Löfvens åtgärder betr flyktingkrisen verkar halvhjärtade och tafatta

Så har regeringen till slut haft en presskonferens där de visar vad de tänker göra i det som Löfven kallar den värsta krisen efter andra världskriget. Han har givetvis rätt i att EU i sig måste ta sitt ansvar, och då alla medlemsländer.  Samtidigt menar jag att detta rop på att andra ska ta ansvar inte legitimerar att Sverige inte tar sitt ansvar. Som stat, som kommuner - och alla som bor här, på ett eller annat sätt.

Självfallet är det viktigt att inse att det krävs kraftåtgärder för att ta hand om anstormningen av flyktingar. Men jag blir inte imponerad av det regeringen nu presenterar, och inte dämpas min oro av det som Löfven/regeringen säger om hur man vill möta krisen.

Nej, nej, tältläger, icke. Även om de sägs vara "vinterbonade". OK, som en beredskap. Men icke i någon större utsträckning och bara för mycket kort tid, som sista åtgärd. Jag är rädd att om det blir något vanligt så blir det snabbt "normalt", inte en sista åtgärd. Det blir en kapitulation.

Lägre standard när man söker fler boenden, det kan nog visa sig nödvändigt, för en inte alltför lång tid, medan man söker bättre och mera långsiktiga lösningar. Jag tror nog att man i viss mån kan engagera de nyanlända flyktingarna i att bygga eller bygga om eller bygga nytt. Det skulle ju för kortare eller till och med på lite mera sikt lösa sysselsättningen för dem, en del av dem.  En smartare användning av ROT-avdragen (med lite ändrade regler)  kunde nog också ge en del lättnad vad gäller boende. 

Och givetvis måste man möta de skenande kostnaderna. Det är inte acceptabelt att profitörer ska kunna ta vilka priser som helst. Jag misstänker att  det inte räcker med att hänvisa till deras samveten, men det måste ändå göras. Och stoppas på något sätt. Rekvirera tomma bostäder till ett pris som inte är högt över det normala?
Såg någonstans en antydan om att kunna godta boenden, mer el mindre ideellt upplåtna, men det verkade åberopas en del formella skäl, att det skulle ta tid. Jag undrar om man inte gör det för krångligt - och då blir det krångligt. 

En form av stödboende för ensamkommande flyktingbarn tänker man sig tydligen också. Det kan bli bra, om man tänker till på rätt sätt. Jag har inte sett några preciseringar än...  Men man får Inte krångla till det och samtidigt se till barnens bästa - och utan att släppa in profitörer. 

Ett s.k. snabbspår för att lärare med utbildning från ett annat land snabbt ska kunna börja jobba inom den svenska skolan vill regeringen också se. Men det är lättare sagt än gjort med de regler och myndigheter vi har. Så både det, och annat, kräver att regeringen snabbt får fart på regelmodifieringar och praktiskt samarbete. Idag finns ju faktiskt bl a de som har en utländsk lärarutbildning, som inte får anställas då svenska myndigheter inte kan eller inte vill validera dem som likvärdig svensk (att den skulle kunna vara bättre än svensk lärarutbildning, det finns ju inte i deras föreställningsvärld). Vore intressant att se vad Fridolin (regeringen?) tänker i detta...
Betr skolgång för flyktingbarn vill jag även påminna om att det finns glesbygdsskolor som hotas av nedläggning p g a elevbrist. Där finns ledig kapacitet. På orter som troligen också har lediga bostäder... Möjligen inte lediga jobb i överflöd, men om befolkningen ökar så skapar det ju jobb i sig. 

För i mycket verkar regeringens åtgärdspaket både lite tafatt, senkommet och halvhjärtat i det de först nu kommer med. 
Och dessutom ett onödigt fokus på att leta upp och skicka ut papperslösa och de som fått nej. De som inte fått ja kostar rimligen inget extra. Och det är inte olagligt att vara papperslös. Att nu sätta in polisresurser på att leta upp och skicka iväg dessa människor, det förefaller mig vara en dålig prioritering i dagens läge. 
Är den hårda tonen emot icke-godkända asylsökande ett frieri till SD-sympatisörerna? 
Eller än värre, är det så Löfven och regeringen ser på folk som kommer från annat håll? 

Att leta efter misstänkta terrorister är en helt annan sak. Och det ska ske på ett intelligent sätt, inte genom att stämpla asylsökande som grupp. 

Smygrasism, väl så farligt?!

Först, det är svårt att entydigt definiera rasism. Jag tycker mig många idag, som inte anser sig vara rasister, men som har åsikter som i frågan om invandring och attityder till nykomna svenskar har attityder och åsikter som är snarlika sverigedemokraterna.
Men sverigedemokrater är de inte, säger de. Liksom sd:s ledare Jimmie Åkesson envist påstår att inte är han och hans parti rasistiska inte. De är bara emot invandringen...

På något sätt menar jag att då är man i vart fall rätt så rasistisk. Speciellt eftersom man då menar invandring som kommer från längre bort ifrån än Norden. En rasism som leder till diskriminering.

Samtidigt så är det förstås så att man kan vara emot eller i vart fall kan diskutera invandringspolitiken utan att vara rasist. Eller i vart fall hur integrationspolitiken fungerat, eller inte fungerat.

Detta lämnar jag just nu åt sidan. Det finns ju verkligen rasism, om än i olika grader.  En del grundad i rädsla för det okända. En del som sitter väldigt djupt och beror på ett förakt för de som inte är som infödda, vita, genuina svenskar av germanskt ursprung, en herrefolksmentalitet. Och allt detta tar sig uttryck som är negativa på många sätt, för de direkt drabbade, för de som inte är direkt utsatta för diskrimineringen men som blir det indirekt. Och ekonomiskt för både individer och samhälle.

Ändå undrar jag om inte det som kan kallas smygrasism är än värre? Den öppna rasismen och diskrimineringen, den kan man ju diskutera, argumentera emot och i vart fall försöka bekämpa.
För vad är det annat än diskriminering när man nedvärderar andra på grund av deras bakgrund?
När man söker sätta upp spärrar för invandrare för att få bostad,. för att få arbete etc?  Och en hel del av sådan smygande, försåtlig rasism står ju samhället självt för, våra myndigheter. Både genom våra och handläggares attityder och  formalism och genom en del av de regelverk som styr vårt samhälle.

Hittar i SvD en artikel som kan belysa en del av denna problematik. Rubriken är

"Mörka kroppar på resa neråt i samhällshierarkin", och den beskriver hur svårt välutbildade med invandrarbakgrund har att få arbete enligt sin utbildning och erfarenhet. Varför så svårt för akademiker med utländsk examen att bli erkända och anställda. Nej, oftast avkrävs de att göra om, helt eller delvis, sin utländska utbildning. Och då gäller det inte bara att de ska kunna svenska. Självfallet är inte alltid en utländsk utbildning identisk med en svensk. Nej, den kanske är bättre. Och i vart fall kan det vara nyttigt att få in annan kompetens, t ex inom skolan, än vad en svensk utbildning gett. Och för att koppla just till skolan så verkar det verkligen behövas något bättre än vad som på senare decennier getts i Sverige. 

Både arbetsförmedlingar, utbildningsanstalter och anställande myndigheter står för en hel del faktisk men smygande rasism.  Så slösar man bort kunskaper, som behövs i det svenska samhället. Tvingar folk att söka jobb där det inte krävs utbildning, eller att skaffa ytterligare utbildning. Vilket medför kostnader både för den enskilda och samhället, liksom det sätter upp extra hinder för integrering i samhället. 

Eller hur? 

--- 
Tillägg, pga en liten diskussion på Facebook. 
Ordet rasism betyder olika för olika personer, ibland lite slarvigt använt möjligen. Som jag ser det är det en avgränsad del av begreppet diskriminering, som ju kan avse också pga kön, sexuell läggning el religion etc. 
Termen ras är ju numera i högsta grad ifrågasatt som ett vetenskaplligt  begrepp, och hur det användes av säg 30-talets "rasbiologer" var ju synnerligen fördomsfullt och sorterande med innebörden att "germaner" var ett  slags övermänniskor, stående över alla andra, att alla andra var mindrevärdiga. 
Jag ser det nog så att rasism, det är att betrakta folk som är annorlunda än "vi etniska, vita, nordiska/germanska" människor som mindervärdiga, och att det ger rasisterna en anledning/ursäkt för att diskriminera de som de inte gillar.
Dvs att de lägger in en negativ värdering i att det finns skillnader mellan "vi och dom".