Ännu en av alla dessa utredningar och “uppskattningar” av fel i utbetalningar inom de s.k. transfereringssystemen (det som alltmer kallas “bidrag”, men som till övervägande del är försäkringssystem, låt vara med blandad finansiering) har kommit.
Hur lyfter då media fram denna? Onödig fråga, eftersom det tycks vara en naturlag att det sker under rubriken “fusk”.
Då kan man notera att det även denna gång är uppskattningar, dvs mer eller mindre kvalificerade gissningar. Inte dagens sanning således.
Samt att hälften av felen inte ens i dessa gissningar är fusk, utan fel i systemen, felaktig hantering av tjänstemännen ex-vis på Försäkringskassan m fl myndigheter. Ofta(st?) beroende på invecklade och svårtolkade och ologiska bestämmelser. Det man frågar sig är hur mycket av det som kallas fusk som också beror på svårtydda regler?
För min del ser jag som den logiska slutsatsen av denna utredning att reglerna måste göras enklare, omöjliga att missförstå. Samt att handläggarna ska få bättre skolning i vad reglerna faktiskt innebär. Självfallet ska allmänheten också få bättre information om de förhoppningsvis förenklade reglerna.
När detta är genomfört kan media (och Allianspolitiker) med större berättigande prata om “fusk” för det svinn som därefter eventuellt finns kvar.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar