Debatten, den delvis mycket upprörda från båda håll, om m:s partisekreterare Sofia Arkelstens deltagande i bjudresor etc har väl börjat lägga sig nu. Dock tycket jag att det finns en del lärdomar att dra av mera principiell art, och det verkar DN:s ledarskribent anse också. Rubriken på ledaren lyder: Blind för korruption. Med ingressen:
"I Sverige har vi länge trott att korruption är något som finns utomlands. Sofia Arkelsten framstår inte som en typisk mutkolv – däremot som en representant för denna naivitet."
DN menar att Arkelsten inte är någon mutkolv, men att hennes naivitet visar att hon inte insett att det är ett moraliskt problem och ändå valt att överträda gränsen. Det som gör hennes agerande djupt problematiskt är blindheten, att hon entusiastiskt stegat in i en av korruptionens gråzoner utan att ens reflektera över att det är där hon hamnat.
Jag menar att DN här har en riktig analys, att även där det inte föreligger mutor i strikt juridiskt betydelse så finns stora risker för politikens och politikerns trovärdighet om man inte inser att den som bjuder på en resa el andra förmåner har avsikter med detta. Och DN avslutar med:
"riksdagsledamöter som tackar ja måste vara medvetna om korruptionsaspekterna. Även seriösa resor kan ha inslag eller delar som kommer korruptionen nära.
Att inte se de riskerna är naivt – och i de politiska roller som Sofia Arkelsten haft närmast att beteckna som tjänstefel."
Som sagt, jag instämmer.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar