Riksdagens beslut att erkänna folkmordet i Armenien för ca 95 år sedan rörde upp starka känslor i förväg och än mera nu efteråt. Turkiet motsatte sig att frågan ens var uppe i riksdagen och kallade omedelbart hem sin ambassadör i Sverige. Sveriges regering gillar inte beslutet, speciellt Carl Bildt har reagerat mycket upprört och arrogant emot beslutet.
Hans upprördhet har alltså två dimensioner, dels ogillar han att riksdagen sätter sig upp emot regeringen, dels ogillar han att beslutet i sig gör hans uppdrag som diplomatins överhuvud svårare.
Vad gäller det första så ser jag det som utomordentligt uppfriskande att riksdagen visade att den för en gångs skull inte bara är ett transportkompani. Det innebar ju att några Alliansledamöter faktiskt inte böjde sig för partipiskan!
Vad gäller att riksdagens uttalande kanske inte är "lämpligt" ur diplomatisk synpunkt kan jag till en del hålla med om. Att riksdagen har moraliska synpunkter även på utrikespolitik, det får faktiskt regeringen stå ut med.
Om Tyskland skulle få för sig att förneka Förintelsen, ska vi då inte protetstera emot det, bara för att vi vill hålla oss väl med dem? Vi måste lära av historien, även om det kan kännas jobbigt på kort sikt. Ett förnekande bereder vägen för nutida och framtida förtryck.
När historiker och folkrättsjurister är överens om att det som hände i det Osmanska riket denna tid är ett folkmord, då måste riksdagsledamöter få uttala det också. Det är, som jag ser det, viktigt och riktigt att politiker får och kan ta ställning utifrån sina samveten i moraliska frågor.
Betr sakfrågan i sig vill jag påpeka att det handlar om ett folkmord som omfattade mer än en miljon armenier, 250.000 – 500.000 assyrier/syrianer/kaldéer och ca 350.000 pontiska greker som mördades eller försvann. Agneta Berliner har en utmärkt genomgång på sin blogg i frågan, där hon citerar vad hon sa i riksdagsdebatten.
Det finns en integritetsaspekt också. I någon mening kan man tycka att när Sveriges högsta representation uttalar sig om förhållanden i ett annat land så kan det innebära att vi lägger oss i det landets "inre angelägenheter" (kränker den nationella integriteten). Dock är det inte första gången så skett. Sverige brukar uttala sig till förmån för demokrati och mänskliga rättigheter, t ex i Ryssland, i Kina etc.
Vilken kränkning av den personliga integriteten är för övrigt värre än att bli mördad? Dessutom för att man tillhör en grupp som ett lands styrande förföljer.
Tillägg. Ett par invändingar har kommit i kommentarerna. Jag besvarar dem direkt bland kommentarerna. Dessutom vill jag här ge en länk, som visar att det inte är första gången som frågan diskuteras i riksdagen. Av SvD-artikeln framgår också att det riksdagen sysslat med inte är något löst tyckande, utan väl underbyggt av historiker och folkrättsexperter.
Lördag 13 mars erfar jag, genom Alliansfritt Sverige, att för fyra år sedan så menade Fredrik Reinfeldt (då i opposition) att Sverige skulle erkänna folkmordet i Armenien 1915 som just ett folkmord. I förrgår blev regeringens linje - att inte erkänna folkmordet - överkörd av riksdagen.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
9 kommentarer:
Riksdagen är inte en diskussionsklubb eller en arena för allmänt tyckande. Enskilda ledamöter har all rätt att uttala åsikter bäst de vill, men bör då välja andra forum. Sveriges Riksdag bör hålla sig till frågor som har direkt bäring på Sverige idag.
Jag håller ju inte med, annat än att det förstås är vackert att partipiskorna inte biter för en gångs skull.
Men att människor är så desperata efter en HANDLING, förutsatt att den ger ett kraftfullt intryck och någon annan betalar konsekvenserna för den, och alldeles oberoende av om handlingen har den åsyftade verkan eller inte - det ser jag som ett problem. Inget som jag kan glädjas över.
Tvärtom skrämmer det mig. Det är sådana masspsykoser som driver fram övervakningssamhället. Handling utan eftertanke är farlig.
Pop. Jag, och glädjande nog riksdagens majoritet, anser att frågor som hör till ett upprätthållande av demokratiska rättigheter inklusive detta att inte folkmord ska förnekas är en sak som har bäring på Sverige idag. Och i morgon.
Sverige är en stat som aktivt arbetar för Turkiets inträde i EU, då har vi all rätt att ställa krav på att de erkänner förintelsen av armenier med flera. Annars bereds vägen för nutida och framtida förtryck.
