Stjärnor och snabbmats-sex

DN hade igår (19 okt) en stort uppslagen artikel med rubriken "Stjärnor som tror de kan göra som de vill". Huvudartikeln handlar i huvudsak om hur uppburna (populära och ytterst högavlönade) idrottsmän lever i en atmosfär som gör att de anser sig kunna köpa sex, dopa sig, köra rattfulla och misshandla folk. De behöver inte följa lagar och normala regler för anständigt uppförande mot andra. Tycker de.

Detta är en attityd som växt fram under de senaste åren (10-20 år?). Det är ett moraliskt förfall som innefattar allt från divalater till sexköp. Och som beror på höga, astronomiska löner och kändisskap. Speciellt inom lagidrotterna förekommer ofta en kvinnosyn som inte skulle accepteras på andra arbetsplatser, enl DN-artikeln.

I en mindre artikel intill denna, som dock jag inte hittat på internet, finns även ett resonemang där amerikanska forskare tar ett lite bredare grepp på frågan. De menar att den "snabbmatssex-mentalitet" som finns inom proffsidrotten även finns i andra sammanhang där det är fråga om pengar, makt, kändisskap med stjärnglans, som artister, näringslivstoppar, höga politiker.

De som lever i dessa sammanhang får en förvrängd självbild, som gör att de tror de kan göra vad de vill, utan att ta konsekvenserna. "Otrohet har blivit en del av en proffskultur."

Nå, jag skriver ofta om ideologi. Så, är detta av något intresse om man ser det ideologiskt? Ja, kanske det. Åtminstone om man ser det mot bakgrund av en ideologi som förenar frihet med hänsyn till andra (socialliberalism). Frihet är fint och viktigt, men den får inte, menar jag, skada andra. Därför är det en skadlig frihet de hävdar som anser sig kunna köra bil med sprit i kroppen, som misshandlar folk, som dopar sig, tar knark som gör dem till en fara för omgivningen eller som anser sig kunna "ta för sig" av sex med tvång eller genom att utnyttja det psykologiska övertag som en rik person, en kändis, eller makthavare har.

Mera om en landshövdings avgång

Avgång, ja, om att hon blev sparkad då, Marianna Samuelsson. Mitt inlägg den 6 aug om detta har också varit infört i PT den 8 aug. Många har också kommenterat det på bloggar. En av dem är förre mp-språkröret Birger Schlaug. Schlaug var för övrig språkrörskollega med Samuelsson en gång i tiden. Han anser också att hon gjort en stor tabbe. Något vill han dock nedtona det hon gjort med att lika behandling inför lagen inte finns.

Som om det skulle göra saken bättre. Att det brister mycket i detta innebär, som jag ser det, att alla avsteg från denna grundläggande princip måste bekämpas. Oavsett om de som särbehandlar folk av olika anledningar erkänner det - eller svänger sig och gör pudlar för att slippa ta ansvar. Ansvarsutkrävande är inte precis det som utmärker svensk förvaltningskultur. Tyvärr.

FarmorGun snuddar vid detta också. Men hon ställer också ett antal frågor i sammanhanget, som hon delvis också svarar på.
Jag anser dock inte att man generellt kan anse det oetiska att spela in uttalanden som makthavare gör, inte ens vid slutna sammanträden. Det kan tvärtom vara ett sätt att visa vad dessa verkligen står för, ett medel för att utkräva ansvar.

Och den personliga integritet, som jag värnar, är inte i fara av att en makthavares åsikter i tjänsen spelas in och offentliggörs. Tvärtom. Offentlighetsprincipen är viktig - men givetvis rör den sådant som innebär maktutövande etc, inte personliga förhållanden utan relevans.

Jag tror verkligen inte att det faktum att Samuelsson är en kvinna skulle ha spelat en roll när hon fick sparken. Och min erfarenhet av kvinnliga politiker är att de är minst lika förslagna och erfarna i politiskt rävspel som manliga kollegor. Samuelssons agerande både före och efter offentliggörandet av denna sorgliga historia visar att hon inte är lämpad för jobbet som landshövding. Men, som någon annan kommenterat detta, regeringen måste klargöra vad en landshövding egentligen ska göra och vara. Är det en reträttpost inför pensioneringen för mer eller mindre lyckade men förbrukade politiker? Vem företräder han/hon? Står han/hon över lagen?

Jag fick aldrig förtroende för Marianne Samuelsson när hon var aktiv politiker. Men inom mp hade hon förtroende, och där ansågs hon som jordnära och stående på de svagas sida. Det är möjligt att det var så, men som landhövding har hon visat på ännu en risk som både politiker och andra "höjdare" löper - att tappa kontakten med vanligt folk och deras vardag. Att makt korrumperar.

Samt att den som gjort respektabla insatser i en position inte per automatik är lämplig för andra (topp-)jobb.

Marknadsekonomi och direktörslöner, Citibank, Volvo

Jag tror att marknadsekonomin är bästa vägen för att skapa välstånd. Det är jag inte ensam om, inte ens i dessa tider. Trots att det är en och annan socialist som vädrar morgonluft när det krisar och blir lågkonjunktur.

Det som känns märkligt är att så många av marknadsekonomins förespråkare är så snabba att springa ifrån sina principer så fort det börjar blåsa eller när det gäller det egna företaget. Små som stora företag är snabba att söka, ja till och med kräva, bidrag så fort det yppar sig en chans.
Företagen bidragstagarna...

Samtidigt som de föraktfullt talar om bidrag så fort löntagare är tvugna av omständigheterna att söka A-kassa (en försäkring) och ersättning från sjukförsäkringen. Dubbelmoral är ordet.

