Vann Obama?

Ja, demokraten Barak Obama vann presidentvalet i USA. Det vill säga, han fick en klar majoritet av elektorerna. Detta efter att opinionsundersökningarna visat ett mycket jämt läge. Däremot fick republikanerna än en gång majoritet i representanthuset och troligen demokraterna en smal men ändå majoritet i senaten.

Vad visar det? Ja, att valsystemet har uppenbara brister. Valdeltagandet är lågt, om än troligen något högre än vid förra valet. Det är krångligt att rösta, varför många avstår. Dessutom har man ännu i flera delstater tydligen krångliga regler och gamla dåliga röstningsmaskiner, vilket leder till osäkra resultat och misstankar (och möjligheter) till valfusk.
Dessutom så är det inte en väljarmajoritet som självklart vinner. Väljarna utser inte president utan elektorer, och i vissa stater tar vinnaren alla elektorer, i andra så finns en viss proportionalitet. Det är således möjligt att en förlorare kan vinna sina delstater med klar majoritet, men förlora andra med knapp marginal. Som svensk ser jag det naturligare att först och främst, om nu systemet med elektorer ska finnas kvar, så ska dessa utses med något slags proportionalitet. Det skulle ge en mera rättvis bild av väljarnas vilja. Och i vart fall så borde det vara samma system i alla delstater!

Nå, med nuvarande regler så vann Obama, vilket jag i och för sig föredrar framför en seger för Romney. Men vad vann Obama? Han är ju nu tvungen att regera med en delad kongress där republikanerna är i majoritet i representanthuset, i vart fall de närmsta två åren.
Av tradition så röstar amerikanerna ofta fram en president från ett parti, men med en kongress av annan partifärg. Maktdelning kan man kalla det, vilket jag kan se som sympatiskt. Ingen ska ha absolut makt, makt ska kontrolleras.
Samtidigt så innebär det att det är svårt att föra en konsekvent politik. Och en negativ kongress kan mera ägna sig åt ren obstruktion än att driva en konstruktiv oppositionspolitik. Det har t ex visat sig under de senaste två åren för Obama. Själv har han inte varit så bra på att förhandla med kongressen, och republikanerna har i mycket ägnat sig åt demonstrativt aggresiv högerkonservativ politik. Bill Clinton mötte liknande problem på sin tid, men lyckades ändå i stort sett hantera detta på ett framgångsrikt sätt.

För några decennier sedan var de två partierna rätt lika varandra ideologiskt, om än med en viss konservativ övervikt inom republikanerna och med en mera socialliberal övervikt inom demokraterna. Men i stort sett var de ändå mera av valkoalitioner under gemensam hatt, mera än ideologiska partier. Idag står partierna längre ifrån varandra. Demokraterna är mera konsekvent medelklass, ett rätt liberalt parti med socialt ansvar även för de sämre ställda. Republikanerna har ambitionen att också de attrahera medelklassen, men det är den konservativa delen de vill nå, högerkristna, tea-partyanhängare etc, och dessutom de ekonomiskt framgångsrika, inte sjuka och arbetslösa.

För att styra USA idag krävs samarbete, men det är inte lätt när republikanerna i kongressen i mycket hög grad representeras av uttalat högerkonservativa (inkl neoconservativa) utan kompromissvilja.

Så, frågan är i vilken grad som Obama och demokraterna verkligen vann valet.

Tea-party-rörelsens grundteser och svenska partier

Missnöjet gror både här och där över politikerna och dels deras vilja att lägga sig i allt möjligt och omöjligt, dels deras "pragmatiska" och avideologiserade syn på politiken. Se exempelvis här och här. I Sverige har det bl a lett till att Sverigedemokraterna nådde riksdagen och att det finns planer på att söka samla liberala krafter i ett nytt parti, kallat (L)iberaldemokraterna.

I USA går det dåligt för Obama och hans demokratiska parti. Först verkade republikanerna lamslagna efter att ha förlorat presidentvalet, men nu repar de mod och det framför allt genom den s.k. tea-party-rörelsen. Det utmärkande för denna rörelse är att den är ultrahöger, ultrakonservativ på ett populistiskt sätt. Tea-partyrörelsen handlar om att vara mot staten, vara mot Obama/demokraterna, vara mot skatter. De har också starka inslag av främlingsfientlighet och isolationistiskt tänkande som liknar de svenska Sverigedemokraternas.

Olle Wästberg skriver om detta i sitt senaste månadsbrev.
"Bland det som gör att Tea-party-rörelsen förändrar det republikanska partiet är att den inte domineras av ”abortion, guns and gays” – den är inte på samma sätt socialkonservativ som den kristna högern inom republikanerna. Tea-partyrörelsen handlar om att vara mot staten, vara mot Obama, vara mot skatter. Väldigt mycket mot och med inslag när det gäller främlingsfientlighet och isolationistiskt tänkande som liknar de svenska Sverigedemokraterna.
De har också det gemensamt med Sverigedemokraterna att aktivisterna inte så sällan lever på ”welfare”, som de tycker att andra missbrukar. Allt detta skildras roligt i ett reportage i Rollings Stone Magazine. At root, the Tea Party is nothing more than a them-versus-us thing:<http://www.rollingstone.com/politics/news/17390/210904> Det kommer att sannolikt gå bra för Tea Party i valet om några dagar. De är aktivister och mobiliserade i ett val där valdeltagandet sannolikt ligger strax över 40 procent."

Dom mot oss, alltså. Även DN skrev om detta häromdagen, och det visar att republikanerna av det mera klassiska slaget inte är helt glada åt tea-partyfolkets extrema åsikter. Framför allt gillar de inte homofobin och det rasistiska inslaget.
Av DN-artikeln framgår att när tea-partyfolket presenterar sig så sker det genom att ställa fem frågor till väljaren. Frågor som visar var de står.
• Tror du på låga skatter?
• Tror du på kapitalismen?
• Tror du på mindre regering = mer frihet?
• Tror du att äktenskapet är mellan en man och en kvinna?
• Tror du på att livet är heligt och att det skyddas vid befruktningen?

Omsätter man detta till svensk politik så stämmer de två första frågorna/påståendena i viss eller hög grad på samtliga allianspartier samt (L). Fråga tre stämmer nog bara på (L) medan fråga 4 och fem definitivt inte stämmer med vad jag uppfattat vara (L):s tankegångar. Däremot så stämmer de i viss mån med vad kd anser och jag gissar att sd ställer upp på fyran. Samtidigt så verkar tea-party inte vara fullt så extrema som den kristna högern i USA vad gäller abort och homosexualitet.

Det dominerande intrycket blir ändå att även om inslag av samma tänkande som teapartyrörelsen har finns hos flera svenska partier, dock ej hos de röd-gröna, så är de svenska partierna mera mainstream och på ett par punkter helt emot det som tea-party-rörelsen står för. Frånsett då det främlingsfientliga och nationalistiska draget som de delar med sverigedemokraterna.