07 april 2010

Svenska valsystemen är fritt, men inte rättvist.

Ett par forskare, Jørgen Elklit, professor i statskunskap vid Aarhus Universitet och Birgitta Wistrand, fil.dr, genusforskare vid Uppsala Universitet, fick för en tid sedan en artikel om det svenska valsystemet refuserat av de ledande svenska pappersmedia. Idag (7 april) återkommer de med sina synpunkter i en artikel på Second Opinion.

Man kan ha sina funderingar över varför artikeln "inte fick plats" i DN m fl tidningar, men slutsatserna är intressanta. Forskarna har varit internationella valobservatörer och rådgivare i val- och demokratifrågor under många år och jämför Sverige med hur det är i andra länder.

Slutsatsen är att valen i Sverige INTE är rättvisa, särskilt inte när det gäller små och nya partiers möjligheter att ta sig in i riksdag och andra beslutande församlingar. Det svenska valsystemet borde därför ändras för att fullt ut bli demokratiskt.

Jag citerar: "I ett demokratiskt system förväntar man sig att det på själva valdagen skall vara möjligt att i varje vallokal kunna rösta på samtliga partier och kandidater, som har laglig rätt att ställa upp i respektive valkrets. Detta menar vi gäller oavsett om det skall väljas en eller flera i valkretsen, eller om valkretsen omfattar hela landet.Valmyndigheten som har ansvar för valets administrativa genomförande måste ansvara för att ingen väljare utesluts från att rösta, som hon önskar, på grund av att de nödvändiga röstsedlarna saknas i väljarens vallokal, ett förhållande som inte sällan inträffar i Sverige."

Att distribuera valsedlarna är oftast en central uppgift för valmyndigheten i andra länder och en uppgift som ställer stora logistiska krav. Där är det också valadministrationens ansvar att sörja för att valsedlarna blir tryckta och distribuerade så att valsedlarna för de olika valkretsarna hamnar på de rätta platserna, så att väljaren återfinner namnen på de partier (och eventuellt också kandidater) som har drivit valkampanj i deras område och som hon önskar rösta på. Så fungerar det dock inte i Sverige, där det traditionellt har varit partiernas ansvar och uppgift att distribuera valsedlarna.

Riksdagspartierna får också partistöd av skilda slag, bl a för att trycka valsedlarna. Men små och nya partier får inget bidrag till detta. De får stå både för kostnaderna och försöka bygga upp en apparat som de gamla partierna sedan länge har erfarenhet av. Detta är en kraftig inskränkning i den praktiska rättvisan, blir en orättvisa. Den valsedelsutdelning som förekommer särskilt på större orter blir också en psykologisk orättvisa, genom att den indirekt kan anses avslöja valhemligheten.
Valforskarna sammanfattar problemen såhär:
Hanteringen av valsedlar och genomförandet av valet innebär ... att nya och mindre partier i Sverige möter problem på tre fronter:
(1) Av ekonomiska skäl har de svårt att trycka tillräckligt antal valsedlar,
(2) De har av samma skäl svårt att få valsedlarna distribuerade till samtliga vallokaler, och
(3) De har inte tillräckligt antal medlemmar för att dela ut valsedlar vid vallokalerna i de kretsar där de har kandidater.

Ett rättvist system innebär att alla godkända partier ska behandlas lika. Det skulle t ex kunna ske genom att det var gemensamma valsedlar för alla, och där väljaren själv markerar parti och kandidat. Det fungerar i andra länder, till och med i länder där demokratin är färsk och skolutbildningen inte är den bästa. Då borde det fungera också i Sverige. Om viljan till rättvisa finns. Det är valforskarnas slutsats, och min.

Vad som inte direkt berörs är valspärren. Ett parti måste komma upp i 4% av de avgivna rösterna för att få riksdagsplatser. Jag har blivit alltmer tveksam till om det verklingen kan kallas rättvisa, när många väljare inte får representation i riksdagen. Det "tunga" argumentet emot att avskaffa eller sänka spärren är att det skulle bli för många partier och svårt att bilda regeringar. En variant av "regeringsduglighets"-argumentet alltså. Vilket jag anser vara mycket lätt om man ställer det i motsats till rättvisa för väljarna.

Spärren hindrade inte Ny demokrati att komma in i riksdagen 1991 och kanske inte hindrar sverigedemokraterna i år. Kanske kan den dock gör att piratpartiet snubblar på tröskeln. Jag vill verkligen inte har sverigedemokrater i riksdagen. Men om väljare i hög grad vill se dem där, so what? Det betyder att de andra partierna inte förmått övertyga om att de är bättre!

Rent matematiskt motsvarar ett mandat cirka 0,3% av rikets väljare. Ska man över huvud taget ha en spärr borde den inte ligga just högre, säg 0,5 - 1,0 %. Det skulle då ge utjämningsmandat. Och förmår en kandidat för ett nytt parti knipa ett mandat i en valkrets, då ska han/hon få det, oavsett om partiet inte kommer upp till eventuell spärr.

I demokratiska val skall det vara fair play. Valsystem som inte missgynnar vissa partier. Lika regler för att komma ut med valsedlar överallt. En fri och öppen debatt. Det senare låter sig dock inte så lätt lagregleras, frånsett att censur inte ska förekomma. Det måste komma till genom demokratisk medvetenhet i samhället.

6 kommentarer:

Waldemar Ingdahl sa...

Det största partiet utanför riksdagen får väl bidrag till sina valsedlar?

Lars-Erick Forsgren sa...

Japp. Jag minns inte exakt, men jag har för mig att ett parti som vid senaste valet fått (minst) 1% av rösterna kvalar in för valsedelsbidrag. Ska försöka kolla upp detaljerna vid tillfälle.

Men obs, då ska man ha ställt upp tidigare och fått hyfsat många röster. Som nytt parti inga pengar. Och ett nytt parti är ju alltid litet och har knappast medlemmar överallt för att ordna utdelning, det är en logistisk utmaning för nya, små partier, vilket utan tvivel är ett handicap för dem.

För samhället borde det bli billigare att alla partier och deras kandidater samlades på en valsedel. Som väljare fick man sedan kryssa den kandidat man vill ha in i riksdagen. Det borde innebära en pappersbesparing och minskad tryckkostnad med bortåt 80% eller så. Plus innebära en likabehandling av partierna.

Anonym sa...

Det bästa vore väl att valsedeln skrevs ut på plats? Man väljer på en skärm, trycker "rösta" och får då valsedel+kvitto. Valsedeln stoppar man i kuvertet och kvittot behåller man för eventuell uppföljning.

Raimo sa...

I Finland får varje kandidat en nummer.

Varje röstare får när dom kommer till vallokalen en blank valsedel och ett kuvert. De tar man med sig in till båset där en lista över alla kandidater, deras partitillhörighet och kandidatnummer finns upphängd. Man plitar ner sin kandidats nummer och lägger sedeln i kuvertet, som vid utgång ur lokalen sätts i valurnan.

Funkar prima, men kräver ett verkligt personval. I Sverige verkar partiet vara det viktigaste. Eller ska jag skriva Partiet med stort P ;)

Anonym sa...

Om en väljare A bara är nätt och jämnt tillräckligt engagerad i att få sd till makten för att orka pallra sig iväg och rösta på sd, medan en väljare B är extremt angelägen om att sd INTE ska komma till makten och att istället fp ska få så mycket makt som möjligt, är det då rättvist att A och B har precis lika stor påverkan på resultatet? De vill ju väldigt olika starkt. Om det hade handlat om viljan att köpa t.ex. ett visst hus, hade marknaden avgjort priset, och den som mest gärna ville ha huset - av två ekonomiskt jämbördiga köpare, märk väl - hade då fått huset. A och B är "ekonomiskt jämbördiga i riksdagsvalet i fråga om antal röstinnehav", då de båda har samma antal röster - 1 - men ändå sker inte motsvarande rättviseskapande "viljestyrkemätning" där som sker på en normal fri marknad. Är inte det ett problem, att lägga till de redan nämnda problemen med vårt nuvarande valsystem?

Lars-Erick Forsgren sa...

Anonym. INtressant diskussion. Men nu är inte demokrati en ekonomisk marknad. Jag kan ha viss sympati för detta med grad av engagemang, MEN är ändå tämligen övertygad om att en man en röst är rätt.
För vem kan mäta engagemanget? Köpa röststyrka är förlegat!

(Det kan, för att vända på ditt exempel, också vara så att sd-väljaren är mkt engagerad och fp-röstaren ljum... men samma röststyrka.)
Dessutom finns mkt engagerade som inte finner ngt parti att rösta på. Hur väger deras röster?