Pehrson kör rent-mjöl-i-påsen-argumentet betr drogtester också

Johan Pehrson återkommer betr Lagrådets motstånd mot drogtester av barn. Jag skrev tidigare om detta, och nu försöker han att både nyansera och precisera sig en aning i ett nytt inlägg. Jag tycker inte att det går så bra. Men läs själv och döm.

Han skriver: "Den som är för att tillåta eget bruk av narkotika tycker självklart att kontroll av om detta bruk sker är ett övergrepp varje gång. Det är inte så konstigt. Den som är för att tillåta eget bruk av narkotika tycker självklart att kontroll av om detta bruk sker är ett övergrepp varje gång. Det är inte så konstigt."

Jaha, ja. Vad är detta? Det är "rent-mjöl-i-påsen"-argumentet i en ny tappning bara. Jag har inte sett att någon, av de som underkänner Johans argument, som anser att narkotikabruk är bra. Och självfallet är jag, liksom de flesta andra, helt medvetna till det skadliga i bruket av narkotika och vill motverka sådant bruk. Att, som Johan Pehrson, företrädare för ett fd socialliberalt parti, då insinuera motsatsen är ett oerhört fult debattknep. Ett trick som säger mer om Johan Pehrson än om hans meningsmotståndare.

På något sätt gör det att man tappar respekten för allt i hans resonemang, när det är så han argumenterar och därmed så fullständigt klart visar hur han ser på de som har andra åsikter - och på juridik och rättssäkerhet.

Hr Pehrsons syn på lagstiftning leder till en rättosäkerhet av väldiga mått. Han avslöjar, omedvetet gissar jag, en syn på rättssystemet som inte hör hemma i en demokratisk rättsstat. Jag ryser.

Nej Johan, att polisen drogtestar barn och ungdomar stoppar inget drogbruk. Däremot kränks deras integritet utan att det föreligger någon som helst proportionalitet (Johans uttryck) eller relevans för denna åtgärd. Det som behövs är sociala åtgärder av samhället och givetvis av föräldrarna.
Det Johan förespråkar är "hårda tag", att testa för att hitta bevis för att ett barn använt en drog! Att det skulle behövas en drogtest för att avgöra om det finns behov av socialtjänstens åtgärder är ju rent befängt!

Inte botas eller förhindras bruket av detta. Det är en övertro på att avskräckande lagar och metoder leder till faktiskt resultat. Det är en fullständig motsats till den socialliberala syn som tidigare var folkpartiets. Vart tog den humanitära liberala kriminalpolitiken vägen? Den som strävade efter att förebygga brott, den som insåg att det viktiga och effektiva var om den som gjort ett felsteg fördes in på rätt väg. Straff kan ses som samhällets hämnd på brottslingen, men hämnden hindrar inga brott.

Det tragiska är att Pehrsons bloggpost slutar med samma märkliga resonemang, där han insinuerar att de som har annan åsikt än han har, de är drogvänner. Och i den replik han ger mig sätter han upp ett oskyldigt ansikte betr detta. Beklämmande.

Betr hr Pehrson lilla svar om författningsdomstol framgår att han inte egentligen menar allvar.

Jag måste säga att så länge Johan Pehrson kandiderar till riksdagen kan jag inte rösta på folkpartiet. Han får tycka vad han vill, men jag vill verkligen inte ha hans oliberala åsikter i riksdagen. Allra minst som företrädare för folkpartiet.

Nej, Johan Pehrson får mothugg.(Uppdat.)

Johan Pehrson, fp:s talesman i juridiska frågor vill ha drogtestning av barn/ungdomar. Men det vill inte Lagrådet. Så nu rasar Johan P över att Lagrådet vågar ha skarpa invändningar emot det. Med kännedom om hur Johan P i mängder av frågor minst av allt representerar någon liberal inställning till vare sig kriminalvård, integritet etc är det knappast förvånande. För hr Pehrson är det hårda tag som gäller. Utan minsta eftertanke om det hjälper eller är lämpligt.

Johan Pehrsons blogginlägg får rejält med mothugg, inte minst från juridiska bloggare, t ex här och här. Redan med detta och andra juristers argument borde Pehrsons idé slängas i papperskorgen. Hans utbrott mot Lagrådet är knappast en seriös genomgång, utan just ett indignerat utbrott att jurister, till och med i Lagrådet, inte delar hans åsikter. Det känns varken liberalt eller genomtänkt.

Dessutom får Johan P en rejäl politisk salva från en annan folkpartist, en liberal sådan dessutom. Jag rekommenderar alla intresserade att läsa Jan Rejdnells genomgång av problematiken, av hur ett litet gäng folkpartister en natt tog ställnings enl Johans förslag, om hur viktigt det är att även se till Barnkonventionen och till barns och ungdomars integritet, om att föräldraansvaret inte kan försvinna genom att göra generella drogtester. Etc.

Jag behöver inte argumentera mera emot Johan P om detta, det gör andra så förnämligt. Jag vill dock dra fram ett par saker i hans inlägg i ljuset.

Johan P antyder att han vill ha en Författningsdomstol. Menar han allvar? Jag ställer mig mycket frågande, eftersom det han anför inte är argument men åsikter emot en sådan domstol. I vart fall torde en författningsdomstol i Pehrsons tappning inte kunna uttala sig emot Pehrsons åsikter, dvs den kommer att bli ännu mera tandlös än vad Lagrådet är idag.

Det andra är att Johan Pehrson uttrycket sig på ett sätt om juristerna i Lagrådet som tyder på att han vill ha något slags registrering av deras tidigare åsikter och ställningtaganden. I och för sig menar jag att en större öppenhet vid tillsättningar av detta slag vore välkommet, men Johans språkbruk tyder på något som skulle närma sig både yrkesförbud och bortsållande av personer med för honom misshagliga politiska åsikter.

Det vore synnerligen intressant att se om och hur Johan Pehrson vill utveckla dessa tankar. Hr Pehrson är ju en ledande politiker inom fp och Alliansen. En person som, antar jag, kommer att söka förnyat förtroende i höstens val för sitt sätt att styra våra liv, i direkt motsats till "Det öppna samhället".

Uppdatering. Vill ge tips om ett intressant inlägg som handlar om olika syn inom fp på kriminalpolitiken. Märkligt att Johan P är rättspolitisk talesman...
http://frihetlighet.blogspot.com/2010/03/kulturkonflikt-i-folkpartiet.html

Författningsdomstol och demokrati (uppdat.)

I går jublade stora delar av bloggarvärlden över att den tyska författningsdomstolen i vart fall delvis/partiellt motsatt sig datalagringsdirektivet. (Idag rasar bloggarna över att regeringen vill öppna FRA-shoppen för fler.)

Jag och många andra driver tesen att vi behöver en författningsdomstol även i Sverige. Detta för att skydda demokratin och för att skydda grundlagarnas fina principer emot klåfingriga ingrepp från skiftande riksdagsmajoriteter. Idag har vi ju bara ett lagråd, som knappt ens kan kallas en lightversion av en författningsdomstol.

Men, om en författningsdomstol hjälper för att skydda grundlagen, det beror givetvis på hur den funkar, hur den tillsätts och vilka befogenheter den får.

Den måste givetvis vara självständig, fungera som en balans emot tillfälliga majoriteter i riksdagen som vill sätta sig över grundlagen.
Dock, att den skulle kunna gå emot riksdagen(s tillfälliga majoritet) är den huvudinvänding som sossarna har emot den.
Det kan inte vara rimligt att en tillfällig majoritet i riksdagen - eller en regering - ska kunna tillsätta domarna i en författningsdomstol. Något slags metod för att även tillsättningarna ska gynna självständighet måste skapas.

Grundlagsändringar ska endast kunna genomföras med bred majoritet och av två riksdagar med val emellan. Dvs med inbyggd spärr emot att en majoritet ska kunna utnyttja sin situation till ge sig själv fördelar, t ex för att konservera sin maktställning.

Maktdelning är en god grundprincip för bibehållen demokrati. Absolut makt är farlig. Därför måste en författningsdomstol kunna stoppa eller ändra lagar som strider emot grundlagarna. Den måste givetvis kunna ta upp lagförslag för gransking på eget initiativ.

I grunden är det givetvis bara folkets egen vakenhet och vilja som är det avgörande, hur många spärrar emot maktmissbruk som än vi försöker införa.

Därför är det viktigt att folket inte kontrolleras och att det fria ordet, även på internet, inte inskränks.

Uppdatering. Den som vill ha en mera juridisk genomgång kan t ex läsa Juristen.
http://juristensfunderingar.blogspot.com/2010/03/forfattningsdomstol-underkanner.html