Vem bryr sig om KD och deras syn på äktenskapet?

Betyder det något hur det går för kristdemokraterna?

Kristdemokraterna har problem. I regeringen har de fått massor av stryk, fått ge sig för “glädjen” att sitta med i regeringen. Opinionssiffrorna viker, oftast snubblar de runt de fyra procenten, eller ligger en bit under spärren. Ett av kd:s vallöften, att slopa fastighetsskatten, massakrerades av Reinfeldt och Anders Borg till oigenkännlighet. Och av sänkt bensinskatt blev det höjd skatt. Nå, de är/var visserligen profilfrågor för kd, men knappast speciellt ideologiska i djupare mening.

Men nu har en svårknäckt nöt dykt upp. För kd och för hela regeringen. Frågan om homo-äktenskap. (Eller “samkönade” äktenskap som det något oegentligt kallas i debatten.) Detta är en moralfråga av det slag som är grundläggande för de som är kds kärna, som orsakade att kd bildades en gång. Det är en fråga, som för många kristdemokrater är mycket mera än politik. Vanliga polititska frågor går som regel att kompromissa om. Partiledaren vill visserligen hitta en kompromiss, som räddar ansiktet (och själen) för kd. En sådan kompromiss måste i sak ge kd “rätt”, utan att de övriga partierna ska behöva dagtinga alltför mycket. Men - hur skulle en sådan kompromiss se ut?

Inte blir det lättare av att Reinfeldt själv mycket klart betonat att detta är inget som han vill kompromissa om. Så var hamnar regeringen då? Har Reinfeldt och övriga allianspartier insett vad denna moralfråga betyder för kd? Inser de att för kds rötter är det frågan om att vinna eller försvinna, för kd. Förlorar kd i regeringsförhandlingarna så antingen spricker kd eller åker ur riksdagen vid nästa val. Eller både-och. Tvingar Reinfeldt kd att ge upp, då tappar Göran Hägglund sin position inom kd. Partiet har ju bara sin kärntrupp kvar, de religiösa och/eller allmänt moralkonservativa. Inte sitter de stilla i båten om kd får ge sig i detta också.

Detta bör väl åtminstone kds partiledning inse, och det är deras plikt att göra det klart för Reinfeldt och övriga partiledare. Rimligen måste alliansen vilja vinna nästa val, då kan de inte straffa ut kd i detta läge. Övriga tre partier torde knappast klara en majoritet utan kd, ett kd som antingen inte vill stödja alliansen eller inte kommer in. Det verkar inte otroligt att kd tvingas ställa kabinettsfråga om detta. Att frågan hanteras så att kd överlever. Och varför skulle kd inte vilja överleva?

Ett teoretiskt alternativ skulle vara fri röstning. Det vore ur flera avseenden en sympatisk lösning, partidisciplinen är alltför hög i riksdagen. Det finns frågor som för enskilda ledamöter har en sådan vikt att det inte borde behöva tvingas att rösta emot sitt samvete. Samtidigt skulle det bli en framgång för homosexuella äktenskapsivrare, eftersom ju de finns i hög grad även inom de tre oppositionspartierna.

Det svåra i detta sammanhang är att det samtidigt helt skulle ta bort motiveringen för kd att ingå i regeringen. Varför stödja en regering som i fråga efter fråga går emot kd, och dessutom i denna för kd oerhört viktiga överlevnadsfråga? Vilken långsiktig strategi är den rimliga för regeringen mot denna bakgrund?

En ytterligare komplicerande faktor är sverigedemokraternas agerande. De närmar sig alltmer riksdagsspärren. De har helt uppenbart strävat efter att få över moralkonservativa väljare till sig. Ett oskickligt hanterande av homo-frågan kan inte bara stjälpa kd, inte bara framtvinga en regeringskris inom den närmaste tiden. Det kan också innebära att kd åker ur riksdagen, och till och med orsaka att sverigedemokraterna kommer in!

Regeringskris och Reinfeldts avgång i vår vill möjligen oppositionen ha (även om den inte har något program) och inte skulle Sahlin och övriga “vänstern” sörja över att kd försvinner från riksdagen. Men vill ens de att sverigedemokraterna istället kommer in? Demokratin skulle långsiktigt inte må bra av en sådan utveckling.