I dessa dagar diskuteras liberalismens framtid, erkannerligen då socialliberalismen. Det verkar som att socialliberaler finns lite här och där. Kanske till och med en och annan inom socialliberalismens tidigare hemvist folkpartiet, då dock främst på det lokala planet. Samtidigt verkar det råda viss förvirring om vad begreppet innebär. Som att det vore ett slags halv-sosse.
Det är fel. En socialliberal kan inte vara socialist. Här finns inte tid och plats för en längre utläggning, men den kort preciseringen kan jag ge här.
Jag har en specialsida ovan, som kan vara en introduktion till socialliberalismen som jag ser den.
En socialliberal är en liberal med social ansvarskänsla. Lite mer slagordsmässigt, men träffande, kan det uttryckas som frihet i gemenskap.
Frihet i gemenskap är också titeln på en bok av förre fp-ledaren Gunnar Helén, utgiven 1974, Askild & Kärnekulls förlag.
Självfallet är en del av exemplen präglade av 70-talet, men principresonemangen är tidlösa. Några av kapitelrubrikerna lyder:
Att vara liberal.
Friheten i världen.
Avväpna Storebrors öga! (Helén skulle aldrig släppt igenom FRA-lagen.)
Omsorgen om människan.
Att vara liberal är att tro på idealitetens makt.
Vi ska komma ihåg att på 70-talet var det samma sak att vara liberal som folkpartist. Och liberal var detsamma som att vara socialliberal. Med detta i bakhuvudet kan man se boken som en vägledning för socialliberaler.
Idag är ju, tyvärr, socialliberalism inte detsamma som att vara folkpartist.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar