Pehrson kör rent-mjöl-i-påsen-argumentet betr drogtester också

Johan Pehrson återkommer betr Lagrådets motstånd mot drogtester av barn. Jag skrev tidigare om detta, och nu försöker han att både nyansera och precisera sig en aning i ett nytt inlägg. Jag tycker inte att det går så bra. Men läs själv och döm.

Han skriver: "Den som är för att tillåta eget bruk av narkotika tycker självklart att kontroll av om detta bruk sker är ett övergrepp varje gång. Det är inte så konstigt. Den som är för att tillåta eget bruk av narkotika tycker självklart att kontroll av om detta bruk sker är ett övergrepp varje gång. Det är inte så konstigt."

Jaha, ja. Vad är detta? Det är "rent-mjöl-i-påsen"-argumentet i en ny tappning bara. Jag har inte sett att någon, av de som underkänner Johans argument, som anser att narkotikabruk är bra. Och självfallet är jag, liksom de flesta andra, helt medvetna till det skadliga i bruket av narkotika och vill motverka sådant bruk. Att, som Johan Pehrson, företrädare för ett fd socialliberalt parti, då insinuera motsatsen är ett oerhört fult debattknep. Ett trick som säger mer om Johan Pehrson än om hans meningsmotståndare.

På något sätt gör det att man tappar respekten för allt i hans resonemang, när det är så han argumenterar och därmed så fullständigt klart visar hur han ser på de som har andra åsikter - och på juridik och rättssäkerhet.

Hr Pehrsons syn på lagstiftning leder till en rättosäkerhet av väldiga mått. Han avslöjar, omedvetet gissar jag, en syn på rättssystemet som inte hör hemma i en demokratisk rättsstat. Jag ryser.

Nej Johan, att polisen drogtestar barn och ungdomar stoppar inget drogbruk. Däremot kränks deras integritet utan att det föreligger någon som helst proportionalitet (Johans uttryck) eller relevans för denna åtgärd. Det som behövs är sociala åtgärder av samhället och givetvis av föräldrarna.
Det Johan förespråkar är "hårda tag", att testa för att hitta bevis för att ett barn använt en drog! Att det skulle behövas en drogtest för att avgöra om det finns behov av socialtjänstens åtgärder är ju rent befängt!

Inte botas eller förhindras bruket av detta. Det är en övertro på att avskräckande lagar och metoder leder till faktiskt resultat. Det är en fullständig motsats till den socialliberala syn som tidigare var folkpartiets. Vart tog den humanitära liberala kriminalpolitiken vägen? Den som strävade efter att förebygga brott, den som insåg att det viktiga och effektiva var om den som gjort ett felsteg fördes in på rätt väg. Straff kan ses som samhällets hämnd på brottslingen, men hämnden hindrar inga brott.

Det tragiska är att Pehrsons bloggpost slutar med samma märkliga resonemang, där han insinuerar att de som har annan åsikt än han har, de är drogvänner. Och i den replik han ger mig sätter han upp ett oskyldigt ansikte betr detta. Beklämmande.

Betr hr Pehrson lilla svar om författningsdomstol framgår att han inte egentligen menar allvar.

Jag måste säga att så länge Johan Pehrson kandiderar till riksdagen kan jag inte rösta på folkpartiet. Han får tycka vad han vill, men jag vill verkligen inte ha hans oliberala åsikter i riksdagen. Allra minst som företrädare för folkpartiet.

Makten är en farlig drog

Det finns några droger som är värre än alla sådana som klassificerats som farliga droger. Javisst, knark, sprit, tobak, de är farliga droger och bör givetvis bekämpas på grund av de skadliga verkningar de har på såväl nyttjaren som dennes omgivning.

Jag vill ändå påstå att makt och rädsla/fruktan är två andra droger, och faktiskt än farligare.

För vad är det som ligger bakom sådant som främlingsfientlighet, hat, utanförskap etc. Jo, rädsla, fruktan. Rädsla för det okända, för att bli utan jobb (inkomst och ev gemenskap). Fruktan att bli av med tryggheten.

Mark Klamberg skrev en kort text där han pekar på hur politiker bygger på fruktan och övervakning i stället för brobyggande. Så sant. Tyvärr är det inte bara sverigedemokraterna som agerar så. Alliansregeringen fungerar på samma sätt. Vad är FRA-lagen annat än generell övervakning av alla människor, av fruktan för något slags diffus terrorism? Man spelar på en rädsla. En terrorism som också den bygger på rädsla och utanförskap.

Anders Widén skriver också om detta. Om hatet och kärleken. Ja, han ropar av förtvivlan över den värld vi lever i. Och startade med detta en intensiv kommentarsdebatt. Något lugnad uppmanar han mig (och andra) att arbeta för det goda i de politiska sammanhang som ligger oss nära. Jag har aldrig mött Anders, inte annat än på internet, men har i honom funnit en människa som brinner för det goda, för kärleken, för brobyggande. Det känns aningen märkligt att också internet kan föra samman människor i samma gemenskap som den fysiska och geografiska närhet som exempelvis tv-programmet "Den stora resan" nyligen visat. Men så är det.

I den vardagliga samvaron med andra människor kan man förebygga rädslan, man lär känna andra och se att de i grunden inte är annorlunda än vi, trots annan kultur eller religion. På samma sätt kan internet bygga broar mellan människor. Allt som minskar rädsla och ökar förståelse genom brobyggande måste vara rätt.

Det som är fel och farligt, mycket farligt, är hur politiker använder den makt de tillskansat sig, för att skapa klyftor, rädsla, fruktan. Att de spelar på rädsla för att ta makt och hålla sig kvar vid makten. Tyvärr gäller det, som sagt, inte bara sverigedemokraterna. Hur ska riksdagspartierna kunna stoppa sverigedemokraterna när de i mycket spelar på samma rädslor och genom att skapa klyftor?

Strängt taget bryr jag mig inte om partier längre. Det är idéerna som är viktiga, inställningen. Och rätt inställning hittar jag lite här och där, om än i för liten grad i partierna som sådana och i deras praktiska politik.
Hörde just om hur den allt hårdare flyktingpolitiken lett till fler avvisningar - och givetvis att fler söker gömma sig. Rädslan sprider sig. Av maktdrogen berusade politiker utnyttjar och spelar på detta.
Och poliser gör bara sitt jobb. Undviker att tänka och ta ställning.

Att skapa ett samhälle, ett system som bygger på fruktan, det är ett brott mot mänskligheten!