Funderingar kring turism och levnadskostnader

Jag läser i en ett par veckor gammal DN om Marcus Jonsson, som lockar utländska turister med älgsafari, vargar, myror och med att få bo i en gammal kolarkoja.
Tja, inte är det väl fel att folk kommer ut i naturen och att det går att tjäna en slant på det.
Eller?
Plötsligt tvekar jag och börjar grubbla.
Varför är det så dyrt i Sverige?
Vad är det som driver upp inflationen? Är det "bara" oljepriset, direktörslönerna och inflationsförväntningarna pga av den amerikanska bolånekrisen? (Den sista faktorn är ju dessutom ganska speciell för just denna inflationstopp.)

Varför blir det allt svårare att klara sig på en låg inkomst, en inkomst som ganska nyligt ansågs vara en normalinkomst?
Ja, alltmer kostar, sådant som tidigare varit fritt. Och även enkla "nöjen" kostar - och stiger snabbt i pris.
Alltmer blir föremål för exploatering. Ibland är det ett sätt för någon att överleva. Men lika ofta, eller oftare, därför att någon vill tjäna stora pengar.
Frisk luft, rent vatten och naturupplevelser kostar mer och mer. Om inte annat indirekt. T ex miljöstörande fabriker påverkar både vatten och luft och ger oss kostnader för att överleva, och försämrar livsmiljön.
Nå, i Sverige kan vi ännu, oftast, gå ut i skogen utan extrakostnader. Dvs om den ligger nära, så vi inte behöver bilen. Och om vi inte känner oss tvungna att köpa dyra "fritidskläder".

Som turist i utlandet kostar ofta varje steg vi tar. Är det då fel att "vi" tar betalt i Sverige också? Det kan man ju fundera över. Turism, spec den som riktar sig till penningstarka turister, har faktiskt en tendens att öka levnadsomkostnaderna också för lokalbefolkningen.

Är det bra? Är det oundvikligt?
Jag känner mig tveksam. Både turism och att kostnadsbelägga allting, det sliter både på natur, kultur och människor. Livet blir mera kostsamt att leva även för den som inte har "normalinkomst".
Vilket leder till att det s.k. utanförskapet ökar.