Läser i bladet att eftersom Sveriges andel av världens koldioxidutsläpp är ynka 0,2% så borde inte sveriges klimatpengar satsas i Sverige. De skulle göra större nytta där de stora utsläppen görs.
Kanske det.
Men ändå, hemska tanke, kanske inte Sveriges befolkning är en femtedels procent av jordens befolkning. Vad får det för logisk konsekvens för detta resonemang? Låt oss räkna. Säg att jordens befolkning är sex miljarder. Det är nog mer än så, men låt oss säga det. Samt att Sverige har nio miljoner invånare. En procent är 60 miljoner och en femtedels procent är 12 miljoner.
Men Sveriges invånare är inte tolv miljoner, och rätteligen “borde” vi ha kanske 14-15 miljoner för att det ska vara en femtedels procent av världsbefolkningen. Således borde vi inte släppa ut ens så mycket som 0,2 % av koldioxiden, kanske bara drygt hälften därav. Och vi har en bra bit kvar innan vi kommer ner på medeltalet per invånare i världen.
Därmed säger jag inte att det vore fel att bidra till minskade utsläpp på annat håll. Eller att en minskning i Sverige kan slå hårt mot vissa grupper, om den inte avvägs rättvist. Däremot visar mitt lilla exempel att det är lätt att komma fel om man räknar fram sifferbevisning, men glömmer att ta med fler viktiga faktorer.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
21 februari 2008
20 februari 2008
Oaktsam Fk - och oaktsamma politiker
Försäkringskassans anmälningar om “bidragsfusk” har ökat dramatiskt. En del ovetenskapliga enkäter på internet visar också att många tror att bidragsfusk är vanligt.
Dock, vad är bidragsfusk? Det visar sig att en mycket, mycket liten andel av anmälningarna håller sådan kvalitet att de går till åtal (och, jag undrar, hur många fälls?). Försäkringskassan tycks anmäla rena bagateller. Åklagarna kan inte finna minsta brottsmisstanke. Enligt ett tidningsuttalande av en försäkringskassetjänsteman så får kassan in tio gånger så många anmälningar (anonyma!) som vad kassan sedan anmäler till polisen. Det betyder att av de ursprungliga anmälningarn kanske inte ens en procent anses värda att ta upp av åklagarna!
Borde det inte få en och annan att stanna upp och fundera, både hos försäkringskassan och hos de beslutande politikerna. Kan det vara så att hetsen mot de sjuka lett till en helt obefogad misstänksamhet? Kanske är politikerna ansvariga för att försäkringskassan skickar för många fall till åklagarna? Och dessutom verkar det vara mycket att önska i försäkringskassans handläggning, av både försäkringsärenden i sig och när det gäller anmälningar. Man har helt enkelt inte nog på fötterna.
Nu behövs det inte ens att den sjuke har för avsikt att “fuska”, det räcker att han/hon varit oaktsam, dvs inte förstått reglerna fullt ut. Detta enligt ett tämligen färskt beslut. Märkligt. Helt uppenbart är att en stor del av det som av media (liksom av politiker och försäkringskassa) omnämnts som fusk, det är handläggningsfel och oklara regler. Alltså något som beror på myndigheterna, inte på den sjuke. Vilket dock kan leda till att den sjuke anmäls för fusk, då det är oaktsamt att inte förstå reglerna och att inte begripa att myndigheten gjort fel.
Självklart kan det finnas fusk, det gör det i alla system. Men när det gäller sjukskrivningar är det våldsamt överdrivet, och dessa överdrifter beror i hög grad på en “oaktsamhet” hos såväl ansvariga politiker som hos vissa av försäkringskassans tjänstemän. Liksom på den opinion som dessa piskat fram. Som det nu visar sig, utan faktiskt underlag.
Dock, vad är bidragsfusk? Det visar sig att en mycket, mycket liten andel av anmälningarna håller sådan kvalitet att de går till åtal (och, jag undrar, hur många fälls?). Försäkringskassan tycks anmäla rena bagateller. Åklagarna kan inte finna minsta brottsmisstanke. Enligt ett tidningsuttalande av en försäkringskassetjänsteman så får kassan in tio gånger så många anmälningar (anonyma!) som vad kassan sedan anmäler till polisen. Det betyder att av de ursprungliga anmälningarn kanske inte ens en procent anses värda att ta upp av åklagarna!
Borde det inte få en och annan att stanna upp och fundera, både hos försäkringskassan och hos de beslutande politikerna. Kan det vara så att hetsen mot de sjuka lett till en helt obefogad misstänksamhet? Kanske är politikerna ansvariga för att försäkringskassan skickar för många fall till åklagarna? Och dessutom verkar det vara mycket att önska i försäkringskassans handläggning, av både försäkringsärenden i sig och när det gäller anmälningar. Man har helt enkelt inte nog på fötterna.
Nu behövs det inte ens att den sjuke har för avsikt att “fuska”, det räcker att han/hon varit oaktsam, dvs inte förstått reglerna fullt ut. Detta enligt ett tämligen färskt beslut. Märkligt. Helt uppenbart är att en stor del av det som av media (liksom av politiker och försäkringskassa) omnämnts som fusk, det är handläggningsfel och oklara regler. Alltså något som beror på myndigheterna, inte på den sjuke. Vilket dock kan leda till att den sjuke anmäls för fusk, då det är oaktsamt att inte förstå reglerna och att inte begripa att myndigheten gjort fel.
Självklart kan det finnas fusk, det gör det i alla system. Men när det gäller sjukskrivningar är det våldsamt överdrivet, och dessa överdrifter beror i hög grad på en “oaktsamhet” hos såväl ansvariga politiker som hos vissa av försäkringskassans tjänstemän. Liksom på den opinion som dessa piskat fram. Som det nu visar sig, utan faktiskt underlag.
12 februari 2008
Fel blev rätt, men visar ändå på orättvisa.
Så fick då Reinfeldt, läs Anders Borg, backa från förslaget om att beslagta försäkringspengarna från de som tecknat privata eller kollektiva sjukförsäkringar.
På många sätt en högst motiverad reträtt, men väl så sen. Kritikstormen var ju kompakt redan i ett tidigt skede. Till slut blev den för hård, och kom från alla håll, inklusive inifrån regeringspartierna.
Det är självfallet inte fel att ändra sig, speciellt inte om man har fel. Dock, det är inte något som regeringen brukat göra. Jag minns i vart fall inget tidigare fall av betydelse. Politiken skulle vinna på att politiker erkände fel mera ofta. I denna fråga var det så uppenbart långt tidigare att det mest förvånande är att den inte insåg det, och reagerade tidigare. Nu förefaller det mest som en taktisk reträtt, beroende på risken för myteri, mindre som att den gav sig för sakskäl.
Jag har tidigare noterat att protesterna mot tidigare allmänna, generella sänkningar och försämringar av sjukförsäkringen mött tämligen lama protester. Jag påpekade då att detta möjligen berodde på att så många hade kollektiva eller privata tilläggsförsäkringar som gjorde dem skadeslösa. Och jag spådde att när regeringen gav sig på dessa försäkringar, då skulle det bli mera liv. Men att regeringen nog skulle försöka.
Ack, hur rätt hade jag inte. Nu fick dock regeringen backa, vilket var helt rätt. Samtidigt framstår i än skarpare relief hur regeringen slår mot de som redan ligger allra sämst till. För reträtten gäller ju inte alla de som inte har jobb, som är arbetslösa och utan chans att försäkra sig till en rimlig penning. Chanslösa pga att de inte har jobb med “rätt” kollektivavtal och för låg inkomst för att teckna en privat försäkring.
De som har det sämst ska se till att de inte blir sjuka, framför allt inte någon längre period.
På många sätt en högst motiverad reträtt, men väl så sen. Kritikstormen var ju kompakt redan i ett tidigt skede. Till slut blev den för hård, och kom från alla håll, inklusive inifrån regeringspartierna.
Det är självfallet inte fel att ändra sig, speciellt inte om man har fel. Dock, det är inte något som regeringen brukat göra. Jag minns i vart fall inget tidigare fall av betydelse. Politiken skulle vinna på att politiker erkände fel mera ofta. I denna fråga var det så uppenbart långt tidigare att det mest förvånande är att den inte insåg det, och reagerade tidigare. Nu förefaller det mest som en taktisk reträtt, beroende på risken för myteri, mindre som att den gav sig för sakskäl.
Jag har tidigare noterat att protesterna mot tidigare allmänna, generella sänkningar och försämringar av sjukförsäkringen mött tämligen lama protester. Jag påpekade då att detta möjligen berodde på att så många hade kollektiva eller privata tilläggsförsäkringar som gjorde dem skadeslösa. Och jag spådde att när regeringen gav sig på dessa försäkringar, då skulle det bli mera liv. Men att regeringen nog skulle försöka.
Ack, hur rätt hade jag inte. Nu fick dock regeringen backa, vilket var helt rätt. Samtidigt framstår i än skarpare relief hur regeringen slår mot de som redan ligger allra sämst till. För reträtten gäller ju inte alla de som inte har jobb, som är arbetslösa och utan chans att försäkra sig till en rimlig penning. Chanslösa pga att de inte har jobb med “rätt” kollektivavtal och för låg inkomst för att teckna en privat försäkring.
De som har det sämst ska se till att de inte blir sjuka, framför allt inte någon längre period.
09 februari 2008
Två ytterligare bra förslag i veckan
Det nya betygsförslaget verkar vid snabbt påseende i vart fall vara bättre än vad som nu gäller. Det är en fördel för eleverna att veta vad de kan. I andra länder häpnar man nog när man ser den rädsla för betyg som finns i Sverige, spec på sossesidan.
Skolket måste också kommas tillrätta med. Ogiltig frånvaro ska antecknas i betygen. Om det ska behövas med polishämtning är väl tveksamt. Möjligen som en sista utväg i undantagsfall. Men självfallet ska föräldrar underrättas och fås förstå att det råder skolplikt i grundskolan. Och sociala myndigheter kunna kopplas in när så behövs. Grundskoleelever har som sagt skolplikt, det är inte frivilligt.
Skolk ställer till mycket elände. Förutom att det ju innebär att skattepengar slösas bort när elever uteblir utan giltig orsak från undervisningen.
Skolket måste också kommas tillrätta med. Ogiltig frånvaro ska antecknas i betygen. Om det ska behövas med polishämtning är väl tveksamt. Möjligen som en sista utväg i undantagsfall. Men självfallet ska föräldrar underrättas och fås förstå att det råder skolplikt i grundskolan. Och sociala myndigheter kunna kopplas in när så behövs. Grundskoleelever har som sagt skolplikt, det är inte frivilligt.
Skolk ställer till mycket elände. Förutom att det ju innebär att skattepengar slösas bort när elever uteblir utan giltig orsak från undervisningen.
Två bra, två dåliga förslag.
Senaste veckan bjöd på både vin och vatten vad betr regeringsförslag.
Ett bra var att förtidspensionärer ska få bättre möjligheter att våga prova på att i någon mån kunna testa om de kan återgå i något slags arbete, utan att riskera att förlora sin pension. Visst finns det begränsningar i förslaget, men de är mindre än i dagens ridiga situation.
Ett annat positivt förslag var att starta imanutbildning med statligt stöd. Det utgår ju till utbildning av präster och pastorer. Det är visserligen inte statens sak att definiera och tolka religionen, men onekligen finns det en poäng i att tillhandahålla en utbildning som i övrigt ger en bra inblick i och, förhoppningsvis, förståelse för svensk lagstiftning och samhällssyn.
Sämre var onekligen förslaget att kräva att flyktingar ska ha skaffat både en fast jobb och bostad innan de ska kunna få hit sina anhöriga. Det verkar inhumant både mot deras barn och för flyktingen själv.
Det andra förslag är i sig ingen nyhet, men den har fått förnyad aktualitet. Detta att man inte ska kunna försäkra sig för att kompensera lönebortfallet vid sjukdom, att 75% ska vara max även om man privat eller genom avtal betalat in premier för en högre ersättning. Det kan i och för sig tyckas orättvist att någon ska få mera än vad som ingår i den statliga försäkringen. Men ska staten bestämma om vi ska få försäkra oss om ett drägligt liv när olyckan är framme och staten vill göra oss utslagna? Dessutom är det ju konfiskation.
Ett bra var att förtidspensionärer ska få bättre möjligheter att våga prova på att i någon mån kunna testa om de kan återgå i något slags arbete, utan att riskera att förlora sin pension. Visst finns det begränsningar i förslaget, men de är mindre än i dagens ridiga situation.
Ett annat positivt förslag var att starta imanutbildning med statligt stöd. Det utgår ju till utbildning av präster och pastorer. Det är visserligen inte statens sak att definiera och tolka religionen, men onekligen finns det en poäng i att tillhandahålla en utbildning som i övrigt ger en bra inblick i och, förhoppningsvis, förståelse för svensk lagstiftning och samhällssyn.
Sämre var onekligen förslaget att kräva att flyktingar ska ha skaffat både en fast jobb och bostad innan de ska kunna få hit sina anhöriga. Det verkar inhumant både mot deras barn och för flyktingen själv.
Det andra förslag är i sig ingen nyhet, men den har fått förnyad aktualitet. Detta att man inte ska kunna försäkra sig för att kompensera lönebortfallet vid sjukdom, att 75% ska vara max även om man privat eller genom avtal betalat in premier för en högre ersättning. Det kan i och för sig tyckas orättvist att någon ska få mera än vad som ingår i den statliga försäkringen. Men ska staten bestämma om vi ska få försäkra oss om ett drägligt liv när olyckan är framme och staten vill göra oss utslagna? Dessutom är det ju konfiskation.
29 januari 2008
Provvalen i USA angår hela världen.
I USA pågår sedan en tid den märkliga provvalscirkusen för att vaska fram de stora partiernas presidentkandidater. Uppenbarligen tillgår det på mycket olika sätt, inte alla helt moderna eller förtroendegivande. Både kandidaterna och omvärlden löper en uppenbar risk att tröttna på denna långdragna process.
Dock är den viktig, inte bara för partierna eller USA. Som dagens enda stormakt, om än med skamfilat rykte främst pga Bushs utrikesäventyr, är det av mycket stor betydelse vem som väljs till nästa president. Bush anses ju som den sämsta president, speciellt då betr utrikespolitiken, som USA någonsin haft. (Och t ex framlidne president Gerald Ford ansåg att Bill Clinton var den bäste presidenten någonsin!)
Man har svårt att tro att någon kan vara så ödesdiger för USAs rykte som Bush, men det kan man inte säkert veta.
På den republikanska sidan förefaller John McCain mest “rumsren”, trots diverse hårda ståndpunkter i utrikespolitiken. Men där finns några som man undrar hur de öht taget kan ställa upp med sina märkliga åsikter.
För oss svenskar är förstås Hillary Clinton mest känd. Mycket meriterad och erfaren, och väldigt hyllad av maken Bill. Och med ett inre patos för rättvisefrågor. Samtidigt verkar hon lite för kyligt intellektuell. Det framgår till och med av Bills memoarer, alla dennes hyllningar till trots.
När det gäller Barak Obama är det ungefär tvärtom. Han bärs fram av en ungdomlig entusiasm, men vad vill han egentligen? Vad man vet ligger han i stort rätt nära både Hillary Clinton och republikanernas John McCain, med med en brasklapp att han dessutom är mycket otydlig. En klar fördel för hans kampanj är förstås Kennedyklanens stöd.
Personligen känner jag sympati för demokraten John Edwards, men det verkar redan vara kört för honom.
Men vad är det USA och världen behöver, Clintons kyliga intellekt och erfarenhet eller Obamas unga entusiasm? Inte vet jag. Och vem har störst chans att besegra en republikansk kandidat?
Båda väcker starka känslor, för och emot. Många väljare kan inte se en kvinna som president, andra kan inte tänka sig en färgad president. Dessa antipatier kan driva dem att rösta republikanskt även om de inte hyser varmare känslor för deras kandidat, vem det än blir.
USAs president har en våldsamt viktig post. Den kan både brukas för goda saker eller missbrukas. Dock brukar amerikanerna se till att presidenten sällan blir för mäktig, ofta får presidenten en kongress emot sig, så han måste kompromissa. Maktdelning kallas det.
Dock är den viktig, inte bara för partierna eller USA. Som dagens enda stormakt, om än med skamfilat rykte främst pga Bushs utrikesäventyr, är det av mycket stor betydelse vem som väljs till nästa president. Bush anses ju som den sämsta president, speciellt då betr utrikespolitiken, som USA någonsin haft. (Och t ex framlidne president Gerald Ford ansåg att Bill Clinton var den bäste presidenten någonsin!)
Man har svårt att tro att någon kan vara så ödesdiger för USAs rykte som Bush, men det kan man inte säkert veta.
På den republikanska sidan förefaller John McCain mest “rumsren”, trots diverse hårda ståndpunkter i utrikespolitiken. Men där finns några som man undrar hur de öht taget kan ställa upp med sina märkliga åsikter.
För oss svenskar är förstås Hillary Clinton mest känd. Mycket meriterad och erfaren, och väldigt hyllad av maken Bill. Och med ett inre patos för rättvisefrågor. Samtidigt verkar hon lite för kyligt intellektuell. Det framgår till och med av Bills memoarer, alla dennes hyllningar till trots.
När det gäller Barak Obama är det ungefär tvärtom. Han bärs fram av en ungdomlig entusiasm, men vad vill han egentligen? Vad man vet ligger han i stort rätt nära både Hillary Clinton och republikanernas John McCain, med med en brasklapp att han dessutom är mycket otydlig. En klar fördel för hans kampanj är förstås Kennedyklanens stöd.
Personligen känner jag sympati för demokraten John Edwards, men det verkar redan vara kört för honom.
Men vad är det USA och världen behöver, Clintons kyliga intellekt och erfarenhet eller Obamas unga entusiasm? Inte vet jag. Och vem har störst chans att besegra en republikansk kandidat?
Båda väcker starka känslor, för och emot. Många väljare kan inte se en kvinna som president, andra kan inte tänka sig en färgad president. Dessa antipatier kan driva dem att rösta republikanskt även om de inte hyser varmare känslor för deras kandidat, vem det än blir.
USAs president har en våldsamt viktig post. Den kan både brukas för goda saker eller missbrukas. Dock brukar amerikanerna se till att presidenten sällan blir för mäktig, ofta får presidenten en kongress emot sig, så han måste kompromissa. Maktdelning kallas det.
27 januari 2008
Vem bryr sig om KD och deras syn på äktenskapet?
Betyder det något hur det går för kristdemokraterna?
Kristdemokraterna har problem. I regeringen har de fått massor av stryk, fått ge sig för “glädjen” att sitta med i regeringen. Opinionssiffrorna viker, oftast snubblar de runt de fyra procenten, eller ligger en bit under spärren. Ett av kd:s vallöften, att slopa fastighetsskatten, massakrerades av Reinfeldt och Anders Borg till oigenkännlighet. Och av sänkt bensinskatt blev det höjd skatt. Nå, de är/var visserligen profilfrågor för kd, men knappast speciellt ideologiska i djupare mening.
Men nu har en svårknäckt nöt dykt upp. För kd och för hela regeringen. Frågan om homo-äktenskap. (Eller “samkönade” äktenskap som det något oegentligt kallas i debatten.) Detta är en moralfråga av det slag som är grundläggande för de som är kds kärna, som orsakade att kd bildades en gång. Det är en fråga, som för många kristdemokrater är mycket mera än politik. Vanliga polititska frågor går som regel att kompromissa om. Partiledaren vill visserligen hitta en kompromiss, som räddar ansiktet (och själen) för kd. En sådan kompromiss måste i sak ge kd “rätt”, utan att de övriga partierna ska behöva dagtinga alltför mycket. Men - hur skulle en sådan kompromiss se ut?
Inte blir det lättare av att Reinfeldt själv mycket klart betonat att detta är inget som han vill kompromissa om. Så var hamnar regeringen då? Har Reinfeldt och övriga allianspartier insett vad denna moralfråga betyder för kd? Inser de att för kds rötter är det frågan om att vinna eller försvinna, för kd. Förlorar kd i regeringsförhandlingarna så antingen spricker kd eller åker ur riksdagen vid nästa val. Eller både-och. Tvingar Reinfeldt kd att ge upp, då tappar Göran Hägglund sin position inom kd. Partiet har ju bara sin kärntrupp kvar, de religiösa och/eller allmänt moralkonservativa. Inte sitter de stilla i båten om kd får ge sig i detta också.
Detta bör väl åtminstone kds partiledning inse, och det är deras plikt att göra det klart för Reinfeldt och övriga partiledare. Rimligen måste alliansen vilja vinna nästa val, då kan de inte straffa ut kd i detta läge. Övriga tre partier torde knappast klara en majoritet utan kd, ett kd som antingen inte vill stödja alliansen eller inte kommer in. Det verkar inte otroligt att kd tvingas ställa kabinettsfråga om detta. Att frågan hanteras så att kd överlever. Och varför skulle kd inte vilja överleva?
Ett teoretiskt alternativ skulle vara fri röstning. Det vore ur flera avseenden en sympatisk lösning, partidisciplinen är alltför hög i riksdagen. Det finns frågor som för enskilda ledamöter har en sådan vikt att det inte borde behöva tvingas att rösta emot sitt samvete. Samtidigt skulle det bli en framgång för homosexuella äktenskapsivrare, eftersom ju de finns i hög grad även inom de tre oppositionspartierna.
Det svåra i detta sammanhang är att det samtidigt helt skulle ta bort motiveringen för kd att ingå i regeringen. Varför stödja en regering som i fråga efter fråga går emot kd, och dessutom i denna för kd oerhört viktiga överlevnadsfråga? Vilken långsiktig strategi är den rimliga för regeringen mot denna bakgrund?
En ytterligare komplicerande faktor är sverigedemokraternas agerande. De närmar sig alltmer riksdagsspärren. De har helt uppenbart strävat efter att få över moralkonservativa väljare till sig. Ett oskickligt hanterande av homo-frågan kan inte bara stjälpa kd, inte bara framtvinga en regeringskris inom den närmaste tiden. Det kan också innebära att kd åker ur riksdagen, och till och med orsaka att sverigedemokraterna kommer in!
Regeringskris och Reinfeldts avgång i vår vill möjligen oppositionen ha (även om den inte har något program) och inte skulle Sahlin och övriga “vänstern” sörja över att kd försvinner från riksdagen. Men vill ens de att sverigedemokraterna istället kommer in? Demokratin skulle långsiktigt inte må bra av en sådan utveckling.
Kristdemokraterna har problem. I regeringen har de fått massor av stryk, fått ge sig för “glädjen” att sitta med i regeringen. Opinionssiffrorna viker, oftast snubblar de runt de fyra procenten, eller ligger en bit under spärren. Ett av kd:s vallöften, att slopa fastighetsskatten, massakrerades av Reinfeldt och Anders Borg till oigenkännlighet. Och av sänkt bensinskatt blev det höjd skatt. Nå, de är/var visserligen profilfrågor för kd, men knappast speciellt ideologiska i djupare mening.
Men nu har en svårknäckt nöt dykt upp. För kd och för hela regeringen. Frågan om homo-äktenskap. (Eller “samkönade” äktenskap som det något oegentligt kallas i debatten.) Detta är en moralfråga av det slag som är grundläggande för de som är kds kärna, som orsakade att kd bildades en gång. Det är en fråga, som för många kristdemokrater är mycket mera än politik. Vanliga polititska frågor går som regel att kompromissa om. Partiledaren vill visserligen hitta en kompromiss, som räddar ansiktet (och själen) för kd. En sådan kompromiss måste i sak ge kd “rätt”, utan att de övriga partierna ska behöva dagtinga alltför mycket. Men - hur skulle en sådan kompromiss se ut?
Inte blir det lättare av att Reinfeldt själv mycket klart betonat att detta är inget som han vill kompromissa om. Så var hamnar regeringen då? Har Reinfeldt och övriga allianspartier insett vad denna moralfråga betyder för kd? Inser de att för kds rötter är det frågan om att vinna eller försvinna, för kd. Förlorar kd i regeringsförhandlingarna så antingen spricker kd eller åker ur riksdagen vid nästa val. Eller både-och. Tvingar Reinfeldt kd att ge upp, då tappar Göran Hägglund sin position inom kd. Partiet har ju bara sin kärntrupp kvar, de religiösa och/eller allmänt moralkonservativa. Inte sitter de stilla i båten om kd får ge sig i detta också.
Detta bör väl åtminstone kds partiledning inse, och det är deras plikt att göra det klart för Reinfeldt och övriga partiledare. Rimligen måste alliansen vilja vinna nästa val, då kan de inte straffa ut kd i detta läge. Övriga tre partier torde knappast klara en majoritet utan kd, ett kd som antingen inte vill stödja alliansen eller inte kommer in. Det verkar inte otroligt att kd tvingas ställa kabinettsfråga om detta. Att frågan hanteras så att kd överlever. Och varför skulle kd inte vilja överleva?
Ett teoretiskt alternativ skulle vara fri röstning. Det vore ur flera avseenden en sympatisk lösning, partidisciplinen är alltför hög i riksdagen. Det finns frågor som för enskilda ledamöter har en sådan vikt att det inte borde behöva tvingas att rösta emot sitt samvete. Samtidigt skulle det bli en framgång för homosexuella äktenskapsivrare, eftersom ju de finns i hög grad även inom de tre oppositionspartierna.
Det svåra i detta sammanhang är att det samtidigt helt skulle ta bort motiveringen för kd att ingå i regeringen. Varför stödja en regering som i fråga efter fråga går emot kd, och dessutom i denna för kd oerhört viktiga överlevnadsfråga? Vilken långsiktig strategi är den rimliga för regeringen mot denna bakgrund?
En ytterligare komplicerande faktor är sverigedemokraternas agerande. De närmar sig alltmer riksdagsspärren. De har helt uppenbart strävat efter att få över moralkonservativa väljare till sig. Ett oskickligt hanterande av homo-frågan kan inte bara stjälpa kd, inte bara framtvinga en regeringskris inom den närmaste tiden. Det kan också innebära att kd åker ur riksdagen, och till och med orsaka att sverigedemokraterna kommer in!
Regeringskris och Reinfeldts avgång i vår vill möjligen oppositionen ha (även om den inte har något program) och inte skulle Sahlin och övriga “vänstern” sörja över att kd försvinner från riksdagen. Men vill ens de att sverigedemokraterna istället kommer in? Demokratin skulle långsiktigt inte må bra av en sådan utveckling.
25 januari 2008
Klasskort från 1952...
Att tiden går är inget sensationellt påstående. Denna bild är från tidigt 50-tal, då vi (mina föräldrar, jag och min syster) flyttat till Vallsta. En tidstypisk skolbild från klass 2 (= åk 2)
Längst bak står lärarinnan, fröken Ester Ingmansson.
Eleverna från vänster till höger, bakre raden: Sven "Svinken" Andersson, Ulla Nilsson, Ingrid Olsson, Ingrid Sennvik, Maj-Lis Eriksson, Viola Eriksson, Kerstin Eriksson, Nany (el. Nancy?)med bortglömt efternamn, hon flyttade visst efter den terminen.
Mellersta raden: Kjell Nordlander, Bengt Jonsson, Solveig Martinsson, Siv efternamn ?, Gunnel Andersson "Rönnings", Maj-Britt Flykt, Siv Sandström, Monica Vennström, Ingrid Eriksson, Ingrid Hallström.
Framför Ingrid, i en rad för sig står Lars Johansson( Arwén).
Främre raden: Jan Sandström (tvilling med Siv S), Viljo Jonsson, Mårten Eriksson, Bernt Nordlander (tvilling med Kjell N), Lars-Erik Forsgren, Stig Sundell, Leif "Hanken" Svensson.
Längst bak står lärarinnan, fröken Ester Ingmansson.
Eleverna från vänster till höger, bakre raden: Sven "Svinken" Andersson, Ulla Nilsson, Ingrid Olsson, Ingrid Sennvik, Maj-Lis Eriksson, Viola Eriksson, Kerstin Eriksson, Nany (el. Nancy?)med bortglömt efternamn, hon flyttade visst efter den terminen.
Mellersta raden: Kjell Nordlander, Bengt Jonsson, Solveig Martinsson, Siv efternamn ?, Gunnel Andersson "Rönnings", Maj-Britt Flykt, Siv Sandström, Monica Vennström, Ingrid Eriksson, Ingrid Hallström.
Framför Ingrid, i en rad för sig står Lars Johansson( Arwén).
Främre raden: Jan Sandström (tvilling med Siv S), Viljo Jonsson, Mårten Eriksson, Bernt Nordlander (tvilling med Kjell N), Lars-Erik Forsgren, Stig Sundell, Leif "Hanken" Svensson.
21 januari 2008
Ska fattiga barn svälta ihjäl för att “rädda” miljön?
Att bilar ska gå på etanol, det har jag länge varit tveksam till. Detta av det enkla skälet att jag inte ser det rimliga i att bränna upp spannmål (till etanol för bildrift) i stället för att det ska bli mat. När man fraktar etanolbränslet över halva jordklotet så kostar frakten både i pengar och miljöförstöring dessutom.
Nu kommer också, i takt med att s.k. miljöbilar som drivs med etanol säljs alltmer, allt fler varningar för etanolen. Den innehåller flera farliga ingredienser. Den driver upp spannmålspriserna enormt, med följd att inte bara maten i de rikare länderna blir dyrare. Nej, nu rapporteras att det också innebär kraftigt ökad risk för svält hos barnen i de fattigare delarna i världen. Fler barn kommer att dö eftersom vi köper och bränner upp spannmålet som bränsle i våra “miljövänliga” bilar.
Nog måste det finnas bättre alternativ till bensinen än etanolen! Alternativ som inte förstör miljön eller gör att barn svälter ihjäl.
Nu kommer också, i takt med att s.k. miljöbilar som drivs med etanol säljs alltmer, allt fler varningar för etanolen. Den innehåller flera farliga ingredienser. Den driver upp spannmålspriserna enormt, med följd att inte bara maten i de rikare länderna blir dyrare. Nej, nu rapporteras att det också innebär kraftigt ökad risk för svält hos barnen i de fattigare delarna i världen. Fler barn kommer att dö eftersom vi köper och bränner upp spannmålet som bränsle i våra “miljövänliga” bilar.
Nog måste det finnas bättre alternativ till bensinen än etanolen! Alternativ som inte förstör miljön eller gör att barn svälter ihjäl.
19 januari 2008
Galor och galor, man blir galen.
Visst, det är viktigt att kunna följa med i teves nyhetsprogram. (När jag periodvis varit utan teve så har jag dock klarat mig bra med radions P1 “bara”.) Dock, ibland kan det dock behövas lite avkoppling, gärna på en inte för enfaldig nivå. Men var ska man söka de programmen? Inte är de överväldigande många i det programutbud som man betalar licens för. Knappast heller om man skulle köpa en knippe betalkanaler (vilket ord, man betalar ju redan licens!).
Det verkar som att teveutbudet i såväl monopolteve som i TV4 numera domineras av galor. Det är Guldbaggegalor, idrottsgalor, melodifestivalprogram till tusen, dansgalor och s.k. Idolgalor, och så en knippe välgörenhetsgalor. OK, de sista med sympatiskt ändamål, men varför stöpta i samma trista form? Allt till förvillelse lika.
Oavsett kanal så fylls de av reklam, diretkt eller indirekt, öppen eller dold, eller likartat material. Ofta fylls programmen, speciellt då Idolprogram och dansgalor, också av tjatiga återblickar stup i ett och allt presenteras av hurtfriska “programledare”, utan överväldigande intelligens och med enfaldiga texter att framföra.
Vart tog de spirituella programledarna vägen och de lekfulla och fyndiga programidéerna vägen? Har tevekanalerna förlorat förmågan att göra kvalitativa underhållningsprogram? Allsång på Skansen (som alltmer spårat ur) och Så ska det låta är alltför fåtaliga undantag i den annars så trista och jämntjocka smörja som numera dominerar tevekanalerna.
Jag blir galen av dessa eneverande galor. Något mer borde man få för licensen!
Det verkar som att teveutbudet i såväl monopolteve som i TV4 numera domineras av galor. Det är Guldbaggegalor, idrottsgalor, melodifestivalprogram till tusen, dansgalor och s.k. Idolgalor, och så en knippe välgörenhetsgalor. OK, de sista med sympatiskt ändamål, men varför stöpta i samma trista form? Allt till förvillelse lika.
Oavsett kanal så fylls de av reklam, diretkt eller indirekt, öppen eller dold, eller likartat material. Ofta fylls programmen, speciellt då Idolprogram och dansgalor, också av tjatiga återblickar stup i ett och allt presenteras av hurtfriska “programledare”, utan överväldigande intelligens och med enfaldiga texter att framföra.
Vart tog de spirituella programledarna vägen och de lekfulla och fyndiga programidéerna vägen? Har tevekanalerna förlorat förmågan att göra kvalitativa underhållningsprogram? Allsång på Skansen (som alltmer spårat ur) och Så ska det låta är alltför fåtaliga undantag i den annars så trista och jämntjocka smörja som numera dominerar tevekanalerna.
Jag blir galen av dessa eneverande galor. Något mer borde man få för licensen!
11 januari 2008
Jämställdhet?
Och nu ska mord på kvinnor utredas speciellt, det ska tillsättas en social haverikommission vid varje mord av en kvinna i en nära relation.
Tja, varje mord ska väl utredas, men detta ska alltså bli något utöver den polisiära utredningen. Kanske inget fel i det, möjligen bara ännu svårare än den polisiära biten. Hur finna sanningen? Om det nu är den man är ute efter. Men det kanske inte är meningen?
Dock, varför bara vid mord av kvinnor. Även män dödas av sina hustrur eller sambos. Vart tog jämställdheten vägen?
Tja, varje mord ska väl utredas, men detta ska alltså bli något utöver den polisiära utredningen. Kanske inget fel i det, möjligen bara ännu svårare än den polisiära biten. Hur finna sanningen? Om det nu är den man är ute efter. Men det kanske inte är meningen?
Dock, varför bara vid mord av kvinnor. Även män dödas av sina hustrur eller sambos. Vart tog jämställdheten vägen?
Tre föredettingar blir landshövdingar
Ser att regeringen utsett nya landshövdingar. En sosse, en vänsterpartist och en moderat. S.k. Vänstermajoritet i de utnämningarna...
Men det som får mig att hoppa till är utnämningen av f.d. utvisningsministern Barbro Holmberg till landshövding i Gävle, för Gävleborgs län. Vad allsin dar har hälsingar och gästrikeborna gjort för ont för att drabbas av detta straff?
Stackars Gävleborg...
Men det som får mig att hoppa till är utnämningen av f.d. utvisningsministern Barbro Holmberg till landshövding i Gävle, för Gävleborgs län. Vad allsin dar har hälsingar och gästrikeborna gjort för ont för att drabbas av detta straff?
Stackars Gävleborg...
Kalla väcker heta känslor.
Den unga skidåkerskan Charlotte Kalla från Pajala väcker heta känslor. Entusiasmen i hemkommunen Pajala och i Norrbotten öht är enorm över hennes fina segrar. Kallas senaste framgångar gav henne prispengar på bortåt miljonen, och mer lär det bli om hennes form och envishet håller i sig.
Pajalas kommunalråd lovade i glädjeyran att kommunen skulle skänka henne en tomt.
I hastigheten “glömde” han bort att så får man inte göra, dvs att man inte får leka så med skattepengar och gynna en enskild. Men han kände nog på sig att det var ett populärt förslag, vilket bevisas av den insändarstorm som stödjer honom och som öser galla över de som ifrågasatt hans givmildhet med skattemedel.
Pajalas kommunalråd lovade i glädjeyran att kommunen skulle skänka henne en tomt.
I hastigheten “glömde” han bort att så får man inte göra, dvs att man inte får leka så med skattepengar och gynna en enskild. Men han kände nog på sig att det var ett populärt förslag, vilket bevisas av den insändarstorm som stödjer honom och som öser galla över de som ifrågasatt hans givmildhet med skattemedel.
23 december 2007
GOD JUL till Alf och alla andra!
Ser på internet att i skrivande stund får Alf Svensson, förre kd-ledaren, ett överväldigande stöd för sin regeringskritik. Stödet är så stort att det går mycket djupt in i leden bland regeringspartiernas (krympande skara av) sympatisörer.
Av DNs läsare håller över 70 % med Alf Svenssons kritik, av Expressens nära 80 % och av ABs läsare är det nära 90 % som har samma uppfattning som Svensson denna fråga.
Regeringens jobbpolitik ligger således milsvitt långt ifrån folkopinionen. Det tyder på att folket har större medkänsla med de som drabbas av arbetslöshet än vad regeringen har, och vad den tror folk tycker.
God Jul till er alla, med en bild av sonen Erik i snön.
Av DNs läsare håller över 70 % med Alf Svenssons kritik, av Expressens nära 80 % och av ABs läsare är det nära 90 % som har samma uppfattning som Svensson denna fråga.
Regeringens jobbpolitik ligger således milsvitt långt ifrån folkopinionen. Det tyder på att folket har större medkänsla med de som drabbas av arbetslöshet än vad regeringen har, och vad den tror folk tycker.
God Jul till er alla, med en bild av sonen Erik i snön.
Alf har rätt, tyvärr.
Förre kd-ledaren är en politikens veteraner, fortfarande verksam. Han har nu rutit till och kritiserat regeringen över dess omänskliga arbetsmarknadspolitik. Att regeringen och dess unga omgivning, har för lite livserfarenhet (utanför politiken) för att förstå den enskilda människans situation. Det är inte bara att flytta om man är 55+, har bostad och familj och plötsligt blir av med sitt jobb.
För ungdomar är den en annan sak.
Det är roligt att Alf har kvar sin verklighetskontakt, och att han verkar vara vitalare och mera socialt medveten än kretsen i och runt regeringen. Så tyvärr måste jag hålla med Alf.
God Jul.
För ungdomar är den en annan sak.
Det är roligt att Alf har kvar sin verklighetskontakt, och att han verkar vara vitalare och mera socialt medveten än kretsen i och runt regeringen. Så tyvärr måste jag hålla med Alf.
God Jul.
Oklokt regeringsbeslut om ambassadnedläggning
Ser till min förfäran att Calle Bildt och regeringen kommer att lägga ner ambassaden i Manila, Filippinerna (förkortas Phils). Av s.k. kostnadsskäl.
Jag vill ifrågasätta varför detta skulle drabba just Phils.
Som de flesta säkert vet är en ambassad så mycket mera än ett konsulat. Visserligen är det många som har personliga band till Phils, med därmed följande konsulära ärenden (och där har ambassaden i Manila inte alltid varit så bra), men dessutom är Phils, med sina bortåt 90 milj inv, ett viktigt land i SE Asia.
Ur demokratisynpunkt är det oerhört viktigt att följa utvecklingen, och gärna mera än bara "följa" ....
Demokratin där är skör, något slags demokratibistånd vore angeläget. Det borde inte gå att köpa röster med några kilo ris.
Vi vet ju att bara för ngn vecka sedan ägde det rum ett revoltförsök i Manila. Likaså vet vi ju att Gloria M Arroyos väg till makten inte är invändningsfri. För mig verkade hon vara den bästa av flera dåliga kandidater. Men alltså inte riktigt bra, och hennes omgivning (inkl familj) lär vara rejält korrupt.
Jag är lite avundsjuk på s, som har ett speciellt projekt för relationerna med Phils. Det vore angeläget att stötta de liberaler som finns i Phils också. Och då inte bara de som eventuellt finns bland de rikaste 2-300 familjerna, som också delvis är den politiska klassen.
Phils är viktigt även som en snabbt växande marknad, tyvärr med dåliga miljökonsekvenser.
Att det finns terrorister även i Phils är bekant, och speciellt i Mindanao (den stor södra ön), men samtidigt våldsamt överdrivet av Bushregimen, som ser spöken överallt. Rejäla satsningar på sysselsättning och infrastruktur skulle minska grogrunden för rekrytering av terrorister. Småkillar som får droger o sprit är inte ideologiskt bundna till (muslimska) Abbu Sayyaf el (kommunistiska)NPA. De behöver bara jobb, riktiga jobb i st f vapen och droger.
För demokratins skull, för miljöns och marknadsekonomins skull, för en sund bekämpning av terrorismen, ambassaden i Manila bör behållas!
En nedläggning kan närmast betraktas som en krigsförklaring av Sverige mot Filippinerna...
Dessutom är Phils enl uppgift det näst största engelskstalande landet i världen, näst efter USA men före både UK, och Sverige - där de flesta inte vågar använda sina klena engelskakunskaper.
I Phils så är det naturligt att expediterna tilltalar en på engelska när de förstår att man inte är filipino (och det syns ju). Och det filippinska skolsystemet har hög kvalitet.
Det är också en poäng i att Filippinerna är det enda kristna landet i Asien, det anses t.o.m. vara mera katolskt än förre påvens Polen. OK, Sverige kanske inte är speciellt kristet numera, men vår kristna tradition är ändå mera i linje med den i Phils än i andra asiatiska länder.
Jag vill ifrågasätta varför detta skulle drabba just Phils.
Som de flesta säkert vet är en ambassad så mycket mera än ett konsulat. Visserligen är det många som har personliga band till Phils, med därmed följande konsulära ärenden (och där har ambassaden i Manila inte alltid varit så bra), men dessutom är Phils, med sina bortåt 90 milj inv, ett viktigt land i SE Asia.
Ur demokratisynpunkt är det oerhört viktigt att följa utvecklingen, och gärna mera än bara "följa" ....
Demokratin där är skör, något slags demokratibistånd vore angeläget. Det borde inte gå att köpa röster med några kilo ris.
Vi vet ju att bara för ngn vecka sedan ägde det rum ett revoltförsök i Manila. Likaså vet vi ju att Gloria M Arroyos väg till makten inte är invändningsfri. För mig verkade hon vara den bästa av flera dåliga kandidater. Men alltså inte riktigt bra, och hennes omgivning (inkl familj) lär vara rejält korrupt.
Jag är lite avundsjuk på s, som har ett speciellt projekt för relationerna med Phils. Det vore angeläget att stötta de liberaler som finns i Phils också. Och då inte bara de som eventuellt finns bland de rikaste 2-300 familjerna, som också delvis är den politiska klassen.
Phils är viktigt även som en snabbt växande marknad, tyvärr med dåliga miljökonsekvenser.
Att det finns terrorister även i Phils är bekant, och speciellt i Mindanao (den stor södra ön), men samtidigt våldsamt överdrivet av Bushregimen, som ser spöken överallt. Rejäla satsningar på sysselsättning och infrastruktur skulle minska grogrunden för rekrytering av terrorister. Småkillar som får droger o sprit är inte ideologiskt bundna till (muslimska) Abbu Sayyaf el (kommunistiska)NPA. De behöver bara jobb, riktiga jobb i st f vapen och droger.
För demokratins skull, för miljöns och marknadsekonomins skull, för en sund bekämpning av terrorismen, ambassaden i Manila bör behållas!
En nedläggning kan närmast betraktas som en krigsförklaring av Sverige mot Filippinerna...
Dessutom är Phils enl uppgift det näst största engelskstalande landet i världen, näst efter USA men före både UK, och Sverige - där de flesta inte vågar använda sina klena engelskakunskaper.
I Phils så är det naturligt att expediterna tilltalar en på engelska när de förstår att man inte är filipino (och det syns ju). Och det filippinska skolsystemet har hög kvalitet.
Det är också en poäng i att Filippinerna är det enda kristna landet i Asien, det anses t.o.m. vara mera katolskt än förre påvens Polen. OK, Sverige kanske inte är speciellt kristet numera, men vår kristna tradition är ändå mera i linje med den i Phils än i andra asiatiska länder.
13 december 2007
Sossecirkus i Försäkringskassan.
Betyder det något att en sosse avlöser en annan?
En sosse, Inger Efraimsson, avgår som ordförande för Försäkringskassan, en annan, Erik Åsbrink kommer i stället.
Efraimsson anger sina skäl för avgång med att hon är väldigt orolig för hur det ska gå för de sjukskrivna i framtiden, om de ska ut tillbaka till sitt gamla jobb efter tre månader, eller om de inte längre orkar med det, ta avsked från det och ut och söka vilket jobb som helst på marknaden efter sex månaders sjukdom. Etc. Det är ett skäl gott nog för oro, och stämmer med den officiella retoriken från socialdemokraterna.
Regeringens förslag må vara en god tanke, att försöka få sjuka tillbaka i arbete. Men medlen är ytterst inhumana och verkar ogenomtänkta. Eller om de är genomtänkta är de ett tecken på en skrämmande människosyn, något som vare sig socialliberalerna i fp eller som kristdemokrater gärna kan ställa upp på. Inte utan att tumma på sina principer och sin ideologi i alla fall.
Regeringen kontrade dock Efraimssons avhopp med att utse den tunge sossen och f.d. finansministern Erik Åsbrink som ny ordförande. På sitt sätt kan det förefalla smått genialiskt. Därmed så visar regeringen att den inte ser till partiboken i sina utnämningar, utan till meriter. Och de sossar som såg Efraimssons avhopp som ett frisk tecken i enlighet med partiets linje, de känner sig nog en aning besvärade.
Åsbrink ser inga svårigheter att ställa upp på regeringens linje.
Detta visar att det inom sossepartiet finns olika inställningar till hur man ska se på försäkringskassans regler. Det inger tvivel om vad s-partiet egentligen vill. OK, före valet skäller de på alliansregeringen, men vad kan man vänta efter valet 2010 om sossarna vinner? Kommer de då att acceptera “högerregeringens hemska politik” betr sjukreglerna?
Ett skickligt taktiskt spel från regeringen när den sprider tvivel om socialdemokraternas egentliga inställning. Och hur det hela än slutar, så finns en klar förlorare: de långtidssjuka. De som t ex med cancer eller andra tunga sjukdomar i kroppen ska oroa sig inte bara för sin sjukdom utan också för att de inte ska få behålla sitt jobb eller tvingas ut i en ny, okänd arbetsmarknad, oftast då med sämre villkor, den dag de eventuellt tillfrisknat, helt eller delvis.
En sosse, Inger Efraimsson, avgår som ordförande för Försäkringskassan, en annan, Erik Åsbrink kommer i stället.
Efraimsson anger sina skäl för avgång med att hon är väldigt orolig för hur det ska gå för de sjukskrivna i framtiden, om de ska ut tillbaka till sitt gamla jobb efter tre månader, eller om de inte längre orkar med det, ta avsked från det och ut och söka vilket jobb som helst på marknaden efter sex månaders sjukdom. Etc. Det är ett skäl gott nog för oro, och stämmer med den officiella retoriken från socialdemokraterna.
Regeringens förslag må vara en god tanke, att försöka få sjuka tillbaka i arbete. Men medlen är ytterst inhumana och verkar ogenomtänkta. Eller om de är genomtänkta är de ett tecken på en skrämmande människosyn, något som vare sig socialliberalerna i fp eller som kristdemokrater gärna kan ställa upp på. Inte utan att tumma på sina principer och sin ideologi i alla fall.
Regeringen kontrade dock Efraimssons avhopp med att utse den tunge sossen och f.d. finansministern Erik Åsbrink som ny ordförande. På sitt sätt kan det förefalla smått genialiskt. Därmed så visar regeringen att den inte ser till partiboken i sina utnämningar, utan till meriter. Och de sossar som såg Efraimssons avhopp som ett frisk tecken i enlighet med partiets linje, de känner sig nog en aning besvärade.
Åsbrink ser inga svårigheter att ställa upp på regeringens linje.
Detta visar att det inom sossepartiet finns olika inställningar till hur man ska se på försäkringskassans regler. Det inger tvivel om vad s-partiet egentligen vill. OK, före valet skäller de på alliansregeringen, men vad kan man vänta efter valet 2010 om sossarna vinner? Kommer de då att acceptera “högerregeringens hemska politik” betr sjukreglerna?
Ett skickligt taktiskt spel från regeringen när den sprider tvivel om socialdemokraternas egentliga inställning. Och hur det hela än slutar, så finns en klar förlorare: de långtidssjuka. De som t ex med cancer eller andra tunga sjukdomar i kroppen ska oroa sig inte bara för sin sjukdom utan också för att de inte ska få behålla sitt jobb eller tvingas ut i en ny, okänd arbetsmarknad, oftast då med sämre villkor, den dag de eventuellt tillfrisknat, helt eller delvis.
07 december 2007
Är könet det som avgör trovärdighet?
“Vi tror alltid på kvinnan, utan att ställa frågor. Det är hela kvinnojourernas ideologi”, säger en av de dömda kvinnorna vid kvinnojouren i Tranås. Detta sedan hovrätten beslutat att lagen gäller även för kvinnojourerna. Det var och är inte lagligt att gömma barnen för fadern under sex år när domstolen dömt att faderns skall vara vårdnadshavare.
Den dömda kvinnan (och kanske hennes medhjälpare?) menar att domstolsbeslutet drar undan grunden för kvinnojourerna.
Man häpnar, är alltså grunden för kvinnojourernas verksamhet att de ska bryta mot lagen? Är det till en verksamhet som bygger på lagbrott som stat och kommuner ger anslag?
Jag vill inte tro att detta uttalande är representativt för kvinnojoursrörelsen och de där verksamma. Skulle så vara fallet är det uppseendeväckande. Men inte bara det, det är lagbrott! Om en domstol (i några fåtal fall) tilldömer mannen vårdnaden av barnen, då anser dessa kvinnojouraktiva att de kan (och ska? ) sätta sig över lagen.
Däremot så förutsätter de att lagen skall följas om kvinnan får vårdnaden.
Var det någon som fick en fundering om detta med likhet inför lagen? Vad jag förstår så ska domstolarna utgå från barnets bästa, men ska det bara gälla om det samtidigt favoriserar kvinnan?
Jag trodde att kvinnojourerna var till för att skydda kvinnor från män som kvinnorna uppger är våldsamma. Det faktiska förhållandet kan självfallet vara svårt att känna till. Då är det försvarligt om jouren föredrar att “tro” på kvinna, för att skydda henne. I sinom tid lär det visa sig, med eller utan domstolsbeslut, om de har rätt.
En helt annan sak är om kvinnjouren tar aktiv ställning, inte för att skydda kvinnan, utan för att hjälpa henne att trotsa ett fattat domstolsbeslut gällande vårdnaden av barnen. Därmed så “överprövar” kvinnojouren domstolens beslut, och tillmäter det kvinnliga könet större bevisvärde än den individuella prövningen som skett i domstolen.
Människor, oavsett kön, ska skyddas mot övergrepp. Däremot så kan det inte vara rimligt att “döma” (vare sig i domstol eller av olika organisationer) på grund av grupptillhörighet eller kön. Det måste vara den enskilda människan och den faktiska situationen i det enskilda fallet som ska bedömas.
Annars lever vi inte längre i ett rättssamhälle.
Den dömda kvinnan (och kanske hennes medhjälpare?) menar att domstolsbeslutet drar undan grunden för kvinnojourerna.
Man häpnar, är alltså grunden för kvinnojourernas verksamhet att de ska bryta mot lagen? Är det till en verksamhet som bygger på lagbrott som stat och kommuner ger anslag?
Jag vill inte tro att detta uttalande är representativt för kvinnojoursrörelsen och de där verksamma. Skulle så vara fallet är det uppseendeväckande. Men inte bara det, det är lagbrott! Om en domstol (i några fåtal fall) tilldömer mannen vårdnaden av barnen, då anser dessa kvinnojouraktiva att de kan (och ska? ) sätta sig över lagen.
Däremot så förutsätter de att lagen skall följas om kvinnan får vårdnaden.
Var det någon som fick en fundering om detta med likhet inför lagen? Vad jag förstår så ska domstolarna utgå från barnets bästa, men ska det bara gälla om det samtidigt favoriserar kvinnan?
Jag trodde att kvinnojourerna var till för att skydda kvinnor från män som kvinnorna uppger är våldsamma. Det faktiska förhållandet kan självfallet vara svårt att känna till. Då är det försvarligt om jouren föredrar att “tro” på kvinna, för att skydda henne. I sinom tid lär det visa sig, med eller utan domstolsbeslut, om de har rätt.
En helt annan sak är om kvinnjouren tar aktiv ställning, inte för att skydda kvinnan, utan för att hjälpa henne att trotsa ett fattat domstolsbeslut gällande vårdnaden av barnen. Därmed så “överprövar” kvinnojouren domstolens beslut, och tillmäter det kvinnliga könet större bevisvärde än den individuella prövningen som skett i domstolen.
Människor, oavsett kön, ska skyddas mot övergrepp. Däremot så kan det inte vara rimligt att “döma” (vare sig i domstol eller av olika organisationer) på grund av grupptillhörighet eller kön. Det måste vara den enskilda människan och den faktiska situationen i det enskilda fallet som ska bedömas.
Annars lever vi inte längre i ett rättssamhälle.
30 november 2007
Svensk skola inte så bra som vi velat tro.
Häromdagen nåddes vi via media om uppgiften att svenska elever halkat ner vad gäller läskunnigheten. Fortfarande bra, men andra länder hade gått om oss.
Nu hör jag också att elevernas kunskaper i naturvetenskap inte heller är lysande. Där låg vi inte i topp tidigare, men har nu halkat ner en rejäl bit ytterligare.
Och sossarna tvekar och velar fortfarande om de behöver ompröva sin skolpolitik. Ack, ja.
Nyligen fick vi också läsa att regeringens (läs, fp-ministrarnas i utbildningsdepartementet) förslag till ett “lärarlyft” hotade att bli ett fiasko.
Inte så att förslaget i sig var dåligt, utan pga att kommunerna var sena och snåla med att ställa upp med sin blygsamma andel.
Det hela gick ut på 30.000 behöriga lärare skulle få chansen att vidareutbilda sig och fördjupa sina kunskaper med till stor del bibehållen lön, staten skulle stå för större delen av kostnaden, och kommunerna en mindre del.
Nog verkar det behövas ett lyft av den svenska skolan, bl a genom att lyfta lärarnas kunskaper. Elevernas resultat tyder inte på att det är riktigt bra idag. Och kanske har vi i Sverige trott att vi varit världsbäst (vi tror ju ofta det) på lärarutbildning. Tar man av skygglapparna så är uppenbarligen den mycket bättre på andra håll. Trots att svenska myndigheter och lärarutbildare inte insett det.
Nu hör jag också att elevernas kunskaper i naturvetenskap inte heller är lysande. Där låg vi inte i topp tidigare, men har nu halkat ner en rejäl bit ytterligare.
Och sossarna tvekar och velar fortfarande om de behöver ompröva sin skolpolitik. Ack, ja.
Nyligen fick vi också läsa att regeringens (läs, fp-ministrarnas i utbildningsdepartementet) förslag till ett “lärarlyft” hotade att bli ett fiasko.
Inte så att förslaget i sig var dåligt, utan pga att kommunerna var sena och snåla med att ställa upp med sin blygsamma andel.
Det hela gick ut på 30.000 behöriga lärare skulle få chansen att vidareutbilda sig och fördjupa sina kunskaper med till stor del bibehållen lön, staten skulle stå för större delen av kostnaden, och kommunerna en mindre del.
Nog verkar det behövas ett lyft av den svenska skolan, bl a genom att lyfta lärarnas kunskaper. Elevernas resultat tyder inte på att det är riktigt bra idag. Och kanske har vi i Sverige trott att vi varit världsbäst (vi tror ju ofta det) på lärarutbildning. Tar man av skygglapparna så är uppenbarligen den mycket bättre på andra håll. Trots att svenska myndigheter och lärarutbildare inte insett det.
Ylva avgår, dagens nyhet fredag 30 nov
Dagens nyhet idag lokalt, 30 nov, är förstås att Norrbottens-Kuriren meddelar att Ylva Strutz avgår som gruppledare för folkpartiet i Luleå. Av hälsoskäl. Hon har varit en slitvarg, men om hälsan inte står bi så är det ju klokt att lägga av i tid. Ingen, säger ingen, tackar den som sliter ut sig på att arbeta politiskt...
Dagens nyheter igår.
Dagens inhemska nyhet för mig var artikeln i Nu om Sepideh Erfanis bekymmer med inte bara ex-man utan även med iranska och svenska myndigheter. Alla män klarar inte av att frun engagerar sig i det nya landets politik. Det blir en oöverstiglig kulturkrock.
Att såväl iranska som svenska myndigheter krånglar eller visar ointresse är tyvärr ingen nyhet, egentligen.