Med det pop säger skall Riksdagen minimera sin dagordning med ca 80 procent. "frågor som har direkt bäring på Sverige idag" - vad är det?
Är det frågor som hur slussarna i Södertälje kanal fungerar, torskbeståndet i våra vatten men så fort vi går utomlands och inte koppling finns till Sverige - stäng munnen?
Då måste Sverige kliva ur EU och inte bedriva någon som helst utrikespolitik.
Folkmord är ett brott mot mänskligheten - om våra folkvalda inte reagerar på det - vem skall då sätta ner foten vid nästa Folkmord. Det går inte delegera bort Mänskilga Rättigheter!
Viktualiebroder.
Det var ju skönt att du håller med om att det var bra att partipiskorna inte bet denna gång.
Jag kan hålla med dig om att handling utan eftertanke kan vara farlig. Men jag anser att så inte är fallet här. Tvärtom. För egen del har mitt ställningstagande växt fram succesivt. Och frågan är inte heller ny för riksdagen, nu har den mognat fram.
Men riksdagen hade inte behövt uttala sig om inte regeringen varit så velig och eftergiven för Turkiet invändningar. Tyskland t ex har inte förnekat förintelsen. Turkiet är unikt i detta, då landets än idag förnekar det folkmord som såväl historiker som folkrättsexperter är överens om har skett. Detta är ingen masspsykos, utan en vettig och moraliskt riktig reaktion till demokratins och folkrättens försvar!
Mellan en och två miljoner människor har redan betalt för detta med sina liv! Är inte det nog? Ska deras efterlevande fortsätta i oändlighet att plågas av hur anförvanterna mördats, utan att det erkänns att det var ett brott?
Brott mot mänskliga rättigheter ska erkännas och beivras. (Är det f.ö. inte en av piratpartiets ståndpunkter? Jag ser ju att du kandiderar för pp.)
Den desperation som föreligger i detta anser jag visas av hur nationalismen frodas i Turkiet, hur de förnekar fakta, hur Turkiet hemkallar sin ambassadör till och med. DET är en fantismens desperation. Och en okänslighet för offren.
Får inte politiker ha moral? Jo såklart, men vad har det med riksdagen att göra? Enskilda riksdagsmän får, och bör, uttala sig om moraliska frågor. Men det innebär inte att riksdagen ska rösta om det, som jag ser det har vi börjat gå en farlig väg här.
Att Sverige kritiserar bristen på demokrati och mänskliga rättigheter har gjorts många gånger som du skriver. Men denna fråga är något annat, det är sakfråga som rör en händelse nästan 100 år tillbaka i tiden.
Turkiet ska kritiseras för mycket, men Sveriges riksdag bör inte skriva landets historia.
Oscar.
Det är inte fråga om att riksdagen ska skriva Turkiets (det Osmanska rikets) historia.
Det har gjorts av historikerna och utretts av folkrättsexperter även i detta fall.
Men, det ska inte förhindra politiker att (gemensamt) uttala sin mening att landet måste erkänna sin historia, sitt missgrepp i en så allvarlig fråga som denna. Vare sig Turkiet eller de berörda offren i det aktuella området kan komma vidare utan att det tas tag i frågan. Erkännande, skuldmedvetande och detta på ett sätt som förhoppningsvis kan leda till förlåtelse.
Jfr gärna hur Sydafrika behandlat apartheids "efterbörd".
Vi blir nog alla glada om/när Turkiet gör upp med sitt förflutna. Det som stör mig mest med Turkiet är dock inte det förflutna, utan regimens NUTIDA hantering av mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, rätt att tala det språk man vill, rätt att inte bedömas utifrån vilken "folkgrupp" man "tillhör" osv.
Det är Turkiets tveksamma syn på allt detta, och deras syn på nationen, nationell enhet, och nationell stolthet, som i dagsläget hindrar dem från att göra upp med sitt förflutna.
Jag har lite svårt att se hur vi genom att bedöma deras förflutna kan få dem att bete sig bättre i nutiden. Jag kan bara se hur riksdagen skapade en ökad alienation.
Ola Berg.
Jag har svårt att se att Turkiets nuvarande regim (med ngt vacklande demokratisk grundsyn) liksom landets (majoritet av) befolkning i stort ska kunna förändra sin nutida syn på demokrati, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet etc ska kunna förändras i positiv riktning om den inte ens förmår att ta itu med sitt förflutna!
Det är ju helt klart att det är det förflutna som styr dagens attityder. Alltså måste attityden förändras så de erkänner fel i det förflutna för att kunna gå vidare.
Se f ö http://blog.janrejdnell.se/2010/03/skall-historien-skrivas-av-carl-bildt.html
Skicka en kommentar