02 november 2008

Gästbloggare: Camilla Lindberg, om integritetsbalk



Idag kan jag bjuda på en gästbloggare. Tidigare har Hans Lindblad med stor skicklighet argumenterat för att grundläggande liberala idéer innebär att frågor, som riksdagen ska besluta om, handskas med på ett öppet, demokratiskt sätt och i enlighet med respekt för för den enskilde. Exemplet FRA-lagen visar att vare sig Alliansen i sin helhet eller folkpartiet klarade de kraven! Dessutom visade Lindblad att den frågans behandling avslöjade att civilkuraget inte var speciellt utbrett bland riksdagens nuvarande ledamöter, men att det ändå fanns, och då främst bland några nyblivna ledamöter.

En av dessa nya ledamöter är Camilla Lindberg, folkpartist från Dalarna, och den ende som röstade emot FRA-lagen i juni.

Idag är det just Camilla Lindberg som skriver här på min blogg.
Hennes ämne: Behovet av en integritetsbalk!

" Den svenska politiska debatten har efter FRA återgått till ”business as usual”. Det var självklart att denna enda fråga inte skulle fortsätta i all evighet, även om det stundtals kunde känns så för oss som levde med den dagligen. Det finns andra viktiga saker att ta itu med – finanskrisens följder, satsningar på viktiga reformer som forskning och generösare regler för arbetskraftsinvandring.

Det som inte får hända är att lärdomarna av FRA-debatten glöms bort. Sverige har, i jämförelse med flertalet länder som uppfyller kriterierna för att vara demokratiska rättsstater, i vissa delar en svag lagstiftning till skydd för privatlivet. Svensk lag saknar en sammanhängande, övergripande definition av begreppet integritet. De grundläggande skydden för en individs kroppsliga och materiella integritet – skydd mot godtyckligt frihetsberövande, husrannsakan, kroppsliga ingrepp, tortyr och skydd för egendom – finns i regeringsformens andra kapitel.

Den mer ideella aspekten av den personliga integriteten, som t.ex. berör insamlande av potentiellt kränkande uppgifter om en person, dennes verksamhet eller sociala kontakter med mera, faller enbart tillbaka på Regeringsformens första kapitel, andra stycket: ”Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet”.

Men hänvisningar till grundlagar som saknar konkretion leder aldrig till någon särskild efterföljd i svensk rätt. Svenska jurister behöver en rejäl och konkret lagstiftning för att ändra beteende. Det gäller både när lagar skrivs och när de tillämpas. Därför behövs en integritetsbalk.

På ett liknande sätt som inrättandet av en miljöbalk ledde till en mer samlad översyn och möjlighet att jämföra lagstiftning som tidigare varit svår att överblicka, kan en integritetsbalk ge en skjuts åt lagstiftningsarbetet liksom att skapa en mer samlad tillämpning av lagens integritetsprinciper inom förvaltningar och myndigheter. En samlad integritetsbalk kan också verka stimulerande på forskning om integritetsfrågor inom de juridiska fakulteterna.

Riksdagen behandlade den 22 oktober en proposition från regeringen som handlade om att ge polisen tillgång till de starkaste tvångsmedlen vi har – bland annat avlyssna telefon och öppna brev – vid tre ytterligare slags samhällsfarliga brott, brott medborgerlig frihet, finansiering av farlig brottslighet och företagsspioneri.

Är denna lagändring ett hot mot integriteten? Det är svårt att säga. Brotten är allvarliga. Självklart behöver polisen använda metoder som fungerar mot organiserad brottslighet. Men var går gränsen? Hur gör vi för att avväga okända, svårbestämbara hot mot kända integritetsförluster?
Det är just i denna avvägning som en integritetsbalk skulle vara till hjälp.

Tryggheten går överstyr
Skrämselpropaganda går hem. Alltid. Oavsett om hotet är stort, geopolitiska orosmoln som ryska aggressioner mot sina grannstater, eller litet och vardagligt som skoterolyckor eller fortkörning. Hot är per definition skrämmande. Och det är alltid svårt att bedöma hur sannolikt det är att något hotfullt verkligen inträffar. Hur osannolikt det än är så tänk om…
Skrämselpropagandan vill få oss att enbart se till det omedelbara. Se hotet och sen se förslaget till ny lag som den givna lösningen. Men lägg alla lagförslagen, alla regleringarna och alla förordningarna vid sidan av varandra så framträder en obehaglig och på sitt sätt lika skrämmande helhet – regleringarna av det som borde vara vars och ens privata liv ökar för varje år. Trygghetsnarkomanin har gått överstyr.

Analysera konsekvenserna
Varje ny lag som skrivs, borde analyseras ur integritetsperspektiv. Det har under senare år införts en rad sådana obligatoriska analyser av miljö-, småföretags-, barnperspektiv och andra hänsyn som ska tas. Det leder kanske inte till någon avgörande ändning. Men att frågan måste ges åtminstone en viss uppmärksamhet i regeringens arbete ger ändå en form av kontrollstation för ny lagstiftning.

Idag är det trendigt att kalla sig liberal. Politiska partier och enskilda politiker över nästan hela skalan gör anspråk på att vara liberaler.
Om det nu är så, borde det vara en självklarhet att skydda integriteten i en ordentlig, samlad integritetsbalk.

Under det kommande riksdagsåret kommer flera frågor upp som berör avvägningen mellan myndigheters befogenheter och enskilda individers rätt till ett privatliv. I det arbetet behövs alla liberaler och här behövs en tydligare svensk integritetslagstiftning.

Camilla Lindberg (fp)"

En viktig sak som Camilla här framhåller är ju behovet att hålla huvudet kallt även i pressade situationer, att inte låta tillfälligheter styra och ta överhand så att vi slänger ut barnet med badvattnet. Engagemang är bra, men ännu bättre är om man förenar detta med en rationell analys över de vidare konsekvenserna av de handlingar (ex-vis i form av lagstiftning) man tänker vidta.

Att Camilla Lindberg väckt en motion om en integritetsbalk har tidigare redovisats på denna blogg. Se denna länk:
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/10/strimmor-av-ljus-betr-integriteten.html
Där finns motionens nummer angiven för den som vill gå vidare för att läsa den fullständiga texten på riksdagens hemsida.

För övrigt anser jag att FRA-lagen bör rivas upp.

2 kommentarer:

Johan Westerholm sa...

Lars-Erick (och Camilla)

Ett utmärkt förslag. Men (och nu kommer tyvärr erfarenheterna eller en krass människosyn), jag bedömer att vi gemensamt för att detta ska bli sant att vi måste till del förändra en del av departements- och utskottsarbetet.

För att detta skall bli verklighet så måste det politiska ledarskapet våga se horisontella samband och fjärma sig från det stuprörsperspektiv som präglar riksdag, departement och myndigheter. Johan Eriksson har skrivit en bra studie i detta.

Lars-Erick Forsgren sa...

Johan, vilken Johan Eriksson? Är det moderatriksdagsmannen?

Men visst, frågan är hur vi kan uppnå detta vidare perspektiv.