Lärare och jazzmusiker emot rasism och för en human flyktingpolitik

Lärarnas tidning kom idag till min fru, och själv hade jag Orkester-Journalen i posten.

Lärare mot rasism är en devis, och apropå morden i skolan i Trollhättan så konstaterar tidningen torrt att ingen metalldetektor i världen kan stoppa hat och rasism. Och inga vakter heller. Det krävs att förebygga hatet och tryggheten måste öka, och det sker genom att öka toleransen i samhället. Och då måste skolan och lärarna jobba med, förmedla den värdegrund som ligger i människors lika värde. Alla människors lika värde är grundläggande för skolan och samhället. 

Och jag vill mena att det just innebär att varje lärare är emot rasism och flyktingfientlighet, måste vara det. Hur ska de annars kunna fungera som lärare?

Orkester-Journalens ledare har rubriken: Jazzen tar ställning! Förmedlar alltså samma budskap. Att flyktingkatastrofen aktualiserar ställningstagandet emot rasism och för ett humanistisk flyktingmottagande.
Denna öppenhet är rätt så självklar, menar jag, med tanke på jazzens historia och vilka som spelat jazz och hur jazzen hade starka kopplingar till medborgarrättsrörelsen i USA och emot rassegregeringen. Därför är det naturligt att Jazzhjälpen den 29 sept på Fasching och t ex 2-dagarsfestivalen Tape Fest och flera andra arrangemang gjordes för att stödja UNHCR och flyktinghjälp på andra sätt. Refugees Welcome-festen i Piteå och andra liknande arrangemang kan också ses i detta sammanhang; musiker och artister av olika genrer står för öppenhet och tolerans och emot rasism.

Bekymmersamt kd-utspel.

Jag är verkligen bekymrad över kd-ledaren Hägglunds utspel. Han talar volym och kostnader. Om sänkta bidrag, om tuffare regler och svårare att få permanent uppehållstillstånd. Att flyktingar ska vänta i tre år på att få veta om de får stanna. Inte om flyktingarnas behov, vad de flyr från. Tyvärr verkar det som om Göran Hägglunds hugskott öppnat dammarna för mer el mindre flyktingfientliga uttalande hos många andra politiker utanför SD också. OK, ofta maskerat som en oro över kostnaderna för Sverige om flyktingströmmen ökar kraftigt.

Självfallet kostar det initialt att ta emot flyktingar, det är ju en självklarhet. Men vi vet ju, i vart fall finns det flera utredningar som visar det, dvs att på lite sikt är det lönsamt även ekonoimiskt att ta emot flyktingar. Samtidigt så är det många som likställer siffran för invandring som om det vore flyktingar. Och allt hamnar snett eftersom man blandar ihop både begrepp och kostnader.

Flyktingars integration underlättas inte av att bara få ett tillfälligt uppehållstillstånd. De behöver trygghet, de flyr ju ifrån otrygghet. De måste få bättre chanser att snabbt komma i jobb, att få hitta rätt jobb, att få göra det de kan (vilket ofta är mycket mer än fyrkantiga svenska myndigheter vill tro), de måste kunna få rota sig. De behöver inte motivation att söka jobb, det som behövs är jobb att söka! Vilket Mark Klamberg påpekar i ett kort blogginlägg. Efterfrågan öht på arbetskraft måste öka, vilket kan ske genom att stimulera ekonomin. Samtidigt är många flyktingar välutbildade och borde snabbare kunna lotsas till rätt jobb, utan alltför mycket byråkratiska hinder.

Flyktingarnas boende, både tillfälligt och permanent, måste man se på kostnadsmässigt. Liksom byråkratin. Det är t ex inte rimligt att entreprenörer som Bert Karlsson och gelikar ska kunna skära guld med täljknivar, men inte heller att asylboenden ofta är ännu kostsammare när de anordnas direkt i offentlig regi. Etc.

Och det verkligt kostnadssänkande, det vore att arbeta för en värld där det finns demokrati och frihet. Inte att räddhågat skyffla över problem på andra länder.
Fast det är klart, då kanske bristen på viss arbetskraft inom vissa områden i Sverige, skulle bli än mera akut. Idag söker ju vissa arbetsgivare aktivt efter utbildad (t ex inom vård och omsorg) arbetskraft på flyktingförläggningarna.
I en värld med frihet, fred och demokrati, där skulle arbetskraftsimporten bli mycket dyrare än idag. Och där skulle inte finnas några flyktingar. En utopi -  kanske det. Men nog är det dit vi borde sträva. Istället för att kortsiktig och snålt stänga våra gränser och hjärtan.

Vilka vill samarbeta med Åkessons SD?

I morse redovisade i SR en undersökning om vilka som vill samarbeta med Sverigedemokraterna, SD. 
Inget annat parti i riksdagen förstås.  Och inte 66% av de andra partiernas sympatisörer heller. Men ändå 25%, som ville att SD, de bör man samarbeta med. 

Vilka är då det? 
Jag tror att när det gäller moderater så är det sådana som är oroliga för de höga kostnaderna för flyktingarna , och som inte ser det som en investering eller tror att det också finns plusposter. 
Och på s-sidan då? Ja, det är nog i stor utsträckning sånna som saknar det gamla sossepartiets politik, de som är rädda för pensionerna, för dålig äldreomsorg etc. Gammelsossar som blundar för de humanistiska skälen för att ta emot flyktingar, men vill ha en hyfsad pension och bättre sjukvård. 

Att det skulle vara några rasister (kvar) hos varken moderaterna, sossarna eller de andra partierna i riksdagen tror jag inte. Inte många i vart fall, de har nog reda röstat på SD förra valet. 

Det är därför som Åkesson vill mörka rasismen i sitt parti. Rasisterna har han redan. Nu vill han ha de oroliga, men anständiga, som av andra skäl ser positiva saker hos SD. 
Rasisterna vet att det är flykting- och invandrarpolitiken som är SD:s hårda kärna. Men det vill Åkesson och hans krets inte att det ska synas för mycket. För han vill nu få röster från "de anständiga" också.