18 november 2008

De apatiska barnen simulerade INTE!

För ungefär sådär tre år sedan blev det aktuellt med ett antal apatiska barn till flyktingar som myndigheterna ville utvisa. Myndigheterna, spec MIV och utvisningsminister Barbro Holmberg (s) röjde stor okänslighet och uttalade sig på ett sätt som om de sjuka barnen simulerade för att familjerna skulle få stanna i Sverige. De engagerade några "experter" som stöd för sina uttalanden, men ytterst få övertygades av dessa då det visade sig att de mest framförde lösa spekulationer, liksom att de insinuerade att apati hos barn som dessa inte visat sig i andra länder. Andra experter påtalade att de hade fel. Det blev en kraftig opinion och till slut fick MIV och överställda myndigheter ge sig.

(Jag skrev ett flertal inlägg om detta på min hemsida när det var aktuellt, som då fungerade som en blogg, dock utan bloggfunktion... den kom först senare. Länk till hemsidan, leta själv...
http://www.freewebs.com/larserick/ )

Nu har Rädda Barnen gjort en grundlig utredning om de verkliga förhållandena. En djupstudie av hur det var för 33 barn. En majoritet av dem hade utsatts för störningar och belastning under småbarntiden. Våld förekom i 25 fall och i nio fall var våldet riktat direkt mot barnet. I nästan vartannat fall förekom död och i 13 fall hade barnen bevittnat hur mor, farmor eller mormor utsatts för våldtäkt. Fyra barn hade själva våldtagits.

Det finns inte minsta tvivel om att det inte var några som helst simulanter, inte heller hade föräldrarna sökt få barnen att verka sjuka. De var sjuka på grund av ytterst traumatiska händelser i sina hemländer.

Just den typen av tragiska händelser, när okänsliga och fördomsfulla svenska myndigheter skickar iväg familjer med apatiska barn, de förekommer inte längre (väl?). Men nog finns det mycket som verkar märkligt ännu, t ex när folk som riskerar livet om de skickas tillbaka, ändå avvisas. Jag trodde inte det var möjligt med en sämre "utvisningsminister" än Barbro Holmberg, men nog gör dagens dito, Tobias Billström (m) tappra försök att efterlikna henne.

4 kommentarer:

Anders sa...

Det här är så beklämmande att jag vet inte vad. Jag skämdes över vår förra regering - jag tyckte att någon i regeringen borde rycka in när nu den "ansvariga" på posten var så usel.
Nu vet jag inte längre vad jag ska tro. Väljs man till dessa poster, migration, integration osv på grundval av sin inom partiet kända hjärtlöshet, eller vad?

Min mormor och min mor fick faktiskt stanna i Sverige. De kom med sista båten från Estland. Men det de fick bevittna i "motttagningslägret" - som snart blev ett utlämningsläger präglade dem sedan för hela livet.

Vi utlämnade balter för Stalin ville det. Min mamma såg på. Hon var fyra år och såg på hur landsmän till henne släpades iväg för att skickas tillbaka till det land som i hennes ganska korrekta barnaföreställningsvärld var fullständig död och förintelse.

Jag får tårar i ögonen för vi har ingenting lärt. Detta upprepas om och om igen.

Anonym sa...

!

Om man tittar på statistiken så har vi haft ett hyffsat stort krig vart 20-25 år under mycket lång tid.

Varje generation verkar göra om den förra generationens misstag utan att lära sig ett enda dugg!

Likadant med "finans"-kriser och "bubblor"... (fast periodiciteten är något kortare där)

Vi kan vara hyffsat säkra på att vi kommer att få en saftig ekonomisk kris, 'omöjlig att förutse'?, omkring år 2020 (Kan skilja några veckor hit eller dit)

Vår behandling av medmänniskor är lika dåligt empatisk nu som den var under inkvisitionen.

Det finns (på högerhåll) ett talessätt som säger att "den som inte var socialist i sin ungdom inte har något hjärta, medan den som fortfarande är det som vuxen inte har någon hjärna".

Medkänslan ruttnar på vägen och med tiden???

Gud give då, att de som är unga får styra världen!

Lars-Erick Forsgren sa...

Ja, Anders. Jag förstår inte varför man väljer personer utan minsta empati till så känsliga poster som de som handhar flyktingfrågor. Eller så är det så att statsministrar o deras rådgivare själva helt saknar empati, vare sig de heter Göran Persson eller Fredrik Reinfeldt.

Lyckligtvis kan jag i denna fråga ändå ge mitt f.d. parti en liten symbolisk blomma för en tämligen god kamp för de apatiska flyktingbarnens sak. Den ggn fick jag ändå visst gehör för mina åsikter hos dem.

Men jag begriper mig inte på Tobias Billström, inte alls. Och t.o.m. Nyamko Sabuni, själv barn till en flykting, förbryllar mig stundtals i liknande frågor.

Och Barbro Holmberg (vad had gävleborgarna gjort för onte för att få henne som landshövding!)hon satt där i teverutan och talade med mjuk och behaglig röst och sa de mest fruktansvärda, grymma saker. En sådan kontrast mellan röst och innehåll att jag var nära att krevera flera gånger.

Lars-Erick Forsgren sa...

Hans J. Vid Gud, jag hoppas att du har fel!
Att vi, som kollektiv betraktat (fast jag gillar inte att se på människor som kollektiv), har svårt att lära av historien kan ha viss riktighet.

Det man hoppas är ju vi förmår välja ledare som har lite bättre insikt.
Faran är ju, som de aktuella debatterna visat, att de för mycket är koncentrerade på att vinna MAKT, för maktens skull och inte för att förverkliga några goda idéer.


Ordspråket, eller talesättet, du far efter har jag lärt mig att det lyder ungefär såhär:

Är man inte vänster i sin ungdom har man inget hjärta, men blir man inte höger som äldre så har man inget förstånd.

För mig är inte vänster och socialist detsamma. Och höger och konservativ är inte helt detsamma heller. Dessutom har jag invändningar emot talesättet.

Som liberal anser jag mig vara vänster, speciellt om jag är socialliberal. Och som socialliberal anser jag att man ska kunna kombinera hjärta och hjärna.
Dessutom hoppas jag att även äldre kan ha ett ungt hjärta! Det bevisas av att givmildheten bland äldre sägs vara betydligt större än hos yngre!