När jag först läste om att Piteå kommun skulle ta emot 50 flyktingar per år i tre år (alltså ynka 150 föredelade på en treårsperiod) så infann sig genast frågor.
Ett var just det märkligt låga antalet. Det märkliga i det förstäktes av att det tydligen inte förkommit något egentligt mottagande under flera år.
Ett annat frågetecken är att kommunen uppenbarligen får mycket generöst med pengar från staten för detta. Den misstanke jag får är att det går med vinst för kommunen, och då inte bara indirekt genom fler invånare och därmed konsumenter i samhället. Eller så blir det statligt avlönade kommunala administratörer och “hjälppersonal” av stora mått, vilket även ökar skatteintäkterna.
Visst finns det en viss ovilja hos alltför många (även pitebor) emot allt som är nytt, däri inbegripet folk som kommer från andra länder, vare sig de är flyktingar eller vanliga invandrare (som alltså inte får bidrag!). Men graden av motstånd beror på hur frågor ställs!
Ofta är det just en rädsla för det okända. Som försvinner så fort man verkligen möter människan bakom etiketten. Man glömmer också att utan de som kommit hit från andra länder skulle Sverige stanna – och att en stor del av de som kallar sig för svenskar faktiskt själva har utländsk härstamning.
När jag så erfar att det antal flyktingar som Piteås politiker gått med på att ta emot bara är en tredjedel av vad som faller på kommunen lott enl Integrationsverket, då blir jag bedrövad, ja skamsen å kommunens vägnar. Menar verkligen kommunledningen att Piteå inte klarar av att ta omhand ens den andel som vi borde ta, på ett bra sätt?
Kommunens ledande politiker borde i högre grad sprida kunskap om dels behovet av “nya svenskar”, dels om det humanitärt viktiga i att ta emot flyktingar. Flykting är ju per definiton en som flytt undan krig, terror eller annat förtryck i sitt hemland. Flyktingbeslutet som fullmäktige tog den 19 november, det ser jag som att Piteå fegar ur sitt ansvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar