29 januari 2008

Provvalen i USA angår hela världen.

I USA pågår sedan en tid den märkliga provvalscirkusen för att vaska fram de stora partiernas presidentkandidater. Uppenbarligen tillgår det på mycket olika sätt, inte alla helt moderna eller förtroendegivande. Både kandidaterna och omvärlden löper en uppenbar risk att tröttna på denna långdragna process.
Dock är den viktig, inte bara för partierna eller USA. Som dagens enda stormakt, om än med skamfilat rykte främst pga Bushs utrikesäventyr, är det av mycket stor betydelse vem som väljs till nästa president. Bush anses ju som den sämsta president, speciellt då betr utrikespolitiken, som USA någonsin haft. (Och t ex framlidne president Gerald Ford ansåg att Bill Clinton var den bäste presidenten någonsin!)
Man har svårt att tro att någon kan vara så ödesdiger för USAs rykte som Bush, men det kan man inte säkert veta.
På den republikanska sidan förefaller John McCain mest “rumsren”, trots diverse hårda ståndpunkter i utrikespolitiken. Men där finns några som man undrar hur de öht taget kan ställa upp med sina märkliga åsikter.

För oss svenskar är förstås Hillary Clinton mest känd. Mycket meriterad och erfaren, och väldigt hyllad av maken Bill. Och med ett inre patos för rättvisefrågor. Samtidigt verkar hon lite för kyligt intellektuell. Det framgår till och med av Bills memoarer, alla dennes hyllningar till trots.
När det gäller Barak Obama är det ungefär tvärtom. Han bärs fram av en ungdomlig entusiasm, men vad vill han egentligen? Vad man vet ligger han i stort rätt nära både Hillary Clinton och republikanernas John McCain, med med en brasklapp att han dessutom är mycket otydlig. En klar fördel för hans kampanj är förstås Kennedyklanens stöd.

Personligen känner jag sympati för demokraten John Edwards, men det verkar redan vara kört för honom.

Men vad är det USA och världen behöver, Clintons kyliga intellekt och erfarenhet eller Obamas unga entusiasm? Inte vet jag. Och vem har störst chans att besegra en republikansk kandidat?
Båda väcker starka känslor, för och emot. Många väljare kan inte se en kvinna som president, andra kan inte tänka sig en färgad president. Dessa antipatier kan driva dem att rösta republikanskt även om de inte hyser varmare känslor för deras kandidat, vem det än blir.

USAs president har en våldsamt viktig post. Den kan både brukas för goda saker eller missbrukas. Dock brukar amerikanerna se till att presidenten sällan blir för mäktig, ofta får presidenten en kongress emot sig, så han måste kompromissa. Maktdelning kallas det.

Inga kommentarer: