Det börjar bli en tröttande ovana detta. Detta med jäviga jurister. En domare i TPB-rättegången som sitter i samma intresseorganisation som upphovsrättsmaffians advokater. En juristprofessor som är ordf i upphovsrättsföreningen och samtidigt ska utreda upphovsrätten!
Nå, nytt är det ju inte. Jäviga - eller skrämda - domare och jurister har funnits länge. Att kunna juridik är ingen vaccination emot partiskthet. Vem minns inte rättsskandalerna under 50-talet redan, omskrivna bl a pga den gedigne liberalen Vilhelm Moberg. (OK, OK alla unga (pp)-sympatisörer minns inte, men vi äldr gör det. Eller borde göra det.) Vilhelm Moberg skulle aldrig ha godtagit FRA-lagarna. Till exempel.
Men trist är det. Eftersom juristernas eget omdöme klickar, så borde kriterierna för s.k. delikatessjäv skärpas. Rättssäkerheten kräver det.
Konstaterar, trött, att mängder av bloggare redan skrivit - uppretat - om detta. Men först hörde jag nyheten i gamla, trygga radion, P1.
TILLÄGG. Läs gärna Alex kommentar. Skulle vara intressant om någon jurist även kommenterade hans kommentar...
UPPDATERING 27/4. Hade just skrivit en uppskattande kommentar om Håkan Boström, DN, förrän han skrev rätt så fjäskande om jäviga jurister. För att göra tydligt att det inte är några menlösa diskussionsklubbar som PB-domaren m fl är med i vill jag ge länken till Oscar Swarz genomgång av vad SFU m fl håller på med.
http://swartz.typepad.com/texplorer/2009/04/sfu---extremisternas-diskussionsklubb.html
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Visar inlägg med etikett TPB-domen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett TPB-domen. Visa alla inlägg
23 april 2009
18 april 2009
DN anser att fri kommunikation är anarki
DN är en märklig tidning. Internetversionen gör att datorn hänger sig, vilket leder till att man efter att ha läst lite rubriker oftast får ge upp. Papperstidningen däremot är mera lättläst, med reservationen att den är så tjock att man inte hinner läsa allt...
Politiskt säger den sig vara liberal, dvs ledarsidan och annat från den politiska redaktionen. Vilket ju sedan länge är något annat än folkpartistiskt. På gott och ont.
Kultursidan ansågs under lång tid vara närmast kommunistisk, men idag vet jag inte om man kan beteckna den så, möjligen lite allmänt "vänster".
Allmänt redaktionellt ser den sig som neutralt upplysande och rapporterande, och anser sig som mera "fördjupande" än de flesta andra. Traditionell journalistik i medborgarnas tjänst.
Ser man nu på de senaste debattfrågorna (säg FRA, Ipred, Telekompaket, TPB-rättegången) blir man något konfunderad.
DN-debatt är inte till för vanligt folk. Det är en talarstol för makthavare och namnkunniga personer. Vilket gör den tämligen förutsägbar. Intressant ibland, men ofta trist i den distans den håller till gemene man.
På nyhetsplats vill jag påstå att DN håller en hyfsad nivå. När det gäller t ex Ipred, telekom och TPB verkar de lätt nyvakna, men med en vilja att ändå spegla inte bara makten.
Ledarsidan däremot, helt vilsen i dessa frågor. Dess variant av liberalism verkar ha en rejäl missvisning. Som nu huvudledaren idag, 18 april, med rubriken "En viktig dom". Viktig, javisst, men hur? Där ser vi konstigheterna.
Huudbudskapet i ledaren är att domen betr TPB visar att domstolen anser att det inte skall få vara anarki på internet. Vilket DN med välbehag instämmer i. Men, menar DN, Ipredlagen är ännu viktigare, dvs bättre.
Alltså, för DNs "liberala" politiska redaktion är yttrandefriheten, debatten utan censur, den unika kommunikations- och utvecklingsmöjlighet som internet ger, detsamma som anarki, vilket skall bekämpas, förhindras. Och, om än något inlindat, ska kommersialiseras.
För mig är det så långt ifrån en liberal demokratisyn som man kan komma. För mig är DNs syn en konservativ, statisk och totalitär syn, som gör internet till en statlig kanal som står till tjänst för kommersiella tjänster, som ser oss som konsumenter och undersåtar som viljelöst ska tiga och köpa det som makten och de bakom den vill servera oss.
Politiskt säger den sig vara liberal, dvs ledarsidan och annat från den politiska redaktionen. Vilket ju sedan länge är något annat än folkpartistiskt. På gott och ont.
Kultursidan ansågs under lång tid vara närmast kommunistisk, men idag vet jag inte om man kan beteckna den så, möjligen lite allmänt "vänster".
Allmänt redaktionellt ser den sig som neutralt upplysande och rapporterande, och anser sig som mera "fördjupande" än de flesta andra. Traditionell journalistik i medborgarnas tjänst.
Ser man nu på de senaste debattfrågorna (säg FRA, Ipred, Telekompaket, TPB-rättegången) blir man något konfunderad.
DN-debatt är inte till för vanligt folk. Det är en talarstol för makthavare och namnkunniga personer. Vilket gör den tämligen förutsägbar. Intressant ibland, men ofta trist i den distans den håller till gemene man.
På nyhetsplats vill jag påstå att DN håller en hyfsad nivå. När det gäller t ex Ipred, telekom och TPB verkar de lätt nyvakna, men med en vilja att ändå spegla inte bara makten.
Ledarsidan däremot, helt vilsen i dessa frågor. Dess variant av liberalism verkar ha en rejäl missvisning. Som nu huvudledaren idag, 18 april, med rubriken "En viktig dom". Viktig, javisst, men hur? Där ser vi konstigheterna.
Huudbudskapet i ledaren är att domen betr TPB visar att domstolen anser att det inte skall få vara anarki på internet. Vilket DN med välbehag instämmer i. Men, menar DN, Ipredlagen är ännu viktigare, dvs bättre.
Alltså, för DNs "liberala" politiska redaktion är yttrandefriheten, debatten utan censur, den unika kommunikations- och utvecklingsmöjlighet som internet ger, detsamma som anarki, vilket skall bekämpas, förhindras. Och, om än något inlindat, ska kommersialiseras.
För mig är det så långt ifrån en liberal demokratisyn som man kan komma. För mig är DNs syn en konservativ, statisk och totalitär syn, som gör internet till en statlig kanal som står till tjänst för kommersiella tjänster, som ser oss som konsumenter och undersåtar som viljelöst ska tiga och köpa det som makten och de bakom den vill servera oss.
Lek med siffror (TPB)
Skadeståndet i TPB-rättegången är extremt högt. Formellt uppdelat på en ersättningsdel och en skadeståndsdel. Enl media 30 milj. Jag har inte orkat räkna ihop delsummorna som de räknas fram i domen, men någonstans läste jag att det till och med är 31 milj SEK.
På Mårten Schultz blogg finns en del intressanta kommentarer kring detta.
http://martenschultz.wordpress.com/2009/04/17/domen/#comment-2493
I en kommentar sägs att 2/3 av de 30 milj är ersättning... dvs 20 milj. Det som rättegången handlade om rörde sig om tjugo namngivna filmer och om nedladdning av ett (tämligen litet )antal låtar.
Då kan man ju räkna såhär.
Det går väl fortfarande att låna/hyra film i Videobutiker (heter de så än?). Vad kan ett filmlån kosta, en femtilapp? Men låt oss säga en hundring, för att inte vara snål.
20 ggr 100 kr = 2.000 kr.
Man kan givetvis även köpa filmer på DVD, vilket ibland är aningen dyrare. Men i samma storleksordning.
Musik kan man ju låna - gratis - på snart sagt varje offentligt bibliotek, så det behöver vi inte tänka på att räkna på. Upphovsrättsersättningar i detta fall betalar vi ju indirekt via skattsedeln. F.ö. betalar vi ju "privatkopieringsersättning" när vi köper inspelningsbara CD-n, vare sig vi använder dem för att kopiera musik (som vi köpt), eller lagra privata bilder på.
Nå, en lånekostnad på tvåtusen kr blev i domen tjugo miljoner i ersättning för utebliven intäkt.
Det är helt uppenbart att mediaindustrin har övertygat domstolen om ett beräkningssätt som ligger långt bortom den verklighet vi andra lever i.
Och skadeståndet på tio miljoner, det motsvarar skadeståndet för många mord det. Men det är klart, ett sketet litet mord är ju inget man kan jämföra med det lidande som de internationella mediaföretagen drabbats av.
Fanns det inga nämndemän med i tingsrätten? För det är ju meningen att de ska bidra med s.k. sunt förnuft, inte att de ska sitta och sova.
Även om de nu tyckte att "piraterna" var förskräckliga tjuvar, så borde de väl kunna tänka till och ta fram papper och penna för att räkna självständigt. Eller om det är för svårt, använt en liten miniräknare.
På Mårten Schultz blogg finns en del intressanta kommentarer kring detta.
http://martenschultz.wordpress.com/2009/04/17/domen/#comment-2493
I en kommentar sägs att 2/3 av de 30 milj är ersättning... dvs 20 milj. Det som rättegången handlade om rörde sig om tjugo namngivna filmer och om nedladdning av ett (tämligen litet )antal låtar.
Då kan man ju räkna såhär.
Det går väl fortfarande att låna/hyra film i Videobutiker (heter de så än?). Vad kan ett filmlån kosta, en femtilapp? Men låt oss säga en hundring, för att inte vara snål.
20 ggr 100 kr = 2.000 kr.
Man kan givetvis även köpa filmer på DVD, vilket ibland är aningen dyrare. Men i samma storleksordning.
Musik kan man ju låna - gratis - på snart sagt varje offentligt bibliotek, så det behöver vi inte tänka på att räkna på. Upphovsrättsersättningar i detta fall betalar vi ju indirekt via skattsedeln. F.ö. betalar vi ju "privatkopieringsersättning" när vi köper inspelningsbara CD-n, vare sig vi använder dem för att kopiera musik (som vi köpt), eller lagra privata bilder på.
Nå, en lånekostnad på tvåtusen kr blev i domen tjugo miljoner i ersättning för utebliven intäkt.
Det är helt uppenbart att mediaindustrin har övertygat domstolen om ett beräkningssätt som ligger långt bortom den verklighet vi andra lever i.
Och skadeståndet på tio miljoner, det motsvarar skadeståndet för många mord det. Men det är klart, ett sketet litet mord är ju inget man kan jämföra med det lidande som de internationella mediaföretagen drabbats av.
Fanns det inga nämndemän med i tingsrätten? För det är ju meningen att de ska bidra med s.k. sunt förnuft, inte att de ska sitta och sova.
Även om de nu tyckte att "piraterna" var förskräckliga tjuvar, så borde de väl kunna tänka till och ta fram papper och penna för att räkna självständigt. Eller om det är för svårt, använt en liten miniräknare.
17 april 2009
De flesta artisterna blir alltid lurade
Anna Troberg har i en text idag en mening, som får mig att tänka till. OK, på ett gammalt tema, men ändå.
Och eftersom internetfantaster är unga, finniga killar utan historiskt eller musikaliskt perspektiv, så här kommer det.
Annas bloggpost hittar du här. http://www.annatroberg.com/2009/04/17/har-svenska-artister-inte-alls-hangt-med/
Nå, hon citerar Anders Moneybrother Wendin, som ska ha sagt sålunda,
"Jag tänker på gamla artister i Lousiana som skrivit fantastiska låtar utan att fått en spänn för det, men jag vill inte att någon ska behöva sitta i fängelse."
Detta sagt som ett slags försvar för detta med upphovsrättsmaffians agerande, TPB-domen och att artister ska ha betalt. Och Anna frågar retoriskt, vem vill något annat?
De gamla artisterna i Louisiana, det är alltså bluesgubbarna på 20- och 30-talen. Visst, de fick som regel inga upphovsrättsersättningar. Och det gäller många musiker och artister oavsett genre. Världsberömda jazzgiganter har fått finna sig i att dela "upphovsrätten" med förläggare och agenter. Om de inte blivit helt snuvade. Men nog fick skivköparna betala ändå. Och att ge ut gamla bluesgenier och legendariska jazzmusiker ger storbolagen fina inkomster än idag. Eftersom upphovsrätten tagits över (om man säger så) av bolagen.
Och är det bättre nu då? Skivor och filmer säljs, och de är inte billiga. Tar inte industrin hand om kosingen? Det verkar ju som det bara är ett fåtal toppsäljande namn som får pengar - men de klagar ändå. Vi har en omfattande uphovsrättsindustri, men ersättningarna stannar i stor utsträckning där. De kommer inte till de faktiska upphovsmännen.
Så, ni advokater och direktörer som t ex processar emot Pirate Bay, som lobbar fram IPRED etc, sluta tala om att ni värnar om upphovsmännen!
Det ni värnar är era egna inkomster. Ni är de verkliga snyltarna. ni parasiterar på det artisterna gör!
Och eftersom internetfantaster är unga, finniga killar utan historiskt eller musikaliskt perspektiv, så här kommer det.
Annas bloggpost hittar du här. http://www.annatroberg.com/2009/04/17/har-svenska-artister-inte-alls-hangt-med/
Nå, hon citerar Anders Moneybrother Wendin, som ska ha sagt sålunda,
"Jag tänker på gamla artister i Lousiana som skrivit fantastiska låtar utan att fått en spänn för det, men jag vill inte att någon ska behöva sitta i fängelse."
Detta sagt som ett slags försvar för detta med upphovsrättsmaffians agerande, TPB-domen och att artister ska ha betalt. Och Anna frågar retoriskt, vem vill något annat?
De gamla artisterna i Louisiana, det är alltså bluesgubbarna på 20- och 30-talen. Visst, de fick som regel inga upphovsrättsersättningar. Och det gäller många musiker och artister oavsett genre. Världsberömda jazzgiganter har fått finna sig i att dela "upphovsrätten" med förläggare och agenter. Om de inte blivit helt snuvade. Men nog fick skivköparna betala ändå. Och att ge ut gamla bluesgenier och legendariska jazzmusiker ger storbolagen fina inkomster än idag. Eftersom upphovsrätten tagits över (om man säger så) av bolagen.
Och är det bättre nu då? Skivor och filmer säljs, och de är inte billiga. Tar inte industrin hand om kosingen? Det verkar ju som det bara är ett fåtal toppsäljande namn som får pengar - men de klagar ändå. Vi har en omfattande uphovsrättsindustri, men ersättningarna stannar i stor utsträckning där. De kommer inte till de faktiska upphovsmännen.
Så, ni advokater och direktörer som t ex processar emot Pirate Bay, som lobbar fram IPRED etc, sluta tala om att ni värnar om upphovsmännen!
Det ni värnar är era egna inkomster. Ni är de verkliga snyltarna. ni parasiterar på det artisterna gör!
Piraterna får väl skylla sig själva!
Finns massor att kommentera betr TPB-domen. Men det mesta kommenterar andra så bra. Jämförelser med annat, som visar det horribla etc.
Skadeståndet måste vara ett av de största (om inte det största?) som dömts ut i Sverige. Var är proportionerna till annat? Till mord? Till våldtäckt? Till miljardplundring av företag?
Denna dom visar på en rättsosäkerhet - och det är värre än detta om filer ska kunna delas, lagligt eller olagligt. Värre än hur man definierar denna eventuella olaglighet.
Den visar hur svårt en domstol har att stå emot ett maktetablissemang, som vill döma något så suspekt som några "pirater".
Jag vill lyfta fram en tänkbar psykologisk orsak, som av en kommentar, tycks ha slagit minst en bloggare till.
Alltså, kallar man sig för just pirat, då får man skylla sig själv. Domare och andra jurister liksom makthavare och "rättsstatens upprätthållare", de har svårt att se något förmildrande hos en pirat, en skurk, en tjuv, en som tar det som inte tillhör honom.
Genom att kalla sig pirater, vare sig det är Piratbyrån, TPB eller piratpartiet, det är att erkänna sig skyldig!
Så fungerar det nog i hjärnan hos många, inte bara hos makthavare och domare. Och är det några decennier sedan man kommit över sin egen ungdoms eventuella rebelliska inställning, så är det nog än mera markerat.
Nu sägs piratpartiet få en ny anstormning av anhängare. Fint. Men räcker det till att ta mandat? Går dessa med rätta upprörda, ofta mycket unga bloggare till vallokalerna den 7 juni?
Ser man det kallt och kyligt analyserande så borde domen ge piratpartiet mandat den 7 juni.
Men gör de inte det, då är det namnets, partinamnets fel.
Och då får de skylla sig själva.
Det värsta är att därmed så blir det än mera fritt fram för lagar som skadar rättssäkerhet och integritet.
Skadeståndet måste vara ett av de största (om inte det största?) som dömts ut i Sverige. Var är proportionerna till annat? Till mord? Till våldtäckt? Till miljardplundring av företag?
Denna dom visar på en rättsosäkerhet - och det är värre än detta om filer ska kunna delas, lagligt eller olagligt. Värre än hur man definierar denna eventuella olaglighet.
Den visar hur svårt en domstol har att stå emot ett maktetablissemang, som vill döma något så suspekt som några "pirater".
Jag vill lyfta fram en tänkbar psykologisk orsak, som av en kommentar, tycks ha slagit minst en bloggare till.
Alltså, kallar man sig för just pirat, då får man skylla sig själv. Domare och andra jurister liksom makthavare och "rättsstatens upprätthållare", de har svårt att se något förmildrande hos en pirat, en skurk, en tjuv, en som tar det som inte tillhör honom.
Genom att kalla sig pirater, vare sig det är Piratbyrån, TPB eller piratpartiet, det är att erkänna sig skyldig!
Så fungerar det nog i hjärnan hos många, inte bara hos makthavare och domare. Och är det några decennier sedan man kommit över sin egen ungdoms eventuella rebelliska inställning, så är det nog än mera markerat.
Nu sägs piratpartiet få en ny anstormning av anhängare. Fint. Men räcker det till att ta mandat? Går dessa med rätta upprörda, ofta mycket unga bloggare till vallokalerna den 7 juni?
Ser man det kallt och kyligt analyserande så borde domen ge piratpartiet mandat den 7 juni.
Men gör de inte det, då är det namnets, partinamnets fel.
Och då får de skylla sig själva.
Det värsta är att därmed så blir det än mera fritt fram för lagar som skadar rättssäkerhet och integritet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)