Vi kräver en lag om lagring av privat kommunikation! Vilka partier sa det inför valet?

Jag för en diskussion med Hans Lindblad (fd fp-riksdagsman) om sådant som rör polisens effektivitet och pålitlighet, om vi kan ha förtroende för den. Men även om vad man kan förvänta sig av politiska partier. En del av vad han anser har jag helt nyligt publicerat på denna blogg.

Som apropå till justitieminister Beatrice Asks förslag om datalagringslag/övervakningslag (med tillhörande övervakningsskatt) betonar han bl a följande.

Det krävs förtroende för myndigheter innan man ger dem stora befogenheter.
Vad gäller telefonavlyssning sades att rättssäkerheten låg i att det krävdes domstolsbeslut för varje person som telefonavlyssnades.
Men det visade sig inte stämma när den telefon som avlyssnades t ex fanns hos en hyresgästförening med många som använder telefonen i fråga.

Senare framkom också att domstolar i praktiken aldrig sade nej till ansökan, och att avlyssningen kunde fortsätta mot personer trots att de avlyssnats i 7-8 år utan att polisen funnit något olagligt.

Vad gäller Asks nya övervakningslag så tycker Hans att man borde ha lärt sig något av historien kring FRA-lagen. Där bestämde sig stats- och försvarsministrarna, på uppmaning av FRA:s generaldirektör som rimligen var jävig i frågan.

Dessa två övertygade sedan övriga statsråd som fick i uppdrag tvinga riksdagsgrupperna. Vanliga partimedlemmar tillfrågades inte. Nu bör man göra tvärtom, alltså diskutera ute i partierna, som underlag för riksdagsgrupperna, som i sin tur lämnar förslag till regeringen.

Intgegritetskränkningen är i sig allvarlig, men integritetskränkning i kombination med toppstyrning vore ju att helt i onödan dra på sig en ny skandal liknande den med FRA-lagen. Hans säger att han kan ha missat något, men var det något av allianspartierna som i sina valmanifest lovade att införa lagring av enskildas SMS och e-post?
Det parti som lovat sådan lagringt bör väl stå kvar vid löftet, men i varje fall har inte Ask sagt att allianspartier utlovade något sådant. (Så långt Hans L.)

Just det. Jag kan inte heller erinra mig att något alliansparti i sitt valmanifest krävt en övervakningslag, i stil med vad Ask nu föreslår. Tvärtom så gömde och mörkade Ask och allianspartierna detta förslag. De ville inte ha upp det i valrörelsen!

Därför är det djupt ohederligt att nu föreslå detta, som på intet sätt är förankrat och inte heller utlovades före valet.

Däremot så vet jag ju att Thomas Bodström bl a i en radiodebatt med piratpartiets Anna Troberg starkt förespråkade lagen. Men det kändes inte som ett tungt krav från sossepartiet som sådant. Dock känns det logiskt att nu andra mer el mindre framstående sossar gillar Asks förslag men vill ha skärpningar av det.

Man kan verkligen, som FarmorGun, fråga sig vad regeringen har för motiv för denna övervakningslag. Och "nödd och tvungen" att gå längre än EU kräver, och det utan att fört fram det i valrörelsen??? Visst undrar man över hur regeringen ser på sina väljare, ja på demokratin.

Omedveten (?) socialliberalism på gång? Uppdaterad.

Jag har ju inte dolt på något sätt att jag är liberal, närmare bestämt socialliberal (dvs för en liberalism med socialt ansvarstagande). Det möts oft(st) av en slags artig tystnad, någon gång med ett litet instämmande och då och då med mer eller mindre aggressivt motstånd.

Det intressanta just nu är dock att mitt inlägg om "liberal rebell" har fått en del intressanta kommentarer samtidigt som (social-)liberalismen diskuteras och till och med lyfts fram av en del andra bloggare. Indirekt även av högste skattebyråkraten Mats Sjöstrand, som i dagens DN-debatt går ut till försvar för den personliga integriteten. Rätt så, offentlighetsprincipen är till för att vi medborgare ska kunna hålla koll på myndigheterna, inte för att underlätta snokande i alla människors privata angelägenheter.

Förutom oskicket att vältra sig i de privata uppgifter som skatteverket har, är det ju fler saker i tiden som underlättar integritetskränkningar. Jag tänker på sådant som FRA-lagarna, där uppgifterna visserligen ska skötas som vore de hemliga, med hopsamlandet innebär en uppenbar risk för läckor och obehörigt användande. På likartat sätt är Ipred, datalagringsdirektivet med mera farliga saker bland annat ur integritetssynpunkt.

På bloggen Liberal 2010, (länk: http://liberal2010.blogspot.com/ Av någon anledning funkar det inte att göra den klickbar här, men pröva länken i listan i vänsterspalt), har just inkommit ett inlägg om socialliberalismen och dess situation idag. Ytterligare ett är på gång. Jag hoppas att dessa inlägg läses och kommenteras.

Min tro är ju att socialliberalismen omfattas av fler än av de som tror sig vara socialliberaler. Och en del sk socialliberaler borde kanske tänka igenom vilken innebörd de ger ordet.

Socialliberalismen inom dagens partier ligger dock risigt till. Både inom folkpartiet och inom de andra partierna.
Så vad måste till?
Det bör diskuteras.

UPPDATERING. På kommentarplats finns en liten diskussion om offentlighet el ej av uppgifter som Skattemyndigheterna har. Liksom om vem som skall kontrolleras, den enskilde eller myndigheterna. I st f att upprepa det som sägs där (eller göra en ny bloggpost) så hänvisar jag intresserade att läsa kommentarerna här.

Jag skulle också välkomna inlägg på bloggen Liberal 2010 om socialliberalismen och dess framtid, vilket ju är vad detta inlägg också gör avstamp i. Men på den bloggen finns några nya och djuplodande texter, som förtjänar studium.
(2009-02-09)

Motsatser som ger färg

- Vilket härligt väder, säger Medelsvensson.
- Ja, visst är Gud god, säger då Carola.
Medelsvensson hickar till inför detta religiösa uppgraderande av ett enkelt konstaterande. I Filippinerna skulle ingen höja ett ögonbryn.

Filippinerna är nämligen ett religiöst land. Ett land där religion defineras som kristendom och kristendom som katolicism. Men den katolska kyrkan har inget officiellt ihop med staten. Och toleransen är stor! Här finns praktiskt taget alla religioner. Och några djupare fördomar dem emellan har jag inte noterat. Möjligen är det så att många ser lite nedlåtande på muslimer som grupp. Samtidigt känner de flesta flera muslimer, har gått i skola med dem och ser inte annorlunda på dem än på andra kompisar. Och trots den terroriststämpel som ligger i luften när man säger "muslim" så har de full rätt att bli poliser eller säkerhetsvakter, såvitt mig berättats.

Den katolska påverkan gör att grundinställningen hos de flesta är konservativ, mycket konservativ. Konservativ och simple (enkel)är positiva signalord. Man vill inget förändra (trots allt som borde förändras enl mig), samtidigt älskar man allt modernt i vart fall om det är amerikanskt. Och enkel/simpel är ju inte precis hur en amerikan vill karaktärisera sig...

Den konservativa värdegrunden och kyrkan gör ju att homosexualitet är något mycket fult, i detta land där den traditionella familjen sätts så högt. Jag vet inte om det är straffbart, men det skulle inte förvåna mig. Däremot så verkar ingen, såvitt jag kan se, i praktiken bry sig. Det finns ingen sortering efter HBT-termerna. Alla något avvikande män kallas för bögar, vare sig de är homo, bi- eller transsexuella. "Ingen" gillar homosexualitet, men däremot så är man tolerant. Man säger att många frisörer är bögar. Man skrattar lite åt det, när man ser någon på stan som man tycker verkar vara bög, och låter det vara.
Kvinnliga homosexuella nämns inte, men tolereras de facto än mer än "bögar".

Hos en svensk väcker det viss förvåning när man första gången besöker ett stort varuhus och plötsligt i högtalarna hör att nu blir det bönestund. Arbetet stannar av och alla (anställda liksom kunder) stillar sig i en andaktsfull paus. Andakt i Mammons tempel.
(Kanske är det mindre märkligt att färjeturen med den moderna färjan inleddes med en bön om en lycklig resa, läst av en mjuk kvinnostämma samtidigt som texten gick att läsa på storbildskärmen. Filippinerna har ju en historia av mängder av färjekatastrofer.)

En stund efter bönepausen i varuhuset kan mycket väl komma en pausgympa. Lämplig musik sätter igång, förutom i kassorna avstannar verksamheten och personalen får röra på sina leder i uppfriskande gymnastik. Och som de rör sig! Resp (kvinnliga) avdelningschef föregår med gott exempel och svänger inte bara armar och ben utan även höfter och stuss på det mest energiska sätt. De man ser (som man) är ju den kvinnliga personalen i sina strikta blusar, ev en liten kavaj och korta, nej, mycket korta kjolar. Jag lovar, nog får de fart på blodomloppet av sådan gympa. Kanske blir en och annan manlig kund också lite varmare i kroppen bara av att se på...

Nå, lite värme i kroppen, och den lilla kavajen kan vara bra att ha även för dessa sales-ladys. Filippinerna är visserligen ett land med tropisk, fuktig värme. Men när man kommer in i ett varuhus så är det som i ett kylskåp, på högsta effekt.
Det är som man vill visa att här är man moderna och har air condition. Det jag undrar är bara hur många som får lunginflammation på kuppen, eller i vart fall svårartad hosta? Trots hettan så går mändger av filippinare omkring och småhostar hela tiden.

Så pausgympan är säkert bra, de har långa dagar. De åker jeepny hem sent på kvällen ut till den förortsby där de bor, hjälper mamman med småsyskonen. Nästa dag ska de stå fräscha med nystrukna blusar i varuhuset igen.

"In God We Trust" är den vanligaste devisen på de flesta fordon. Och det kan behövas, med tanke på den enorma trafiken. Att vara jeepnyförare kan inte vara hälsosamt, detta att andas disel- och bensinångor hela dagarna. "Keep distance" är en annan vanlig devis.
Ingen bryr sig. Marginalerna framåt och bakåt räknas i decimeter, inte i tiotal meter. Åt sidorna är det centimeter snarare än decimeter. Passagerare i olika jeepneys kan lätt snudda vid varandras armbågar.

Det här var alltså några, i mina ögon, i stort sett charmiga kontraster i den filippinska vardagen. Ett land och ett folk som i mångt och mycket har en mycket speciell grundinställning, som i princip kan verka mycket rigid, men som i praktiken är tolerant och generös, och i vissa avseenden närmast livsfarlig (som i trafiken).
Det är ett land med mycket byråkrati, men samtidigt finns något slags fritt utrymme kring varje människa. Inga personnummer eller annat som gör att myndigheterna har ständig koll på dig inte. Ett land med en slags civil olydnad emot både lagar och officiella föreställningar.

Och - trots (eller kanske pga) sin korta demokratiska historia, med bräcklig demokrati, så verkar det högst osannolikt att några sådana påfund som FRA-lagar, IPRED eller datalagringsdirektiv skulle kunna lanceras i detta land.

Därtill är man alltför rädda om demokratin, den sköra, och brända av diktaturens gissel.

Dåligt slut

Detta år slutade illa. I stort som smått.
Krig i mellanöstern,igen.
I Sverige en regering som låter FRA 1.0 träda i kraft. Medan 2.0 ska analyseras. Jag känner mig som en ropandes röst i öknen: Riv upp, gör om, gör rätt.
Till detta IPRED och datalagringseländena.
"Inte i Sverige väl", suckar Mary, men man kan läsa misstron i hennes inlägg. Visst går Sverige samma väg som Egypten, även om ligger några steg efter.
Ännu.

Och själv sitter jag på andra sidan klotet, kroppen reagerar inte bra på den fuktiga värmen, men nu legat några dagar i feberyra också. Liksom sonen.

Nej, det var inget bra årsslut.

Hittat en sosse man kan kommentera! Eller, sluta propagera, börja diskutera.

Kors i taket. Jag har hittat en sosse med blogg, som man kan kommentera inläggen hos!
OK, det finns några till, men inte är de många. Denna kvinna, HBT-sossen - Alexandra Einerstam, har skrivit ett smått avundsjukt inlägg om piratpartiet, som enfrågeparti. Men hon har några mindre trevliga slängar, som gjorde att jag skrev en kommentar. Och den kom in!

Jag skrev ungefär såhär.

Piratpartiet kämpar för ett par-tre för många väljare VIKTIGA frågor. Det är obegripligt att gammelpartierna inte insett detta.
Om dessa äldre partier levde upp till sina grundläggande principer så skulle piratpartiet i ett nafs vara avväpnat.
Men t ex (och i första hand) sossarna och moderaterna vill ju inte ens diskutera med väljarna, bara basunera ut sin propaganda.

Det är ett stort demokratiskt problem.

I långa stycken håller jag med om Alexandras analys av pps "program", men hon (och de etablerade partierna) lever uppenbarligen avskärmade från väljarna. Dessutom är hon hånfull emot pp på ett sätt som bara gynnar piratpartiet.

Jag menar att pp´s löjliga namn är ett stort hinder för deras framgång, liksom deras bristfälliga program. Men jag ser inga egentliga likheter med de klart odemokratiska Ian och Bert, vilket hon lyfter fram i sitt inlägg.

Och erkänn att såväl sossarnas som alliansens okänsliga maktpolitik spelar piratpartiet i händerna.

Fortsätter det såhär behöver pp inte göra mer än att dela ut sina valsedlar. Resten sköter de gamla partierna om...
---
Än en gång. Om de etablerade partierna följde sina ideologier och hade en levande dialog, såväl internt som med medborgarna, funnes det inget underlag för piratpartiet.

Min uppmaning blir, sluta håna pp för dess uppenbara brister. De finns sannerligen. Men ägna er i stället åt att granska er själva.
Back to the roots.
Vakna, återuppväck de fina idealen. För en dialog med vljarna. Spola spin-doctorer och reklambyråer.
Sluta propagera, börja diskutera.

F.ö. anser jag att FRA-lagarna ska rivas upp samt att IPRED och datalagringslagarna aldrig införs.

Är det bara FRA som läser och bevarar våra tankar?

Jag har ett par favoritsossar bland bloggarna. Uppriktiga, tänkande och på intet sätt ingående i den doakör som deras parti vill de ska utgöra.
På samma sätt så har jag funnit intressanta och medvetna bloggare med hemvist inom de flesta andra partier. Inte heller de tuggar och sprider partiernas reklamtexter. I stället tänker de självständigt, med resp partis ideologi som grund.

Min och deras förtvivlan över tillståndet inom de partier som på något sätt står oss närmast är så lika, så lika. Samma djupa och ärliga förfäran över hur partierna kan gå ifrån det de säger sig stå för, i synnerhet betr integritet och rättssäkerhet. Och den närmast totala bristen på intern debatt inom de officiella kanalerna.

På något sätt omfattar vi samma grundsyn på vad som är väsentligt för att en demokrati ska kunna fortleva som demokrati.
Men på detta lyssnar inte partierna. Inte riksdagspartierna.
De är döva och förblindade av makten, eller strävan efter makt.
Sannerligen, gammelpartierna gör allt för att mobba bort sina väljare, till soffan, eller till piratpartiet.

Gammelpartiernas hejaklackstänkande är alltför tydligt. Om detta skriver vi och utvecklar vi våra tankar. Mängder av goda och analyserande artiklar publiceras på våra bloggar.
Varje dag.

Visst, bloggarna läses. Men samtidigt måste jag medge att en brist med bloggandet är att de många goda texter man läser, de försvinner för snabbt pga nyproduktionen av fler goda texter.
Varje dag.

De finns kvar, men hur många går tillbaka till dem? För det är de ofta värda. Grundliga analyser, mängder av infallsvinklar. Ett enormt grupparbete. En evolution, en ständigt pågående nyskapande, utan krav på upphovsrätt och ersättningar.

Vart tar det vägen?

Ibland undrar jag om FRA är de enda som systematiskt registrerar oss, skapar sociogram och läser oss...

Det känns som att strö pärlor för svinen.
Vi vill ju återskapa en levande demokrati. Inte bli arbetsmaterial för svenska Stasi.

F.ö. anser jag att FRA-lagarna skall rivas upp och IPRED och datalagringslagen aldrig införas.

Karl Sigfrid har fel, Hans Lindblad har rätt, förstås.

Karl Sigrid försöker på sin blogg förklara varför han kommer att rösta för fildelningslagen (IPRED), trots att han är emot den. Han är bara en m-ledamot av många och vill inte bryta partilinjen.

Jag har direkt på Sigfrids blogg gett en kommentar enligt följande.

"Karl. Jag köper inte din slutsats.

Jämför med det resonemang som Hans Lindblad förde i somras/höstas på min blogg.

En viss disciplin är nödvändig, framför allt för att driva igenom de förslag som partiet gick till val på och för att följa partiets grundideologi.
Den som är personkryssad för något annat är förstås friare, rent moraliskt.

MEN INGET AV ALLIANSENS PARTIER GICK TILL VAL PÅ ATT INFÖRA VARE SIG FRA-LAGARNA, IPRED ELLER DATALAGRINGSLAGEN.

Inte heller ligger sådana beslut i linje med deras deklarerade ideologier. Ingen har heller kryssats in för att driva integritetskränkningar!

Det enda riktga för den som är trogen partiprogram och ideologier är att gå emot regeringens förslag i alla dessa frågor.
Kolla gärna Hans Lindblads inlägg hos mig i somras och höstas."

Och jag kan tillägga att detta är en av de saker som mest retar upp i vart fall de som röstat på något alliansparti i senaste valet. De uppenbara brott mot valprogram och ideologier som regeringspartierna nu gör slag i slag.

För kännedom ger jag här länkar till några av/om Hans Lindblads artiklar.

http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/08/fra-lagen-byrkratins-seger.html

http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/09/fra-lagen-hur-br-sdana-frgor-hanteras.html

http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/09/fra-ju-fler-integritetsskydd-som-behvs.

http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/10/hans-lindblad-turerna-i-fra-frgan-r.htmlhtml

http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/10/civilkurage-respekt-och-hans-lindblad.html

Karl Sigfrid, du har fel. Lysna på Hans Lindblad, han har fattat detta på rätt sätt.

Vem ska kolla vem?

Allt makt skall kontrolleras.
Det är en av de viktigast liberala grundstserna för att bevara demokratin.

Idag ser vi att det är motsatt synsätt som dominerar. Dvs hos de beslutande. De menar att eftersom det kan finnas någon skurk bland oss vanliga miljoner människor, så ska makten kontrollera och registrera alla våra rörelser. Någon har kallat detta att våra mobiltelefoner ska användas för detta ändamål (som vi givetvis får betala) för att vi alla förses med elektronisk fotboja.

En träffande och brutalt sanningsenlig karaktäristik.
Makten försätter folket i vanmakt.

Nu är det ju tveklöst så att bland våra makthavare finns proportionellt minst lika många skurkar. I synnerhet begår de brott mot våra demokratiska fri- och rättigheter.

Detta ser jag om minst lika allvarligt som mord. Ja, det är ju ett slags massmord de begår, när vi berövas vår demokratiska frihet.

Den liberala synen på vem som ska kontrolleras måste återupprättas. All makt korrumperar och måste kontrolleras.
Det är inte frånvaron av makt som korrumperar.

Därför måste vi få en helt ny sammansättning av riksdagen. Det krävs nog ett eller flera nya partier med rätt syn på integriteten och människans värde. Liksom att i de gamla partierna röstas in nya människor samtidigt som partiledningarnas nickedockor rensas ut.

Denna nya rikdag har flera tunga frågor att ta itu med.
a)Att riva upp FRA-lagarna.
b och c)Att riva upp de lagar som den närmsta tiden kommer att beslutas om IPRED och datalagring.
d)Att utarbeta en kraftfull integritetsbalk.
e)Att inrätta en integritetsombudsman med bl a integritetsbalken som stöd i ryggen.
f)Att inrätta en författningsdomstol som ser till att regering och riksdag inte genomför lagstifting som står i strid emot grundlagen.

Det är makten som skall kontrolleras.

Alliansen och sossarna krattar manegen för piratpartiet

Piratpartiet drivs av ett hett engagemang, har kunniga och duktiga personer i ledningen. De driver ett fåtal, men viktiga, frågor som engagera mängder av liberalt sinnade människor.

Men det är inte det som är partiets viktigaste tillgång. Nej, den finns utanför partiet. Hos både regeringspartierna och oppositionen.

Med sådana partier, som driver bort sina väljare, ja rent ut sagt mobbar bort dem, som låter partipiskorna vina så att eventuella självständiga viljor tystnar. Ja, då är det bara för piratpartiet att tacka och ta emot.

Inne bakom sina välisolerade glasväggar förstår inte partiledningarna vad som händer.
Regeringen tar de sämsta bitarna från sossarna (ex-vis avskaffat försvar och huvudlösa subventioner till den omoderna svenska bilindustrin) medan de jagar över väljare till sossarna genom ex-vis a-kasse och sjukförsäkringsförsämringar.

Lägg till det då FRA-lagarna, det rättsröteskapande IPRED och en datalagringslag (i sann sosse- och stasianda) som våldtar allt vad personlig integritet heter.

Självfallet kommer det att ske en viss överströmmning till sossesidan. Men så klantigt som de sköter sig blir det inte så många som de själva vill hoppas. Men än fler kommer att röstskolka - och för många blir piratpartiet, trots sitt namn, ett verkligt aternativ.

Piratpartiet behöver bara sprida sina valsedlar. Resten sköter de andra partierna om, i sann självmordstaktik.

Piratpartiet kan ta det lugnt!

Om ej det går att få dialog, vad göra?

I dagens Piteå-Tidningen (12 dec) finns en superkort debattgrej av CUFs Magnus Andersson, som går ut på att Alliansen måste lära av sina misstag. Misstaget var FRA-lagen i somras och därför får inte regeringen göra samma misstg betr IPRED.

http://www.pitea-tidningen.se/debatt/artikel.aspx?ArticleId=4252263

Samma dag framkommer att regeringen inte alls lär, inte alls lyssat, utan lägger en lag om datalagring. Allt ska registreras och lagras. Inga fjantiga undantag eller integritetshänsyn här inte.

Att lysssna är ute. Avlyssna och registrera och genomdriva grundlagskränkande lagar är det som gäller.

Är det konstigt att Svenska Dagbladets läsare efterlyser ett nytt parti?
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2187193.svd

Jag är egentligen inte så entusiastisk för demonstrationer. Jag föredrar dialog, samtal, konstruktiv debatt. Sverige ska ju vara en mogen demokrati.
Men idag lyssnar ju inte makten, den isolerar sig i sitt glastorn.

Vad gör man då?


Filippinerna har en ung och instabil demokrati med många brister. Men med tanke på situationen i Sverige så kan man fundera...

I den stad vi befinner oss just nu var det en jättedemonstration häromdagen. Myndiga poliser dirigerade trafiken så att det långa demonstationståget kunde gå ostört. En demonstration för rättvisa. Emot något slag av övergrepp. Och demonstrationen gick genom de mest centrala delarna av staden. Tusentals människor som uppenbarligen kommit från provinsen för demonstrationen.

Det kändes bra att de demonstrerade. Att folk inte finner sig i vad som helst.

Riksdagens kapitulation, del 2.

Och nu kommer Lagen om datalagring, Stasi-lagen kallad. Allt ska lagras.

http://www.svd.se/nyheter/politik/artikel_2188835.svd

Att en lag av det slaget ens laggs tyder pa en sovande riksdag. Eller en riksdag under partipiska.

Var ar dagens Waldemar Svensson, Adolf Hedin?

Har alla tappat vett och sans, fragar Mary pa sin blogg. En bra sammanfattning.

Regeringen vill uppenbarligen mobba bort sina valjare.
Och oppositionen (s) jublar over lagen, de vill ha den.

Godnatt Sverige.

I vilket annat land skulle detta accepteras av en demokratiskt vald riksdag?Lagen verkar passa utmarkt daremot i en diktatur.

Visst behovs en integritetsbalk, men med nuvarande riksdag tvivlar jag pa att den blir en garanti for integritet.

Sorry.