Ryssland, landet som går bakåt betr demokratisk utveckling, går nu in i ett grannland, i Georgien. Ryssland styrs nu av nationalistiska känslor och panslavism och hyllandet av en stark man. Georgien är en skör demokrati, ett resultat av Sovjetunionens sönderfall 1991, ett litet land inklämt i Kaukasus mellan Ryssland och Turkiet.
Precis som i Ryssland finns olika minoriteter, som vill ha något slags självstyre, även i Georgien. Provinsen Sydossetien har i praktiken fungerat självständigt en tid, vilket Georgien i längden inte kan tolerera. Likartade förhållanden råder i Abchazien. Den möjligen väl populistiske presidenten i Georgien lät nyligen militär gå in i Sydossetien.
Rysslands president, som numera titulerar sig premiärminister bakom en fasadpresident, är knappast en mindre populist med sin starka framtoning av panslavist. Alltså lät Putin ryska trupper gå in och "befria" Sydossetien. De ryska trupperna går också emot Georgiens huvudstad och har nu också gått in i Abchazien.
Ryssland är ju numera en återuppbyggd militär stormakt. Georgien har inte resurser att vare sig återta sina egna områden, än mindre att tåga in och "befria" minoriteter i Ryssland.
Man kan självfallet ha sympatier med åtminstone en del minoriteters önskemål om visst självstyre. Som regel är det dock orealistiskt, områdena är för små och där finns inte bara en etnisk grupp utan flera. Ibland är dessa separatistiska rörelser långt ifrån demokratiska men desto mera av extremnationalister.
Det är fullt möjligt att Georgien har behandlat sina minoriteter väl bryskt, men när en minoritet bryter sig ut blir det förstås konsekvenser av detta.
I demokratiska sammanhang är det naturligt att söka lösa sådana konflikter med fredliga medel, att med förhandlingar söka nå lösningar. Finns det ett demokratiskt underskott bland de inblandade så är detta tyvärr inte ett populärt alternativ. Än värre är det när ena parten är en militär stormakt.
Ryssland leker med elden. Att "befria" minoritetsbefolkningar hos en granne uppmuntrar samtidigt inhemska minoriteter! För "någon logik bör väl finnas"?
Ja, visst. Men logiken i detta område är att Ryssland har militär styrka och ett demokratiskt underskott. Stor och stark sätter sig på liten och svag.
Avlägsnare demokratier - med redan överansträngda resurser - får nöja sig med att ängsligt se på vad som sker. Möjligen att protestera lagom högt.
Nu är frågan, nöjer sig Ryssland med Sydossetien och Abchazien? Tar de hela Georgien månne? De är på god väg. Vad händer sedan?
Förutom Rysslands expansiva politik rent allmänt och negativa syn på grannländers vilja att flörta med NATO så finns ju också olja inom området. Och oljeledningar som går därigenom till Kaspiska havet.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar