Såg en underbar affisch hos Emma/opassande för piratpartiet. En räv på ett biltak och texten: "Jag röstar på piratpartiet för jag vill ha ordning på Sveriges demokrati".
Rätt fokus: demokrati! Inget fibblande med att utnyttja riksdagen för vad som många (inte minst media) anser som brottslighet.
Så ser jag att det nog inte var en räv, utan en hund. En rätt snäll hund verkar det dessutom vara. Vakthund? Tja, jag vet inte...
Är det symboliskt?
Piratpartiet behöver politiska rävar, som vet hur de ska gå till angrepp mot dem som urholkat demokratin. Inte mer eller mindre snälla hundar som på sin höjd kan gläfsa lite för att försvara den egna stugan.
Tyvärr är det inte enkelt att ta sig in i riksdagen. Eller kanske det är tur att det är inte är enkelt. Det betyder att det måste finnas en klar linje, en förmåga att kommunicera utan att bli missförstådd. Självmål får inte förekomma (som Ricks AB:artikel, som verkade producerad för internbruk, inte för att vinna väljare). Politiskt rävspel låter kanske fult, men nog behövs i vart fall taktisk förmåga, insikt i att det finns ett Sverige fullt av väljare, väljare som inte sitter hela dygnet vid datorerna och som inte sörjer Pirate Bays öde, men som vill ha personlig integritet och rättssäkerhet.
Ser att Rick på sin blogg klagar över bristande mediatäckning betr hans klavertramp. Det ska han vara glad för. Motståndarna jublar, nu behövs bara en diffus hänvisning till hans artikel för att "bevisa piraternas sanna ansikte". Tragiskt.
Men demokratiaffischen, den väcker nyfikenhet, kan skapa debatt. Om inte i media så bland vanligt folk. Den kan ge piratpartister chansen att utveckla vad partiet vill.
Dvs om (pp) tar till sig affischförslaget. Och ser till att det syns utanför internet...
Dessutom hoppas jag att (pp) ändå har såpass insiktsfulla "rävar" att det inte låter sig bländas av sin närvaro i Almedalen. Det är mest en mediahändelse. Utöver partifolk och media finns knappt några vanliga väljare där... Ta chans till mediakontakter, men glöm inte var väljarna finns.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar