28 oktober 2010

Varför så upprörda känslor om Arkelsten?

Det verkar som Sofia Arkelstens uppdagade resor betalda av andra är de senaste dagarnas huvudnyhet. Det tycker inte jag, det finns viktigare saker. Se ex-vis föregående bloggpost. Men eftersom "alla" tycker till om det vill jag göra några principiella ställningstaganden.

Inte minst på facebook rasar debatten. Nu verkar det som att de som gillar granskningen är oppositionspolitiker och deras eftersägare. Däremot så försvaras hon av allianspolitiker och sympatisörer. Det är beklämmande förutsägbart. Var finns principerna? Är det bara fråga om vilket block man sympatiserar med?

Jag menar att det hon gjort är betänkligt, eftersom det reser tvivel om hennes objektivitet när hon ska ta ställning som politiker. Det behöver inte vara en muta, och det behöver inte göra henne "köpt" av Shell eller oljelobbyn. Men det kan misstänkas. Det är illa nog.
Självfallet ska politiker ta till sig information, resa, bilda sig, utbilda sig. Men de ska vara noga med vem som betalar. Och om de låter ett bolag eller en organisation, en förening betala, då ska de redovisa det öppet och ha en bra förklaring till varför så skett.

Därför är det bra med granskningen av Sofia Arkelsten, hon är riksdagsledamot och som partisekreterare för moderaterna en av Sveriges mäktigaste politiker. Naturligtvis ska hon granskas.

Självfallet ska alla makthavare granskas, varför ska ledande politiker glida fram i gräddfil?
Ju högre upp de sitter, desto hårdare ska de granskas. Jag vill som medborgare och väljare veta hur makten sköter sig.
Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.” (Lord Acton). Det är en gammal liberal sanning. Och gäller såväl män som kvinnor. Därför ska makten granskas.

Privatlivets integritet bör skyddas, men maktutövningen, hur de sköter sig, det ska fram. Självfallet. Om det de gör är förlåtligt eller mänskligt, de ska vi som väljare avgöra sedan vi vet fakta. Det ska inte censureras av press eller andra makthavare, som är rädda att själva granskas.

Mer om detta har jag skrivit under rubriken integritet.

3 kommentarer:

Jan Rejdnell sa...

Men nu handlade det om en kvinna!
Kanske man begär mer än en kvinna.

Rent generellt tycker jag vi begär alldeles för mycket av våra politiker.

Vem granskar alla journalister bjudresor och aktieinnehav?

Lars-Erick Forsgren sa...

Jag begär inte mer av en kvinna, men lika mycket.
Och nej, vi begär inte för mycket av våra politiker, inte generellt. Ska vi kunna ge dem vårt förtroende, inte minst om vi ska ha personval, då ska vi veta vad de står för och hur de sköter sig i sina uppdrag!
Att media inte granskar sig själva är ingen ursäkt för att inte politiker ska granskas!

Att en person gör fel gör det inte legitimt för andra att också göra fel!

dagenskommentar sa...

Hon borde naturligtvis inte låta sig bjudas på några resor. Ytterligare en aspekt på det är följande:

Vilka andra, mindre lockande, seminarier var Arkelsten inbjuden till?

Kan man tänka sig att Shell lockar med en roligare resa till Sydfrankrike än vad Fältbiologerna i Skellefteå förmår? Ja, det kan man.

Vissa särintressen har starka ekonomiska resurser, vissa andra särintressen har knappt några.

Jag skriver något mer om den här problematioken på min blogg http://dagenskommentar.wordpress.com