Jag har tidigare skrivit om hur FRA-debatten blottlagt brister i demokratin, bl a i mitt öppna brev till fp´s partisekr Erik Ullenhag (länk: http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/08/ppet-brev-till-fps-partisekreterare.html ) men även i andra texter. Ser att alltfler nu funderar i liknande banor, t ex Farmorgun den 28 aug (länk: http://farmorgun.blogspot.com/2008/08/fra-i-svt-debatt.html ) och signaturen Rikard i en kommentar till Mark Klambergs blogg ( http://klamberg.blogspot.com/2008/08/r-du-redo-fr-sanningen-om-omrstningen.html ).
Om inget annat gott kommer ut ur FRA-debatten så har den i vart fall stimulerat människors intresse för att bevara (restaurera) demokratin. Frågan är om de ledande politikerna i våra partierna har samma intresse?
Inser de ens behovet av ett medborgerligt engagemang - eller vill de spela ensamma i maktens korridorer? Alltför många yttranden av alltför många toppolitiker i FRA-frågan inger farhågor. Att inte inse klyftan till väljarna är farligt, inte bara för de politikerna, utan för demokratin som sådan! Att blunda bereder marken för antidemokratiska krafter!
Vad nyttar det då om vi får aldrig så många "FRA-lagar" som kollar varje människa in i minsta detalj???
När jag tänker på vilka politiker som jag uppskattat och som jag får något slags förtroende för, så är det de ärliga politikerna, oavsett parti och idéologi. Jag uppskattar ärliga gammelkonservativa som inte hymlar med sin åsikt. Och jag har lättare för ärliga gammelkommunister än för "rödvinsvänstern". Inte så att jag det minsta sympatiserar med deras åsikter, men de har en ideologi och står för den. De är ärliga, och ingendera av dem är faktiskt farliga för demokratin. De vill det bästa, även om jag anser att vägen är förkastlig. Och även om diskussioner med dem kan vara besvärlig pga av deras trosvisshet, så kan man diskutera utifrån resp grundsyn.
Ibland kan man till och med ge och få erkännanden om både mål och medel.
Det jag inte kan med är när målet ska rättfärdiga medlen. Det gäller både i diskussioner med kommunister - och när FRA-kramare vill försvara demokratin med odemokratiska metoder (vilket jag anser att FRA-lagen är).
Inte heller kan jag känna någon respekt för politiker som så uppenbart manövrerar bara för att få eller behålla makten.
Det är vad som man vill göra med makten som är det viktiga, och om man är beredd att lyssna på och ta hänsyn till folket i en demokratisk debatt.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
3 kommentarer:
Ett delmål måste bli att sänka kravet för personval, det ska vara samma gräns som partierna har (4%).
Riskerar vi en och anna populist?
Japp, men det är allt de kommer att vara, populister.
Det stora flertalet tror jag får mandat från sin del av landet och om denne gör bort sig på sina hemmafrågor pga en partipiska så kan man lugnt och tryggt de på när dennes hemmaopinion blir mördande.
Jag tror det kommer bli väldigt svårt att basera en personvalskampanj på massavlyssning, däremot kommer de att avtvingas svaret på frågan "Röstade ja till FRA-Lagen?"
Ja, vem kommer i framtiden att vilja säga att man röstade JA på FRA-lagen.
Jag skrev om att vara blåögd idealist och om Tore Nilson som faktiskt sa ifrån.
Givetvis måste det bli enklare och naturligare att rösta på person, och att utkräva ansvar på person.
Vi måste nog skylla en del på gammelmedia att det blivit som det är nu, genom att de fokuserar på ett fåtal frågor och på partiledare. Inte skylla bara på partiledningarna.
Jag minns faktiskt en tid då det förekom ordentliga riksdagskrönikor även i landsortstidningar, där man fick ordentliga genomgångar av massor av ärenden och olika ledamöters ställningstaganden.
Idag är det för lätt att smyga igenom beslut i riksdagen, trots alla dessa politiska reportrar som finns.
Visst finns risk för populister i stil med Ny Demokratis folk. Men frågan är om Sv-demokraterna har nog med personligheter? De har sin främlingsfientlighet,men de figurer de för fram kan knappast vara några röstmagneter - om media fullgör sin granskade uppgift.
Skicka en kommentar