Johan Pehrson återkommer betr Lagrådets motstånd mot drogtester av barn. Jag skrev tidigare om detta, och nu försöker han att både nyansera och precisera sig en aning i ett nytt inlägg. Jag tycker inte att det går så bra. Men läs själv och döm.
Han skriver: "Den som är för att tillåta eget bruk av narkotika tycker självklart att kontroll av om detta bruk sker är ett övergrepp varje gång. Det är inte så konstigt. Den som är för att tillåta eget bruk av narkotika tycker självklart att kontroll av om detta bruk sker är ett övergrepp varje gång. Det är inte så konstigt."
Jaha, ja. Vad är detta? Det är "rent-mjöl-i-påsen"-argumentet i en ny tappning bara. Jag har inte sett att någon, av de som underkänner Johans argument, som anser att narkotikabruk är bra. Och självfallet är jag, liksom de flesta andra, helt medvetna till det skadliga i bruket av narkotika och vill motverka sådant bruk. Att, som Johan Pehrson, företrädare för ett fd socialliberalt parti, då insinuera motsatsen är ett oerhört fult debattknep. Ett trick som säger mer om Johan Pehrson än om hans meningsmotståndare.
På något sätt gör det att man tappar respekten för allt i hans resonemang, när det är så han argumenterar och därmed så fullständigt klart visar hur han ser på de som har andra åsikter - och på juridik och rättssäkerhet.
Hr Pehrsons syn på lagstiftning leder till en rättosäkerhet av väldiga mått. Han avslöjar, omedvetet gissar jag, en syn på rättssystemet som inte hör hemma i en demokratisk rättsstat. Jag ryser.
Nej Johan, att polisen drogtestar barn och ungdomar stoppar inget drogbruk. Däremot kränks deras integritet utan att det föreligger någon som helst proportionalitet (Johans uttryck) eller relevans för denna åtgärd. Det som behövs är sociala åtgärder av samhället och givetvis av föräldrarna.
Det Johan förespråkar är "hårda tag", att testa för att hitta bevis för att ett barn använt en drog! Att det skulle behövas en drogtest för att avgöra om det finns behov av socialtjänstens åtgärder är ju rent befängt!
Inte botas eller förhindras bruket av detta. Det är en övertro på att avskräckande lagar och metoder leder till faktiskt resultat. Det är en fullständig motsats till den socialliberala syn som tidigare var folkpartiets. Vart tog den humanitära liberala kriminalpolitiken vägen? Den som strävade efter att förebygga brott, den som insåg att det viktiga och effektiva var om den som gjort ett felsteg fördes in på rätt väg. Straff kan ses som samhällets hämnd på brottslingen, men hämnden hindrar inga brott.
Det tragiska är att Pehrsons bloggpost slutar med samma märkliga resonemang, där han insinuerar att de som har annan åsikt än han har, de är drogvänner. Och i den replik han ger mig sätter han upp ett oskyldigt ansikte betr detta. Beklämmande.
Betr hr Pehrson lilla svar om författningsdomstol framgår att han inte egentligen menar allvar.
Jag måste säga att så länge Johan Pehrson kandiderar till riksdagen kan jag inte rösta på folkpartiet. Han får tycka vad han vill, men jag vill verkligen inte ha hans oliberala åsikter i riksdagen. Allra minst som företrädare för folkpartiet.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
10 mars 2010
Pehrson kör rent-mjöl-i-påsen-argumentet betr drogtester också
Etiketter:
droger,
drogtestning,
integritet,
Johan Pehrson,
lagrådet,
politik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar