Betyder det något att en sosse avlöser en annan?
En sosse, Inger Efraimsson, avgår som ordförande för Försäkringskassan, en annan, Erik Åsbrink kommer i stället.
Efraimsson anger sina skäl för avgång med att hon är väldigt orolig för hur det ska gå för de sjukskrivna i framtiden, om de ska ut tillbaka till sitt gamla jobb efter tre månader, eller om de inte längre orkar med det, ta avsked från det och ut och söka vilket jobb som helst på marknaden efter sex månaders sjukdom. Etc. Det är ett skäl gott nog för oro, och stämmer med den officiella retoriken från socialdemokraterna.
Regeringens förslag må vara en god tanke, att försöka få sjuka tillbaka i arbete. Men medlen är ytterst inhumana och verkar ogenomtänkta. Eller om de är genomtänkta är de ett tecken på en skrämmande människosyn, något som vare sig socialliberalerna i fp eller som kristdemokrater gärna kan ställa upp på. Inte utan att tumma på sina principer och sin ideologi i alla fall.
Regeringen kontrade dock Efraimssons avhopp med att utse den tunge sossen och f.d. finansministern Erik Åsbrink som ny ordförande. På sitt sätt kan det förefalla smått genialiskt. Därmed så visar regeringen att den inte ser till partiboken i sina utnämningar, utan till meriter. Och de sossar som såg Efraimssons avhopp som ett frisk tecken i enlighet med partiets linje, de känner sig nog en aning besvärade.
Åsbrink ser inga svårigheter att ställa upp på regeringens linje.
Detta visar att det inom sossepartiet finns olika inställningar till hur man ska se på försäkringskassans regler. Det inger tvivel om vad s-partiet egentligen vill. OK, före valet skäller de på alliansregeringen, men vad kan man vänta efter valet 2010 om sossarna vinner? Kommer de då att acceptera “högerregeringens hemska politik” betr sjukreglerna?
Ett skickligt taktiskt spel från regeringen när den sprider tvivel om socialdemokraternas egentliga inställning. Och hur det hela än slutar, så finns en klar förlorare: de långtidssjuka. De som t ex med cancer eller andra tunga sjukdomar i kroppen ska oroa sig inte bara för sin sjukdom utan också för att de inte ska få behålla sitt jobb eller tvingas ut i en ny, okänd arbetsmarknad, oftast då med sämre villkor, den dag de eventuellt tillfrisknat, helt eller delvis.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar