Schenströmsaffären tar nya vägar. I sig har den mängder av aspekter, varav inte alla fått någon större uppmärksamhet.
Allt fler moderater oroas av de ständiga affärerna, helt förklarligt. Allt fiffel i toppen och Reinfeldts minst sagt dåliga ledarskap. Och en och annan skribent försöker leda i bevis att om inte Ulrica varit en kvinna så hade det inte blivit en affär, vilket jag tycker verkar vara ett mycket krystat sätt att komma undan nyckelfrågorna. Sossarna jublar förstås över alla gratispoäng de bjuds på av de nya moderaterna, och angriper med illa dolt partinit. Jag tror dock knappast att folk glömt de ständiga skandalerna under sossarnas tid. Deras moral var inte bättre, och det var en anledning till att de röstades bort från makten.
Det tragiska är att de nya makthavarna inte verkar vara bättre. Främst de nya moderaterna gick till val på att bekämpa fusket, mer eller mindre påhejade av de andra allianspartierna. Därför är det en ödets (?) ironi att de (också) ertappas med fingrarna i syltburken. Att deras moraliska, för att inte säga moralistiska, angrepp på den socialdemokratiska fiffel- och bidragskulturen visat sig vara ett svartbygge.
Makthavares nonchalans inför gällande lagar och regler sprider sig, legitimerar att vanligt folk tar efter. OK, de flesta har kanske gjort något under sitt liv som de ångrar. Men det får vara någon måtta. Det normala är också att det är enstaka övertramp. Därför känns det märkligt när det t ex visar sig att de moderata toppolitikerna Carl och Charlotte Cederskiöld inte bara anlitat svart städhjälp en gång i tiden utan att de gjort det intill nu under tretton års tid. De har naturligtvis varit helt medvetna om det felaktiga, och de har haft råd att betala vitt. En sjuka som verkar vara vanlig bland välavlönade makthavare, oavsett partitillhörighet.
Makt korrumperar. Därför gäller det att se till att makt inte blir fullständig, att det finns alternativ till dagens makthavare. Helst trovärdiga alternativ.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar