Missnöjet gror både här och där över politikerna och dels deras vilja att lägga sig i allt möjligt och omöjligt, dels deras "pragmatiska" och avideologiserade syn på politiken. Se exempelvis här och här. I Sverige har det bl a lett till att Sverigedemokraterna nådde riksdagen och att det finns planer på att söka samla liberala krafter i ett nytt parti, kallat (L)iberaldemokraterna.
I USA går det dåligt för Obama och hans demokratiska parti. Först verkade republikanerna lamslagna efter att ha förlorat presidentvalet, men nu repar de mod och det framför allt genom den s.k. tea-party-rörelsen. Det utmärkande för denna rörelse är att den är ultrahöger, ultrakonservativ på ett populistiskt sätt. Tea-partyrörelsen handlar om att vara mot staten, vara mot Obama/demokraterna, vara mot skatter. De har också starka inslag av främlingsfientlighet och isolationistiskt tänkande som liknar de svenska Sverigedemokraternas.
Olle Wästberg skriver om detta i sitt senaste månadsbrev.
"Bland det som gör att Tea-party-rörelsen förändrar det republikanska partiet är att den inte domineras av ”abortion, guns and gays” – den är inte på samma sätt socialkonservativ som den kristna högern inom republikanerna. Tea-partyrörelsen handlar om att vara mot staten, vara mot Obama, vara mot skatter. Väldigt mycket mot och med inslag när det gäller främlingsfientlighet och isolationistiskt tänkande som liknar de svenska Sverigedemokraterna.
De har också det gemensamt med Sverigedemokraterna att aktivisterna inte så sällan lever på ”welfare”, som de tycker att andra missbrukar. Allt detta skildras roligt i ett reportage i Rollings Stone Magazine. At root, the Tea Party is nothing more than a them-versus-us thing:<http://www.rollingstone.com/politics/news/17390/210904> Det kommer att sannolikt gå bra för Tea Party i valet om några dagar. De är aktivister och mobiliserade i ett val där valdeltagandet sannolikt ligger strax över 40 procent."
Dom mot oss, alltså. Även DN skrev om detta häromdagen, och det visar att republikanerna av det mera klassiska slaget inte är helt glada åt tea-partyfolkets extrema åsikter. Framför allt gillar de inte homofobin och det rasistiska inslaget.
Av DN-artikeln framgår att när tea-partyfolket presenterar sig så sker det genom att ställa fem frågor till väljaren. Frågor som visar var de står.
• Tror du på låga skatter?
• Tror du på kapitalismen?
• Tror du på mindre regering = mer frihet?
• Tror du att äktenskapet är mellan en man och en kvinna?
• Tror du på att livet är heligt och att det skyddas vid befruktningen?
Omsätter man detta till svensk politik så stämmer de två första frågorna/påståendena i viss eller hög grad på samtliga allianspartier samt (L). Fråga tre stämmer nog bara på (L) medan fråga 4 och fem definitivt inte stämmer med vad jag uppfattat vara (L):s tankegångar. Däremot så stämmer de i viss mån med vad kd anser och jag gissar att sd ställer upp på fyran. Samtidigt så verkar tea-party inte vara fullt så extrema som den kristna högern i USA vad gäller abort och homosexualitet.
Det dominerande intrycket blir ändå att även om inslag av samma tänkande som teapartyrörelsen har finns hos flera svenska partier, dock ej hos de röd-gröna, så är de svenska partierna mera mainstream och på ett par punkter helt emot det som tea-party-rörelsen står för. Frånsett då det främlingsfientliga och nationalistiska draget som de delar med sverigedemokraterna.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar