I de gyllene glasburarna, eluppvärmda förstås. Och utanför...

Nog blir det tjatigt med dessa ständiga fallskärmar och VD-bonushistorier. Att de aldrig ger sig, att de aldrig kan få nog!

Vattenfalls VD, välavlönad och med feta bonusar, fick sparken, och försågs med en ytterst guldkantad fallskärm. Konstruerad i smyg, dvs bakom ryggen på ägaren/staten, av Vattenfalls ordförande. När detta upptäcktes fick ordföranden sparken. Men inte slut med det, nu visar det sig att en handfull andra höga chefer, ofta med mycket kort anställningstid, även de fått enorma avgångsvederlag. Denna gång i Vattenfalls tyska dotterbolag. Detaljerna kan ni läsa här eller här. Även Alliansfritt tar givetvis chansen att ge regeringen ett tjyvnyp för att regeringen inte kan hålla efter cheferna och styrelserna i de statliga bolagen. Det är förståeligt, men det verkar ju som att historierna i vart fall till en del började under sossarnas regeringstid.

Jag ska inte gå in på hur många miljoner som var och en fått, det räcker att konstatera att för vanliga hårt arbetande människor så är detta fråga om fantasibelopp. Än mera märkligt är att de i många fall utgår efter det att de så rikligt belönade misskött sig på ett eller annat sätt! Detta samtidigt som det varit en intensiv debatt vari både bonusar och fallskärmar ifrågasatts, såväl deras storlek som nyttan av dem över huvud taget. Det finns studier som lär visa att bonusar faktiskt är kontraproduktiva. Märkligt att inte ägarna tar till sig sådan information!
Nå, att privata ägare är släpphänta med sina pengar, det drabbar ägarna. Det underliga är attde som sätter villkoren ofta sitter i samma båt som bonuslyftarna. I någon mån är de ägarrepresentanter, men ofta är de faktiskt främst (höga) anställda som spelar med andras pengar.

Det är ändå ur allmänmoralisk synpunkt ytterst anmärkningsvärt.

Att staten låter sina bolag hålla på på samma sätt är ändå ännu mera klandervärt. Staten genom regeringen har sagt sig vilja vara restriktiv, men dess representanter ser genom fingrarna och mer el mindre "lurar" sin uppdragsgivare.

Det är uppenbart att de som sitter på dessa stolar alla tillhör en och samma grupp av människor, långt, långt borta från den verklighet som 90% el mer av medborgarna lever i. De utgår från att har man hamnat i smöret ska man ständigt förses med pengar. En gång på en toppost är man tillförsäkrad en helt bekymmersfri tillvaro och helt undantagen de villkor som vi andra lever under. Vi som betalar de skatter och de priser som är förutsättningen för att ge dessa löner, fallskärmar och bonusar. De som lever i denna förgyllda glaskupa, bryr sig inte ens om att se ut på världen utanför, fullt sysselsatta som de är med att förse sig själva och varandra med förmåner.

Samtidigt pågår en debatt utanför glasburen om hur folk utanför har det. De som t ex befinner sig i FAS 3. Arbetslösa utan fallskärmar. Människor som inte haft feta bonusar. Folk som inte blivit av med jobben på grund av att de misskött sig, utan i många fall på grund av de "strukturomvandlingar" som cheferna i deras företag genomfört, och fått bonusar för.

De finanskriser och andra kriser vi drabbats av under senare år är tecken på att den nya överklassens spel och spekulationer gått för långt. Det har varit vi andra som fått rädda dem. Det har vi ingen lust att göra fler gånger. Och inte möjligheter heller. Vi är farligt nära bristningsgränsen.

För att undvika den totala katastrofen, med konsekvenser är svåra att till fullo inse, måste det bli ett slut på detta giriga och fullständigt okänsliga profiterande på vanligt folk.
Naturkatastrofer kan människan möjligen i någon mån förutse, men ytterst marginellt motverka. Egentillverkade katastrofer borde intelligenta (?) människor däremot både förutse och undvika. Om inte girighten tillåts härska ohämmat.

Lästips för frusna svenskar

Jag har skrivit om el-priserna några gånger på senare tid. Vintern är fortfarande mycket bister (runt minus 30 grader där jag bor) så jag gissar att det är fler än jag som fryser. Även inomhus. Och ändå fasar för el-räkningarna.

Därför vill jag ge ett rykande (!) aktuellt lästips igen. Det är sajten E24, som gör en svidande vidräkning med elbolagen och deras svinaktigt höga vinster, hur de döljer dem, hur de svenska priserna nu ligger i topp, trots att de tidigare varit klart lägre än i övriga Europa. Artikeln visar också hur de "svenska" bolagen slösar bort en stor del av sina inkomster (som alltså kunde vara ÄNNU större) genom dåliga affärer utomlands.

Jag gissade i en tidigare artikel att el-priset, med rätt vidtagna åtgärder, borde kunna halveras. E24-artikeln visar att jag nog var alltför försiktig, el-notan borde vara mycket, mycket lägre än så.

Nu säger kanske någon att värmen ingår i hyran. Men tro inte att du kommer undan ändå, hyran kommer att höjas. Och hushållselen blir givetvis dyrare, om än det då rör sig om hundralappar i månaden i stället för tusenlappar extra.
Har du annan uppvärmning är el? Grattis, fastän då har du investerat rätt ordentligt i andra lösningar. Det var alltså inte gratis, men grattis om du hade råd med det. Indirekt så lär du dock ändå drabbas av de höga elpriserna. Genom högra produktionskostnader etc och en allmänt höjd prisnivå. Ingen kommer undan.

De som vinner är staten, som genom höga el-priser (moms och el-skatter) tar in extra miljarder som vi inte alltid tänker på som skatter. Och så får staten genom sitt ägarskap också en stor utdelning i Vattenfall. Övriga vinnare är finska Fortum och tyska Eon. Samt deras VD-ar och andra chefer med feta bonusar. Bonusar, trots att de gör dåliga affärer utanför Sverige.

En av de tunga orsakerna till de höga priserna är givetvis de tre storas oligopol. De konkurrerar ju inte utan håller gemensamt upp priserna.

När ska politikerna inse att vi inte tolererar detta? Vi, som inte har höga löner, vi som sparar el så vi fryser och ändå har skamlöst höga räkningar att betala.

Fel pris på elen ökar våra kostnader för koldioxidutsläpp som inte existerar

P g a den intensiva debatten, och vreden över, betr de oskäligt höga elpriserna har AB återpublicerat en snart årsgammal artikel, skriven av två kd-are, vari de beskrivet att par av orsakerna till det höga priset.

I och för sig var det inte ens då så sensationella fakta som framfördes. Men likafullt är det märkligt att regeringen inte agerat för att rätta till felaktigheterna. En orsak kan givetvis vara att högt el-pris ger staten enorma inkomster både direkt (som skatter) och indirekt (genom höga vinster för statliga Vattenfall).

I artikeln lyfts två orsaker fram, delvis sammanhängade. I min bloggpost häromdagen var det ett av de av mig tillagda förslagen till de som E24 publicerat, som hade samma innehåll. Dvs att idag prissätts elen i Sverige på den gemensamma nordiska elbörsen Nord Pool. Där används ett system för prissättning som kallas marginalprissättning. Detta innebär att den sist producerade och dyraste kilowattimmen avgör hur mycket all el kommer att kosta för konsumenten. Vi betalar alltså för dyr kol-el, trots att 98% av det vi köper är annan, billigare el.

Redan detta borde räcka för att vända upp och ned på Nord Pools (el-bolagens) prissättning. Men kd-arna pekar på ännu en icke avsedd (?) konsekvens av detta, nämligen att vi betalar koldioxidskatt (och kostnader för utsläppsrätter) för produktion som inte ger koldioxid. De påpekar att nästan all svensk el är klimatneutral och kraftbolagen har inte någon kostnad för utsläppsrätter när de producerar vår el. Detta är en konsekvens som inte belysts speciellt ofta i debatten.
Av vilken anledning???

Enligt konsultföretaget Econ Pöyrys beräkningar tjänar kraftbolagen 24 kronor för varje krona som de haft i omkostnader för utsläppsrätter.
Effekten har blivit att kraftbolagen kunnat plocka ut extravinster på cirka 20 miljarder kronor årligen. Om denna kostnad slås ut på alla svenskar blir det i genomsnitt 2 000 kronor per hushåll. För en vanlig familj i villa innebär det en merkostnad på nästan 3 000 kronor per år. Som jag uppfattar det är detta "endast" pga obefintliga kostnader för utsläppsrätter, som inte är motiverade.

Lägger man till det även det galna systemet med marginalprissättningen så torde summan bli avsevärt mycket högre. Försiktigt uttryckt.

Massmord på journalister och djurplågeri

Ibland känns det inte helt angeläget att skriva av sig alla tankar man har i nya bloggposter. Det kan vara lika bra att bara kommentera på andras bloggar.

Den senaste tiden har djurplågeriet (vanskötseln av grisar), med rätta, upprört många bloggare.

Vikten att bekämpa sverigedemokraterna (och deras idéer) har också, glädjande nog, fått allt bredare anslutning. Och Sveriges kristna protesterar helt rätt i den inkränkta syn som MIV (och andra svenska myndigheter) har på vilken roll religionen har i andra länder.

