Inkomster och boendekostnader, lite funderingar

Jag (och familjen inkl ett barn i skolåldern) bor i Piteå kommun. Vi har mycket låg familjeinkomst. Men vi klarar oss, visserligen med nöd och näppe, men så länge min hustru har inkomst så går det. Anledningen är att i Piteå så är boendekostnaderna låga, relativt sett.
Vi bor i en villa, en bit utanför centralorten och den är inte helt modern. Men det är OK så länge det inte uppstår akutbehov av reparationer och underhåll. Och höjda el-priser, t ex på grund av höjd nätavgift, är en mardröm vi inte vill uppleva. Men just nu så klarar vi oss, eftersom vi lever sparsamt.

Nu läser jag i tidningen (=PT) att Piteå har den högsta husköpkraften, dvs klarar boendekostnderna bäst i förhållande till hushållsinkomsten. Och det beror inte på höga inkomster, utan på i snitt "hyfsat mycket bostad för kostnaden".
I vårt fall saknar vi ca 250 000 kr i förhållande till medianinkomsten/år i Piteå, men vi klarar ändå gränsen (enl Boindex) för att kunna bo i villa i Piteå. De i Piteå som kommer upp till medianinkomsten har således gott om utrymme för andra kostnader - och för sparande. (Jag hoppas att de amorterar av på bolånen, så att höjda räntor inte ger dem en chock den dag det inträffar. )

Än intressantare blir det om vi jämför med hur mycket villaboende kostar i Stockholm, som i och för sig är den extremt dyrast orten i Sverige. I Stockholm krävs nämligen en inkomst som är drygt fyra ggr högre än i Piteå för att kunna bo i villa.
Smaka på det...

Jag har inte kollat aktuell statistik, men det är nog en kvalificerad gissning att andelen som bor i villa i Stor-Stockholm är betydligt lägre än i Piteå.  Att bo i lägenhet är inte heller billigt precis i Stockholm. Speciellt nya hyreslägenheter i Stockholm kostar skjortan, och en bostadsrätt kostar miljoner.

De (tillfälligt) låga räntekostnaderna har sedan några år hållit nere boendekostnaderna. Likaså att många lån tagits utan amorteringskrav. Vilket ju betyder att det är banken som äger huset, och att stigande räntor får en explosiv kostnadseffekt. Det gäller hela landet.

Varför då lägre boendekostnader i Piteå än i Stockholm, men också jfrt på andra orter? Ja, inte beror det på att kommunägda Pitebo (tidigare Stiftelsen Piteåbostäder) håller nere hyrorna jämfört med privata hyresvärdar. Och till och från har det varit brist på lägenheter, både i centralorten och i byarna.

Jag är inte socialdemokrat, men just i denna fråga måste jag ge det socialdemokratiska styret i Piteå en eloge. I motsats till i de flesta andra s-styrda kommuner så har de i Piteå varit mera positiva till möjliggöra byggande av och ägande av småhus! Det har lett till en viss valfrihet. Visserligen är andelen bostadsrätter lite litet, men det har funnits både hyresrätter och villor. I och med en, i stort sett, god framförhållning i planerandet, så har det funnits tomter att bygga på och det har byggts såpass mycket att villapriserna inte stigit så bortom all reson som på andra håll i landet (storstäderna). Byggkostnaderna har nog ungefär varit desamma, men det har funnits en tillgång till hus att köpa i hyfsad utsträckning.
För  om det inte finns villor att tillgå så dels stiger priset, och dels tvingas många kvar i lägenhet, eller mot sin egentliga vilja (vilket också höjer kostnaden för att bo i lägenhet!).

Hur överlever folk i Stockholm? Visst är i många fall lönerna där kraftigt mycket högre än i resten av landet. Men, alla kan ju ändå inte ha miljonlöner! Eller?
Så uppstår boendesegregation...

Kan Maud svara om el-priset?

I skrivande stund har Gadaffi ännu inte avgått, skjutits eller avlägsnats på annat sätt. Det lär knappast nytta att skriva om honom mycket nu, men nog är det en märklig man, galen, förvirrad och nära nog okunnig om den verklighet som omger honom. Vänner, rådgivare, generaler etc överger honom. Och hans tillgångar försöker man beslagta nu.

Mera närliggande, och förhoppningsvis mera möjligt att påverka, är el-priset. Dvs politikernas ovilja eller okunnighet om hur de ska få tillstånd en bättre tingens ordning. Om inte annat så har vi fria val, ännu. Så Maud Olofsson bör omedelbart svara på de frågor som ekonomisajten E24 ställer till henne.
Jag nöjer mig med att citera de fyra första frågorna. Många fler, lika berättigade, finns på den angivna länken till E24.
" Elbolagen tjänar flera gånger mer på en svensk kund, än på en kund på kontinenten. Är det rimligt?
• Hur mycket pengar kommer in i statskassan från elbolagen i form av olika skatter och avgifter? Hur påverkar det regeringens agerande?
• Den nuvarande prissättningen via Nordpool får kraftig kritik från inte bara småkunder, utan också från industrin. Har alla kunderna fel? Fungerar det nuvarande systemet med marginalkostnadsprissättning via Nordpool bra?
• Hur kan man förklara och motivera att priserna på Nordpool, och i synnerhet inom det svenska prisområdet, sedan 2009 legat på samma nivå eller över priset på den tyska elmarknaden, trots att 99,5 procent av vår produktion, (och i stort sett även den el vi konsumerar), har en marginalkostnad som ligger långt under den kolkondensel som nu förefaller vara golvet för elpriset?"

Man kan visserligen, som en debattör hävdar, mena att Mauds bästa svar är att avgå, eftersom hon bevisat sin inkompetens. Må så vara, men då måste hennes efterträdare svara. Snabbt. Och med konkreta åtgärder, som åstadkommer fungerande konkurrens och kraftigt sänker priserna.

Ett hett ämne, pga kylan

Egentligen är det väl bara tre ämnen i debatten just nu. Libyen/Gadaffi (hur mycket ska Libyens folk behöva lida?), sossarna våndor inför partiledarskiftet (som känns mindre och mindre intressant, trots att det borde vara det). Och så el-priset. Det groteska el-priset.

Det verkar inte som att vare sig el-producenterna eller politikerna förstår allvaret i frågan och den vrede som folk känner. Analyser av läget men också förslag till förbättringar har jag redovisat i ett flertal inlägg tidigare, scrolla ner bara.

I detta nu vill jag bara ge ett länktips till en bra och tämligen heltäckande analys som Marcus Fridholm gör på bloggen Sagor från livbåten.

Ett ord på vägen. En del som kritiserar elpriset anser att det beror på avregleringen. Men kära nån, det var ju ingen verklig avreglering! Det som man åstadkommit är, medvetet eller ej, en dåligt skämt. Det är ett slags planekonomi som gynnar en fullkomligt absurd prissättning som oligopolet ägnar sig åt.

För att en marknadsekonomi ska fungera är det statens uppgift att se till att det finns en fungerande konkurrens!
Marknadsekonomin har nämligen en inbyggd paradox. Den vill ta död på sig själv. Varje företag vill få monopol eller i vart fall komma i en oligopolställning, så det kan styra prissättningen.

Där är vi idag betr el-priset. Det är en missuppfattning att det skulle vara något slags planekonomi att se till att konkurrens fungerar. Tvärtom!

Eftersom inte marknaden fungerar, så måste politikerna se till att den gör det, dvs skapa regler som driver fram konkurrens!

BASTA!

Elbolagens groteska övervinster

Sitter och fryser. Stela fingrar. Ser och hör att bl a SR, Dagens Industri och SvD (via E24) skriver om de groteska övervinsterna hos de el-producerande bolagen. De stora bolagen, som bildar ett slags oligopol som bestämmer priset, gör rena vinster per anställd som är skyhögt över de som stora börsbolag som är deras kunder, gör. Upp till 30 ggr el mer beroende på vilket bolag man jämför med. Bolag som i och för sig även de gör stora vinster!

Vinster alltså! Jämfört med annan vinstrik industri. Fortum t ex gör en vinst på 6,4 milj per anställd! Jämfört med ett snitt på 200 000 i "vanlig" industri. Jag kan bara säga: sjukt!

* Någon som kan hävda att el-bolagen inte håller våldsamt för höga priser?

* Någon som tror att vinstpåslaget bara är några ynka procent?

* Någon som vågar påstå att konkurrensen fungerar inom den el-producerande marknaden?

Elräkningarna gör mig svettig, men jag fryser ändå.

Lästips för frusna svenskar

Jag har skrivit om el-priserna några gånger på senare tid. Vintern är fortfarande mycket bister (runt minus 30 grader där jag bor) så jag gissar att det är fler än jag som fryser. Även inomhus. Och ändå fasar för el-räkningarna.

Därför vill jag ge ett rykande (!) aktuellt lästips igen. Det är sajten E24, som gör en svidande vidräkning med elbolagen och deras svinaktigt höga vinster, hur de döljer dem, hur de svenska priserna nu ligger i topp, trots att de tidigare varit klart lägre än i övriga Europa. Artikeln visar också hur de "svenska" bolagen slösar bort en stor del av sina inkomster (som alltså kunde vara ÄNNU större) genom dåliga affärer utomlands.

Jag gissade i en tidigare artikel att el-priset, med rätt vidtagna åtgärder, borde kunna halveras. E24-artikeln visar att jag nog var alltför försiktig, el-notan borde vara mycket, mycket lägre än så.

Nu säger kanske någon att värmen ingår i hyran. Men tro inte att du kommer undan ändå, hyran kommer att höjas. Och hushållselen blir givetvis dyrare, om än det då rör sig om hundralappar i månaden i stället för tusenlappar extra.
Har du annan uppvärmning är el? Grattis, fastän då har du investerat rätt ordentligt i andra lösningar. Det var alltså inte gratis, men grattis om du hade råd med det. Indirekt så lär du dock ändå drabbas av de höga elpriserna. Genom högra produktionskostnader etc och en allmänt höjd prisnivå. Ingen kommer undan.

De som vinner är staten, som genom höga el-priser (moms och el-skatter) tar in extra miljarder som vi inte alltid tänker på som skatter. Och så får staten genom sitt ägarskap också en stor utdelning i Vattenfall. Övriga vinnare är finska Fortum och tyska Eon. Samt deras VD-ar och andra chefer med feta bonusar. Bonusar, trots att de gör dåliga affärer utanför Sverige.

En av de tunga orsakerna till de höga priserna är givetvis de tre storas oligopol. De konkurrerar ju inte utan håller gemensamt upp priserna.

När ska politikerna inse att vi inte tolererar detta? Vi, som inte har höga löner, vi som sparar el så vi fryser och ändå har skamlöst höga räkningar att betala.

Va, måste el-bolagen se till att vi får el?

Nu ska det kollas upp om elbolagen skött sig under den senaste stormen som gjorde tiotusentals hem utan ström.

Självklart ska det kollas. En ny lag (för en gångs skull välkommen) säger att vi ska inte kunna råka ut för längre avbrott av el-leveranserna. Så självklart. Vi betalar ju som elkonsumenter grova pengar för elen. Både i nätavgifter och för varje kilowatt vi förbrukar.

Några förpliktelser måste dessa bolag ändå ha.
Och då menar jag inte emot sina bonusgalna direktörer utan emot oss elkonsumenter.

Trista siffror

För höga el-priser, för höga fondavgifter. Och Mubaraks bortsnillade miljarder. Det är några av de trista siffernyheter som idag möter oss i media.

Att svenskarna anser att el-bolagen är kanske ingen nyhet, även om Dagens Industri presenterar det så. Det får däremot nog anses som en faktisk uppgift. Både att el-priserna är mycket för höga, och till stor del är helt omotiverade. Liksom att vi anser det. Trist - och påverkar de flestas privatekonomi negativt. Men direktörerena och staten vinner på de höga priserna.

Påverkar vår privatekonomi negativt är också de skyhöga avgifter som banker, mäklare och fondförvaltare tar för att "förvalta" eller förmedlada de fonder vi mer el mindre lurats att investera våra surt förvärvade sparslantar i. En artikel på det temat finns i dagens SvD, om mäklararvoden. Arvodena sänker pensionen för alla. Och jag lägger till, inte bara pensionen.
I dessa tider påminns vi, om vi kolla bankpapperen, hur avgifter (och skatter också) äter upp avkastning/utdelning och eventuella kursstegringar i mycket hög grad. Vårt pensionssparande ligger och stampar runt värdet på insatta medel. Och än märkligare (?) är att när kurserna går ned så tar "förvaltarna" ändå ut sina skyhöga arvoden. Liksom att staten tar avkastningsskatt även när "avkastningen" är negativ. Allt i syfte att skinna oss småsparare, så vi inte ska få en dräglig tillvaro på äldre dar. Om vi inte är bankdirektörer, fondförvaltare - eller högre heltidspolitiker förstås.

Förhoppningsvis drabbas vi inte, inte direkt i alla fall, av diktatorers bortsnillande av pengar som egentligen är avsedda för andra ändamål. Och faktiskt, det känns än mera trist och tragiskt än det jag beskrev ovan. Det aktuella exemplet är Egyptens diktator Mubaraks enorma förmögenhet. SvD uppger att den uppskattas till 70 miljarder dollar. Dvs bortåt 500 miljarder kronor. En ofattbart stor summa. 500 000 000 000 kr. Dessutom anses Mubaraks söner vara miljardärer. Tillgångarna finns både i utländska banker och fastigheter liksom inom landet.

En rimlig gissning är att det mesta av detta är bortsnillat från de bidrag som Egypten fått från USA för att finansiera landets försvar och stabilisera landets ekonomi. Men diktatorers girighet innebär också att de skinnar inte bara andra länders skattebetalare utan även landets egna invånare genom omfattande korruption. Genom "svågerpolitik", monopolbolag och pengar under bordet för att tillåta olika affärer.

Jag har faktiskt svårt förstå denna girighet av så monumentala mått. Mubarak är ju inte ensam om detta, de flesta av dagens diktatorer "upptäcks" vara oerhört rika när de faller. Och en och annan som inte betecknas som diktator, som t ex mångmiljardären Putin i Ryssland.
De kan ju alla leva utomordentligt gott och lyxigt med en bråkdel av dessa pengar. Samtidigt som de roffat åt sig så mycket att deras folk (och USA:s fattiga!) lever på en eländig nivå.

Tror dessa giriga människor att pengar och mängder av lyxbostäder ger dem evigt liv?

Fel pris på elen ökar våra kostnader för koldioxidutsläpp som inte existerar

P g a den intensiva debatten, och vreden över, betr de oskäligt höga elpriserna har AB återpublicerat en snart årsgammal artikel, skriven av två kd-are, vari de beskrivet att par av orsakerna till det höga priset.

I och för sig var det inte ens då så sensationella fakta som framfördes. Men likafullt är det märkligt att regeringen inte agerat för att rätta till felaktigheterna. En orsak kan givetvis vara att högt el-pris ger staten enorma inkomster både direkt (som skatter) och indirekt (genom höga vinster för statliga Vattenfall).

I artikeln lyfts två orsaker fram, delvis sammanhängade. I min bloggpost häromdagen var det ett av de av mig tillagda förslagen till de som E24 publicerat, som hade samma innehåll. Dvs att idag prissätts elen i Sverige på den gemensamma nordiska elbörsen Nord Pool. Där används ett system för prissättning som kallas marginalprissättning. Detta innebär att den sist producerade och dyraste kilowattimmen avgör hur mycket all el kommer att kosta för konsumenten. Vi betalar alltså för dyr kol-el, trots att 98% av det vi köper är annan, billigare el.

Redan detta borde räcka för att vända upp och ned på Nord Pools (el-bolagens) prissättning. Men kd-arna pekar på ännu en icke avsedd (?) konsekvens av detta, nämligen att vi betalar koldioxidskatt (och kostnader för utsläppsrätter) för produktion som inte ger koldioxid. De påpekar att nästan all svensk el är klimatneutral och kraftbolagen har inte någon kostnad för utsläppsrätter när de producerar vår el. Detta är en konsekvens som inte belysts speciellt ofta i debatten.
Av vilken anledning???

Enligt konsultföretaget Econ Pöyrys beräkningar tjänar kraftbolagen 24 kronor för varje krona som de haft i omkostnader för utsläppsrätter.
Effekten har blivit att kraftbolagen kunnat plocka ut extravinster på cirka 20 miljarder kronor årligen. Om denna kostnad slås ut på alla svenskar blir det i genomsnitt 2 000 kronor per hushåll. För en vanlig familj i villa innebär det en merkostnad på nästan 3 000 kronor per år. Som jag uppfattar det är detta "endast" pga obefintliga kostnader för utsläppsrätter, som inte är motiverade.

Lägger man till det även det galna systemet med marginalprissättningen så torde summan bli avsevärt mycket högre. Försiktigt uttryckt.

Sex (och ett halvt) steg till lägre el-priser

Sajten E24 har fem förslag till lägre el-priser. Motiveringen är att det är dags att lägga ett konsumentperspektiv på el-prissättningen. Ja, verkligen.
De fem förslagen är i korthet.
1. Alla ska ha kontrakt. I dag kan elbolagen ta ut mer i elpris från alla konsumenter som inte hört av sig och begärt att få ett avtal. I praktiken tar bolagen vilket pris de vill av de som inte har kontrakt.
2. Gör elnätet samhällsägt. Det är inte rimligt att privatisera något som sedan bara kan säljas i monopolform. (Min kommentar. El-produktionen tror jag inte blir bättre eller billigare genom att vara statsägt, men näten är intrastruktur. Se mitt förslag nedan.)
3. Låt inte konsumenterna subventionera äldre, elintensiv industri. I dag betalar dessa företag ett lägre elpris än andra. (Min kommentar: El-intensiv industri kan ju skaffa egen el-produktion för sina behov. Och på så sätt bli "modernare" och mera konkurrenskraftiga. Det ska inte vara övriga konsumenters sak.)
4. Styr elbolagens renoveringar. Det är inte rimligt att energibolagen själva ska kunna stoppa kärnkraftverk för översyn mitt i smällkalla vintern av andra orsaker än av säkerhetsskäl. En ojämn elförsörjning gynnar i praktiken elbolagen. Det ger dem möjlighet att ta ut högre priser och därmed få högre vinster.
4b. Jag har ett näraliggande eget förslag här. Då energiförsärjningen är ett samhällsintresse, så ska det inte vara möjligt för bolagen att sälja ut (överskotts)el-energi på sommaren (till låga priser) och därigenom mer el mindre tömma vattenmagasinen. Uppstår ett totalt överskott vintertid bör de däremot kunna sälja el från vattenkraft.
5. Tydliggör regeringens dubbla roller. I dag får statskassan in mer moms ju mer vi betalar för elen och mer utdelning ju högre Vattenfalls vinst blir. Sådana dubbla roller är aldrig bra och förlorarna är de som får betala.

För fullständigare motiveringar, läs länken ovan.

Jag menar att det är fem förslag som jag kan instämma i, om än med olika tyngd.
Men förutom min infogade pkt 4b ovan (om när sälja vattenkraft) har jag ett ytterligare förslag.

Punkt 2 ovan säger att el-näten är infrastruktur, och där bör staten på något sätt se till att det blir lika regler och lägsta kostnader.
Jag har också ett förslag betr prissättningen på el-produktionen. Eftersom marknaden inte fungerar, dvs konkurrensen de facto satts ur spel, då är det (i en liberal ekonomi) samhällets uppgift att se till att det blir konkurrens. Vi kan konstatera att idag klarar inte staten det genom sitt ägande i Vattenfall. (Jfr även pkt 5.) Detta oavsett regering!
En utredare måste därför tillsättas som har till uppgift att ta fram ett konkurrensstimulerande förslag (som sedan beslutas) där priset inte får baseras på marginalkostnaden för den sist importerade dyra olje- eller kolkraften, utan baseras på något slags medelkostnad. Det borde inte vara omöjligt att hitta en modell för detta. Om viljan finns.
Jag tippar att i ett slag skulle då el-priset kunna halveras. Eller mer. Givetvis skulle el-bolagens vinster (och dirrarnas bonusar) minska, men nog skulle de se till att de ändå gick med vinst.

I andra branscher så tvingar konkurrensen fram låga priser (där det inte är monopol eller oligopol). En hel bransch kan inte sätta priser pga en marginalkostnad för en liten del av sin produktion, det ser konkurrenterna till. Och de måste effektivisera sin produktion... Eller ersättas av andra som är effektivare. Det är en fungerande marknadsekonomi. Varför skulle det vara omöjligt betr energibranschen?

Trött på att skriva? Var inte blyg... Eller en tanke om el-en.

Visst kan man bli trött på att skriva. Både av tidsbrist och någon enstaka gång beroende på att man tycker att andra skriver så bra och mycket att ens egna tankar känns små. Alternativt att det som händer är för stort. Men våra liv består av både stort och smått. Att skriva och reflektera över vad andra tycker eller resonerar runt är en del av detta. Något som ofta slår mig när jag läser FarmorGuns betraktelser.

Såg i en kommentar hos Mark Klamberg att han ibland blir trött på det han skriver och raderar det. Det kan jag förstå, men ändå ... I det aktuella fallet hade han raderat sin tanke om att han saknade reaktioner betr integritetsaspekten när det gäller frågan om timvis el-mätning.

Erkänner att jag inte genast tänkte till på det sättet, men att det är något man borde grunna över också. Så, även om Mark (eller vem som helst) inte orkar utreda en frågeställning djupare, eller att argumentera kring den, så kanske det kan vara något som får andra att tänka till. Vilket ju sällan kan vara fel.

För att ta just detta exempel. Kan det vara vettigt att skapa - eller godkänna - instrument för att kartlägga våra liv genom att mäta vår el-konsumtion timme för timme? Även om det angivna ändamålet givetvis inte formuleras så, utan för att ge oss en chans att styra vår el-konsumtion - med syftet att spara.

En annan reflektion kring detta är denna. Tror Maud Olofsson, som uttalade sig om timvis elmätning, eller andra ledande politiker, eller vissa bloggare för den delen, att normala konsumenter av el, med normala inkomster, inte redan sökt spara mesta möjligt även genom att styra el-förbrukningen???

Jag blir faktiskt lite trött på råden som kommer om hur vi ska spara el. De tycks utgå från att vi slösar på el idag. Kanske de som ger råden slösar, men de flesta av oss andra har redan sänkt temperaturen till ett snäpp under den behagliga. Vi har släckt lamporna, dragit ut sladdarna för att undvika stand-bye. Vi vill dock gärna ha någon plusgrad i sovrummet under natten. I övriga rum så är det kyligare. Men ska vi diska och köra tvättmaskinerna under nattetid så måste vi skruva upp värmen en aning utanför sovrummet också.

Fastän, det är klart, denna vinter skulle man strängt taget inte behövt ha frysen igång. Det räcker ju med att lägga maten ute på balkongen eller altanen. Och kylen är onödig den med, när man inte har råd att ha fler plusgrader i köket än det är i ett kylskåp.

Nej, de som inte fryser (även inomhus) denna vinter och som inte klagar över el-räkningarna, det har antingen lite för höga inkomster så de inte behöver spara på värmen. Eller så har de inte sett räkningarna än. (OK, någon kanske har fjärrvärme, bergvärme el likn vilket dock förutsätter en börs som tillåter de investeringarna.)

Väldigt många sparar på elvärme till övermått redan idag, och får ändå skyhöga el-räkningar.
För miljöns skull vore det självfallet bra om även (de välbeställda) slösarna sparade in på sin el-konsumtion.

För oss andra är det el-priserna som är det intressanta. Att vi ska kunna hålla både en hyfsad "värme" och slippa få el-räkningar som är flera tusenlappar högre per månad än normalt denna vinter.

Och slippa att ge politiker och myndigheter möjligheten att kolla precis varje timme också hur vi använder den el vi behöver.

Elbolag - gör om, gör rätt, betala tillbaka!

Den här vintern har varit ovanlig på två sätt. Det har snöat ovanligt mycket och det har varit kallare än på flera decennier.
Det har inneburit problem med snöröjningen, med kommunikationerna – och med skenande energipriser, speciellt för elen.

Tåg och bussar har försenats eller ställts in. Värst drabbade är tågen, både lokaltrafiken och distanstågen. Företagens anställda sliter och jobbar för att få det att fungera. Inte går det riktigt som vi resenärer önskar, men reseföretagen inser ganska snart att de måste bjuda till. Att de självfallet inte kan kräva resenärerna/kunderna på högre priser när det inte funkar, när inte tågtrafikens kapacitet räcker på grund av snö och kyla. Tvärtom, kunderna ska kompenseras på olika sätt, genom priskompensation eller annat.

Men elbolagen då? Nej, har någon hört att de tänker kompensera kunderna? Icket, de tänker tvärtom emot hur trafikbolagen resonerar. Energibolagen tänker inte alls på att de borde hålla sig väl med kunderna! I kylan kan de inte leverera el till oss konsumenter i den utsträckning som vi efterfrågar i kylan. Att de då måste skaffa fram extrakapacitet, det är ju självklart. Lika självklart är det att de ska göra det utan att belasta konsumenterna för det!!!

Men de gör tvärtom. El-bolagen, de höjer priserna när de inte kan leverera! Samtidigt som de stänger flera kraftverk under den kallaste årstiden. Hur kan de göra det? Jo, eftersom de låter kunderna betala, och betala mera för levererad kvantitet. Därigenom ökar deras vinster dels genom ”taktisk produktionsplanering”, dels genom en kall vinter.

Nej, lär av trafikbolagen och andra företag som inser hur man ska behandla kunderna även i extrema situationer! Vårda kundrelationerna!
Jag kräver inte, och nog ingen annan heller, att de ska låta bli att ta betalt för den extra-el som de levererar. Men, de ska inte ta högre priser bara på grund av kylan och att de måste ta fram extrakapacitet! Sänk, betala tillbaka de överpriser ni tagit och tänker ta av oss el-konsumenter. Det måste gå att räkna fram ett normalpris. Ge oss tillbaka mellanskillnaden. Gärna med lite råge! Ni har stora marginaler att ta av.

Nuvarande system att ta betalt för all el utifrån priset för den dyrast producerade sista kilowatten är osunt och måste ändras. Att i detta läge tillämpa det är dessutom skamligt. Gör om, gör rätt, betala tillbaka!

Om pensionspengar och energipriser

Den 28 juli hade PJ Kask en ledare i PT som tog upp oklarheter i vissa s k riskkapitalbolag, i vilka AP-fonderna investerar våra pensionspengar. Tydligen blundar fondstyrelserna, med tunga fackliga företrädare, för det tveksamma i hur riskkapitalbolagen skaffar och förvaltar ”sina” pengar, samtidigt som AP-fonderna gärna kritiserar för höga direktörslöner.
Att kritisera direktörslönerna är helt rätt och legitimt, men det ursäktar inte att de inte är mera noggranna betr vilka riskkapitalbolag som de satsar våra pensionspengar i. Kanske är det för stora fonder och kanske har de ”tunga” LO- och TCO-namnen inte tid och kunskaper nog för att rätt sköta sina uppdrag?
Den 1 aug kritiserar med rätta Kenneth Jonsgården i sin PT-ledare de skyhöga vinster som både statliga Vattenfall och andra energibolag gör, och han frågar vad Maud Olofsson gör för att få ner el-priserna genom ökad konkurrens.
Låt oss konstatera att den svenska konkurrenslagstiftningen är ett dåligt skämt. Det är alltför lätt att sätta konkurrensen ur spel. Bolag med monopol eller i oligopol slipper för lindrigt undan och kan fortsätta sin marknadsdominans och håva in för höga vinster. Det är bevis för att vi inte har en fungerande marknadsekonomi. Ett av de tydligaste tecknen på det är hur el-marknaden ”fungerar”.
En fri marknad förutsätter konkurrens. Och konkurrens måste stödjas av en effektiv konkurrenslagstiftning! Annars råkar vi som kunder och konsumenter illa ut.
En sak i Jonsgårdens resonemang gör dock att jag hoppar till. Han menar att skatter på energibolagens övervinster skulle sänka el-priset för kunderna. Hur i allsin dar skulle det gå till? Skatter betraktas ju som kostnader, och kostnader övervältras ju alltid på kunderna. Höjda bolagsskatter skulle alltså höja våra energikostnader, inte sänka dem.
Nej, det som behövs är en effektivare konkurrens, bl a genom bättre konkurrenslagstiftning. Kanske med specialregler för energimarknaden. Idag fungerar den ju bara för att ge orimliga löner och bonusar till el-direktörerna.