Den internationella nyheten var förstås försöket till statskupp i Filippinerna. Uppenbarligen finns ett stort missnöje med presidenten Gloria Arroyo pga utbredd korruption. Nu är ju inte militärkuppen det bästa sättet att få en ändring, i vart fall inte om den ska vara demokratisk. Problemet när det var presidentval var att det inte föreföll som att det fanns någon bättre kandidat heller. Antingen är det mer eller mindre suspekta kändisar eller så är kandidaterna rekryterade ur samma lilla politisk/ekonomiska elit.
Att såväl iranska som svenska myndigheter krånglar eller visar ointresse är tyvärr ingen nyhet, egentligen.
Den internationella nyheten var förstås försöket till statskupp i Filippinerna. Uppenbarligen finns ett stort missnöje med presidenten Gloria Arroyo pga utbredd korruption. Nu är ju inte militärkuppen det bästa sättet att få en ändring, i vart fall inte om den ska vara demokratisk. Problemet när det var presidentval var att det inte föreföll som att det fanns någon bättre kandidat heller. Antingen är det mer eller mindre suspekta kändisar eller så är kandidaterna rekryterade ur samma lilla politisk/ekonomiska elit.
28 november 2007
Är det fel att "rika" kan fly?
Av Göran Johanssons utspel om flyktingar, liksom de som i större el mindre grad håller med honom, att döma är det tydligen fel om folk med ekonomiska resurser lyckas fly till Sverige.
Varför det?
Flykting blir man pga förföljelse (politisk), tortyr etc i sitt hemland. Det är inte något som är inkomstprövat. Det drabbar både fattiga och "rika". Ska den som har lite pengar inte anses skyddsvärd, om hon/han förföljs för sina åsikter?
Dessutom tycks s-Göran Johansson och hans eftersägare tro att den som flyr alltid "har pengar". Fel, det verkar minst lika vanligt att flyktingen har det så pressat i sin tillvaro att han/hon LÅNAR pengar för att fly undan förtrycket.
F.ö. brukar de som nu instämmer i GJ:s argument anklaga flyktingar och invandrare (utan att bry sig om att skilja på dessa grupper) för att leva på svenska skattepengar. Då borde det vara bra om "rika" kommer hit, inte de "fattiga"... Men logik i denna fråga är inte det om utmärker vare sig Göran Johansson eller de flyktingfientliga.
Varför det?
Flykting blir man pga förföljelse (politisk), tortyr etc i sitt hemland. Det är inte något som är inkomstprövat. Det drabbar både fattiga och "rika". Ska den som har lite pengar inte anses skyddsvärd, om hon/han förföljs för sina åsikter?
Dessutom tycks s-Göran Johansson och hans eftersägare tro att den som flyr alltid "har pengar". Fel, det verkar minst lika vanligt att flyktingen har det så pressat i sin tillvaro att han/hon LÅNAR pengar för att fly undan förtrycket.
F.ö. brukar de som nu instämmer i GJ:s argument anklaga flyktingar och invandrare (utan att bry sig om att skilja på dessa grupper) för att leva på svenska skattepengar. Då borde det vara bra om "rika" kommer hit, inte de "fattiga"... Men logik i denna fråga är inte det om utmärker vare sig Göran Johansson eller de flyktingfientliga.
27 november 2007
Pinsamt av Göran Johansson om flyktingar och smuggling
Inte har Tobias Billström, migrationsministern, tidigare gjort något speciellt intryck på mig. Men radiodebatten med sossarnas starke man i Göteborg, Göran Johansson klarade han med bravur. Han betecknade dennes utspel om flyktingpolitiken som pinsamt och populistisk och påpekade bl a att Johanssons förslag stred mot flera internationella överenskommelser om flyktingars rätt till individuell prövning.
När jag först läste om Göran Johanssons utspel så blev jag rädd att han skulle få hejarop från rasister och flyktingfientliga grupper. Precis så blev det, inte minst på internet kunde man genast se hur GJ sagt det “vanligt folk” ansåg, att äntligen har en politiker “visat mod” när han sagt att Sverige ska kasta ut flyktingarna. Självklart övertolkas gärna hans uttalande, men han har sig själv att skylla då det var fullt av hopblandningar och konstigheter.
De som är fientliga mot främlingar, de blandar i likhet med GJ ihop flyktingar och invandrare. De bortser helt från såväl svenska lagar som internationella konventioner till skydd för utsatta grupper. De talar om Sveriges “renhet”. Nu tar man också upp detta med smugglingen. Och (s)-kommunalrådet i Göteborg tjatar på om det orimliga i att smugglare tjänar pengar på flyktingarna. Det är lätt att hålla med om, men det är inte flyktingarnas fel att skurkar utnyttjar deras situation. Det är helt galet att klämma åt flyktingarna i stället för de brottsliga smugglarna.
Göran J blandar också in Göteborgs problem att hitta bostäder åt flyktingarna med smugglingen. Det är helt poänglöst att göra så. Åter igen, det är inte flyktingens fel att inte olika kommuner har nog med bostäder. Det minskar inte deras skyddsbehov. GJ verkar inte heller veta att Sverige saknar ambassad i Irak, och att Sverige därför inte kan ge visum, alltså är alla flyktingar “illegala”. Återigen, det är Sverige som är en orsak till marknaden för smugglarna, inte flyktingarna. Men väl i Sverige så klarar de flesta de tuffa kraven för att anses som skyddsberättigade flyktingar.
Göran Johansson har rätt i att Sveriges kommuner borde ta sitt ansvar och ta emot flyktingar proportionellt till befolkningen liksom att det behövs en effektivare svenskundervisning och snabb utlotsning på arbetsmarknaden (på deras kvalifikationer, alla kan inte städa), men det ger ingen som helst anledning att straffa flyktingarna för dessa brister i Sverige!
Det är tragiskt att en ledande socialdemokrat som Göran Johansson spelar främlingsfientliga krafter i händerna på detta förvirrade sätt. Jag vill inte tro att det är meningen, men han lägger sig pinsamt nära sverigedemokraterna med sitt ställningstagande.
När jag först läste om Göran Johanssons utspel så blev jag rädd att han skulle få hejarop från rasister och flyktingfientliga grupper. Precis så blev det, inte minst på internet kunde man genast se hur GJ sagt det “vanligt folk” ansåg, att äntligen har en politiker “visat mod” när han sagt att Sverige ska kasta ut flyktingarna. Självklart övertolkas gärna hans uttalande, men han har sig själv att skylla då det var fullt av hopblandningar och konstigheter.
De som är fientliga mot främlingar, de blandar i likhet med GJ ihop flyktingar och invandrare. De bortser helt från såväl svenska lagar som internationella konventioner till skydd för utsatta grupper. De talar om Sveriges “renhet”. Nu tar man också upp detta med smugglingen. Och (s)-kommunalrådet i Göteborg tjatar på om det orimliga i att smugglare tjänar pengar på flyktingarna. Det är lätt att hålla med om, men det är inte flyktingarnas fel att skurkar utnyttjar deras situation. Det är helt galet att klämma åt flyktingarna i stället för de brottsliga smugglarna.
Göran J blandar också in Göteborgs problem att hitta bostäder åt flyktingarna med smugglingen. Det är helt poänglöst att göra så. Åter igen, det är inte flyktingens fel att inte olika kommuner har nog med bostäder. Det minskar inte deras skyddsbehov. GJ verkar inte heller veta att Sverige saknar ambassad i Irak, och att Sverige därför inte kan ge visum, alltså är alla flyktingar “illegala”. Återigen, det är Sverige som är en orsak till marknaden för smugglarna, inte flyktingarna. Men väl i Sverige så klarar de flesta de tuffa kraven för att anses som skyddsberättigade flyktingar.
Göran Johansson har rätt i att Sveriges kommuner borde ta sitt ansvar och ta emot flyktingar proportionellt till befolkningen liksom att det behövs en effektivare svenskundervisning och snabb utlotsning på arbetsmarknaden (på deras kvalifikationer, alla kan inte städa), men det ger ingen som helst anledning att straffa flyktingarna för dessa brister i Sverige!
Det är tragiskt att en ledande socialdemokrat som Göran Johansson spelar främlingsfientliga krafter i händerna på detta förvirrade sätt. Jag vill inte tro att det är meningen, men han lägger sig pinsamt nära sverigedemokraterna med sitt ställningstagande.
Utvisa brottsoffer ?
Är det rimligt att utvisa brottsoffer?
“Utvisa alla insmugglade flyktingar”, säger Göran Johansson, legendariskt s-kommunalråd i Göteborg, enl DN 27 nov. Han kan inte acceptera att någon tjänar pengar på flyktingarna katastrof. Därför vill han utvisa, inte smugglarna, utan flyktingarna.
En märklig slutsats. Den betyder ju att om någon utsätts för ett brott, så ska offret straffas. Det rimliga är annars att brottslingen, smugglaren, straffas. Liksom att grunden för den brottsliga verksamheten bekämpas, om möjligt undanröjes.
I och för sig kan det inte i alla situationer fördömas att flyktingar smugglas ut ur ett land där de förföljs och till ett land som kan ge dem skydd. Det omoraliska är när smugglarna tar (skamlöst) betalt – och ofta genomför smugglingen på ett för flyktingen mycket riskabelt sätt. Men exempelvis under andra världskriget kom många flyktingar till Sverige som insmugglade. Och där smugglaren inte tog betalt utan vägleddes av humanitära skäl.
I det aktuella fallet med irakiska flyktingar så beror det på den kaotiska situationen i Irak, med hot, mord och ett, i praktiken, pågående inbördeskrig. Främst ansvaret för det är hur den den “darriga” regimen i Irak liksom USA (med allierade) (miss)sköter sig där. Men också hur svenska myndigheter ser på asyl- och viseringsfrågorna. Det är det som är orsaken till att det är lönsamt med människosmuggling. Inte flyktingarnas fel.
Jag tror inte att Göran Johans(s)on har de minsta sympatier för Sverigedemokraterna. Inte desto mindre så blåser hans uttalande under de främlings- och flyktingfientliga krafterna, ger dem ett indirekt stöd.
“Utvisa alla insmugglade flyktingar”, säger Göran Johansson, legendariskt s-kommunalråd i Göteborg, enl DN 27 nov. Han kan inte acceptera att någon tjänar pengar på flyktingarna katastrof. Därför vill han utvisa, inte smugglarna, utan flyktingarna.
En märklig slutsats. Den betyder ju att om någon utsätts för ett brott, så ska offret straffas. Det rimliga är annars att brottslingen, smugglaren, straffas. Liksom att grunden för den brottsliga verksamheten bekämpas, om möjligt undanröjes.
I och för sig kan det inte i alla situationer fördömas att flyktingar smugglas ut ur ett land där de förföljs och till ett land som kan ge dem skydd. Det omoraliska är när smugglarna tar (skamlöst) betalt – och ofta genomför smugglingen på ett för flyktingen mycket riskabelt sätt. Men exempelvis under andra världskriget kom många flyktingar till Sverige som insmugglade. Och där smugglaren inte tog betalt utan vägleddes av humanitära skäl.
I det aktuella fallet med irakiska flyktingar så beror det på den kaotiska situationen i Irak, med hot, mord och ett, i praktiken, pågående inbördeskrig. Främst ansvaret för det är hur den den “darriga” regimen i Irak liksom USA (med allierade) (miss)sköter sig där. Men också hur svenska myndigheter ser på asyl- och viseringsfrågorna. Det är det som är orsaken till att det är lönsamt med människosmuggling. Inte flyktingarnas fel.
Jag tror inte att Göran Johans(s)on har de minsta sympatier för Sverigedemokraterna. Inte desto mindre så blåser hans uttalande under de främlings- och flyktingfientliga krafterna, ger dem ett indirekt stöd.
21 november 2007
Piteå fegar betr flyktingmottagning.
När jag först läste om att Piteå kommun skulle ta emot 50 flyktingar per år i tre år (alltså ynka 150 föredelade på en treårsperiod) så infann sig genast frågor.
Ett var just det märkligt låga antalet. Det märkliga i det förstäktes av att det tydligen inte förkommit något egentligt mottagande under flera år.
Ett annat frågetecken är att kommunen uppenbarligen får mycket generöst med pengar från staten för detta. Den misstanke jag får är att det går med vinst för kommunen, och då inte bara indirekt genom fler invånare och därmed konsumenter i samhället. Eller så blir det statligt avlönade kommunala administratörer och “hjälppersonal” av stora mått, vilket även ökar skatteintäkterna.
Visst finns det en viss ovilja hos alltför många (även pitebor) emot allt som är nytt, däri inbegripet folk som kommer från andra länder, vare sig de är flyktingar eller vanliga invandrare (som alltså inte får bidrag!). Men graden av motstånd beror på hur frågor ställs!
Ofta är det just en rädsla för det okända. Som försvinner så fort man verkligen möter människan bakom etiketten. Man glömmer också att utan de som kommit hit från andra länder skulle Sverige stanna – och att en stor del av de som kallar sig för svenskar faktiskt själva har utländsk härstamning.
När jag så erfar att det antal flyktingar som Piteås politiker gått med på att ta emot bara är en tredjedel av vad som faller på kommunen lott enl Integrationsverket, då blir jag bedrövad, ja skamsen å kommunens vägnar. Menar verkligen kommunledningen att Piteå inte klarar av att ta omhand ens den andel som vi borde ta, på ett bra sätt?
Kommunens ledande politiker borde i högre grad sprida kunskap om dels behovet av “nya svenskar”, dels om det humanitärt viktiga i att ta emot flyktingar. Flykting är ju per definiton en som flytt undan krig, terror eller annat förtryck i sitt hemland. Flyktingbeslutet som fullmäktige tog den 19 november, det ser jag som att Piteå fegar ur sitt ansvar.
Ett var just det märkligt låga antalet. Det märkliga i det förstäktes av att det tydligen inte förkommit något egentligt mottagande under flera år.
Ett annat frågetecken är att kommunen uppenbarligen får mycket generöst med pengar från staten för detta. Den misstanke jag får är att det går med vinst för kommunen, och då inte bara indirekt genom fler invånare och därmed konsumenter i samhället. Eller så blir det statligt avlönade kommunala administratörer och “hjälppersonal” av stora mått, vilket även ökar skatteintäkterna.
Visst finns det en viss ovilja hos alltför många (även pitebor) emot allt som är nytt, däri inbegripet folk som kommer från andra länder, vare sig de är flyktingar eller vanliga invandrare (som alltså inte får bidrag!). Men graden av motstånd beror på hur frågor ställs!
Ofta är det just en rädsla för det okända. Som försvinner så fort man verkligen möter människan bakom etiketten. Man glömmer också att utan de som kommit hit från andra länder skulle Sverige stanna – och att en stor del av de som kallar sig för svenskar faktiskt själva har utländsk härstamning.
När jag så erfar att det antal flyktingar som Piteås politiker gått med på att ta emot bara är en tredjedel av vad som faller på kommunen lott enl Integrationsverket, då blir jag bedrövad, ja skamsen å kommunens vägnar. Menar verkligen kommunledningen att Piteå inte klarar av att ta omhand ens den andel som vi borde ta, på ett bra sätt?
Kommunens ledande politiker borde i högre grad sprida kunskap om dels behovet av “nya svenskar”, dels om det humanitärt viktiga i att ta emot flyktingar. Flykting är ju per definiton en som flytt undan krig, terror eller annat förtryck i sitt hemland. Flyktingbeslutet som fullmäktige tog den 19 november, det ser jag som att Piteå fegar ur sitt ansvar.
10 november 2007
Fusk?
Ännu en av alla dessa utredningar och “uppskattningar” av fel i utbetalningar inom de s.k. transfereringssystemen (det som alltmer kallas “bidrag”, men som till övervägande del är försäkringssystem, låt vara med blandad finansiering) har kommit.
Hur lyfter då media fram denna? Onödig fråga, eftersom det tycks vara en naturlag att det sker under rubriken “fusk”.
Då kan man notera att det även denna gång är uppskattningar, dvs mer eller mindre kvalificerade gissningar. Inte dagens sanning således.
Samt att hälften av felen inte ens i dessa gissningar är fusk, utan fel i systemen, felaktig hantering av tjänstemännen ex-vis på Försäkringskassan m fl myndigheter. Ofta(st?) beroende på invecklade och svårtolkade och ologiska bestämmelser. Det man frågar sig är hur mycket av det som kallas fusk som också beror på svårtydda regler?
För min del ser jag som den logiska slutsatsen av denna utredning att reglerna måste göras enklare, omöjliga att missförstå. Samt att handläggarna ska få bättre skolning i vad reglerna faktiskt innebär. Självfallet ska allmänheten också få bättre information om de förhoppningsvis förenklade reglerna.
När detta är genomfört kan media (och Allianspolitiker) med större berättigande prata om “fusk” för det svinn som därefter eventuellt finns kvar.
Hur lyfter då media fram denna? Onödig fråga, eftersom det tycks vara en naturlag att det sker under rubriken “fusk”.
Då kan man notera att det även denna gång är uppskattningar, dvs mer eller mindre kvalificerade gissningar. Inte dagens sanning således.
Samt att hälften av felen inte ens i dessa gissningar är fusk, utan fel i systemen, felaktig hantering av tjänstemännen ex-vis på Försäkringskassan m fl myndigheter. Ofta(st?) beroende på invecklade och svårtolkade och ologiska bestämmelser. Det man frågar sig är hur mycket av det som kallas fusk som också beror på svårtydda regler?
För min del ser jag som den logiska slutsatsen av denna utredning att reglerna måste göras enklare, omöjliga att missförstå. Samt att handläggarna ska få bättre skolning i vad reglerna faktiskt innebär. Självfallet ska allmänheten också få bättre information om de förhoppningsvis förenklade reglerna.
När detta är genomfört kan media (och Allianspolitiker) med större berättigande prata om “fusk” för det svinn som därefter eventuellt finns kvar.
09 november 2007
Städa trappan uppifrån!
Ny kampanj behövs: mot användande av svartjobb.
Allianspartierna, först i opposition och nu i regeringsställning, har fört en kraftfull kampanj emot “bidragsfusk”. Låt vara att den till vissa delar varit överdriven och att därmed ordet “bidrag” fått en vidare betydelse än tidigare. Att få en försäkringsersättning, som man själv i större eller mindre grad själv betalt in avgifter för, det kallas numera att “få bidrag”. Men effekt har den haft. Sjuka vågar inte vara hemma utan går till jobbet och smittar ner andra. Arbetslösa och långtidssjuka får allt oftare göra sig av med kåken eller bilen och leva precis på eller under existensminimun.
Detta medan samhällets toppar, visar det sig nu allt tydligare, själva sätter sig över lagar, regler och vanlig anständighet genom att inte bara bevilja sig höga löner utan även genom att strunta i teve-licensen (ok, den är ett otyg, men man ska ju betala den), genom att ha barnflickor svart städhjälp i åratal utan att betala skatter och lämna in arbetsgivaruppgifter, genom att anlita svartjobbare vid omfattande ombyggnationer och att strunta i om och hur bygglov fåtts. Barnomsorgsavgifter betalas inte, det fifflas med bostadsrätter och förturer etc.
Vi ser också hur riksdagsledamöter utnyttjar sin ställning in absurdum för att låta skattebetalarna stå för resor som kanske inte formellt är fel (eftersom de själva bestämmer vad som är fel och vem som bestämmer det), men som alla andra, för vilka lagar och vanliga regler gäller, får betala själva.
Detta beteende, hos ledande politiker och politiska tjänstemän med goda ersättningar, är förödande för det allmänna rättsmedvetandet, och skapar dessutom politikerförakt.
Det som regeringen nu, och i synnerhet moderaterna, och gärna med stöd av oppositionen, som ju inte är så änglavit heller, borde göra, det är att starta en kampanj emot allt “svart”.
Det bör börja med en rejäl och oförbehållsam avbön. Och sedan ska det städas från toppen!
Det som är klara lagbrott ska tas om hand den vägen. Det som är olämpligt men inte (längre) olagligt rent juridiskt ska också snyggas till, betalas och slutas med.
Exempelvis måste riksdagens reseregler skärpas, och reseräkningarna kontrolleras. Det kan inte vara den enskilde ledamötens privilegium att bestämma att en resa som i huvudsak är privat ska anses som en resa i tjänsten. Jämför gärna med kraven på att utomstående nu ska bedöma föräldrars rätt att vårda sjuka barn.
Jag anser detta är viktigt för regeringens – och alla politikers (idag svärtas ju ideellt arbetande fritidspolitiker ner av topparnans uppförande) – trovärdighet!
Självfallet måste det samtidigt ordentligt redas ut vad som är “svart”, så det stämmer med rättsmedvetandet. T ex är det ju olagligt att anlita svarta barnflickor. Men det är ju orimligt att hårddra det så att man inte kan anlita en grannflicka för någon enstaka gång utan att anses agera svart. Det måste också vara helt OK att grannar eller släktingar hjälper varandra med småsaker och utan att pengar används, eller bara i försumbar mån.
Det måste gå att hitta en väg som klargör att hjälpsamhet är bra och lagligt, men att systematiskt nyttjande av t ex byggjobbare etc utan kvitton och redovisning är det brottsliga – för båda parter. De nya reglerna om hushållsnära tjänster bör, trots att de har sina tveksamheter, och knappast hjälper medel-Svensson med städbehov, vilket väl var meningen, ändå eliminera en del svarta företeelser i den sektorn.
Men framför allt måste “städningen”ske från toppen av trappan, om den ska resultera i en mindre svart sektor.
Allianspartierna, först i opposition och nu i regeringsställning, har fört en kraftfull kampanj emot “bidragsfusk”. Låt vara att den till vissa delar varit överdriven och att därmed ordet “bidrag” fått en vidare betydelse än tidigare. Att få en försäkringsersättning, som man själv i större eller mindre grad själv betalt in avgifter för, det kallas numera att “få bidrag”. Men effekt har den haft. Sjuka vågar inte vara hemma utan går till jobbet och smittar ner andra. Arbetslösa och långtidssjuka får allt oftare göra sig av med kåken eller bilen och leva precis på eller under existensminimun.
Detta medan samhällets toppar, visar det sig nu allt tydligare, själva sätter sig över lagar, regler och vanlig anständighet genom att inte bara bevilja sig höga löner utan även genom att strunta i teve-licensen (ok, den är ett otyg, men man ska ju betala den), genom att ha barnflickor svart städhjälp i åratal utan att betala skatter och lämna in arbetsgivaruppgifter, genom att anlita svartjobbare vid omfattande ombyggnationer och att strunta i om och hur bygglov fåtts. Barnomsorgsavgifter betalas inte, det fifflas med bostadsrätter och förturer etc.
Vi ser också hur riksdagsledamöter utnyttjar sin ställning in absurdum för att låta skattebetalarna stå för resor som kanske inte formellt är fel (eftersom de själva bestämmer vad som är fel och vem som bestämmer det), men som alla andra, för vilka lagar och vanliga regler gäller, får betala själva.
Detta beteende, hos ledande politiker och politiska tjänstemän med goda ersättningar, är förödande för det allmänna rättsmedvetandet, och skapar dessutom politikerförakt.
Det som regeringen nu, och i synnerhet moderaterna, och gärna med stöd av oppositionen, som ju inte är så änglavit heller, borde göra, det är att starta en kampanj emot allt “svart”.
Det bör börja med en rejäl och oförbehållsam avbön. Och sedan ska det städas från toppen!
Det som är klara lagbrott ska tas om hand den vägen. Det som är olämpligt men inte (längre) olagligt rent juridiskt ska också snyggas till, betalas och slutas med.
Exempelvis måste riksdagens reseregler skärpas, och reseräkningarna kontrolleras. Det kan inte vara den enskilde ledamötens privilegium att bestämma att en resa som i huvudsak är privat ska anses som en resa i tjänsten. Jämför gärna med kraven på att utomstående nu ska bedöma föräldrars rätt att vårda sjuka barn.
Jag anser detta är viktigt för regeringens – och alla politikers (idag svärtas ju ideellt arbetande fritidspolitiker ner av topparnans uppförande) – trovärdighet!
Självfallet måste det samtidigt ordentligt redas ut vad som är “svart”, så det stämmer med rättsmedvetandet. T ex är det ju olagligt att anlita svarta barnflickor. Men det är ju orimligt att hårddra det så att man inte kan anlita en grannflicka för någon enstaka gång utan att anses agera svart. Det måste också vara helt OK att grannar eller släktingar hjälper varandra med småsaker och utan att pengar används, eller bara i försumbar mån.
Det måste gå att hitta en väg som klargör att hjälpsamhet är bra och lagligt, men att systematiskt nyttjande av t ex byggjobbare etc utan kvitton och redovisning är det brottsliga – för båda parter. De nya reglerna om hushållsnära tjänster bör, trots att de har sina tveksamheter, och knappast hjälper medel-Svensson med städbehov, vilket väl var meningen, ändå eliminera en del svarta företeelser i den sektorn.
Men framför allt måste “städningen”ske från toppen av trappan, om den ska resultera i en mindre svart sektor.
06 november 2007
Vattenläckor!
Enligt media så läcker det i vattenledningarna i Sverige. Ca 10 % lär försvinna på vägen.
En annan intressant uppgift är att det kostar ca EN krona per kubik att producera vattnet.
Men, åtminstone där jag bor, kostar det mycket mer att få det levererat. Drygt 15 kr kubiken. Alltså, femton ggr mer kostar det att få hem vattnet än att producera det. Ändå är nog inte min kommun en av de dyraste.
Så nog är det stora "läckage". Möjligen på mer än ett sätt.
En annan intressant uppgift är att det kostar ca EN krona per kubik att producera vattnet.
Men, åtminstone där jag bor, kostar det mycket mer att få det levererat. Drygt 15 kr kubiken. Alltså, femton ggr mer kostar det att få hem vattnet än att producera det. Ändå är nog inte min kommun en av de dyraste.
Så nog är det stora "läckage". Möjligen på mer än ett sätt.
05 november 2007
Schenströmsaffären blev en moderataffär.
Den affär som startade som en blöt krogkväll för jourhavande Ulrica Schenström, har alltmer utvecklat sig till en moderataffär, där alltför många moderater visar sig ha köpt svarta tjänster på olika sätt. På sätt och vis är det synd, eftersom det olämpliga var att den person som hade ansvar för rikets katastrofberedskap inte höll sig nykter. Och, jag tjatar om det, att media inte är så bra på att hålla koll på olika makthavare innan de trampar i klaveret så övertydligt som fru Schenström gjorde. Det är ett demokratiskt problem att så få känner till vilka som verkligen har makten, förutom ministrarna.
En randanmärkning kring just krogbesöket. När en del debattörer vill påskina att det inte skulle ha blivit någon affär om det varit en manlig statssekreterare som suttit där med en kvinnlig journalist så är det dels ett högst diskutabelt påstående. Dels ligger i det att de menar att onykterhet under Sveriges viktigaste jourberedskap inte är något anmärkningsvärt. Det är inte försvarbart vare sig det gäller en man eller en kvinna.
Självfallet vill oppositionen nu påskina att detta med politiker som anlitar svarta tjänster är något typiskt moderat. Förhoppningsvis glömmer vi inte att exempelvis Thomas Bodström och Mona Sahlin haft svarta barnflickor. För att bara dra ett exempel. Men visst är det störande många moderater nu som visar sig inte vara bättre.
Förutom de som avgått så är ju inte heller Anders Borg, Tobias Billström, Eva Björling, Christina Husmark Pehrsson helt rena. Det ska bli intressant att se vad Fredrik Reinfeldts uttalade oro över den moderata skatteomoralen leder till. Oro i leden? Missnöje över Reinfeldt? Nya avslöjanden och avböner? Förändrade skatteregler? En mängd i tysthet gjorda skatteinbetalningar i efterskott? Eller bara en etikdebatt...
Den moderata moralismen över bidragssamhället har ingen som helst trovärdighet när deras toppgarnityr i sådan utsträckning inte följer gällande skatteregler. Är det fel på lagarna ska de ändras och de skall vara lika för alla. Det kan inte vara ett privilegium för en politisk överklass att sätta sig över reglerna. Det fungerar för övrigt inte heller, utan resulterar i ett skattemoraliskt moras och kaos.
En randanmärkning kring just krogbesöket. När en del debattörer vill påskina att det inte skulle ha blivit någon affär om det varit en manlig statssekreterare som suttit där med en kvinnlig journalist så är det dels ett högst diskutabelt påstående. Dels ligger i det att de menar att onykterhet under Sveriges viktigaste jourberedskap inte är något anmärkningsvärt. Det är inte försvarbart vare sig det gäller en man eller en kvinna.
Självfallet vill oppositionen nu påskina att detta med politiker som anlitar svarta tjänster är något typiskt moderat. Förhoppningsvis glömmer vi inte att exempelvis Thomas Bodström och Mona Sahlin haft svarta barnflickor. För att bara dra ett exempel. Men visst är det störande många moderater nu som visar sig inte vara bättre.
Förutom de som avgått så är ju inte heller Anders Borg, Tobias Billström, Eva Björling, Christina Husmark Pehrsson helt rena. Det ska bli intressant att se vad Fredrik Reinfeldts uttalade oro över den moderata skatteomoralen leder till. Oro i leden? Missnöje över Reinfeldt? Nya avslöjanden och avböner? Förändrade skatteregler? En mängd i tysthet gjorda skatteinbetalningar i efterskott? Eller bara en etikdebatt...
Den moderata moralismen över bidragssamhället har ingen som helst trovärdighet när deras toppgarnityr i sådan utsträckning inte följer gällande skatteregler. Är det fel på lagarna ska de ändras och de skall vara lika för alla. Det kan inte vara ett privilegium för en politisk överklass att sätta sig över reglerna. Det fungerar för övrigt inte heller, utan resulterar i ett skattemoraliskt moras och kaos.
04 november 2007
Ett enstaka feltramp kan vara förklarligt, men inte medvetna kontinuerliga överträdelser.
Schenströmsaffären tar nya vägar. I sig har den mängder av aspekter, varav inte alla fått någon större uppmärksamhet.
Allt fler moderater oroas av de ständiga affärerna, helt förklarligt. Allt fiffel i toppen och Reinfeldts minst sagt dåliga ledarskap. Och en och annan skribent försöker leda i bevis att om inte Ulrica varit en kvinna så hade det inte blivit en affär, vilket jag tycker verkar vara ett mycket krystat sätt att komma undan nyckelfrågorna. Sossarna jublar förstås över alla gratispoäng de bjuds på av de nya moderaterna, och angriper med illa dolt partinit. Jag tror dock knappast att folk glömt de ständiga skandalerna under sossarnas tid. Deras moral var inte bättre, och det var en anledning till att de röstades bort från makten.
Det tragiska är att de nya makthavarna inte verkar vara bättre. Främst de nya moderaterna gick till val på att bekämpa fusket, mer eller mindre påhejade av de andra allianspartierna. Därför är det en ödets (?) ironi att de (också) ertappas med fingrarna i syltburken. Att deras moraliska, för att inte säga moralistiska, angrepp på den socialdemokratiska fiffel- och bidragskulturen visat sig vara ett svartbygge.
Makthavares nonchalans inför gällande lagar och regler sprider sig, legitimerar att vanligt folk tar efter. OK, de flesta har kanske gjort något under sitt liv som de ångrar. Men det får vara någon måtta. Det normala är också att det är enstaka övertramp. Därför känns det märkligt när det t ex visar sig att de moderata toppolitikerna Carl och Charlotte Cederskiöld inte bara anlitat svart städhjälp en gång i tiden utan att de gjort det intill nu under tretton års tid. De har naturligtvis varit helt medvetna om det felaktiga, och de har haft råd att betala vitt. En sjuka som verkar vara vanlig bland välavlönade makthavare, oavsett partitillhörighet.
Makt korrumperar. Därför gäller det att se till att makt inte blir fullständig, att det finns alternativ till dagens makthavare. Helst trovärdiga alternativ.
Allt fler moderater oroas av de ständiga affärerna, helt förklarligt. Allt fiffel i toppen och Reinfeldts minst sagt dåliga ledarskap. Och en och annan skribent försöker leda i bevis att om inte Ulrica varit en kvinna så hade det inte blivit en affär, vilket jag tycker verkar vara ett mycket krystat sätt att komma undan nyckelfrågorna. Sossarna jublar förstås över alla gratispoäng de bjuds på av de nya moderaterna, och angriper med illa dolt partinit. Jag tror dock knappast att folk glömt de ständiga skandalerna under sossarnas tid. Deras moral var inte bättre, och det var en anledning till att de röstades bort från makten.
Det tragiska är att de nya makthavarna inte verkar vara bättre. Främst de nya moderaterna gick till val på att bekämpa fusket, mer eller mindre påhejade av de andra allianspartierna. Därför är det en ödets (?) ironi att de (också) ertappas med fingrarna i syltburken. Att deras moraliska, för att inte säga moralistiska, angrepp på den socialdemokratiska fiffel- och bidragskulturen visat sig vara ett svartbygge.
Makthavares nonchalans inför gällande lagar och regler sprider sig, legitimerar att vanligt folk tar efter. OK, de flesta har kanske gjort något under sitt liv som de ångrar. Men det får vara någon måtta. Det normala är också att det är enstaka övertramp. Därför känns det märkligt när det t ex visar sig att de moderata toppolitikerna Carl och Charlotte Cederskiöld inte bara anlitat svart städhjälp en gång i tiden utan att de gjort det intill nu under tretton års tid. De har naturligtvis varit helt medvetna om det felaktiga, och de har haft råd att betala vitt. En sjuka som verkar vara vanlig bland välavlönade makthavare, oavsett partitillhörighet.
Makt korrumperar. Därför gäller det att se till att makt inte blir fullständig, att det finns alternativ till dagens makthavare. Helst trovärdiga alternativ.
02 november 2007
Schenströmaffären rullar vidare.
Reinfeldt erkänner slutligen att Ulrica Schenström hade jouren den aktuella krogkvällen. Illa, mycket illa. Vidare säger han att hon inte berättat tidigare om mängden alkohol hon drack. Illa, mycket illa av Ulrica och dåligt av Fredrik att inte ha fått ur henne detta tidigare.
Reinfeldt påstår sig nu ha avskedat henne, trots att hon uppger sig ha tagit avsked själv. Varför, för att Reinfeldt vill ge ett senkommet intryck av handlingskraft?
Samt så har förundersökning om mutbrott inletts. Självklart.
Det är av någon anledning sällan sådana utredningar leder till åtal. Varför? Sverige är knappast så befriat från mutor som den officiella bilden är. Visst var det ett mutbrott, i moralisk mening. Om än tämligen ringa. Men mutor handlar ju just om moral, eller frånvaro av moral. Och ett tecken på dåligt om döme.
Först sägs att Schenström inte får en krona som fallskärm, men så avslöjas det att ett regeringsbeslut i all hast ger henne två årslöner, dvs ca två miljoner. Märkligt framhastat och med vilken (reell) motivering?
I radions ventil för vanligt folk, Ring P1, framkastar flera personer att det hela är en komplott av Aftonbladet (tillsammans med TV4?). Att det är underligt att AB hade en fotograf där och att journalisten satt “konstigt vriden”, varvid menas att han vred sig för att bli fotad. Tja, vem vet? Men nu tar journalisten också ledigt. Flera kvinnor (varför?) anser att detta att fru Schenström satt och drack och hånglade på krogen med en journalist inte är så märkvärdigt, att det var onödigt att dra upp det till en nyhet.
Och Nicola Klase, som ska ersätta Schenström, hon sägs ha köpt svarta tjänster. Ack ja. Måhända ligger det något i att de “nya moderaterna” växt för snabbt. Att de inte har tillräckligt med erfarna och kompetenta människor att placera på alla poster. Reinfeldt sägs inte kunna lita på mer än halva sitt parti, dvs inte på de erfarna gamla moderaterna. Och de “nya” verkar mesta vara fifflare...
Schenströmaffären rullar alltså vidare åtminstone någon dag till. Samtidigt som jag hittills inte sett någon skriva just om journalisternas bristande granskning av f.d. makthavaren Schenström, före krogkvällen med jour.
Reinfeldt påstår sig nu ha avskedat henne, trots att hon uppger sig ha tagit avsked själv. Varför, för att Reinfeldt vill ge ett senkommet intryck av handlingskraft?
Samt så har förundersökning om mutbrott inletts. Självklart.
Det är av någon anledning sällan sådana utredningar leder till åtal. Varför? Sverige är knappast så befriat från mutor som den officiella bilden är. Visst var det ett mutbrott, i moralisk mening. Om än tämligen ringa. Men mutor handlar ju just om moral, eller frånvaro av moral. Och ett tecken på dåligt om döme.
Först sägs att Schenström inte får en krona som fallskärm, men så avslöjas det att ett regeringsbeslut i all hast ger henne två årslöner, dvs ca två miljoner. Märkligt framhastat och med vilken (reell) motivering?
I radions ventil för vanligt folk, Ring P1, framkastar flera personer att det hela är en komplott av Aftonbladet (tillsammans med TV4?). Att det är underligt att AB hade en fotograf där och att journalisten satt “konstigt vriden”, varvid menas att han vred sig för att bli fotad. Tja, vem vet? Men nu tar journalisten också ledigt. Flera kvinnor (varför?) anser att detta att fru Schenström satt och drack och hånglade på krogen med en journalist inte är så märkvärdigt, att det var onödigt att dra upp det till en nyhet.
Och Nicola Klase, som ska ersätta Schenström, hon sägs ha köpt svarta tjänster. Ack ja. Måhända ligger det något i att de “nya moderaterna” växt för snabbt. Att de inte har tillräckligt med erfarna och kompetenta människor att placera på alla poster. Reinfeldt sägs inte kunna lita på mer än halva sitt parti, dvs inte på de erfarna gamla moderaterna. Och de “nya” verkar mesta vara fifflare...
Schenströmaffären rullar alltså vidare åtminstone någon dag till. Samtidigt som jag hittills inte sett någon skriva just om journalisternas bristande granskning av f.d. makthavaren Schenström, före krogkvällen med jour.
01 november 2007
Fel, fel och fel. Av både Reinfeldt, hans högra hand och av media.
Schenströmsaffären – vem lurade vem? Ett flertal dubbelfel.
Knappt har jag skrivit min kommentar om att media borde ha granskat makthavaren Ulrica Schenström FÖRE det hon drack för mycket vin med en journalist, så tog hon time-out. (Ett begrepp som blev känt i och med Mona Sahlins klavertramp på 90-talet.) Några timmar senare så går Schenström ut och meddelar att hon inte bara tar lite ledigt, utan faktiskt avgår.
Klart är att detta är en fråga med många vinklar. Den avslöjar svagheter hos Reinfeldt och moderaternas ledning, likaså i krisberedskapen, liksom hur media behandlar makthavare. Det är en fråga med moraliska aspekter liksom politiska. Självklart gnuggar oppositionen händerna över den blotta som Reinfeldt och Schenström bjudit på, och till och med moderat press är irriterad.
De många aspekterna gör att frågan inte bör dö bara i och med Schenströms avgång.
Att Schenström nu insett att hon uppträtt olämpligt visar i alla fall att hon har något slags omdöme. En person i hennes maktställning kan möjligen prata med en journalist över en bit mat och en öl, men vara säker på att hon inte blir det minsta påverkad. Hon måste också vara medveten om att hon inte bara är intressant som källa för journalisten utan också kan tubbas att säga för mycket. Den risken ökar självfallet med antalet vinglas som konsumeras. Det finns också gränser för hur mycket man får bjuda eller låta sig bjudas på i situationer som denna. Nitton glas vin förefaller med råge passera den gränsen. Med så mycket i kroppen kan möjligen en och annan stå upprätt, men omdömet är sannerligen inte glasklart.
Schenström har uppenbarligen inte genast informerat Reinfeldt fullt ut vad som förekom vid krogbesöket. Indirekt har både hennes och Reinfeldts slirande bekräftat att hon hade jouren för krisberedskapen. Allt detta är högst klandervärt. Ur rikets säkerhet är möjligen det sista farligast.
Reinfeldt verkar nu mycket ledsen över det hela. Det visar att hon var viktig för honom. Detta trots att en regeringen närstående källa uppfattat henne mera som en brevbärare. Hon hade faktisk makt, och hon var den som i mycket styrt honom och dessutom agerat städgumma åt honom när obehagliga beslut skulle verkställas. Hon har fått hålla i kvasten. Till slut tvangs hon att hålla i kvasten för att avskeda sig själv. Reinfeldt mäktade inte. Hela affären visar än en gång Reinfeldts dåliga handlag i personfrågor, han bagatelliserar och velar tills situationen blir övertydligt akut. Därigenom förlorar både han och regeringen trovärdighet. Var är handlingskraften, för att inte säga krisberedskapen!
Mediaaspekten så. Schenström var närmast geniförklarad som de nya moderaternas PR och mediaexpert. Den som kunde manipulera media och plantera nyheter som hon ville. Hon var spindoktorn som kunde styra media, men som själv föll pga klantig hantering av media. Hon var en makthavare som agerade som en doldis. Få, utanför en liten skara journalister (som hon friskt utnyttjade) och några få politiker kände ens till hennes namn. Än färre tycks ha uppfattat att hon var den makthavare hon var. Om media insett det skulle de inte satt sig i hennes knä och pimplat vin med henne utan hårdgranskat henne – långt innan detta inträffade.
Schenström kontrollerade allt och alla. Ingen fick prata med media utan att hon visste och godkände detta. Nu kunde hon inte kontrollera sig själv, men borde inte detta kontrollbehov hos henne ha gjort att några varningsklockar klämtat – hos media och hos Reinfeldt?
Summa. Schenström gjorde en massa fel. Reinfeldts underlåtenhet och ickeagerande visar på allvarliga brister i hans ledarskap. Anders Pihlblad/TV4 gjorde fel (för stor krognota och allmänt olämpligt agerande), men också press, radio och TV har gjort fel som underlåtit granska Schenströms makt och agerande medan hon ännu hade det, dvs före vin- och hångelkvällen. Därför måste både media och Reinfeldt allvarligt tänka igenom sitt agerande resp ickeagerande.
Knappt har jag skrivit min kommentar om att media borde ha granskat makthavaren Ulrica Schenström FÖRE det hon drack för mycket vin med en journalist, så tog hon time-out. (Ett begrepp som blev känt i och med Mona Sahlins klavertramp på 90-talet.) Några timmar senare så går Schenström ut och meddelar att hon inte bara tar lite ledigt, utan faktiskt avgår.
Klart är att detta är en fråga med många vinklar. Den avslöjar svagheter hos Reinfeldt och moderaternas ledning, likaså i krisberedskapen, liksom hur media behandlar makthavare. Det är en fråga med moraliska aspekter liksom politiska. Självklart gnuggar oppositionen händerna över den blotta som Reinfeldt och Schenström bjudit på, och till och med moderat press är irriterad.
De många aspekterna gör att frågan inte bör dö bara i och med Schenströms avgång.
Att Schenström nu insett att hon uppträtt olämpligt visar i alla fall att hon har något slags omdöme. En person i hennes maktställning kan möjligen prata med en journalist över en bit mat och en öl, men vara säker på att hon inte blir det minsta påverkad. Hon måste också vara medveten om att hon inte bara är intressant som källa för journalisten utan också kan tubbas att säga för mycket. Den risken ökar självfallet med antalet vinglas som konsumeras. Det finns också gränser för hur mycket man får bjuda eller låta sig bjudas på i situationer som denna. Nitton glas vin förefaller med råge passera den gränsen. Med så mycket i kroppen kan möjligen en och annan stå upprätt, men omdömet är sannerligen inte glasklart.
Schenström har uppenbarligen inte genast informerat Reinfeldt fullt ut vad som förekom vid krogbesöket. Indirekt har både hennes och Reinfeldts slirande bekräftat att hon hade jouren för krisberedskapen. Allt detta är högst klandervärt. Ur rikets säkerhet är möjligen det sista farligast.
Reinfeldt verkar nu mycket ledsen över det hela. Det visar att hon var viktig för honom. Detta trots att en regeringen närstående källa uppfattat henne mera som en brevbärare. Hon hade faktisk makt, och hon var den som i mycket styrt honom och dessutom agerat städgumma åt honom när obehagliga beslut skulle verkställas. Hon har fått hålla i kvasten. Till slut tvangs hon att hålla i kvasten för att avskeda sig själv. Reinfeldt mäktade inte. Hela affären visar än en gång Reinfeldts dåliga handlag i personfrågor, han bagatelliserar och velar tills situationen blir övertydligt akut. Därigenom förlorar både han och regeringen trovärdighet. Var är handlingskraften, för att inte säga krisberedskapen!
Mediaaspekten så. Schenström var närmast geniförklarad som de nya moderaternas PR och mediaexpert. Den som kunde manipulera media och plantera nyheter som hon ville. Hon var spindoktorn som kunde styra media, men som själv föll pga klantig hantering av media. Hon var en makthavare som agerade som en doldis. Få, utanför en liten skara journalister (som hon friskt utnyttjade) och några få politiker kände ens till hennes namn. Än färre tycks ha uppfattat att hon var den makthavare hon var. Om media insett det skulle de inte satt sig i hennes knä och pimplat vin med henne utan hårdgranskat henne – långt innan detta inträffade.
Schenström kontrollerade allt och alla. Ingen fick prata med media utan att hon visste och godkände detta. Nu kunde hon inte kontrollera sig själv, men borde inte detta kontrollbehov hos henne ha gjort att några varningsklockar klämtat – hos media och hos Reinfeldt?
Summa. Schenström gjorde en massa fel. Reinfeldts underlåtenhet och ickeagerande visar på allvarliga brister i hans ledarskap. Anders Pihlblad/TV4 gjorde fel (för stor krognota och allmänt olämpligt agerande), men också press, radio och TV har gjort fel som underlåtit granska Schenströms makt och agerande medan hon ännu hade det, dvs före vin- och hångelkvällen. Därför måste både media och Reinfeldt allvarligt tänka igenom sitt agerande resp ickeagerande.
31 oktober 2007
Pansartaxen, en doldis med makt och krogvanor
Jag var nog knappast ensam om att inte tidigare ha stött på namnet Ulrica Schenström före hennes famösa krogkväll i förra veckan. OK, politiska journalister i Stockholm och en klick politiker har förstås snubblat på henne, men de är ju en mycket liten och egen klass, avskärmad från vanligt folk.
Just fru Schenströms doldisskap är dock märkligt, minst lika märkligt som hennes sätt att bete sig på krogen. Hon sägs nämligen vara en av de absolut mäktigaste politikerna i Sverige. Utan att vara vald av folket, utan bara i sin egenskap av politisk tjänsteman och som den som mer (enl de initierade) eller mindre styr Fredrik Reinfeldt.
Den femte mäktigaste i Sverige, dvs precis i hasorna på partiledarna i Alliansregeringen. Och en av de tre-fyra runt Reinfeldt, som format och formar “nya moderaternas” politik.
Det är en allvarlig brist i vårt demokratiska system att inte en sådan person är föremål för kontinuerlig granskning av media, att hon kan ha denna maktställning utan att vara vald av någon annan är moderaternas partiledare.
Dessa granskande journalister, har de alla suttit på krogen med henne, men inte insett att hon inte bara är en källa utan är i en sådan position att hon ska granskas???
Självfallet är det en skandalös omdömeslöshet av henne att sitta och pimpla vin med journalister, hur kul dessa än kan tycka det är att med en sådan källa i maktens centrum.
De borde insett att de blir manipulerade.
Att "pansartaxen" Ulrica Schenström “glad i hatten” dessutom förefaller ha varit jourhavande topptjänsteman för Sveriges krisberedskap den omtalade krogkvällen gör ju inte klavertrampet mindre för henne. Och inte heller för Reinfeldt!
Just fru Schenströms doldisskap är dock märkligt, minst lika märkligt som hennes sätt att bete sig på krogen. Hon sägs nämligen vara en av de absolut mäktigaste politikerna i Sverige. Utan att vara vald av folket, utan bara i sin egenskap av politisk tjänsteman och som den som mer (enl de initierade) eller mindre styr Fredrik Reinfeldt.
Den femte mäktigaste i Sverige, dvs precis i hasorna på partiledarna i Alliansregeringen. Och en av de tre-fyra runt Reinfeldt, som format och formar “nya moderaternas” politik.
Det är en allvarlig brist i vårt demokratiska system att inte en sådan person är föremål för kontinuerlig granskning av media, att hon kan ha denna maktställning utan att vara vald av någon annan är moderaternas partiledare.
Dessa granskande journalister, har de alla suttit på krogen med henne, men inte insett att hon inte bara är en källa utan är i en sådan position att hon ska granskas???
Självfallet är det en skandalös omdömeslöshet av henne att sitta och pimpla vin med journalister, hur kul dessa än kan tycka det är att med en sådan källa i maktens centrum.
De borde insett att de blir manipulerade.
Att "pansartaxen" Ulrica Schenström “glad i hatten” dessutom förefaller ha varit jourhavande topptjänsteman för Sveriges krisberedskap den omtalade krogkvällen gör ju inte klavertrampet mindre för henne. Och inte heller för Reinfeldt!
26 oktober 2007
Den röde liberalen Nixon, och den blåe Goldwater.
I Bill Clintons memoarer finns mängder av stoff för den politiskt intresserade.
Här vill jag notera en sak om republikanerna utveckling i USA.
Länge ansågs de två stora, och helt dominerande, partierna i USA ha tämligen diffusa ideologier och att de var i stort sett likvärdiga mittpartier. Med Franklin Roosevelt fick möjligen demokraterna en mera välfärdspräglad politik med "New Deal", men ändå...
Så kom då Richard Nixon. Han med Watergate och en massa (politiska) skumraskaffärer med alltmer högerinriktning. Clinton förringar på intet sätt dessa. Nixon var höger. Men, skriver Bill Clinton, i jämförelse med de republikaner som kom fram på åttiotalet och senare (och alltjämt) så var Nixon en vildsint röd liberal.
Så utför har det gått med det republikanska partiet att Clinton menar att Nixon, i jämförelse med dagens republikaner var en "liberal".
Men Clinton har också ett erkännande att ge till en utpräglad högerkonservativ politiker som Barry Goldwater (minns ni honom?). Visst var denne våldsamt konservativ. Dock, Goldwater skilde på politik och person. Man visste var man hade Goldwater, och man kunde debattera med honom. Goldwater var renhårig och använde sig inte av smutsiga och tarvliga personangrepp mot politiska motståndare. Detta i motsats till en stor del av de sista decenniernas ledande republikaner.
Här vill jag notera en sak om republikanerna utveckling i USA.
Länge ansågs de två stora, och helt dominerande, partierna i USA ha tämligen diffusa ideologier och att de var i stort sett likvärdiga mittpartier. Med Franklin Roosevelt fick möjligen demokraterna en mera välfärdspräglad politik med "New Deal", men ändå...
Så kom då Richard Nixon. Han med Watergate och en massa (politiska) skumraskaffärer med alltmer högerinriktning. Clinton förringar på intet sätt dessa. Nixon var höger. Men, skriver Bill Clinton, i jämförelse med de republikaner som kom fram på åttiotalet och senare (och alltjämt) så var Nixon en vildsint röd liberal.
Så utför har det gått med det republikanska partiet att Clinton menar att Nixon, i jämförelse med dagens republikaner var en "liberal".
Men Clinton har också ett erkännande att ge till en utpräglad högerkonservativ politiker som Barry Goldwater (minns ni honom?). Visst var denne våldsamt konservativ. Dock, Goldwater skilde på politik och person. Man visste var man hade Goldwater, och man kunde debattera med honom. Goldwater var renhårig och använde sig inte av smutsiga och tarvliga personangrepp mot politiska motståndare. Detta i motsats till en stor del av de sista decenniernas ledande republikaner.
25 oktober 2007
Statligt bestämda slavlöner
Varför blev jag inte förvånad när det avslöjades (TV:s Uppdrag granskning, 24 okt) att städarna på hamburgerrestaurangerna arbetar med usla löner och horribla arbetstider? Tja, inte vet jag. Dock är det märkligt att vare sig skattemyndigheter, revisorer eller fackförbund lyckats upptäcka detta tidigare.
Men sådant är det, “kapitalet”. Utsugare och skattefifflare. Det “vet” ju alla. Skönt att det bara var invandrare som drabbas... Nej, tacka vet jag ordning och reda och statliga regler och företag.
Eller hur?
Men vad sägs om detta då?
Den statliga arbetsförmedlingen, AMV, klarar ju inte att förmedla jobb åt folk. Men man måste vända sig dit om man inte har jobb.
Eftersom de inte kan förmedla jobb, allra minst till välutbildade invandrare, så tillgrips så kallade åtgärder.
Visserligen är dessa åtgärder färre nu, men finns fortfarande i någon mån.
En sådan åtgärd är "praktik". Den arbetssökande anvisas att arbeta under namnet praktik, företrädesvis då hos någon statlig eller kommunal inrättning.
Dessa myndigheter eller kommunala verksamheter vill inte anställa folk, för det kostar ju pengar. Däremot tar de gärna emot arbetande "praktikanter"... Och AMS ställer upp och skickar folk till detta.
De som främst kommer ifråga för dessa praktikjobb är de som har svårast att få reguljära, betalda vita jobb, dvs invandrare.
Ersättningen för dessa arbeten kallas "aktivtetsstöd", inte lön. För den som är medlem i en A-kassa är ersättningen, som betalas ut via Fk, på A-kassenivå. Dvs i vart fall någorlunda på en anständig om än knappast lysande nivå.
För de som inte har kommit in i A-kassesystemet utgår en mycket låg minimiersättning, 223 kr/dag för åtta timmars arbete. Före skatt.
Alltså, statliga AMV, statliga Fk i samarbete med statliga och kommunala verksamheter "avlönar" folk som kallas praktikanter (ofta, som sagt, överkvalificerade invandrare, där inte svenska myndigheter begriper sig på eller godkänner annat än svenska examina!) med 223 kr/dag. Dvs efter skatt 178 kr för 8 timmars arbete, dvs 22 kr per timme.
Visserligen är det inte 7 dgr/vecka och sällan nattarbete. Men nog är det ett skamligt beteende av offentliga, skattebetalda organ med stöd av statliga regler. Dessutom snäppet sämre betalt än vad hamburgerstädarna fick.
OBS, detta drabbar alltså i huvudsak "bara invandrare". "Svenskarna" har ju oftast ändå ersättning enl A-kassereglerna...
Och eftersom det är den ofelbara svenska staten med sina olika myndigheter som står för detta måste det ju vara rätt och riktigt.
Men sådant är det, “kapitalet”. Utsugare och skattefifflare. Det “vet” ju alla. Skönt att det bara var invandrare som drabbas... Nej, tacka vet jag ordning och reda och statliga regler och företag.
Eller hur?
Men vad sägs om detta då?
Den statliga arbetsförmedlingen, AMV, klarar ju inte att förmedla jobb åt folk. Men man måste vända sig dit om man inte har jobb.
Eftersom de inte kan förmedla jobb, allra minst till välutbildade invandrare, så tillgrips så kallade åtgärder.
Visserligen är dessa åtgärder färre nu, men finns fortfarande i någon mån.
En sådan åtgärd är "praktik". Den arbetssökande anvisas att arbeta under namnet praktik, företrädesvis då hos någon statlig eller kommunal inrättning.
Dessa myndigheter eller kommunala verksamheter vill inte anställa folk, för det kostar ju pengar. Däremot tar de gärna emot arbetande "praktikanter"... Och AMS ställer upp och skickar folk till detta.
De som främst kommer ifråga för dessa praktikjobb är de som har svårast att få reguljära, betalda vita jobb, dvs invandrare.
Ersättningen för dessa arbeten kallas "aktivtetsstöd", inte lön. För den som är medlem i en A-kassa är ersättningen, som betalas ut via Fk, på A-kassenivå. Dvs i vart fall någorlunda på en anständig om än knappast lysande nivå.
För de som inte har kommit in i A-kassesystemet utgår en mycket låg minimiersättning, 223 kr/dag för åtta timmars arbete. Före skatt.
Alltså, statliga AMV, statliga Fk i samarbete med statliga och kommunala verksamheter "avlönar" folk som kallas praktikanter (ofta, som sagt, överkvalificerade invandrare, där inte svenska myndigheter begriper sig på eller godkänner annat än svenska examina!) med 223 kr/dag. Dvs efter skatt 178 kr för 8 timmars arbete, dvs 22 kr per timme.
Visserligen är det inte 7 dgr/vecka och sällan nattarbete. Men nog är det ett skamligt beteende av offentliga, skattebetalda organ med stöd av statliga regler. Dessutom snäppet sämre betalt än vad hamburgerstädarna fick.
OBS, detta drabbar alltså i huvudsak "bara invandrare". "Svenskarna" har ju oftast ändå ersättning enl A-kassereglerna...
Och eftersom det är den ofelbara svenska staten med sina olika myndigheter som står för detta måste det ju vara rätt och riktigt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)