När företag blivit stora nog så är deras strävan att nå en monopolsituation, för att kunna maximera vinsterna. Men vart tog vurmen för konkurrens vägen?
Och säg det mindre företag på en mindre ort som välkomnar konkurrenter.

Men när det är fråga om löner till direktörerna, då är det "marknaden" som bestämmer. Och man hänvisar till den internationella marknaden, men menar USA. Och de som de facto avgör det är andra direktörer som gärna vill ha en högavlönad kollega att peka på i sina egna löneförhandlingar.

Fri marknad, konkurrens, lön efter prestation. Se där några nyckelord. Så uppstår en kris. Företag hotar slå igen. De lönar sig inte. OK, de var inte bra nog, andra var bättre.
Men det hotar ju jobben! Asch då, är det ett stort företag? Ja, då måste vi ropa på staten.
Bankerna i kris, ropa på staten. Dagens stora nyhet: Citibank räddas av statliga miljarder.
Dagens industri: Staten måste köpa Volvo personvagnar...

Så länge det går bra, då värnar man den fria konkurrensen, för andra. Då tar cheferna ut höga löner.
Dåliga tider, då får jobbarna och tjänstemännen sparken. Direktörerna ropar på staten och fortsätter att lyfta höga löner och bonusar. Var är konsekvensen?

F.ö. anser jag att FRA-lagarna ska rivas upp.
Likaså blir Jan Guillou alltmer tragisk. Den f.d. kämpen emot rättsröta står nu på den andra sidan. Pengar och makt korrumperar.

Ett brevsvar om FRA

Man ska inte dra alla bloggare över en kam, skriver Mary på Minamoderatakarameller. Självfallet inte. Men i vart fall de bloggare som engagerat sig i FRA-frågan och liknande frågor verkar ha ett starkt samhällsengagemang, även om inte alla kallar det så, och en vilja att ändra det som förefaller vrångt här i världen. Och det ser jag som positiva egenskaper, som finns i hög grad inom denna grupp. Att det sedan finns mängder människor som bloggar av andra orsaker, det är en annan femma.

Nu känner jag att jag vill dela med mig av ett brevsvar, som jag fått på grund av mitt engagemang i dessa frågor. Nå, brevet är förstås e-mail. Även om det består av ett skannat vanligt brev som sänts mig via internet.

Brevet kom från Regeringskansliet och försvarsminister Sten Tolgfors, daterat 23 okt, men kom till mig idag den 29 okt. Det tar tid att skanna in brev...
Jag skrev i samband med överenskommelsen den 25 september om ändringar i FRA-lagen ett mail till regeringskansliet där jag först ville veta när proposition och lagtext skulle komma och hur lång remisstiden skulle blir, i ett mail någon dag senare begärde jag klargöranden om vad de 15 punkterna innebar och preciserade frågor till flera av punkterna, bl a betr trafikstråk.

Det korta svar jag fick idag lyder:
"Lars-Erick,
Tack för ditt mejl. För närvarande bereds de kompletterande tilläggen till signalspaningslagen i Regeringskansliet. Det gäller även den närmare definitionen av de delar av trafiken som blivit känd under benämningen "trafikstråk". Innebörden är dock att FRA aldrig ska få tillgång till all trafik.
Efter sedvanlig beredning av tilläggen inom Regeringskansliet sker remissbehandling och lagrådsremiss innan en proposition lämnas till riksdagen.
Med vänlig hälsning, Sten Tolgfors."

Jag kan bara konstatera att det knappast kan kallas ett utförligt svar, praktiskt taget alla mina frågor är obesvarade.
Det enda intressanta konkreta är förklaringen att "FRA aldrig ska få tillgång till all trafik". Dock är även det en mycket tänjbar skrivning.
Kan de alltså alltid få tillgång till nästan all trafik? 10%? 50%? 98%? 99,99%?
Det positiva är att mina mail i alla fall noterats och "svaret" får mera betraktas som ett bekräftande på att de fått frågorna, och att de inte kan svara konkret.

En fråga jag ställer mig är om de anser att detta är ett första svar, eller om det är svaret.

IOK måste bli demokratiskt! Det duger inte att sticka huvudena i sanden.

Internationella olympiska kommittén sticker huvudet i sanden och påstår att idrott och politik inte hör ihop. Det är oerhört naivt.
Denna attityd från IOK (och många idrottare och idrottsledare) gör att det är fritt fram för skrupelfria politiker och odemokratiska länder att utnyttja Olympiska Spel och idrotten öht taget för sina politiska syften!

Det är fullständigt klart att OS praktiskt taget alltid används i politiska syften av det arrangerande landet. Det kanske inte är något större problem så länge det är frågan om demokratiska länder, där politiker kan avsättas i fria val.
Däremot så är det allvarligt när diktaturer av olika färg befäster sin ställning genom att utnyttja OS. Dessutom ser vi alltför ofta att mänskliga rättigheter råkar illa ut när OS anordnas.

Senaste exemplet är hur Kina kränker de mänskliga rättigheterna nu inför OS, som börjar om några dagar.
Kina bryter sina löften om större öppenhet för internationella nyhetsmedia under OS . Amnesty och andra människorättsorganisationer får sina internetsidor censurerade! Någon information om massakern på Himmelska fridens torg 1989 får inte finnas för internetanvändare i Kina. Etc.
Allt som andas kritik mot diktaturen i Kina försöker de stoppa.
Hur kunde IOK tro annat?

Det är dags för IOK att dra upp huvudet ur sanden och inse att idrott och politik hör ihop. Annars springer IOK bara diktaturens ärenden.

Och hädanefter bör det inte vara möjligt att anordna olympiska spel i diktaturstater.