07 december 2007

Är könet det som avgör trovärdighet?

“Vi tror alltid på kvinnan, utan att ställa frågor. Det är hela kvinnojourernas ideologi”, säger en av de dömda kvinnorna vid kvinnojouren i Tranås. Detta sedan hovrätten beslutat att lagen gäller även för kvinnojourerna. Det var och är inte lagligt att gömma barnen för fadern under sex år när domstolen dömt att faderns skall vara vårdnadshavare.

Den dömda kvinnan (och kanske hennes medhjälpare?) menar att domstolsbeslutet drar undan grunden för kvinnojourerna.
Man häpnar, är alltså grunden för kvinnojourernas verksamhet att de ska bryta mot lagen? Är det till en verksamhet som bygger på lagbrott som stat och kommuner ger anslag?

Jag vill inte tro att detta uttalande är representativt för kvinnojoursrörelsen och de där verksamma. Skulle så vara fallet är det uppseendeväckande. Men inte bara det, det är lagbrott! Om en domstol (i några fåtal fall) tilldömer mannen vårdnaden av barnen, då anser dessa kvinnojouraktiva att de kan (och ska? ) sätta sig över lagen.
Däremot så förutsätter de att lagen skall följas om kvinnan får vårdnaden.

Var det någon som fick en fundering om detta med likhet inför lagen? Vad jag förstår så ska domstolarna utgå från barnets bästa, men ska det bara gälla om det samtidigt favoriserar kvinnan?

Jag trodde att kvinnojourerna var till för att skydda kvinnor från män som kvinnorna uppger är våldsamma. Det faktiska förhållandet kan självfallet vara svårt att känna till. Då är det försvarligt om jouren föredrar att “tro” på kvinna, för att skydda henne. I sinom tid lär det visa sig, med eller utan domstolsbeslut, om de har rätt.

En helt annan sak är om kvinnjouren tar aktiv ställning, inte för att skydda kvinnan, utan för att hjälpa henne att trotsa ett fattat domstolsbeslut gällande vårdnaden av barnen. Därmed så “överprövar” kvinnojouren domstolens beslut, och tillmäter det kvinnliga könet större bevisvärde än den individuella prövningen som skett i domstolen.

Människor, oavsett kön, ska skyddas mot övergrepp. Däremot så kan det inte vara rimligt att “döma” (vare sig i domstol eller av olika organisationer) på grund av grupptillhörighet eller kön. Det måste vara den enskilda människan och den faktiska situationen i det enskilda fallet som ska bedömas.

Annars lever vi inte längre i ett rättssamhälle.

Inga kommentarer: