Göran Hägglund intervjuad

Idag var det Göran Hägglunds dag i SR:s P1. Ser i all hast ingen annan bloggar ha kommenterat detta. Vad tyckte jag då?
Jodå, herr kd-chefen har lätt för att uttrycka sig. Han är en lojal medarbetare till Reinfeldt. Han har allmänborgerliga (hemska ord) åsikter. Däremot är han inte så stark på det som skulle ge hans kd en självklar nisch i svenskt partiliv. Profilpfrågorna är mycket nedtonade, med undantag för vårdnadsbidraget, vilket i sig ändå inte är det som "borde" vara det främsta budskapet för ett kristdemokratiskt parti.
En positiv grej var annars att han insett att skatteklyftan mellan pensionärer och löntagare måste minska. Akilleshälen där är att den ska finnas kvar ändå, om än mindre. Det är svårt följa logiken i det resonemanget.
En annan positiv sak var att han, om än något krystat/försiktigt tog avstånd från Alf Svenssons åsikt att det är bra att registrera alla datasökningar i syfte att komma åt pedofiler. Göran tycks inse att det är för stort ingrepp i integriteten, samtidigt som det inte är effektivt. Alltid något...

Att inte heller kd (i likhet med fp) ställer upp på Tobias Billströms utvisningsglädje betr romer som tigger, får också ses som glädjande för den som är emot diskriminering. Och visar en spricka i Alliansen. Att kd inte ställer upp på fp:s förbudslinje betr heltäckande slöja i skolan är också glädjande. Lyssnade man noga betr utläggningarna om bensinskatten så lyckades Göran Hägglund komma rätt väl ur den. Det kan tolkas som ett löfte att han inte går med på höjningar under de kommande fyra åren. Men det var sannerligen inget som han flaggade stort med.

Svåra ämnen för kd-ledaren var främst de nya reglerna för sjukförsäkringen liksom hur arbetslösa kan tvingas att söka vilka jobb som helst, var som helst oberoende av familjesituation med mera. Han ville givetvis att myndigheterna ska använda sunt förnuft vid tillämpningen, men gled undan frågan om i vilken mån det faktiskt är reglerna som gör det svårt med mänsklighet och sunt förnuft.

Nu är inte precis kd mitt förstaval, och inte andraval heller, långt därifrån. Men de trogna väljarna ansåg nog att han försvarade partiet väl. Kanske också en och annan med lite mera svaga sympatier.
Utfrågarna skötte sig väl, men undvek att pressa honom i integritetsfrågan, med undantag för Alf Svenssons syn på datalagringen.

Bensinskatten, en klass-skatt(uppdat.)

Så nu vill de röd-gröna höja bensinskatten, igen. 49 öre/liter, dvs 60-65 öre upp inkl momsen. Dvs runt eller drygt tusenlappen på ett år för en med normalt behov av bilen. Och Maria W (mp) plus de kompromissvänliga sossarna och vänsterpartiet tycker att det är OK, för höjningen ska kompenseras av jobbreseavdrag, i det "närmaste". I sedvanlig ordning så hänvisas också till kollektivtrafiken.

Om detta tycker jag inte. Jag är emot bensinskattehöjningar från vem de än kommer. Självfallet är det ingen större kostnad för de som har goda inkomster, har tjänstebil, eller kan åka taxi i "tjänsten" som riksdagsledamöterna, eller bor i Stockholm.

Det finns givetvis en del miljöskäl att begränsa bensinförbrukningen. Men varför ska det alltid ske så att det drabbar sjuka, äldre och boende utanför Stockholm?

Stockholmarna är väl praktiskt taget de enda som har en någorlunda hyfsad kollektivtrafik. På ytterligare ett fåtal orter är det tolerabel kollektivtrafik för arbetsresor under vardagar och på vissa sträckor. Inte mer.

För folk med välavlönade jobb (och jobbskatteavdrag och reseavdrag) är det heller ingen större konst att byta bil till en som är ännu nyare och bensinsnålare och eventuellt går på etanol (subventionerad men i slutändan lika dyr, och med omtvistad miljöeffekt).

Men nu är det så att även folk som bor utanför storstäderna behöver bilen, och faktiskt i högre grad än storstadsborna! Och sannerligen inte bara för jobbresor. Det är knappast ett nöje att ta sig till affären, till läkaren, till arbetsförmedlingen, försäkringskassan, att skjutsa barn till och från förskola och karaktärsfostrande fritidsaktiviteter. Bilen behövs, och ger inga inkomster, bara kostnader.

Självfallet kan det vara vettigt om bilparken succesivt byttes till en mera miljövänlig. Men då ska de som behöver den bäst också ha råd. Det går inte att byta ut en 15-20-årig bil till en sprillans ny med miljörabatt för den med knappa inkomster som möjligen kan lägga upp 10-20 000 på bytet efter flera års sparande.

Tyvärr behöver vi bilen även vi som bor i glesbygd, som har låg inkomst eller inte har jobb alls, och/eller som är sjuka eller är pensionärer. Vi har den inte för nöjes skull, utan av tvingande omständigheter.

Bara 13% av väljarna vill ha höjd bilskatt enl Rapport, vilket de s.k. arbetarpartierna och miljöpartiet vill. Men tre ggr så många vill att bensinskatten sänks! Jag skulle tro att en mycket stor del av de som vill ha sänkt bensinskatt tillhör s+v:s traditionella väljargrupper.

Att föreslå höjd bensinskatt, som de röd-gröna gör, är att gå samma väg som Alliansen, dvs att skapa än större klyftor mellan de som har goda jobbinkomster, är friska och bor i storstäder och de som tillhör den undanskuffade tredjedelen bestående av lågavlönade, sjuka, arbetslösa, pensionärer och folk som bor i glesbygd.

Uppdatering. Givetvis diskuteras detta lite här och där. Vill t ex rekommendera Mary (MMM)s inlägg och kommentardebatten där. Ser nu också ett intressant förslag från vänsterbloggaren Svensson. Han skriver: sänk bensinskatten och ta bort resavdraget. Mycket intressant. Kunde minska byråkrati och något neutralisera de negativa effekterna för de med låga inkomster. Tål att tänka på, och studera.