Folkpartiets landsmöte föredrar jag att inte ytterligare kommentera, det skulle bara göra mig deprimerad (trots enstaka ljuspunkter).

Situationen för SAAB och Vattenfall (såväl bolagets som regeringens och tidigare regerings (van-)skötsel upprör många bloggare och kommentatorer i gammelmedia.

Lite vid sidan av detta kan ett par andra inlägg ses. Ex-vis Sagor från livbåten, som väcker frågan om bekantskapstest, med en ironisk släng. Vilket får mig att tänka på Sociogram...

Och en av piratpartiets förträffliga riksdagskandidater, Olof Bjarnason, har en intressant bloggpost om det enkla och komplicerade, vilken rekommenderas till läsning inklusive den livliga kommentarsdebatten!

Allt detta är viktiga saker, men förefaller dock som något småttigt när man tar del av nyheterna från Filippinerna, om det makabra massmord som skedde där häromdagen. Dvs där ett femtiotal människor grymt mördades i en massaker när hustrun till en kandidat var på väg att registrera maken till nästa års val (enl uppgift för det liberala partiet) ledsagad av bl a ett stort uppbåd journalister. De flesta dödade var journalister. Det förefaller uppenbart att de skyldiga var hejdukar till den lokale politikerpampen, lierad med president Gloria M Arroyo, som inte vill ha konkurrens om sin position. Om den filippinska reaktionen kan t ex läsas här. Till och med svensk press reagerade! T ex här och här.

Politiska mord är vanliga i Filippinerna, men detta var en ovanligt grov och omfattande kränkning av den sköra filippinska demokratin. Antalet offer är ovanligt stort, det förefaller planerat och genomfört av framstående lokala politiker som har (haft) stöd på det nationella planet. Massakern var förberedd, med gravar grävda i förväg, först skedde en kidnappning och sedan avrättning.
Att vara politiker, speciellt då i opposition, är farligt i Filippinerna. Samtidigt kan konstateras att landet är ett av de absolut mest farliga för journalister! Formellt är pressen mycket fri i landet, men de överhängande hoten om att mördas är en stark anledning till självcensur.

Ett hot mot rättssäkerheten är givetvis att i kampen mot terrorister (som muslims gerilla) så har lokala politiker privata arméer (milis), vars främsta syfte verkar vara att säkra makten för politikern och dennes klan. Nu har president Gloria förklarat undantagstillstånd och sagt att de skyldiga ska straffas, vilka de än är.

Nu är det upp till bevis för presidenten.

Om pensionspengar och energipriser

Den 28 juli hade PJ Kask en ledare i PT som tog upp oklarheter i vissa s k riskkapitalbolag, i vilka AP-fonderna investerar våra pensionspengar. Tydligen blundar fondstyrelserna, med tunga fackliga företrädare, för det tveksamma i hur riskkapitalbolagen skaffar och förvaltar ”sina” pengar, samtidigt som AP-fonderna gärna kritiserar för höga direktörslöner.
Att kritisera direktörslönerna är helt rätt och legitimt, men det ursäktar inte att de inte är mera noggranna betr vilka riskkapitalbolag som de satsar våra pensionspengar i. Kanske är det för stora fonder och kanske har de ”tunga” LO- och TCO-namnen inte tid och kunskaper nog för att rätt sköta sina uppdrag?
Den 1 aug kritiserar med rätta Kenneth Jonsgården i sin PT-ledare de skyhöga vinster som både statliga Vattenfall och andra energibolag gör, och han frågar vad Maud Olofsson gör för att få ner el-priserna genom ökad konkurrens.
Låt oss konstatera att den svenska konkurrenslagstiftningen är ett dåligt skämt. Det är alltför lätt att sätta konkurrensen ur spel. Bolag med monopol eller i oligopol slipper för lindrigt undan och kan fortsätta sin marknadsdominans och håva in för höga vinster. Det är bevis för att vi inte har en fungerande marknadsekonomi. Ett av de tydligaste tecknen på det är hur el-marknaden ”fungerar”.
En fri marknad förutsätter konkurrens. Och konkurrens måste stödjas av en effektiv konkurrenslagstiftning! Annars råkar vi som kunder och konsumenter illa ut.
En sak i Jonsgårdens resonemang gör dock att jag hoppar till. Han menar att skatter på energibolagens övervinster skulle sänka el-priset för kunderna. Hur i allsin dar skulle det gå till? Skatter betraktas ju som kostnader, och kostnader övervältras ju alltid på kunderna. Höjda bolagsskatter skulle alltså höja våra energikostnader, inte sänka dem.
Nej, det som behövs är en effektivare konkurrens, bl a genom bättre konkurrenslagstiftning. Kanske med specialregler för energimarknaden. Idag fungerar den ju bara för att ge orimliga löner och bonusar till el-direktörerna.