DN hade igår (19 okt) en stort uppslagen artikel med rubriken "Stjärnor som tror de kan göra som de vill". Huvudartikeln handlar i huvudsak om hur uppburna (populära och ytterst högavlönade) idrottsmän lever i en atmosfär som gör att de anser sig kunna köpa sex, dopa sig, köra rattfulla och misshandla folk. De behöver inte följa lagar och normala regler för anständigt uppförande mot andra. Tycker de.
Detta är en attityd som växt fram under de senaste åren (10-20 år?). Det är ett moraliskt förfall som innefattar allt från divalater till sexköp. Och som beror på höga, astronomiska löner och kändisskap. Speciellt inom lagidrotterna förekommer ofta en kvinnosyn som inte skulle accepteras på andra arbetsplatser, enl DN-artikeln.
I en mindre artikel intill denna, som dock jag inte hittat på internet, finns även ett resonemang där amerikanska forskare tar ett lite bredare grepp på frågan. De menar att den "snabbmatssex-mentalitet" som finns inom proffsidrotten även finns i andra sammanhang där det är fråga om pengar, makt, kändisskap med stjärnglans, som artister, näringslivstoppar, höga politiker.
De som lever i dessa sammanhang får en förvrängd självbild, som gör att de tror de kan göra vad de vill, utan att ta konsekvenserna. "Otrohet har blivit en del av en proffskultur."
Nå, jag skriver ofta om ideologi. Så, är detta av något intresse om man ser det ideologiskt? Ja, kanske det. Åtminstone om man ser det mot bakgrund av en ideologi som förenar frihet med hänsyn till andra (socialliberalism). Frihet är fint och viktigt, men den får inte, menar jag, skada andra. Därför är det en skadlig frihet de hävdar som anser sig kunna köra bil med sprit i kroppen, som misshandlar folk, som dopar sig, tar knark som gör dem till en fara för omgivningen eller som anser sig kunna "ta för sig" av sex med tvång eller genom att utnyttja det psykologiska övertag som en rik person, en kändis, eller makthavare har.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar