapolisenjs agerande hade Eklunds namn tagits bort. Vem som manipulerat materialet har polisen ännu inte angivit, trots att brottet begåtts inne i polishuset.

Ett tips om just Eklund blev liggande ett år. Polisen friades, eftersom tips brukar lämnas obearbetade eller får vänta mycket lång tid. Med en uppklarningsprocent kring 5 spelar det kanske inte någon roll vad man gör eller inte gör kan poliser tycka. Men sexualmördare har i många fall fortsatt att mörda, men Dalapolisen tyckte inte att det fanns anledning att prioritera utredningen av det föregående mordet, d v s att bearbeta tips.

I Göteborg greps helt nyligen tydligen ett par personer som bara skulle förhöras utan att själva vara misstänkta för brott. Det är naturligtvis ännu ett tecken på grava kvalitetsbrister hos polisen. Det har vi massor av exempel på varje år.

Men värst tycker jag det är när poliser riktar vapen mot barns huvuden. Det är lika absurt vare sig deras föräldrar är misstänkta eller inte.

Det finns enskilda duktiga poliser, men det är trots organisationen, inte tack vare den. Duktiga poliser uppmuntras inte, tvärtom ser kollegor ofta med olust på personer som visar att de kan sköta jobbet bättre än genomsnittspoliser gör.

Hans Lindblad
------
Min kommentar är en fråga. Är det fel på polisutbildningen? Eller på rekryteringen? Eller på organisationen och hur den mal ner polisen till en ineffektiv byråkrati.
Blir det verkligen bättre om polisen får tillgång till en hisklig mängd data, som Ask vill de ska kunna få genom datalagringsdirektivet? När de redan idag har uppenbara svårigheter att ens kommunicera med varandra och använda egna data?

Varför fokuserar media och politiker på "fusk" och hårda tag emot "brottslingar"?

Mitt korta inlägg nyligen om att det faktiska bidragsfusket bara är försumliga 0,4% av utbetalningarna föranledde ett par kommentarer, som jag i min tur vill kommentera som följer.

De två som kommenterat inlägget (hittills) antyder med olika kraft och klarhet att känslan av, upplevelsen av hur det är, det är viktigare för oss än de faktiska förhållandena, när vi tänker på och tycker till om saker som bidragsfusk och brottslighet.

Det faktiska förhållandet är t ex att reellt, medvetet fusk med sjukpeng är försumbart och betydligt mindre än svinn pga dåliga regler och bristfällig handläggning. Likaså, att våld mot t ex äldre är av mycket ringa omfattning. Våld begås huvudsakligen av unga mot unga (främst yngre män) och mellan kriminella.

Det finns även studier som visar att brottsfrekvens inte hänger ihop med antalet poliser. Fler poliser ger inte per automatik färre brott. I hög grad beror det i stället på hur polisen organiserar sig, vad den gör, och allmänhetens inställning till polis och brott. (Jag läste för x antal år sedan -troligen i Liberal Debatt - om jämförelser mellan någon storstad i USA och en svensk storstad.)

Ändå "tror" vi, bibringas vi uppfattningen att bidragsfusk är något omfattande.
Varför? Är det ett politiskt syfte att sprida den uppfattningen? Och i så fall, vad är hönan och vad är ägget? Följer media upp en politisk uppfattning, eller hakar populistiska politiker på den uppfattning som media skapat?

Och vi bibringas tron att fler poliser och hårdare straff minskar brottsligheten.
Varför? Är det för att polisen vill ha större anslag? För att polisen inte vill effektivisera sitt arbete? Är det ett politiskt syfte att spärra in fler personer under längre tid? Var finns beviset på att långa fängelsestraff minskar brottslighet och gör brottslingar hederliga?
Är det media eller politiker som går före i opinionsbildningen? Orsaken till detta?

Är det inte förebyggande åtgärder och rehabilitering av brottslingar som är viktigare? Kanske det till och med skulle bli lägre brottslighet om fler hade arbete? Om inte konsumismen var det som predikades hela tiden i media? Kanske till och med en eller annan lag är onödig och mest ger polisen siffermaterial för sin statistik? Kanske även en del poliser skulle patrullera till fots i städerna på kvällstid i st för att sitta vid skrivborden? Skulle inte det både förebygga brott och öka trygghetskänslan?

Om media och det politiska etablissemanget i st för att blåsa under otrygghetskänslorna skulle dels tala om fakta med mera kraft - och dels vidta andra åtgärder av mera förebyggande art. Skulle då inte folks trygghetsupplevelse öka? Och göra det på saklig grund.

Vilka ingrepp i friheten kan motiveras av terrorism?

Efter Säpovarningen om terrorhot häromdagen så finner jag en anledning att ge en repris av ett litet stycke som Hans Lindblad, fd fp-riksdagsman, skrev på min blogg 23 sept 2008, i samband med en längre artikel om FRA-debatten.

Hans resonemang har givetvis bäring även på dagens debatt. Här kommer texten:

"Terrorism
Ofta åberopas terrorism (för ex-vis sådant som FRA-lagen och annan övervakning av medborgarna). Den erfarenhet vi har är att sådan kan leda till förlust av människoliv men den är inget hot mot staters framtid eller demokratin.

New York, Pentagon, London och Madrid har varit föremål för attacker. Men ingen kan säga att USA, Storbritannien eller Spanien som stater försvagats av detta. Tvärtom har terroristernas dåd snarast ökat befolkningens sammanhållning.
(Det är inte konstigt, redan under de tyska bombanfallen mot London 1940 kunde alla se att effekten psykologiskt blev att motståndsviljan och uppslutningen kring demokratin och mot diktaturstater ökade.)

I den mån det förekommit integritetskränkningar under senare år så är det inte till följd av attentat utan på grund av beslut fattade av länderna själva. Sympatierna för USA steg efter 11 september.
Det är inte World Trade Center utan Guantanamo som gjort att USA:s anseende kraftigt försvagats.

Skulle någon förgifta vatten i en svensk kommun och ett stort antal människor avlider av detta så är det förluster just i människoliv, men det är inget som hotar svensk demokrati.
Att motverka sådant är en polisuppgift, men jag undrar om inte en del leds fel tankemässigt genom att bekämpningen av terrorism ibland anges som en del av säkerhetspolitiken. Det kan leda till att man tar till åtgärder som möjligen kan aktualiseras i krigstid men som går alldeles för långt i ett normalt samhälle."

Gästtyckare H Lindblad om FRA, polisen och integritet

Från Hans Lindblad, den fd riksdagsmannen (fp), har jag fått några synpunkter som utgör huvuddelen av denna bloggpost.

"Enskildas integritet ska skyddas. För att förhindra brottslighet i landet kan jag ändå se skäl för okonventionella motoder. Jag skulle kunna tänka mig t ex buggning, men bara om vi hade en polisorganisation där tjänstemännen anmäler om kollegor bryter mot lagen. Sverige har inte en sådan polis, och därmed finns det alltså inget inbyggt skydd mot att buggning och telefonavlyssning används på felaktiga sätt.

Så av samma skäl säger jag nej till att polisen ska kunna vara uppdragsgivare åt FRA. Jag litar helt enkelt inte på polisen.

FRA har uppgiften att uppdaga hot mot landet. Jag ser det som ytterst osannolikt att en stat som vill skada Sverige tar de risker det innebär att delge planerna via nätet. På min tid hade ingen tanken att FRA skulle spana mot personer boende i Sverige. Jag har hela tiden menat att sådant som en annan stat vill hålla hemligt inte är något de sänder via kablar i Sverige. Jag kan alltså inte se något behov av att FRA skulle spana mot svenskar.

Däremot skulle man nog kunna spåra annan brottslighet den vägen, men det är ju inte FRA:s uppgift. Teoretiskt skulle man kunna ge en uppgift till FRA att ge service till. polisen. I en sådan spaning är det lättare godta övervakning av enskilda (men bara om det finns rimliga brottsmisstankar mot vederbörande) .

Principiellt skulle jag alltså kunna tänka mig att FRA fick arbeta för polisen, men inte praktiskt, eftersom Sverige har en poliskår med alldeles för starka kvalitetsbrister. Det som hände i tunnelbanan illustrerar väl att poliser alltför ofta anser sig stå ovanför lagen. "
---
Notera alltså att Hans Lindblad, i likhet med de flesta som motsätter sig FRA-lagen, och dess eventuella utvidgning, inte har några principiella invändningar emot vare sig att Sverige söker uppdaga hot mot landets säkerhet eller att det spanas på brottslingar i Sverige. Hotet mot vår integritet uppstår när hela eller stora delar av folket urskiljningslöst utsätts för signalspaning eller annan avlyssning, liksom att det är en fara när man inte kan lita på de tjänstemän (inklusive poliser) som skall utföra denna spaning. Brott ska utredas där misstankar finns, men det är inte godtagbart att skapa ett samhälle där alla kontrolleras.

Min kommentar är kort och gott en fråga: Var finns dagens aktiva politiker som har samma sunda inställning som Hans Lindblad?

Plus. Hur ska man kunna lita på en polis som läcker på Facebook om vad de sysslar med i tjänsten?

Hans Lindblad om t-banepolisen och om att fotografera poliser.

Händelsen, där poliser i t-banan gick till attack mot en som filmade dem, har verkligen väckt en debatt, främst i bloggarvärlden, men även något i gammelmedia. Ett intressant faktum är att denna sak läggs till en mängd redan känd kritik emot polisen och dess arbetssätt i Sverige.

Jag har i ett par bloggposter, se nedan här och här, kommenterat det hela.

Jag har fått en reaktion från Hans Lindblad om hur han ser bl a på detta aktuella fall också. Principiella synpunkter. För nya läsare av denna blogg kan jag nämna att Hans Lindblad är f.d. riksdagsman (fp), som redan när han satt i riksdagen hade stark kritik emot polisens arbetssätt och bristande effektivitet.

Hans har kollat på min blogg och skriver:
"Jag reagerade också på tidningsuppgiften om att poliser ingripit mot en person för att han tagit bilder, och att de beordrade honom att tömma kameran.
Det finns ställen med fotoförbud, utfärdade av länsstyrelsen. Det har i allmänhet rört sig om militära områden eller annat som varit viktigt av totalförsvarshänsyn.
På andra platser är det tillåtet att fotografera, och polisen kan knappast ha lagstöd för sitt försök att stoppa en fotograf.
Det står ingenstans i lagen att man inte får ta bilder om en polisbil eller polis kommer med på bilden.

Vad jag skrev för några år sedan var att det är tacknämligt om många fler kan videofilma vad de ser, för utan videoinspelning är det i praktiken omöjligt att få en polis fälld för t ex misshandel. För när det är två poliser, som det alltid är i bilar, så intygar alltid den ene polisen att den andre absolut inte gjort något fel. Att ljuga är satt i system, efter det finns en kåranda i polisen som helt tar över i sådana fall."

Det är ord och inga visor!

Hans L kommenterar också torrt, att om den för sexbrott misstänkte länspolismästaren berättat allt om sina brott, så skulle polisen besparas att ägna enorma utredningsresurser åt detta. Det finns ju mycket anant att utreda. Denne polischef är alltså bara lojal emot sig själv, inte mot polisen och mot rättsstaten.

Mot bakgrund av Hans Lindblads kommentar frågar jag mig: Var finns dagens aktiva politiker? Vad gör de för vår rättssäkerhet?

Är poliser verksamma, och med vad?

Givetvis har rubriken en koppling till det som jag skrev om i föregående inlägg. Men jag vill förstärka, vidga det hela genom några påpekanden.

Dessutom vill jag rekommendera Tindras inlägg, som hon rubricerar: Den förbisedda ändamålsprincipen, till läsning.

Det de personer, som brukade ett språk och en attityd som ville de visa att de var poliser, som angrep Jesper Nilsson när han fotograferade deras förehavanden i t-banan, var knappast sysselsatta med något kvalificerat polisarbete. Det är osäkert vad de "egentligen" gjorde, men intrycket var att de höll på med något slags kontroll av en resenärs biljettinnehav.
* Ska poliser hålla på med det?
* Gjorde de det i tjänsten?
* Var det ett extraknäck? I så fall, är det lämpligt eller ens lagligt att i detta knäck åberopa sin myndighetsstållning som polis?

Jag menar att biljettkontroll inte är något som poliser ska syssla med, de ska bekämpa, förebygga och utreda brott på något högre nivå.
I detta fall gjorde de ju saker som förefaller som rent maktmissbruk, förstörande av bevis etc.
Det ska poliser definitvt inte syssla med. Inte heller att, vare sig i tjänsten eller privat, trakassera medborgare som fotograferar dem, inte att förolämpa eller förödmjuka eller hota en person som inte gjort annat än att passera en händelse som "poliserna" var inblandade i, men inte personen ifråga var.

Poliser ska givetvis hålla rent i den egna kåren. Inte ständigt, i kårandans namn, förringa eller tysta ner händelser där poliser är inblandade. Hur kan en person, som nu är misstänkt för flera grova sexualbrott, ha varit polisens främste expert på att bekämpa just sådant och för att arbeta för jämställdhet? Det borde leda till intern eftertanke.

Ett annat exempel, som visar polisens märkliga ineffektivitet.
Det har ända sedan mordet på Engla varit klar att hon förlorade livet till följd av att polisen inte gripit Anders Eklund efter det första mordet. Man hade ju DNA, och det är ofattbart att det inte jämfördes med sexualbrottslingar i åtminstone närområdet. Det är väl bland det första man borde göra. I det här fallet hade Eklund då snabbt åkt fast. Om polisen använt hjärnan.

Jag stoppar här, för denna gång. Vill bara betona att inte är det konstigt att alltfler anser att en orsak till rättsosäkerheten idag är polisens ineffektivitet och underliga agerande i flera avseenden. Kanske behövs fler poliser. Men än viktigare är att poliserna blir effektiva, att de kan skilja agnarna från vetet, att de inser vad polisens uppgift är. Att de inte får tro att de p g a sitt jobb får bära sig åt hur som helst emot medborgarna. Innan dessa brister rättats till finns det ingen anledning att skaffa fler poliser.

Polisen ska ju stå i allmänhetens tjänst.

Apropå polisverksamhet... (komplettering) Uppdat.

Stötte på en intressant historia om hur den grå vardagen kan se ut i vårt land. I vart fall för yngre (?) och i lite större (?) städer. Det är Mary (MMM) som har en länk, som du kan följa här.

Jag ska inte föregripa vad som där står och visas. Men det handlar om en värld som åtminstone jag knappast befinner mig i till vardags numera, pga ålder och geografisk belägenhet. Kanske dock en och annan yngre läsare kan känna igen sig, datanörd eller inte. Det handlar en person som blir vittne till hur civilklädda poliser utsätter ungdomar för något misstänkt, han fotar poliserna vilka då blir helt galna. Läs själv.

Min kommentar blir att det faktiskt kan ha varit civilklädda poliser. Vad annars? Visst, de flesta poliser blir man vänligt bemött av. Samtidigt måste jag tillstå att, i den mån man alls stöter på poliser, som inte sitter i sina bilar, så är det en och annan som man inte skulle vilja ha något otalt med, som man inte vill diskutera med. Helt enkelt eftersom de ser ut som smågangsters själva, om än med uniform. Uppblåsta muskelbyggare med tuff, obehaglig attityd. Det man hoppas är att det bara är en ytlig attityd, att de i själva verket ser sig som de allmänhetens tjänare som de skall vara.

Man vill ju inte döma hunden efter håren. Men det länkade exemplet (Marys) tycks visa att dessa poliser gör just det, dömer efter utseende. Och de blir våldsamt störda när deras beteende ifrågasätts, om så bara genom att de fotograferas.

Jag minns Osmo Vallo-fallet. Och ett liknade fall nyligen.
Minns också att Hans Lindblad, den pensionerade fp-riksdagsmannen, skrev om detta i en av sina FRA-artiklar på min blogg (hösten 2008). Han skrev att kameraövervakning kunde vara bra för att filma polisers övergrepp på oskyldiga medborgare.
Att alla poliser inte vill bli fotade är uppenbart. Problemet med övervakningskameror är ju att filmerna kan komma på avvägar. Ex-vis att de kan "komma bort" hos polisen om den visar något som de inte vill visa.

Man blir mörkrädd. Polisen ska inte se sig som en överhet som kan behandla oss hur som helst. Polisen ska faktiskt hjälpa och skydda medborgarna. Det är därför som de har laglig rätt att tillgripa våld. Inte emot oss, utan för oss. Som alla vet finns det åtskilliga exempel på att det är något som saknas hos en del poliser idag betr denna insikt.

Komplettering. Jag har, som synes, lagt in länken till den åberopade artikeln av Hans Lindblad. Läs den också.
För att ytterligare komplettera bilden, här ännu en länk från 2008, om hur svensk polis förvanskar bevis. En DN-artikel.

Uppdatering 8 tim senare. Ser nu att DN har en artikel om detta också: "Polisen trakasserar debattör". Har tidigare kollat flera ggr om AB el Expressen skulle ta upp det, men inget hittat där.

IPRED förhindrar mänsklig kommunikation

Det har spekulerats ett par dagar om vad nedgången i internettrafiken den 1 april innebär.

Jag har haft i huvudet något som inte ännu blivit en text, men som jag här ska försöka få ner lite spridda tankar om.
Nergång på nätet. Jaha, vad betyder det? Internettrafiken går ju upp och ner, med stora variationer både mellan dagar, timmar och veckor. Av olika orsaker.
En kan ju vara att första april är just första april...

Nu när viss press (speciellt rubriksättare!) antyder, eller mer än så, att minskad internettrafik betyder att illegal (illegaliserad!) fildelning minskat drastiskt, då kommer den lille analytikern i mig fram.
Alltså:
* Internettrafik är inte lika med fildelning.
* Fildelning är inte per definition detsamma som illegal fildelning.
* Att stifta en lag som gör stora privata mediaföretag till "poliser", vad leder det till?

Självfallet har IPRED skrämt en och annan illegal fildelare. Kanske temporärt, vem vet? Dock torde de stora/verkliga "bovarna" snabbt ha anpassat sig för att hitta vägar att kringgå lagen.

Men samtidigt har IPRED (liksom FRA-debatten!) skrämt många som använder internet över huvud taget! Man är rädd för integritetskränkningar, för att bli oskyldigt anklagad för att tanka hem musik utan betalning. Eftersom man är laglig, men inser att IPRED ger rättsosäkerhet.
Jag kan tänka mig att fildelningen över huvud taget minskat, eftersom det är svårt att veta vad som är lagligt och inte, och man vill inte utsätta sig för utpressning!
Och mer eller mindre internetkunniga föräldrar kan helt enkelt stängt av ungarnas datorer - för all användning.

Men att en eller två dagars nedgång av trafiken, med kanske 30%, betyder inte att den totala eller ens illegala fildelningen minskat lika mycket. Pirate Bay uppges ha noterat en nedgång på 3-4 % av nedladdningen, och jag antar att större delen av den trafik som passerar där är helt legal. Så - var försiktig med vidlyftiga kommentarer i detta.
Det enda säkra är att IPRED sprider osäkerhet över huvud taget betr möjligheten att använda internet för all slags kommunikation.

Är det detta som IPREDs tillskyndare ville med lagen? Att skrämma folk från att använda internet, att minska kommunikation och meningsutbyte, att tysta demokratisk debatt?

Hans Lindblad: Med ljugande byråkrater och tjänstemän fungerar inte rättssamhället. Eller - vad är bäst videokameror eller poliser?

I följande text utvecklar Hans Lindblad sin syn på frågan om förhållandet ämbetsmän/tjänstemän/byråkrater vs politiker och hur det påverkar rättsäkerheten. I mångt och mycket är det alltså en fråga om vem som ska sitta i förarsätet. Ska den folkvalde eller den oavsättlige tjänstemannen styra? Vem är herre och vem är dräng?


Och har dagens politiker och ämbetsmän klart för sig sina roller?


"Att jag spontant för egen del hela tiden varit emot att ge FRA möjligheter att avlyssna enskilda hänger ihop med att jag i åratal kraftigt motsatt mig att polisen ska få bryta sig in i hem eller andra lokaler för att placera ut buggningsutrustning.


Jag kan tänka mig att tillåta buggning, men bara i länder med där polisväsendet inte är korrumperat, det vill säga inte sätter sig själv över lagen.
Svensk polis har inte den etik som måste finnas innan man kan sätta starkt integritetskänsliga instrument i dess händer.


I stället har vi en poliskår där kollegorna - med facket som pådrivande - systematiskt undviker att påtala när kollegor bryter lag. Jag har t ex ofta framfört att det är bra ju fler videokameror som finns ute i samhället, eftersom polisvåld praktiskt taget aldrig fälls i domstol om det inte finns videofilmat. För poliserna är alltid två i sällskap, och vare sig en eller båda utövat misshandel säger båda inför rätten att inget fel begåtts. Domstolen konstaterar då att ord står mot ord. Det är för övrigt detsamma i USA.

Notera att på 80-talet sökte högt uppsatta poliser, med rikspolischefens kännedom, smuggla in illegal buggningsutrustning.

Jag mådde mycket illa när Hans Holmér och hans två närmaste hantlangare ljög inför KonstitutionsUtskottet i utredningen kring Holméraffären (jag tycker benämningen "Ebbe Carlsson-affären" är vilseldande eftersom Holmér hade huvudrollen). I riksdagen förutsätts att människor talar sanning inför KU, men poliserna menade att om de ljuger inför rätta kan de ljuga också inför folkvalda.

Poliserna bakom smugglingsförsöket friades genom att det vanliga tricket att ljuga och skylla på varandra. Poliser som vågat ingripa mot kollegor löper stor risk att trakasseras. Det här betyder att rättssäkerheten inte fungerar.


I Ämbetsmannaväldet tog jag upp fallet där polis, åklagare och rättsläkare höll varandra om ryggen (Osmo Vallofallet) och lyckades dölja sanningen så länge att ärendet hann preskriberas. Mats Svegfors (tidigare bl a chefred för SvD (m) och numera landshövding) gjorde i efterhand en utredning och noterade att det inte finns likhet inför lagen. Han pekade på att Vallo var missbrukare och socialt utstött.
Men det avgörande för att rättssamhällets inte fungerade var att de personer som sannolikt dödat honom var statstjänstemän, och svenskt domstolsväsende och rättsapparaten i övrigt reagerar bara i sällsynta undantag mot brott begångna av anställda hos staten.
Det säger ganska mycket om Svegfors synsätt, att han inte såg att olikheten låg i vilka förövarna var. Hade de varit vanliga civila och det fanns vittnen om hur Vallo misshandlades och att man hörde hur hans rygg knäcktes hade gärningsmännen sannolikt åtalats för mord eller dråp.
(Den krossade kotan stals sedan av en rättsläkare, rimligen för att förhindra att den skulle kunna undersökas vidare, och det därmed skulle framgå att en kollega underlåtit att rapportera om att kotan var skadad.)
Hade förövarna inte varit poliser skulle platsen, där Osmo berövades livet, sannolikt ha undersökts. Nu beordrade polisbefälet snabbt att den i stället skulle tvättas rent så snart som möjligt, d v s att alla yttre spår skulle förstöras. De två poliser som tog livet av Osmo är i sammanhanget kanske mindre intressanta.
Det som visar att rättssamhället inte fungerar var hur verkschefer och högt uppsatta inom polis, åklagarväsende och rättsmedicin år efter år lyckades i sitt uppsåt att mörklägga.

Ett annat fall som upprörde mig mycket var polisernas lögner för att skydda en kollega i rättegången efter polisbrutaliteten i Malmö vid en demonstration, en tid innan toppmötet i Göteborg. (Jag behandlar det fallet närmare i boken.)

Jag minns mina första två i riksdagen, 1969-70. Justitieminister Kling lade fram ett lagförslag om telefonavlyssning. Ingrid Segerstedt Wiberg minns hur hennes far, den kände liberale publicisten Torgny Segerstedt, var avlyssnad av Säpo - som sedan förstörde alla handlingar för att sanningen om Säpos aktioner rörande Segerstedt inte skulle komma fram.

Hon var riksdagsledamot för fp och motionerade i frågan men Herman Kling förklarade att det var fel att som hon söka föra en principdebatt, eftersom detta ju bara rörde sig om sex månaders (eller var det ett år, jag minns inte) försöksverksamhet.
Ingrid sade till mig: Hans, om den här lagen införs så kan du vara ganska säker på att den blir kvar. Vilket den ju också blivit och undan för undan utsträckts till allt fler områden.
Avlyssnade telefoner kan dessutom finnas i lokaler där telefonen används av ett stort antal människor. Och eftersom svenska domstolar, till skillnad från t ex amerikanska, anser att "tilläggsbevisning" ska godtas så kan telefonavlyssning i praktiken åberopas mot nästan vem som helst och i alla typer av brott.

Jag har dock kanske större tilltro till FRA :s personal än till polisen, eftersom FRA-personalen väl inte på samma systematiska sätt inövat en attityd att sätta kårandan före medborgarnas rättssäkerhet. Men jag vågar inte lita på att om någon inom FRA avlyssnar på olagligt sätt så kommer någon av kollegorna att polisanmäla. Jag tror i polisens fall att unga som börjar på polishögskolan nog har uppfattningen att det ska vara likhet inför lagen, men uppfattningen rivs ned under utbildningen eller tjänsten. (Polisen har i princip samma förhållningssätt som maffian.)

Hela grundtanken i Ämbetsmannaväldet är att byråkrater i första hand blir lojala mot den egna myndigheten, inte mot medborgarna och lagen. Detta är f ö en iakttagelse som Adolf Hedin gjorde redan i sina "femton brev" 1867. Enligt min mening är detta en stark anledning att så långt möjligt söka begränsa statsförvaltningens omfång, för ju fler byråkrater desto större risker för maktövergrepp.

Min egen teori är att när Sverige införde allmän rösträtt, alltså blev demokrati, gjordes aldrig någon utvädring av den gamla antidemokratiska ämbetsmannastaten. Tvärtom kom statsbyråkratin att fullkomligt explodera under efterkrigstiden, och de gamla attityderna att myndigheterna går före medborgarna lever vidare, men kanske i olika doser i olika myndigheter.

Hans Lindblad"

Jag kan bara säga att jag önskar att Hans Lindblad funnes kvar i Sveriges riksdag.
Det finns alltför få av Hans sort.

Patrullera eller utreda brott?

JO kritiserar polisen för att de inte utreder brott, speciellt inte s k vardagsbrott, snabbt nog. Eller rättare sagt, mycket långsamt och i mycket ringa grad.
Visst är det så. Orsaken anser tydligen JO är att polisen inte hinner det pga att de patrullerar.
Hoppsan, patrullerar de? Var då?
Jag vill nog mena att de bör göra både-och. Polisen måste utreda mera och effektivare även vardagsbrotten. Samtidigt så är en utökad patrullering ett sätt att förebygga brott.
Då blir det färre brott att utreda.
Det intryck man har av polisen idag är tyvärr att de i hög grad sitter inne i värmen utan att utreda brott. Samt att de i stora delar av landet, speciellt då i övre Norrland, inte förekommer alls.
Att rycka ut efter ett brott efter flera timmar eller dagar. Eller inte alls. Det är inte bra. Varken för polisens rykte eller för förebyggandet av brott.