Mark Klamberg har en liten bloggpost den 9 dec med rubriken "Sverige blir mer rättvist" där han i vanligt försynt stil undrar (i påstående ton) om inte en av socialliberalismens teoretiker, John Rawls, skulle ha varit mycket belåten med en utveckling där de sjuka etc fått en inkomstförbättring på +0,86% samtidigt som förvärvsarbetande fått +3,3% per år under perioden 1991-2007. Detta med anledning av en DN-artikel den 8 dec av ett par LO-ekonomer där de påvisar att skillnaderna mellan fattiga (+15%) och rika (+88%) ökat dramatiskt, såväl under sosseregering som under "borgerlig"regering.
Nja, jag menar att där drar Mark för långtgående slutsatser. Att den som har lyckan att vara frisk och ha jobb har högre inkomst än den som drabbats av sjukdom och arbetslöshet är något som de flesta accepterar, om skillnaden inte är för stor. Men att det är bra med ökande skillnader i välfärd för lyckliga och olyckliga, det är en annan sak. Socialliberalismen innebär socialt ansvarstagande, utan det blir det ingen välfärdsstat. Att förvärvsarbetandes redan högre inkomster ökat ungefär fyra ggr så mycket som de sjukas, det urholkar den välfärd som karatäriserar ett rättvist samhälle.
Än mera iögonfallande är den våldsamma ökningen av skillnaderna mellan de 10% sämst resp 10% bäst ställda. Inte bara av rättviseskäl. Iögonfallande skillnader av denna storlek blir en psykologisk faktor som driver på lönekrav och därmed ökar prisnivån för alla, vilket givetvis främst drabbar de med låga inkomster.
Jag vill nog mena att det är främmande för John Rawls att förespråka ett samhälle med djupa och ökande klyftor mellan de fattigaste och de övriga, vare sig de övriga definieras som den stora majoritet som har fasta, goda jobb, eller de rikaste 10 %-en.
Jag kan inte svara för vad LO anser. Men för mig är det mera naturligt och eftersträvansvärt med en jämnare fördelad välfärd, än med det som Mark insinuerar - jämnare fördelad fattigdom. (En jämnt fördelad fattigdom är snudd på kommunism, vilket ändå inte LO kan beskyllas för att förespråka.)
Rawls differensprincip säger att skillnader i inkomst och andra grundläggande nyttigheter ska ordnas så att tillgångarna för de sämst ställda maximeras. Visserligen accepterar han en lönedifferentiering för att motivera människor att utbilda sig eller arbeta hårdare. Det är ju OK. Men, utifrån detta kan man inte dra slutsatsen att de som är sjuka eller inte har jobb (dvs de som inte kan arbeta hårdare!) skulle ha en succesivt sjunkande inkomst i förhållande till andra.
Tvärtom anser han ju att ett samhälles ökande inkomster (t ex genom att de som arbetar får högre inkomster) används till att fördela till dem som har det allra sämst ställt.
Så ser jag, som socialliberal, det också.
(OBS, av för mig oförklarlig anledning så fungerar stundtals inte länkningsfunktionen för mig.)
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
7 kommentarer:
I DN artikelen skriver man:
"Mellan 1991 och 2007 har de rikaste fått ökade disponibla inkomster med 88 procent. För de fattigaste har de bara ökat med 15 procent"
Jaha, ja, Räknat i svenska kronor är det säkert rätt.
Om vi räknar i CHF (schweizer franc) kan vi se att CHF/SEK var cirka 4 år 1991 och är i dag cirka 7. (Jag antar att Svenska löner har stått stilla mellan nu och 2007)
Så om vi börjar med de "rika" i Sverige:
Om de hade disponibel 100 år 1991 blir detta 100/4 = 25 CHF.
Nu har de i stället 188/7 = 27 CHF, dvs. en ökning på MINDRE än 10%
För de "fattiga" blir det:
1991, tjäna 100/4 = 25 CHF
Nu, tjäna 115/7 = 16.5
Dvs. en MINSKNING med 34%
Siffrorna blir troligen liknande om man tittar mot D-Mark/Euro.
Så här håller man på i Sverige, årtionde efter årtionde. Jag skulle vilja kalla det Argentina light
UtlandsSv. Ja, jag har inte kollat dina siffror, men de verkar troliga. Jag dessutom för mig att om man går ännu längre tillbaka i tiden så var förhållandet mellan CHF och SEK ännu jämnare, kanske 1:1 ungefär. Vilket i sig är ännu en bekräftelse på hur kronan gått kräftgång.
Detta har dock inget direkt samband med hur skillnaderna ökat i Sverige. Möjligen kan det ses som ännu ett bevis på att speciellt de fattigastes köpkraft minskat ännu mer när det gäller t ex importvaror, och möjligheter att turista till rimligt pris utomlands.
Ja, kronan var cirka 1 till 1 mot CHF i början av 70 talet.
Att "detta har dock inget direkt samband med hur skillnaderna ökat i Sverige" håller jag med om. Vad det däremot visar är att svenskar som grupp blir allt fattigare jämfört med andra i Europa. Ville bara belysa detta.
Håller nog med L-E här att växelkursen främst har betydelse vid handel med utlandet vilket för vanliga medborgare innebär vid utlandsvistelse och då företrädesvis dollarkursen.
Växelkurserna fluktuerar över tiden och det är också grovt missvisande att bara jämföra med en enda valuta som CHF.
När det gäller USD så snittade den 6,0 1990 och i år har den snittat 7,7 vilket innebär 28% sänkt internationell köpkraft men däremellan har det gått både upp och ned.
Vad gäller den för oss så viktiga PHP så snittade den 3,6 1995 och 6,3 i år vilket innebär en ökad köpkraft med 75% men återigen har det pendlat upp och ned.
Nej, mer intressant är då att omvandla de disponibla inkomsterna med hänsyn till inflationen i Sverige för att erhålla den reala inkomstutvecklingen!
Jo, kollade EUR också när jag ändå var på gång och den snittade 8,4 2000, 9,3 2005 och 10,6 i år vilket motsvarar 26% sänkt europeisk köpkraft för perioden 2000-2009! Alliansens politik har således inte heller här lett till några förbättringar!
Hm, nätkrångel. Min kommentar försvann... Men Peter, man kan inte bortse ifrån att växelkursen har betydelse för inflationen heller. Köper vi dyrt blir det högre inflation i Sverige.
Nu är dock knappast Schweiz vår största handelspartner.
Din jämförelse av euron vs SEK visar, om man ska vara rättvis, att sosseregeringen var minst lika dålig som alliansen att försvara kronans värde (och vår köpkraft).
En annan intressant aspekt är också denna. Alla som rest runt en smula i världen vet också att en valutas inhemska köpkraft inte per automatik följer växelkursen. Därför har jag svårt att tro, även om jag inte studerat den statistiken, att en CHF i Schweiz har en faktisk (inrikes) köpkraft motsvarande sju SEK.
Och du Peter vet ju att visserligen får jag 6-7 PHP för en SEK. Men det betyder inte att en peso bara har en köpkraft (inom Phils) motsvarande ca 15 öre. Nej, reellt har den ofta en köpkraft av cirka kronan. Ibland ngt mindre. Men ofta mer.
Precis L-E, därför håller jag nog med Dig här att det för en svensk kanske är intressantare att räkna om med hänsyn till KPI för att erhålla den reala inhemska köpkraften. Inflationen påverkas naturligtvis också till del av växelkursen eftersom en viss procent av produkterna är importerade. I somras tror jag det var, då var bananer svindyra!
Håller med om PHPn också, alla priser ligger inte per automatik 1/7 mot i Sverige bara för att peson ligger mellan 6-7 kronor, det varierar från 1/10 av priset i Sverige till nästan lika dyrt som i Sverige. Det finns alltså en mängd andra orsaker till en valutas inhemska köpkraft.
Annars börjar jag (ekonom som jag är) tröttna på denna girighet att allt bara handlar om pengar, köpkraft och materiell standard. Den här planeten klarar snart inte mer av mänsklig kortsiktig påverkan, vi måste lära oss att avstå och leva i fas med naturen. Att äta sig mätt dagligen, få vara frisk, ha en säng att sova i och nära kärleksfulla relationer; vem behöver egentligen mer?
Skicka en kommentar