Visar inlägg med etikett skolan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett skolan. Visa alla inlägg

24 januari 2014

Smygrasism, väl så farligt?!

Först, det är svårt att entydigt definiera rasism. Jag tycker mig många idag, som inte anser sig vara rasister, men som har åsikter som i frågan om invandring och attityder till nykomna svenskar har attityder och åsikter som är snarlika sverigedemokraterna.
Men sverigedemokrater är de inte, säger de. Liksom sd:s ledare Jimmie Åkesson envist påstår att inte är han och hans parti rasistiska inte. De är bara emot invandringen...

På något sätt menar jag att då är man i vart fall rätt så rasistisk. Speciellt eftersom man då menar invandring som kommer från längre bort ifrån än Norden. En rasism som leder till diskriminering.

Samtidigt så är det förstås så att man kan vara emot eller i vart fall kan diskutera invandringspolitiken utan att vara rasist. Eller i vart fall hur integrationspolitiken fungerat, eller inte fungerat.

Detta lämnar jag just nu åt sidan. Det finns ju verkligen rasism, om än i olika grader.  En del grundad i rädsla för det okända. En del som sitter väldigt djupt och beror på ett förakt för de som inte är som infödda, vita, genuina svenskar av germanskt ursprung, en herrefolksmentalitet. Och allt detta tar sig uttryck som är negativa på många sätt, för de direkt drabbade, för de som inte är direkt utsatta för diskrimineringen men som blir det indirekt. Och ekonomiskt för både individer och samhälle.

Ändå undrar jag om inte det som kan kallas smygrasism är än värre? Den öppna rasismen och diskrimineringen, den kan man ju diskutera, argumentera emot och i vart fall försöka bekämpa.
För vad är det annat än diskriminering när man nedvärderar andra på grund av deras bakgrund?
När man söker sätta upp spärrar för invandrare för att få bostad,. för att få arbete etc?  Och en hel del av sådan smygande, försåtlig rasism står ju samhället självt för, våra myndigheter. Både genom våra och handläggares attityder och  formalism och genom en del av de regelverk som styr vårt samhälle.

Hittar i SvD en artikel som kan belysa en del av denna problematik. Rubriken är

"Mörka kroppar på resa neråt i samhällshierarkin", och den beskriver hur svårt välutbildade med invandrarbakgrund har att få arbete enligt sin utbildning och erfarenhet. Varför så svårt för akademiker med utländsk examen att bli erkända och anställda. Nej, oftast avkrävs de att göra om, helt eller delvis, sin utländska utbildning. Och då gäller det inte bara att de ska kunna svenska. Självfallet är inte alltid en utländsk utbildning identisk med en svensk. Nej, den kanske är bättre. Och i vart fall kan det vara nyttigt att få in annan kompetens, t ex inom skolan, än vad en svensk utbildning gett. Och för att koppla just till skolan så verkar det verkligen behövas något bättre än vad som på senare decennier getts i Sverige. 

Både arbetsförmedlingar, utbildningsanstalter och anställande myndigheter står för en hel del faktisk men smygande rasism.  Så slösar man bort kunskaper, som behövs i det svenska samhället. Tvingar folk att söka jobb där det inte krävs utbildning, eller att skaffa ytterligare utbildning. Vilket medför kostnader både för den enskilda och samhället, liksom det sätter upp extra hinder för integrering i samhället. 

Eller hur? 

--- 
Tillägg, pga en liten diskussion på Facebook. 
Ordet rasism betyder olika för olika personer, ibland lite slarvigt använt möjligen. Som jag ser det är det en avgränsad del av begreppet diskriminering, som ju kan avse också pga kön, sexuell läggning el religion etc. 
Termen ras är ju numera i högsta grad ifrågasatt som ett vetenskaplligt  begrepp, och hur det användes av säg 30-talets "rasbiologer" var ju synnerligen fördomsfullt och sorterande med innebörden att "germaner" var ett  slags övermänniskor, stående över alla andra, att alla andra var mindrevärdiga. 
Jag ser det nog så att rasism, det är att betrakta folk som är annorlunda än "vi etniska, vita, nordiska/germanska" människor som mindervärdiga, och att det ger rasisterna en anledning/ursäkt för att diskriminera de som de inte gillar.
Dvs att de lägger in en negativ värdering i att det finns skillnader mellan "vi och dom".


21 januari 2014

Svensk undervisning jfrt annan (PISA)

I slutet av 2013 redovisades den senaste s.k. PISA-rapporten. PISA, uttytt Program for International Student Assessment är en mätning av OECD som studerar 15-åringars kunskaper inom matematik, läsförståelse och naturvetenskap. I den senaste undersökningen hamnade Sverige under genomsnittet för OECD inom samtliga områden. Sedan förra undersökningen, år 2009, har Sverige tappat placeringar internationellt och totalt sett har resultaten försämrats.

Genomsnittspoäng per land inom OECD, år 2012
Korea, Sydkorea543
Japan540
Finland529
Estland526
Kanada522
Polen521
Nederländerna519
Schweiz518
Tyskland518
Irland515
Australien512
Nya Zeeland509
Belgien509
Storbritannien502
Österrike501
Tjeckien500
Frankrike500
Slovenien499
Danmark498
OECD, snitt497
Norge496
USA492
Italien490
Luxemburg490
Spanien489
Portugal488
Ungern486
Island485
Sverige482
Israel474
Slovakien472
Turkiet462
Chile436
Mexiko417
Källa: OECD 
Som synes ligger länder som Sydkorea, Japan, Finland, Estland i topp, men även länder som Tyskland, Storbritannien och USA ligger klart bättre till än Sverige i denna mätning. 

– Läget är allvarligt när det gäller kunskapsutvecklingen i skolan, säger Skolverkets generaldirektör Anna Ekström. En kort sammanfattning av rapporten finns i denna länk från SV.

Utöver de 34 OECD-länderna ingår också ytterligare 31 länder i den totala undersökningen. Däri kan man se att t ex länder som China, Singapore, Hongkong, Taiwan (dvs asiatiska länder i stark utveckling och där kunskapskravet är starkt framträdande), liksom  Lettland och Ryssland oftast når bättre resultat än Sverige. Filippinerna, ett land jag haft anledning att kolla upp lite extra, ingår inte i studien, men jag tycker mig se att dess skolsystem i mycket liknar de som de framgångsrika länderna har. Av det kan man gissa att även Filippinerna ligger bättre till än Sverige, bl a p g a att läraryrket har hög status där och att regeringen på senare år dessutom sett till att lärarlönerna höjts väsentligt.

Givetvis finns det felkällor, och andra vanliga statistiska felmarginaler i denna liksom i andra undersökningar. Den har också diskuterats i Sverige för vad den mäter.

Men om man ser på vad den mäter så är den ytterst intressant. Den mäter kunskaper för 15-åringar inom sådan kärnområden som läsning/läsförståelses, matematik(i tillämpning) och naturvetenskap. Kunskaper som också i Sverige stod i fokus innan inriktningen flyttades allt mer över till sådant som i debatten kallats "flum" (individers attityder, beteenden och socialt-emotionella sidor som samarbetsförmåga).  En utveckling som började under Olof Palme(s) tid, genom både ändrade mål och förändringar i lärarutbildningen, men som givetvis tog några decennier att genomföra i praktiken. Bl a p g a en kvardröjande professionalism i lärarkåren. Sänkningen av yrkets status bidrog givetvis också till sänkta ambitioner betr kunskapsinriktningen. Fullt genomslag kan man nog säga blev det i och med Göran Persson(s) kommunalisering av skolan, där de lokala politikerna ofta (inte bara s, utan även andra) bidrog till sänkta ambitioner. Effekterna blev närmast övertydliga i början av 2000-talet och har fortsatt.

För något decennium sedan läste jag en vetenskaplig rapport av, tror jag Bo Rothstein, professor i statsvetenskap (och benämnd som socialdemokrat!), om hur socialdemokratin försökt mer el mindre indoktrinera i socialdemokrati inom skola och förskola. Det kan vara intressant att där beskrevs dessa försök ha gått rätt bra inom barnomsorgen (innan innan barnpassningsinriktningen började glida över till pedagogik för kunskap), men inte lika bra och tog längre tid betr grundskolan, fr f allt på grund av skolans gamla inriktning på kunskaper för elevernas framtida liv. Lärarna hade en kunskapsinriktad och framtidsoptimistisk, närmast ideell syn på undervisningens uppgift, som var svår att utrota. Intressant, eller hur...

I dagens kritik av PISA-rapporten har den mycket av invändningarna riktats emot att den inte sägs ta hänsyn till de positiva effekterna av "flumfaktorerna".  Även det intressant. Dvs att det fortfarande ses som mindre viktigt med kunskaper jämfört med t ex "socialt-emotionella" sidor. Och visst kan visst värde finnas i dessa sidor, men frågan är var störst fokus ska ligga i undervisningen...

Låt mig avslutningsvis konstatera att, i vad som mäts, så ligger länder med skolsystem inriktade på kunskaper främst. Att dessa ofta är asiatiska framgångsländer betr snabb utveckling. Att en del gamla välfärdsländer, som Sverige, verkar trötta och sjunka betr kunskaper (och därmed i utveckling och tillväxt).
Att också troligen ett land som Filippinerna, som inte ingår i undersökningen, har ett mera kunskapsinriktat utbildningsväsende än Sverige. Och därför troligen kommer att utvecklas snabbt de närmaste decennierna. Trots i dag utbredd fattigdom, gerillaverksamhet med terroristinriktning och utsatthet för naturkatastrofer.
Och att Sverige, och andra länder med ett trött fokus på annat än kunskap, måste, utan att gå ifrån samarbetsförmåga och liknande, måste bredda sig och återgå till mera av kunskap och kreativt tänkande. För att inte helt tappa styrfart.


18 maj 2011

Lärarlönerna...

Är det rimligt att en riksdagsman ska har dubbelt så hög lön som en gymnasieadjunkt? Nej, det är det inte. Det håller nog de flesta med om, förutom riksdagsledamöterna...
Uttrycker man det som att en adjunkt bör ha samma lön som en riksdagsledamot, då blir nog reaktionerna något annorlunda.
För inte så många decennier sedan så var det dock så, riksdagens ledamöters lön sattes på den nivå som adjunkterna hade.

Men tiden går. Och toppolitikers löner har sprungit iväg uppåt, medan lärarnas löner har halkat efter. Halkat efter inte bara riksdagens löner utan även jämfört med andra.

Skolan och lärarnas löner har snart sagt alla åsikter om. Vi har alla gått i skolan, om än under olika tider. Alla har erfarenheter av skolan, men de skiljer sig åt. Och vi har valt olika yrkesliv efter skolgången. En skolgång med mycket olika längd och inriktning.

De som bara har grundläggande utbildning och/eller vantrivts i skolan, de överskattar ofta lärarnas löner - och tror eller vill tro - att lärarna har kort arbetstid och långa lov. Den som utbildat sig lite längre och kanske dessutom trivts bättre i skolan inser ofta att lärarnas löner inte är höga och att de har mycket långa arbetsdagar när man räknar in förberedelser och annat. Och att "loven" är studier eller inarbetad tid.

Dagens ungdomar vet dock att lärarlönerna är låga och att det ofta kan vara stökigt i skolan, och att utbildningen tar tid, vilket gör att de själva inte väljer läraryrket även om de gärna skulle vilja undervisa.

För den som har kommit upp i åren så finns kanske bilden av den välavlönade läraren kvar, man har inte sett hur dagens verklighet är en annan. Däremot kanske man minns den "autoritära" skolan, eller ogillar den "flumskola" som kom därefter.

Nu är väl dagens skola inte riktigt så dålig som man kan tro av debatten, vilket t ex "Sagor från livbåten" framhåller. Engagerade lärare kan fortfarande intressera eleverna med gott resultat.

Men visst finns problem. Svensk skola halkar efter i internationella jämförelser, lärarutbildningen kritiseras, eleverna skolkar, rekryteringen av lärare går dåligt bl a p g a att lönerna är låga. Etc.

Nu är det väl inte heller så att alla skolans problem beror på dåliga lärarlöner. Och inte heller lärarrektyreringen beror bara på lönerna. Det påpekar Mattias Juelsson i ett välbalanserat och initierat inlägg. Arbetstiderna och arbetsförhållandena i övrigt är viktiga faktorer.

Självaste Aftonbladet har skrivit om skolan och dess problem. Med artikeln "Nu har vi fått nog" så kom dock debatten lite snett, trots att den nog verkar haft till syfte att påvisa de låga lärarlönerna. Reaktionerna på den artikeln, både i tidningen, i Facebook och på bloggar, visar mängder av okunskap och fördomar om lärarlönerna.

För att inte någon ska tro att jag talar i egen sak ska jag genast säga att jag inte är lärare. Däremot har jag god inblick i frågan, av olika orsaker.

Av artikeln kan man få intrycket (vid en slarvig läsning) av att 26 tusen i månaden är en vanlig lärarlön. Vilket föranlett en del att säga att 26 "papp" i månaden, före skatt inte är en dålig lön. Så långt kan jag hålla med, under vissa förutsättningar.

Tjuosex tusen i månaden var för några år sedan en bra lön. Sedan dess har dock levnadsomkostnaderna stigit, vilket försämrat köpkraften. Men folk som har anställning, jobb, har även fått flera "jobbskatteavdrag", vilket förbättrat för dem. Det är generella förutsättningar, som gäller alla som inte arbetslösa eller långtidssjuka eller pensionärer.

Nu är det dock inte så att alla lärare har 26 papp i månaden. Inte ens de med många års erfarenhet. Lönerna varierar en aning mellan olika lärargrupper, där förskollärarna har lägst lön och högskolelärare högst. Ingångslönen böjar dock många gånger på 18-19 000, vilket är avsevärt lägre än vad många andra har (byggjobbare, renhållningsarbetare, gruvarbetare etc), även om det också finns de som inte har mer.

Eftersom de lärare med startlön under 20 tusen också ådragit sig studieskulder på runt en halv miljon (eller mer), och förlorad arbetsinkomst under 4-5 år (motsvarande mellan 1-2 milj kronor el mer, beroende på vilken den alternativa inkomsten skulle ha varit), så är inte 20 eller ens 26 "papp" i månaden jämförbart med den som inte förlorat livsinkomst och inte har studieskulder.

För någorlunda matematiskt begåvade eller ekonomiskt sinnade ungdomar som står inför yrkesval är därför idag inte läraryrket ett självklart val. Hur intresserade de än må vara.

Alltså, nog är det förklarligt om rekryteringen till läraryrket inte alltid blir den bästa om undomar inser att som lärare så avstår de flera års inkomst pga studier, de ådrar sig studieskulder, de får dålig status, de får arbetsveckor på 60-70 tim/vecka.

Och till på köpet en lägre ingångslön och en sämre löneutveckling än i många andra yrken.

Däremot, den som får 26 000 kr/månad, är 20-25 år, inte har några studieskulder, ej läst 4-5 år el mer på universitet. För den är det en våldsamt bra lön. Ja, även om han/hon är 30 eller 40 år, el mer.