Blåögda eller skumögda politiker

Idag frågar sig DN:s politiske chefred Peter Wolodarski vem som betalar moderaterna. Detta med avstamp i Sofia Arkelstens resande på Shells och andra bekostnad. Han konstaterar att
"Vi förväntar oss att våra folkvalda ska hålla armlängds avstånd till särintressen, oavsett om de är ekonomiska eller organisatoriska.
Därför är uppmärksamheten kring Arkelstens kopplingar till oljebolaget Shell, biltillverkaren BMW och miljöteknikbolaget Sweco välkommen och sund, även om en del av angreppen har skjutit över målet.
Självklart måste en riksdagsledamot kunna informera sig om olika företags verksamheter utan att behöva löpa gatlopp i medierna. Det finns i debatten en orimlig förväntan på de folkvaldas integritet och självständighet, som riskerar att bana väg för en politikertyp som bara hämtar sina intryck från korridorpratet på Helgeandsholmen.
Men att ”informera sig” i verkligheten är något annat än att som miljötalesman låta sig bjudas på ett lustbetonat Shell-evenemang i Sydfrankrike, eller att acceptera ett flera dagars långt billån från BMW eller att sitta i styrelsen för ett börsbolag som är beroende av miljöpolitiken.
Problemet är inte att Sofia Arkelsten har berikat sig själv i någon större utsträckning – åtminstone inte vad vi vet – utan att hon tycks sakna de känselspröt som gör att man känner igen korrupta eller halvkorrupta situationer."

Att socialdemokratin - och journalister - inte är perfekta gör inte saken mera försvarbar när moderater visar sig ha dåligt omdöme!

DN skriver: "Öppenhet är grunden för att motverka maktmissbruket. Om partisekreterare Arkelsten vill vara trovärdig i dessa frågor, varför inte börja med att städa framför egen dörr?" Och uppmanar moderaterna att redovisa vem som betalar dem. Hur de får 30 milj i anonyma bidrag av bidragsgivare som ger mer än 20.000 kr vardera.
Jag instämmer.

Expressens ledarskribent Anna Dahlberg är inne på samma problematik när hon, i likhet med DN igår, talar om blåögda svenskar, som inte tror att mutor och korruption förekommer i Sverige. Hon skriver om naivitet och att: "Vår förra statsminister är Sveriges främste vapenlobbyist. Vår nuvarande ser inga problem med att ta emot hemliga partibidrag. Sverige har problem."
"Löjligt", avfärdade utrikesminister Carl Bildt saken med sedvanlig arrogans. Statsminister Reinfeldt å sin sida lindade in sig i så luddiga resonemang att det enda som kom fram var att frågan är värd att diskutera.Arkelsten själv ser inga skäl att ångra sina bjudresor. Det enda som är beklagligt är att omgivningen kan få fel intryck.Så ser den moderata "Ni kan lita på oss"-doktrinen ut. "

Anna Dahlberg menar att svenskarna är naiva som tror på detta. Jag är inte så säker på att det är hos svenskarna i allmänhet som naivismen ligger. Vi har nog lärt oss att det inte alltid är så "rent i ven" som makthavarna vill få oss att tro. Naivismen sitter nog i hög grad hos maktetablissemanget, som vill fortsätta att slå blå dunster i ögonen på oss. Vi vill inte vara så blåögda som de tror att vi är. Vi vill ha öppenhet. Vi vill veta vem som finansierar partierna, politikerna och vem som bekostar deras resor. Och vi vill inte att det föreligger risk för korruption och otillbörliga bindningar. Vi vill inte rösta i blindo på folk som kan ha andra lojaliteter än de som de säger sig ha.

Jag måste erkänna att jag blivit mycket besviken när många av alliansens företrädare blivit så upprörda av den kritik och debatt som uppkommit kring Arkelstens förehavanden. Som Sofia själv har de lätt att se grandet i oppositionens öga men inte bjälken i det egna. Och de tappar helt bort de principer om öppenhet och vaksamhet emot otillbörlig påverkan som de talat för när de själva satt i opposition. Det framgår förhoppningsvis av mina tidigare kommentarer till detta.

Tyvärr gissar (=vet) jag att många av alliansens företrädare, och andra som anser sig som liberaler, nu skär tänder och anser att DN och Expressen är förrädare, som inte ställer upp till Arkelstens och politikeretablissemangets försvar, utan faktiskt granskar och ställer frågor.